För att förverkliga den nya stadsplanen måste ett ägobyte
ske med kyrkoherdebolet i Nykarleby socken. Den 5 sept. 1859 fastställde
guvernören i Vasa län, att ett sådant ägobyte skulle
ske.
Förrättningen verkställdes den 27 okt. s.å. av vicelantmätaren
C. E. Müller. Till biträde utom förrättningen
hade kallats bonden Johan Karlsson Gästgifvars från Pedersöre
Sundby. Som sakägare närvar prosten Christoffer Kullman såsom
innehavare av kyrkoherdebolet samt å stadens vägnar borgmästare
A. W. Montin och rådmännen C. Grundfeldt, A. Dyhr och C. W.
Sundström. Något konsistorieombud hade ej infunnit sig, ehuru
anmälan gjorts. Kronolänsmannen C. H. Stenfors, som kallats
med hänsyn till de närmast boende länsmännens jävighet,
hade anmält sig hindrad av det pågående tinget i Gamlakarleby.
Borgmästare Montin företedde den av länsarkitekten Edelfelt
upprättade nya plankartan över staden med kejsarens egenhändiga
anteckning om godkännande. Några andra kartor eller dokument
kunde ej uppges, ”emedan desamma skall förkommit vid den nyligen
staden öfvergångne brand”. Då de på lantmäterikontoret
inlämnade konceptdokumenten delat samma öde vid Vasa stads brand
den 3 aug. 1852, hade nya kartor och dokument ej kunnat anskaffas. Borgmästaren
anhöll därför att de i byte gående ägorna nu
borde avfattas. Prosten Kullman för sin del företedde karta
och beskrivning över en del inägor hörande till kyrkobolet,
avmätt 1758 av lantmätaren M. G. Fillmer.
Borgmästaren föreslog, att staden som vederlag åt kyrkoherdebolet
skulle överlämna motsvarande areal av Raijåkern, Jervbacka,
Notariehagen, Wennerholmslindan, Kuddnäs hemmans linda samt Hammarins
och Bollströms lindor. Prosten Kullman för sin del gillade alla
de erbjudna ställena utom Notariehagen, som var avlägset belägen.
Därutöver yrkade han, att stadsborna skulle odla och gödsla
åker i vederlag i lika gott skick, som de han avstod. Han förbehöll
sig vidare att få hävda sina åkrar ännu i fem år.
Stadsborna bestred en så långvarig bebrukning och erbjöd
odlingsersättningen i kontanta penningar efter 25 rbl tunnlandet.
Detta ansåg prosten vara för litet. Borgmästaren framhöll,
att staden helst lämnade sitt vederlag åt kyrkoherdebolet i
sammanhang och större areal efter gradering, om områdena var
särskilt avlägsna.
Vid mätningen och besiktningen av de av staden till vederlag föreslagna
ägorna den 28 okt. närvar ojävige bonden Matts Andersson
Gästgifvars från Sundby som andre godeman. Det befanns att
Raijåkern samt Wennerholms och Hammarins lindor var lämpliga,
medan Bollströms linda var stenig och Notariehagen för avlägset
belägen.
De kyrkoherdebolet frångående ägorna hade jämväl
uppmätts. Man erfor därvid, att de erbjudna vederlagen ej skulle
förslå och delvis var olämpliga för ändamålet.
Borgmästare Montin och de flesta av rådmännen föreslog
då, att Apotekarlindan, Hammarins linda, Rimals (Rehmals) backen
och kapten Synnerbergs Tallåker väster om älven borde
uppmätas och lämnas som vederlag till kyrkoherdebolet. Om detta
ej skulle förslå, kunde resten tagas av rådman Dyhrs
Kristineborgs linda.
Mot sistnämnda punkt protesterade rådman Dyhr och yrkade,
att hans ria och magasin då även skulle inlösas av staden.
Prosten Kullman förklarade sig villig att mottaga dessa lindor, ”med
villkor att få derstädes det honom ännu tillkomne, sedan
Raij åkern och Wännerholms lindan honom tillagts”.
De sistberörda lindorna avfattades nu och graderades jämte
övriga mot varandra i utbyte gående ägor. Den därvid
upprättade graderingslängden godkändes utan anmärkning.
Sedan ägorna blivit uträknade och beskrivna verkställdes
utbytet. Kyrkoherdebolet erhöll Raijåkern och Wennerholms linda
i rå med sagda lägenhets förra ägor samt väster
om älven Apotekar- och Klockarelindan, Rimalsbacken, Tallåkern
och hela Kristineborgslindan.
Odlingsersättningarna till kyrkoherdebolet för frångående
öppen åker skulle ersättas kontant, Gravgårdsåkern
à 2,40 tunnland med 45 rbl och de övriga åkrarna à
2,80 tunnland med 30 rbl tunnlandet, att utbetalas efter det förrättningen
vunnit laga kraft. Därefter ägde staden genast tillträda
de utbrutna ägorna. Hölador, rior och hägnader fick ägaren
avföra, ifall parterna ej därom annorlunda överenskom.
Den 1 nov. fortsatte förrättningen. Närvarande var Müller,
godemännen Joh. Karlsson och Matts Andersson Gästgifvars samt
prosten Kullman och rådmännen C. W. Sundström, A. Dyhr,
M. Sandström och J. Lybeck jämte stadsfiskalen J. H. Forssén.
Protokollet rörande ägobytet upplästes och uttolkades.
Parterna förklarade sig ”fullkomligt nöjde”. Till
och med rådman Dyhr godkände förrättningen.
Prosten Kullman anmälde dock att han ej ansåg sig skyldig
att emottaga kontant odlingsersättning för sina åkrar.
Lantmätare Müller förklarade då, att han ämnade
anmäla ärendet till ägodelningsrättens omprövning.
Efter en stunds betänkande anmälde Kullman, att han frångått
sitt missnöje, sedan stadsborna förklarat sig villiga att ersätta
honom med 45 rbl sr tunnlandet för de 4,05 tunnland, som kyrkoherdebolet
avstått utan odlat vederlag, d.v.s. med 187 rbl 50 kopek s:r.
Ägorna skulle tillträdas, sedan lösen erlagts av staden.
Var och en ägde dock skörda den rågsådd, som nu
var gjord samt borttaga sina lador och hägnader, om ej byte kunde
göras. Parterna förklarade sig nöjda härmed och bekräftade
detta med sina namnunderskrifter.
Den 2 nov. hade protokollet renskrivits. Stadens äldste, handlandena
Carl Edvard Ekholm, Ernst August Waselius, Gustaf Maurits Hedström,
skepparen Carl Synnerberg, hökaren Robert Ahlqvist, bagaren Anton
Knape och rådhusvaktmästaren Johan Lingonblad förklarade
sig nöjda med uppgörelsen. Därefter undertecknades protokollet
av prosten, rådmannen och stadens äldste, samt av C. E.
Müller och de båda godemännen, de två sistnämnda
med sina bomärken. 86)
Ägobytet fastställdes vid lagtima häradsvintertinget med
Nykarleby socken den 20 april 1860. 87)
Staden erhöll: |