— NyCarleby 27 Juni. (Koresp.) Här hugges och bilas och timras och muras af alla krafter. I förbidan på den nya byggnadsordningen, som ännu hvilar sig, byggas nu till en början 20 à 30 nya gårdar, af hvilka 4 eller 5 redan bebos och 10 à 12 blifva till hösten beboeliga. Penningebrist, vana och kanske inrotad fördom bygga ännu allt af träd, men husen blifva större, prydligare och beqvämare inredda än förr. Fortgår det som nu, blir NyCarleby en af våra vackraste småstäder. Ägobytet med kyrkoherdebohlet är ock en af de nödvändiga åtgärder, som ännu hvila sig — hvilar sig sedan ett år allaredan, under det att tomterna åt denna sida för hvar dag bli oumbärligare och oaktadt ännu dertill en beqvämlig tid behöfves för socknestämmor m. m. i samma fråga. Men det är med ärendenas gång som med det här brukliga långsläpiga psalmsjungandet: — innan man kommer till slutet af raden, har man redan hunnit glömma bort början.

— Årsvexten är nu den allra vackraste både på åker och äng; gammal god råg gäller 4:50 och exporteras temligen mycket till Sverige. Telegraflinjen är utprickad.

— De hertigliga Nassauiske tiggarne ha sträckt sina ströftåg längt åt norden. Från Haaparanda (”von Haparanden”) tågade nyss ett band af 13 personer härigenom söderut, musicerande och tiggande i form af handel med pappersblommor och dammviskor. Samtidigt arriverade ett mindre band söderifrån. Det är obegripligt att icke myndigheterna afvisa dylika band vid gränserna.

— Den lyckliga tiden, när bränvinet, under och efter bränningstiden föll från 80 till 40 kopek kannan, har här, som öfverallt vid kusten, illustrerats af fylleri, slagsmål och mord. 3 mord inom få veckor i en enda by, som annars ej hör till de vildaste (den tredje slagne sväfvar ännu mellan lif och död). Nej, bort med bränvinet, eller åtminstone 50 kopeks beskattning på kannan, ifall man nemligen kan förekomma import; men här anlända tyvärr allt emellanåt flera lass af den sköna varan från Åbo trakterna, liksom man ej hade nog last, nog blodigt sjelfsvåld förut. Österbottningen är bra som nykter, men bränvinet gör honom vild, och krogarna borde åläggas att göra en blodig knif på sina skyltar — det vore en passligare sinnebild, än deras nuvarande ”Närningsställe.”

— För resten har äfven hit trängt den vida spridda profetian om verldens undergång tisdagen den 21 Juni kl. 10 f. m. då, bland annat, hela kusten mellan Vasa och NyCarleby skulle sjunka i hafvets djup. Denna sägen härstammade från en predikande somnambul, en 27-årig torparedotter i Lappo, hvilken i många veckor samlade stora folkskaror omkring sig, till dess att kapellanen i Härmä pastor C. v. Essen lyckades återföra henne på bättre tankar. I hopens ögon var hon ansedd som ett slags helgon och lefde äfven af helgonkost, nemligen endast sparsamt en bit hvetebröd och en dryck vatten. Märkvärdigt är, att nästan samtidigt åtskilliga barn i Kuortane socken om 6 till 10 års ålder fallit i ett slags magnetiskt tillstånd, predikat och förutsagt tillkommande ting. Den 21 Juni — som förresten var sista utsatta terminen, ty flera dagar hade förut blifvit bestämda dertill — gick emellertid helt stilla förbi, och de som redan öfvergifvit allt arbete i förväntan på verldens undergång, ja sålt sina hemman och giftvit åt de fattiga, nödgades nu gripa till plog och lie igen.
(Å. T.)