Nykarleby socken och stad omtalad i nya böcker.
Under de senaste par månaderna ha Nykarleby stad och socken blivit
berörda i flera nya böcker. En erinran därom må därför
göras.
Främst ha vi att stanna vid prof. Ivar
A. Heikels M i n n e n f r å n
m i n b a r n d o m
o c h s k o l t i d.
Denna bok blev 21.2.1945 omtalad i Ö. P. bland böcker som
kommit ut till julen, men helt kortfattat.
Det är en liten bok, 136 sidor i mindre oktavformat, och bl. a.
därför lätt att läsa. Den förtjänar av flera
orsaker bli ytterligare observerad i Ö. P.
I denna bok bli nykarlebyborna påminda om en sak, som de flesta
nu sannolikt nu ha glömt, nämligen att församlingen till
1866 hade tre präster. Den tredje var sockneadjunkt och den sista
av dem August Heikel var far till professorn. Vi bli i boken ledsagade
till en prydlig gård på Forsbacka, den förra sockneadjunktsgården
och få leva med minnestecknaren där och i dess omgivning, i
staden och socknen, under hans barnaår. Främlingen, som förr
reste här förbi lade märke till gården på Forsbacka.
Den hade mera kultur över sig än många andra. Nu får
han veta orsaken därtill. Stugan
är avbildad i boken.
Prof. Heikel berättar många intressanta episoder från
barnaåren, och han giver flera värdefulla upplysningar, som
sannolikt ingen mera kunde giva. Han
omtalar bl. a. vilka som på Forsbacka varit förebilder
för Topelii Mylly Matti, hans hustru och gossar. Han löser
gåtan, för dem som stött på brev från Nykarleby
i Vbl. på 1870-talet av en Nabopolassar och undrar vem det varit.
Nu får man veta att det var andra läraren
i stadens elementarskola Kaldén. Heikel avslutar berättelsen
om barnaåren så: »Inget ställe ha så
inpräglat sig i mitt minne som Forsbacka och Nykarleby. Genom kärleken
till dem lärde jag mig älska fosterlandet».
Anmälaren vill med dessa erinringar ha påmint om att denna
bok av professor Heikel är framförallt en läsebok för
Nykarleby stads- och sockenbor.
Till julen blev även tillgängligt i bokhandeln E t e l äP o h j a n m a a n
h i s t o r i a I I I
av Armas Luukko. Det är början till en landskapshistoria över finska
Sydösterbotten. Den är 844 sidor stor. Här skall icke
givas någon recension av denna bok, endast riktas uppmärksamheten
på ett par kapitel, i vilka upplysningar lämnas om Nykarleby
stad och socken.
I kapitlet om samfärdsförhållandena ingår ett avsnitt
om NykarlebyRuovesi vägen. I detta få vi upplysning om
när landsvägen från Nykarleby till Lappo omlades. Vi leta
förgäves i svenska skrifter efter en sådan upplysning.
Arbetet därmed påbörjades av härmäborna 1685.
Vägen blev färdig mot slutet av 1600-talet. Lappoborna klagade
att nykarlebyborna anlade vägen vid västra sidan av älven,
varigenom lappoborna måste börja färdas två gånger
över älven.
I kap. om förläningarna på 1600-talet ingår bl. a.
ett avsnitt om residenset i Carleborg och om Vexala ladugård. I
boken finns även en planteckning från 1670 över huvudbyggnaden
i Vexala. Den innehöll nio rum, därav en yttre och en inre farstu,
vilka ledde till en stor matsal. Till vänster om denna funnos två
varma kamrar, till höger en stor drängkammare, en varm och en
kall kammare. Till vänster om inre farstun var en källarkammare.
I ett avsnitt om trivialskolan i Nykarleby i Nykarleby, 6 sidor långt,
meddelas bl. a. från våren 1656 en berättelse om inspektion
i skolan av tre präster. Ur denna få vi veta, vilka ämnen
varje lärare undervisade i och med vilken framgång det skett.
Denna berättelse torde icke tidigare ha refererats av andra forskare.
Nyligen har i bokhandeln blivit synlig en stor bok E n
k r ö n i k a o m
v a t t e n s å g e n
av politikern Nils Meinander. Icke heller denna bok skall här recenseras,
utan i st. blott erinras om ett par enskildheter. Så mycket må
dock sägas om boken, att den är välskriven och rik på
sakligt vetande om sågverksrörelsen i vårt land före
ångsågens tid. Författaren har en intresseväckande
stil.
Sågkvarnen inrättades på 1500 talet i södra Finland,
i Österbotten först på 1600-talet. Här blev sågrörelsen
då en bondenäring. Förf. meddelar med ledning av sockenhistoriker
uppgifter om sågkvarnar på 1600 talet i flera socknar, men
vet ingenting om sådana i Nykarleby socken. Här finns dock
år 1681 en sådan. Var den stod och vem som ägde den säges
ej. Återstår att söka svar på den frågan.
Den första finbladiga sågen i Österbotten fanns enligt
fört. i Keppo by i Nykarleby. Den omnämnes 1742. Även om
denna såg kan man vid närmare forskning få bättre
besked.
En fjärde bok som i detta sammanhang kan omnämnas är
S v e n s k a Ö s t e r b o t t e n s j o r d b r u k o c h b e f o l k n i n g s f ö r h å l l a n d e n
i n a t i o n a l e k o n o m i s k b e l y s n i n g av N. Weltermark.
Även denna kom ut under slutet av 1945. Förf. har verkställt
en underökning av befolkningsförhållandena här med
hjälp av statistiskt material. Det är därför en mycket
sakrik och upplysande bok, givande för den som har intresse för
sådan läsning.
Här dröja vi inte vid några enskildheter i boken, utan
stanna i stället vid en brist som förf. pekat på. Han
har i början av boken ett kap. om klimatet och beklagar, att de meteorologiska
observationerna äro alltför fåtaliga i svenska Österbotten.
Inga sådana ha stått honom till buds mellan Vasa och Vörå
i söder och Toholampi i norr. Ha inga sådana gjorts i Nykarleby,
Jakobstad, Kronoby eller andra orter i norra svenska Österbotten?
Vi ha ju dock haft och ha många skolade krafter i denna del av landskapet.
Kanske ha enskilda personer gjort anteckningar. Sådana behövde
bli kända. T. ex. islossningarna i Nykarleby älv. Äger
någon data därom? Data för islossningen i Kyro älv
äro kända från 1739 och framåt i det närmaste
varje år, således för mer ån 200 års tid. |