Vasa, den 8 september. Den 2 dennes, Justusdagen, var särdeles vackert väder med blå himmel och 25 graders värme i luften och minst 16 graders dito i hafsvattnet och nu hände sig, att ”Oulu” passerade här med åtskilliga gamla Brahestadsvänner och en ny Åbovän ombord. Hvad var naturligare än att jag också slog mig lös och reste med dem till Jacobstad.

[En del utelämnad.]

Jag upptog mitt vademecum [= gå med mig]  ”Petit Guide de l’Etranger” tittade der på ”Jacobstad” och läste: ”La Poste aux chevaux (Yeschivargorde), seul hotel”. Efter två timmars väntan fick jag också en häst, som befordrade mig dit; der mådde jag förträffligt, men emedan jag för tillfället icke hade något att uträtta å orten och förut var bekant med dess ”curiosités et industries, ”hvilka, enligt Guiden, äro: ”la cabane de Runeberg, I'eglise de Pedersoere, la brasserie et la fabrique de tabac,” samt himlen återuppklarnat, satte jag mig i schäsen och kuskade af till Nykarleby. Har någon af mina läsare utom orten besökt Brunnsholmen derstädes? Den finnes väl icke observerad i Guiden, men förtjenar dock att beses. Alar och grönt och små kaskader och gångbroar och slingrande stigar och här och der en liten berså, och den brusande elfven ofvanom och nedanom och till vänster, och till höger endast en liten gren af elfven med hög och klippig strand och en uppdämning för qvarnar, ölbryggeri och ”quelques fabriques de peu d'importance”, brunnshuset, inkiladt under klippan, kägelbana, restaurationslokal, visserligen i anspråkslös skala, men icke förty vänligt inbjudande genom sin hyggliga värd samt dennes goda varor och billiga priser — kan man begära mer af en stad, som, enligt Guiden, har ”peu de commerce” och, enligt hvad jag med säkerhet känner, intet enda kommerseråd? [Men det hade funnits ett till och med 1834.]— Och der förflöt den qvällen; följande morgon egnades åt affärer och på eftermiddagen bar det af hemåt. ”La route est plate et fatigante pour l'oeil” säger Guiden. I allmänhet kan vitsordet gälla, men nog tål detsamma i vissa enskildheter betydlig jemkning. Närmast Nykarleby är utsigten, i sanning! vacker, så länge man kan följa elfvens lopp; kring Munsalaviken finnes ett och annat täckt parti; Oravaisfjärdarna, sedda från kyrkbacken, erbjuda en verkligt imposant anblick och i Vöråbackarna är ”route” allt annat utom ”plate”. Men nog härom!

[Slutet utelämnat.]