Den av länsarkitekten i Tavastehus län, Carl Albert Edelfelt i maj 1858 reglerade stadsplanen godkändes av kejsar Alexander II den 27 sept. 1858. Planen följde närmast samma principer som den av C. A. Setterberg [1812–71] uppgjorda stadsplanen för Vasa. Edelfelts strängt genomförda rutplan hade inslag av såväl empir som romantik, företrädd bl. a. i de breda boulevarderna och de talrika promenaderna. Torgen, gatorna och brandgatorna var breda och av brandsäkerhetsskäl planterade med lövträd enligt städernas allmänna brandförordning av 1856 och den 1859 fastställda byggnadsordningen för staden, varom mera i det följande.

Staden var fortfarande enligt den av skeppsbyggmästare L. P. Kjäldström den 22 juni 1858 till Edelfelts plankarta uppgjorda beskrivningen 92) indelad i 36 kvarter, varav 26 i gamla och 10 i nya delen av staden. Stadsdelarnas antal var 6. Tomternas antal åter var 103 i gamla och 46 i Nystaden. Tomternas numrering började i södra delarna av staden. De flesta tomterna fick bebyggas endast med trähus.

Kvarteren var indelade i 1—6 tomter och 12.750—38.250 kvadratalnar stora i gamla och 10.800—35.700 i nya delen av staden. Tomterna åter var i gamla delen av staden 3.000—7.038 och i nya 1.800—7.650 kvadratalnar stora.

De två stenhustomterna, nr 28—29, var sammanlagt 14.076 och de 4 rådhustomterna, nr 26—31, sammanlagt 21.000 kvadratalnar stora. Storleken på tomterna var närmare bestämt följande:

Gamla staden:

Om ett tunnland beräknas till 13.122 kvadratalnar och ”Huvudstadens” areal före branden omfattade 24 tunnland, hade dess areal sålunda teoretiskt ökats från 314.928 kvadratalnar före branden till 1.048.506 efter densamma eller med drygt tre gånger. Utgår man från 1844 års stadsplan var ökningen i ”huvudstaden” från 332.864½ till 1.048.506 och i ”nystaden” från 82.496½ till 338.260 kvadratalnar, i det förra fallet mera än tre och i det senare drygt fyra gånger. Hela stadsplanen hade ökats från 415.360 3/4 till 1.386.766 kvadratalnar eller med drygt 3 gånger. Detta dock endast teoretiskt, då varken 1844 eller 1858 års stadsplan utbyggdes i sin helhet.

Den nya stadsplanen avvägdes av Kjäldström 1859. Avvägningspunkterna för gator och torg bestämdes. Gatornas fyllning eller sänkning angavs kvartersvis i aln och tum. Endast i 2, 8, 12, 17, 19, 20, 23, 25, 27, 28, 29, 30, 32, 33, 35 och 36 kvarteret måste någon eller några punkter sänkas, ibland ända upp till 2 alnar. Däremot fylldes en eller flera punkter upp till över 2 alnar i varje kvarter utom i 34 kvarteret [seminarieområdet], där varken fyllning eller sänkning företogs.

Den 5 maj 1860 indelades staden efter de uppgjorda förslagen i vissa stadsdelar, varjämte stadens gator, torg och andra allmänna platser åsattes bestämda namn. En plankarta, försedd med stadsdelarnas ordningsnummer och med anteckningar om gator m.m. skulle insändas till guvernören för fastställelse. Kartan uppgjordes den 12 maj s.å. av kommissionslantmätaren O. W. Kjellman och bifogas här. Den 16 maj s.å. godkändes förslaget av guvernören.