En tändsticksfabrik anlades 1872 i staden av tändsticksfabriksverkmästaren Carl Johan Rundman från Björneborg. Fabriken låg vid den till den nya hamnen ledande vägen, där G. M. Hedström tidigare drivit en hartsfabrik, som nedbrunnit.

Rundman var född den 12 sept. 1830 och hade bl.a. i 12 års tid arbetat vid Björneborgs tändsticksfabrik hos H. J. Oldenburg och senast i 4 års tid vid Ph. U. Strengbergs tändsticksfabrik i Jakobstad, tills den nedlades i april 1872.

Rundman skulle enligt guvernörsämbetets resolution av den 2 febr. 1870 erlägga 30 mk i inträdesavgift till stadens hantverks- och fabriksförening och dessutom 1 mk årligen som extra betalning. Magistraten biföll ansökan den 15 april 1872 med stöd av H.K.M:ts nåd, förordning angående handel och näringar i Storfurstendömet Finland av den 24 febr. 1868. Privilegierna för fabriken daterades den 23 sept. och Rundman vann burskap och avlade borgared samma dag 1872.

Fabriken var en tid framåt stadens största arbetsplats och, sysselsatte 1+20 arbetare. Den var utrustad med 1 skärnings- och 1 hyvelmaskin, 1 torkningsrum och 6 verkstäder. Av 3 lisp. lim och 200 famnar aspstock samt 60 lisp. svavel, 2 lisp. fosfor, 1 lisp. salpetersyrad blyoxid, 10 skålp. smaltz (=smält fett) och 4 skålp. mönja tillverkades nämnda år 200 lådor tändstickor à 1200 mks värde. År 1873 omfattade produktionen 1755 lådor à 12.000, 1874 12000 lådor à 12.400 och 1875 2200 lådor à 29.000 mks värde.

År 1876 övertogs tändsticksfabriken av handl. Alfred Häggblom [byggdes ut] och drevs av honom ännu 1884. [Enl. Nabopolassar var H. ägare redan 1875.]

Vad tändsticksfabriken beträffar innehades denna till större delen av handl. Isak Svedlin tills han gjorde konkurs 1895. Firmanamnet var Nykarleby Tändsticksfabriksbolag och konsul Carl Nylund tjänstgjorde som disponent. Tillverkningsvärdet var år 1895 10.000 mk. På konkursauktionen den 31 maj s.å. inropades 32/40 i fabriken av handl. S.A. Liljeqvist för 405 mk.

De av Liljeqvist inropade andelarna i tändsticksfabriken inköptes i febr. 1896 av mekanikern Erik Edvard Davidsson. Han hade anställts vid tändsticksfabriken redan 1895. Företaget anmäldes först den 22 febr. 1898 till handelsregistret. I okt. 1899 anhöll Davidsson att få uppföra en ny fabriks- och bostadsbyggnad på en av dr W. Backman inköpt del av ”Rimalsbacka äga”. Byggnaden uppfördes även. Davidsson dog 1905, men hans dotter Aina drev fabriken till nov. 1906, då företaget med henne som innehavare gjorde konkurs och upphörde. Fabriken inropades på konkursauktionen [den 12 november] av stationsinspektorn i Lappo M. Järvinen och kronolänsman A. W. Hagman. Maskinerna fördes till Lappo, där fabriken skulle återuppbyggas. [— Tändsticksfabrikens byggnader utanför staden ha genom köp öfvergått i arbetaren Johan Gustafssons från Jeppo ägo. Köpeskillingen obekant. ÖP 7/12 1906.] Den nya, av fadern uppförda tvåvåningsbyggnaden på tändsticksfabrikens område såldes på auktion den 20 nov. 1909. [Återuppbyggdes vid korsningen Juthasvägen-Idrottsgatan, före detta Andrasjövägen, Holmberg.] Aina Davidsson emigrerade till Amerika.

*      *      *

Casén hade även sålt rena Nykarlebyprodukter, såsom t.ex. ”Nykarleby säkerhetständstickor”, tillverkade i staden. Detta måste då ha varit tändstickor ur konkurslagret, ty fabriken gick i konkurs 1906, alltså före Caséns tid som köpman i Nykarleby. Hans påstående att de skämtsamt gick under namnet ”vänta litet” för att de sedan man strukit på plånet fräste en god stund, innan stickan antändes, gäller möjligen något sekunda parti av lagret. Förf. kan för sin del intyga, att det ex. av nämnda tändstickor, en full ask, som förvarats som en souvenir av JLB, vid utfört prov visat sig fungera precis som vanliga nutida tändstickor.