I  Blickfältet.

Stadens julgran presenterade sig åter i sin bästa skrud till nyårshelgen. men ingen fägring är beständig. Redan på nyårskvällen var den mörk nedtill, och med egna ögon övertygade jag mig om att syndare varit i farten.  Flera lampor hade skruvats bort, och ett par var krossade. Förövarna av illdådet hade sannolikt gjort  sina föresatser på det gamla årets sista timmar.  Nåja, roar det endel  personer att på ett sådant sätt förverkliga sina låga föresatser, så har nog staden råd att bestå nya lampor. Det förefaller, som om en del andra personer vid föregående årsskifte gjort andra fula föresatser, men inte haft mod att förverkliga dem, förrän under årets sista månad.

Det gäller nattliga besök i grannars och medmänskors vedlider. Under veckorna före jul skall sålunda flere lider ha blivit beskattade på sitt knappa men dyrbara innehåll… Mellan verserna med veden har man också hållit tillgodo med kläder från för tillfället obebodda gårdar. Spåren har lett åt ett visst håll, men ägarna är av allt att döma för godhjärtade för att röja sina ”välgörare”.

Man vill väl inte störa medmänskorna i förverkligandet av deras föresatser.

Krigsårens ”mörka” jular utan stadsgran som lyst i vintermörkret hade tydligen inte fått den första fredsjulens upplysta gran att uppskattas av alla, utan den mörklades effektivt genom stöld av de färgade lamporna i den.

Snö hade både fallit och smultit vid fotograferingen.