Nykarleby den 5 mars 1877. Nyligen läste jag i Dröbaks tidning af den 14 sistlidne en liten notis om en plan att göra Kristiania hamn isfri. Då den i notisen omtalade planen möjligen kunde ega sin tillämplighet äfven i vårt land ber jag att här få införa densamma i fullständigt skick. Notisen lydde:

     [Notisen utelämnad.]

     För at fylla behofvet till betäckande af stadens utgifter för det löpande året har genom taxering af stadsboernas inkomster för år 1876, som af taxeringsnämnden uppskattats till 352,400 mk, blifvit bestämdt att uttagas 9,000 mk. För hvarje skattöre kommer således att betalas 5 mk 11 penni, emedan deras antal utgör 1,762 hvardera gällande en inkomst af 200 mk. De högst beskattade äro handlanden G. M. Hedström för 21,100 mk, konsul C. Grundfeldt för 18,300 mk, konsul A Häggblom för 15,200 mk (egna 13,200 + stickfabrikens 2,000 mk), rådmannen J. A. Lybeck för 13,200 mk, apotekaren N. Malmbergs sterbhus 9,100 mk, patron O. v. Essens sterbhus för 9,000 mk, de två sistnämndas för deras förut gemensamma Keppo såg, och lektor V. Heikel för 8,000 mk inkomst.
     Orsaken till dessa dryga utgifter här i år har jag redan förut i Å. U. angifvit nemligen reparationer och ombyggnader af stadens gemensamt egande byggnader och broandel.
     Utom denna beskattning kommer äfven den för “kyrkliga behof“, som utgår af samtliga stadens innevånare med undantag af barn och fattighjon, att äfven blifva högre än vanligt, emedan jernport skall anskaffas till den nya delen af begrafningsplatsen m. m., nemligen omkring 3,000 mk. Från dessa kyrkliga behof hafva presterskapet och kyrkobetjeningen med undantag af kyrkoväktaren sina löner. Och frågas: hvarföre denna anomali skall ega rum med den sistnämnde?
     Romantiskt. För omkring 40 år sedan beledsagades af en talrik brudskara, under en glad brudmarsch, exequerad på orgeln, till altaret i Nykarleby kyrka, der de blefvo till äktenskap sammanvigda, bonden Johan Sorfvist, gemenligen Sorfvist-Jutt kallad, och dess maka Brita Stina från Nykarleby sockens Forsby. Nu hafva båda dessa makar inom förloppet af en vecka aflidit efter ett lyckligt äktenskap, välsignadt med barn och barnabarn och rikligen af annat jordiskt gods, han 64 och hon 62 år gammal, till följd af lunginflammation. Den 3 dennes fördes de båda makarna på hvar sin likvagn, efter att invid ofvannämnda altare blifvit jordfäste, till deras sista hvilorum på Nykarleby begrafningsplats. Denna gång beledsagades de af en lång ehuru sorgligt stämd procession och sorgmusik ljöd nu från samma orgel, som för 40 år sedan spelade den glada bröllopsmarschen till det unga brudparets ära.

N—r


Nabopolassar, Åbo Underrättelser nr 69, den 12 mars 1877.


Läs mer:
Tema likvagnar.
Berättelsen om Sorvist-Gust. Fakta, historier och anekdoter från Sorvist-släkten berättad av Carita Häger.
Artikeln på Helsingfors universitetsbibliotek, Historiska Tidningsbiblioteket 1771-1890.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2005-09-25, rev. 2007-12-26/HK-F.)