Julpsalm

Det mörknar ute och vindens brus
Far öfver de dunkla dalar;
Natt faller öfver den armes hus.
Den rikes stolta salar;
Hvar är det ljus,
Det klara, som oss hugsvalar?

I dödens skugga, der än vi gå,
Vi blinda och sorgsna alla,
Hvar är den stråle, vi hoppas på,
Som skall i var skymning falla?
Hvar ljusna må.

De eviga stjernor skåda klart
I däldernas dunkel neder,
Af festliga ljus ett underbart.
Ett glänsande sken sig breder.
Du enda ljus, som oss leder!

Snöflingan derute frusen far,
Kring backarna vinden skenar;
Månn' sparven varmt uti boet har;
Och svalan i björkens grenar?
Små fågelpar,
Hur väl jag er alla menar!

Men brasan brinner så varm på häll
Och ljusen skina så klara;
O det är visst, att i qväll, i qväll,
I qväll vill ett barn jag vara,
Så glad och säll
I gladaste syskonskara.

Guds mörker ljusnar i klarhet då,
Guds ovän ej får oss fresta
De heliga englar med ögon blå
Det är ändå
Af alla jular den bästa.

Zacharias Topelius (1842), Ljungblommor 1845.
Lars Pensar tillhandahöll.

Läs mer:
De två första verserna samma som i Juleljus av Topelius.
(Inf. 2015-12-08, rev. 2015-12-10 .)