År 1813 uppgick emellertid värdet av exporten från staden till 87.716:rbl, importen till 71.808:rbl och hela handelsutbytet till 159.524:rbl bco ass., vilket visar att handeln ordentligt kommit igång efter kriget. De viktigaste exportartiklarna var fortfarande liksom på 1600- och 1700-talet skogsprodukter av olika slag.

År 1822 exporterades sålunda från Nykarleby:

Importen omfattade bl.a. 1.286 tr salt. 43)

År 1825 exporterades bl.a. 767 tolfter plankor. 44)

Tullinkomsterna för Nykarleby uppgick till följande belopp 1820 och 1825:

Under 1820-talet började exporten av sågade trävaror få allt större betydelse. Denna utveckling fortsatte under 1830-talet.

År 1832 exporterades sålunda bl.a. följande skogsprodukter:

Från 1838 föreligger följande statistik, som även visar stadens ställning i förhållande till Vasa läns övriga sjöstäder:

Utskeppade skogsprodukter från städerna i Vasa län år 1838:

Nykarleby låg sålunda på fjärde plats efter Gamlakarleby, Kristinestad och Jakobstad vad tjärexporten och på andra plats efter Gamlakarleby vad exporten av beck beträffar. I fråga om bräder och plank låg Nykarleby på femte plats. Exporten var som vi ser rätt mångsidig och omfattande vad Nykarleby beträffar, utom de nämnda produkterna, mindre mängder av harts, pottaska, handspakar och ved.

Staden hade 1835 som vi sett 885 invånare, av vilka 12 minuthandlare och 1 hökare, 23 hantverkare, 7 skeppare och 64 sjömän. 46) Vid början av år 1838 hade staden 16 fartyg med följande befälhavare och lästetal:

Dessutom byggdes ett skepp, som enligt planerna skulle bli över 300 läster, av handl. G. A. Lindqvist samt ett lika stort av rådman C. J. Berger. 47) Ingetdera skeppet nådde dock denna storlek (d.a.s. 469). Emeli, senare Emelie, som förvärvats i okt. 1837, nämnes ej i Skeppskalendern.

Under året såldes 1 fartyg om 86 läster, 2 fartyg om sammanlagt 212 1/3 läster förolyckades, 3 fartyg om 298 1/2 läster låg hemma och 11 fartyg om 1.634 läster befann sig på sjöresor. Staden hade sålunda vid årets slut 14 fartyg om sammanlagt 1.932 1/2 läster och låg på femte plats bland städerna i Vasa län. Endast Kaskö hade lägre lästetal. 48)

Även från år 1839 föreligger uppgifter rörande utskeppade skogsprodukter från städerna i Vasa län:

Tjärexporten hade sålunda minskat kraftigt på ett år för alla städerna utom Jakobstad och Kaskö, där den ökat något och Nykarleby, där den minskat obetydligt. Detsamma gällde becket utom för Nykarleby och Kaskö, som kraftigt ökat sin export. Exporten av bräder och plankor hade ökat för Vasa, Nykarleby, Jakobstad och Kaskö, men minskat för Gamlakarleby och Kristinestad. Exporten av bjälkar och sparrar hade nästan upphört, av spiror likaså, medan exporten av pottaska hade minskat med ungefär hälften. 49)

Marknaden för trävaror var detta och följande år särdeles dålig i Newcastle och Hull, de största mottagarna av finländska trävaruprodukter. Sommaren 1840 betalades för 11 & 12 tums plankor 4 3/4 pence per löpande fot. Detta betecknades som ett särdeles lågt pris. För en god och välsorterad last kunde möjligen 5 pence per fot erhållas. Finska battens rönte bättre efterfrågan, emedan endast en mindre kvantitet ännu under året utbjudits. Priset på en god vara beräknades till 2 /8 pence per fot. Tjäran betalades med 16 à 17 sh tunnan i Newcastle och 17 à 18 i Hull och fann god avsättning. 50)

Snart skulle dock sänkningen av de engelska trälasttullarna förbättra marknaden för trävaror från de nordiska länderna.

En försäljningsräkning från firman Degener & Co i Lübeck kunde se ut så här. Det gällde en leverans av 600 tr tjära från rådman Petter Lybeck i Nykarleby.

Tjärtunnorna hade consignerats till Degener & Co med skeppet Paulina, fört av kapten A. Felander och hade sålts på fyra månader:

Umgälder