Med anledning av K.M:ts nyssnämnda förordning angående allmänna fattigvården sammankallades stadens församlingsmedlemmar och fattigförsörjningskommitténs ledamöter den 23 okt. 1853 för att granska och antaga förslaget till reglemente. Det var det första efter 1817 och kom att gälla till 1877. Det innebar stora förändringar och nya synpunkter på fattigvården. Från att mer eller mindre ha varit en kyrkans sak, blev fattigvården nu en statens och kommunens angelägenhet.

Stadens fattigvårdssamhälle fördelades i tre distrikt med gemensam fattigvårdsstyrelse, vartill 7 ledamöter skulle väljas. Distrikten motsvarade indelningen i tre sprutlag. I varje distrikt utvaldes en uppsyningsman. Fattigvårdsstyrelsen skulle avlöna en notarie, som skulle avlönas av fattigfonden. Fattigförsörjningsåret skulle räknas från 1 jan. till sista dec. Styrelsen skulle ha två ordinarie sammanträden i mitten av febr. och dec. Vid det första förrättades fattigvårdsregleringen och vid det andra uttaxeringen av fattigavgiften.

De fattiga och nödlidande skulle inackorderas hos anhöriga eller andra välkända personer. De hjälpbehövande skulle få bidrag från fattigfonden till vård och underhåll. Nödlidande, men i någon mån arbetsföra medlemmar skulle beredas tillfälle att själva bidraga till sitt uppehälle genom att stadens invånare skulle uppmanas att lämna nödig arbetsförtjänst åt slika personer.

Personell avgift till fattigfonden skulle påföras alla i samhället bosatta personer över 15 år, med undantag för dem, som var medellösa och därför åtnjöt befrielse. Stadens invånare skulle fördelas på följande sätt:

Handlandena delades i åtta, skepparna i fyra, viktualiehandlarna i tre, hantverkarna i fyra, handelsbetjänterna i två, sjömännen i fyra, fiskarena i två, arbetskarlarna i två, hantverksgesällerna i två, drängarna i två och pigorna i två klasser. Avgiften bestämdes av förevarande behov och påfördes efter förmögenhet och villkor de i klasserna ingående betalningsskyldiga på följande sätt:

Första klassen av de handlande förhöll sig till den andra som 12 till 8, till den tredje som 12 till 6, till den fjärde som 12 till 4, till den femte som 12 till 3, till den sjätte som 12 till 2, till den sjunde som 12 till 1 ½ och till den åttonde som 12 till 1. Skepparna erlade i första klassen samma avgift som handlandena i tredje klassen, i andra klassen samma som handlandena i fjärde klassen, i tredje klassen samma som handlandena i femte klassen och i fjärde klassen samma som handlandena i sjätte klassen. Victualiehandlandena taxerades i första klassen lika med handlandena i femte klassen, i andra klassen lika med handlandena i sjätte klassen och i tredje klassen lika med hälften av handlandena i åttonde klassen. Hantverkarna erlade till fattigfonden i första klassen lika avgift med handlandena i femte klassen, i andra klassen lika med handlandena i sjätte klassen, i tredje klassen lika med handlandena i åttonde klassen, och i fjärde klassen halva beloppet av den avgift handlandena i sistnämnda klass erlade.

Bland nyheterna var, att även den lägre befolkningen pålades avgifter. Handelsbetjänte påfördes i första klassen hälften av fattigavgiften för handlandena i åttonde klassen, samt i andra klassen en fjärdedel därav. Sjömän taxerades i första klassen lika med handlandena i åttonde klassen, i andra klassen till tre fjärdedelar, i tredje klassen till hälften och i fjärde klassen till en fjärdedel av samma avgift. Fiskarena erlade i första klassen 3/4 av avgiften för handlandena i åttonde klassen och i den andra klassen 1/3 därav. Arbetskarlarna påfördes i första klassen 1/3 beloppet av vad handlandena i åttonde klassen erlade och i andra klassen 1/4. Hantverkargesällerna i första klassen erlade till fattigfonden 1/3 av avgiften för handlandena i åttonde klassen och i andra klassen 1/4 därav. Drängarna betalade i första klassen 1/4 och i andra 1/8 av åttonde handlandeklassens avgift. Pigorna erlade i första klassen 1/3 och i andra 1/16 av merberörda avgift.

I övrigt påfördes fattigavgift tullförvaltaren, stadsläkaren och apotekaren i likhet med tredje klassen, borgmästaren och postförvaltaren med fjärde, stadsfiskalen med femte, uppsyningsmannen vid finska tulljakten med sjunde och läraren vid Lägre elementarskolan med åttonde klassen av handlandena. Uppsyningsmannen i patrullslupen betalade 3/4, vaktmästaren i patrullslupen 2/5 av berörda klassavgift. Stadens sömmerskor, väverskor och tvätterskor erlade 1/8 av denna. [Jag kommer att tänka på Ärvdabalken.]

