|
Främst ha vi att stanna vid prof. Ivar A. Heikels M i n n e n f r å n m i n b a r n d o m o c h s k o l t i d. Denna bok blev 21.2.1945 omtalad i Ö. P. bland böcker som kommit ut till julen, men helt kortfattat. Det är en liten bok, 136 sidor i mindre oktavformat, och bl. a. därför lätt att läsa. Den förtjänar av flera orsaker bli ytterligare observerad i Ö. P. I denna bok bli nykarlebyborna påminda om en sak, som de flesta nu sannolikt nu ha glömt, nämligen att församlingen till 1866 hade tre präster. Den tredje var sockneadjunkt och den sista av dem August Heikel var far till professorn. Vi bli i boken ledsagade till en prydlig gård på Forsbacka, den förra sockneadjunktsgården och få leva med minnestecknaren där och i dess omgivning, i staden och socknen, under hans barnaår. Främlingen, som förr reste här förbi lade märke till gården på Forsbacka. Den hade mera kultur över sig än många andra. Nu får han veta orsaken därtill. Stugan är avbildad i boken. Prof. Heikel berättar många intressanta episoder från barnaåren, och han giver flera värdefulla upplysningar, som sannolikt ingen mera kunde giva. Han omtalar bl. a. vilka som på Forsbacka varit förebilder för Topelii Mylly Matti, hans hustru och gossar. Han löser gåtan, för dem som stött på brev från Nykarleby i Vbl. på 1870-talet av en Nabopolassar och undrar vem det varit. Nu får man veta att det var andra läraren i stadens elementarskola Kaldén. Heikel avslutar berättelsen om barnaåren så: — »Inget ställe ha så inpräglat sig i mitt minne som Forsbacka och Nykarleby. Genom kärleken till dem lärde jag mig älska fosterlandet». Anmälaren vill med dessa erinringar ha påmint om att denna bok av professor Heikel är framförallt en läsebok för Nykarleby stads- och sockenbor. — Till julen blev även tillgängligt i bokhandeln E t e l ä—P o h j a n m a a n
h i s t o r i a I I I
av Armas Luukko. Det är början till en landskapshistoria över
finska
Sydösterbotten. Den är 844 sidor stor. Här skall icke
givas någon recension av denna bok, endast riktas uppmärksamheten
på ett par kapitel, i vilka upplysningar lämnas om Nykarleby
stad och socken. I kap. om förläningarna på 1600-talet ingår bl. a. ett avsnitt om residenset i Carleborg och om Vexala ladugård. I boken finns även en planteckning från 1670 över huvudbyggnaden i Vexala. Den innehöll nio rum, därav en yttre och en inre farstu, vilka ledde till en stor matsal. Till vänster om denna funnos två varma kamrar, till höger en stor drängkammare, en varm och en kall kammare. Till vänster om inre farstun var en källarkammare. I ett avsnitt om trivialskolan i Nykarleby i Nykarleby, 6 sidor långt, meddelas bl. a. från våren 1656 en berättelse om inspektion i skolan av tre präster. Ur denna få vi veta, vilka ämnen varje lärare undervisade i och med vilken framgång det skett. Denna berättelse torde icke tidigare ha refererats av andra forskare. — Nyligen har i bokhandeln blivit synlig en stor bok E n k r ö n i k a o m v a t t e n s å g e n av politikern Nils Meinander. Icke heller denna bok skall här recenseras, utan i st. blott erinras om ett par enskildheter. Så mycket må dock sägas om boken, att den är välskriven och rik på sakligt vetande om sågverksrörelsen i vårt land före ångsågens tid. Författaren har en intresseväckande stil. Sågkvarnen inrättades på 1500 talet i södra Finland, i Österbotten först på 1600-talet. Här blev sågrörelsen då en bondenäring. Förf. meddelar med ledning av sockenhistoriker uppgifter om sågkvarnar på 1600 talet i flera socknar, men vet ingenting om sådana i Nykarleby socken. Här finns dock år 1681 en sådan. Var den stod och vem som ägde den säges ej. Återstår att söka svar på den frågan. Den första finbladiga sågen i Österbotten fanns enligt fört. i Keppo by i Nykarleby. Den omnämnes 1742. Även om denna såg kan man vid närmare forskning få bättre besked. — En fjärde bok som i detta sammanhang kan omnämnas är S v e n s k a Ö s t e r b o t t e n s j o r d b r u k o c h b e f o l k n i n g s f ö r h å l l a n d e n i n a t i o n a l e k o n o m i s k b e l y s n i n g av N. Weltermark. Även denna kom ut under slutet av 1945. Förf. har verkställt en underökning av befolkningsförhållandena här med hjälp av statistiskt material. Det är därför en mycket sakrik och upplysande bok, givande för den som har intresse för sådan läsning. Här dröja vi inte vid några enskildheter i boken, utan stanna i stället vid en brist som förf. pekat på. Han har i början av boken ett kap. om klimatet och beklagar, att de meteorologiska observationerna äro alltför fåtaliga i svenska Österbotten. Inga sådana ha stått honom till buds mellan Vasa och Vörå i söder och Toholampi i norr. Ha inga sådana gjorts i Nykarleby, Jakobstad, Kronoby eller andra orter i norra svenska Österbotten? Vi ha ju dock haft och ha många skolade krafter i denna del av landskapet. Kanske ha enskilda personer gjort anteckningar. Sådana behövde bli kända. T. ex. islossningarna i Nykarleby älv. Äger någon data därom? Data för islossningen i Kyro älv äro kända från 1739 och framåt i det närmaste varje år, således för mer ån 200 års tid. K. V. Å. K.
V. Åkerblom, Österbottniska
Posten 1946. |