De betalningsskyldiga uppfördes i klasser efter förmögenhet såväl i fast som lös egendom, varför särskild fastighetsavgift ej utgick. Vid egen betalningsskyldighet ålåg det husbonden att till tjänsteårets slut innehålla halva beloppet av gifta drängars avlöning för att fattigfonden skulle kunna gottgöras för det understöd dessas hustrur och barn under årets lopp möjligen åtnjutit. Likaså ansvarade husbonde för övriga tjänstehjons avgifter till fattigfonden med rätt att innehålla dessa av tjänstehjonets lön.

Förslaget godkändes av församlingen och kommittén. Guvernören gjorde emellertid invändningar och ville att en viss personlig avgift skulle bestämmas. Häremot invände kommittén, att varje år påkallade väsentliga förändringar, varför bestämmandet av en fast personlig avgift endast skulle medföra kostnader och besvär. Fattigavgiften borde därför vara beroende av årligen inträffande större eller mindre behov. Den 15 mars 1854 godkändes även förslaget av guvernören.

Ny styrelse valdes icke 1854 utan den gamla kvarstod, nämligen: kyrkoherde, fil. dr Christoffer Kullman ordförande, borgmästaren, fil.mag. A. W. Montin viceordförande och stads- och biträdande provincialläkaren, med. dr Jacob Blank, handl. C. W. Sundström, skepparen C. Synnerberg, smeden N. A. Bergsten och skomakaren A. J. Thulin ledamöter. Som notarie antogs ånyo M. Sandström.

Till distriktsuppsyningsmän valdes: skomakare A. J. Thulin i 1., smeden N. A. Bergsten i 2. och skepparen C. Synnerberg i 3. fattigvårdsdistriktet.

Taxeringen fastställdes för 1854 till 210 rbl s:r, sedan klassificering av stadens betalande invånare skett. Fjorton medellösa personer fick avkortning på fattigavgiften, bland dem sjömannen Johan Flen d.y., som rymt på sjöresa, skomakaren C. G. Engman, som saknade all tillgång, handlandeänkan Carolina Calamnius, sjömannen Edvard Henelius (död utrikes), änkekyrkoherdskan Sofia Ebeling, f. lotsen Anders Schytén m.fl. Understöd på 1—12 rbl tilldelades 25 fattiga med sammanlagt 115 rbl 90 köp. Bland dem märktes f. beckbrännaren Carl Svanström och hans hustru Cajsa, änkorna Anna Greta Österblad, Beata Dahlström, Anna Mattsdotter Smeds (3 barn) och Anna Stina Hellström samt förrymda sjömannen Jungelds hustru Sofia och hennes barn, handlandeänkan Anna Juthe, bokbindareänkan Greta Purander m.fl.

1855 höjdes det uttaxerade beloppet med 50 % jämfört med föregående år. Stadsfiskal J. H. Forssén anmälde, att på senare tider bettlare såväl från lands- som stadsförsamlingen kringvandrat i staden, varför Forssén anhöll om åtgärder mot sådan lagstridighet. För 17 personer avskrevs fattigavgiften (4:38 rbl). I dec. s.å. beviljades understöd åt 35 personer med 1—12 rbl s:r, eller sammanlagt 185:90 rbl s:r. Tillfälliga bidrag beviljades dessutom 3 personer och 5 personer utackorderades. Ytterligare bidrag beviljades även senare under dec. månads lopp. Bl.a. inackorderades drängänkan Anna Greta Ollant, som insjuknat i frossa, och hennes lille son hos torparen Johan Hannula på Smedsbacka för 15 kop. per dag under 11 dagars tid eller 1 rbl 65 kop., varjämte 50 kop. utgivits för medicin. Änkan Ollants sjuka dotter Anna hade inackorderats hos demoiselle Anna Sanna Glansk för 16 rbl i året.

Den 23 dec. s.å. invaldes rådman J. A. Lybeck, hökaren Henric Sund och skomakaren Hans Henric Garbén till ledamöter i fattigvårdsstyrelsen.

1856 beräknades beloppet av fattigmedlen uppgå till 391 rbl s:r, varför taxeringen komme att överstiga det föregående året med 25 %.

Distriktsuppsyningsmännen synes ha fungerat väl. Sjukdomsfall, vårdbehov o.dyl. anmäldes snabbt. I april utsågs handlanden G. M. Hedström till uppsyningsman i mellersta distriktet efter smeden N. A. Bergsten, som gått i kronans tjänst som bataljonssmed vid 2. Wasa indelta skarpskyttebataljon. Bergsten ålades i febr. 1857 att med 2/3 bidraga till sin faders, smeden Gustaf Bergsten underhåll. Från befr. 1857 fungerade Johan Lingonblad och Robert Ahlqvist som distriktsuppsyningsmän.

Vid fattigmönstringen den 28 okt. 1856 beviljades 35 understöd om sammanlagt 231:90 rbl s:r. Mest var det som förut fråga om änkor efter sjömän och hantverkare. Tio personer utackorderades, av vilka 9 barn.

1857 föreslogs till uttaxering c:a 500 rbl. Föregående år var ett nödår, och antalet fattiga ökade i anledning därav. Vid fattigmönstringen i nov. beslöts att utackordera 17 personer, mest barn, och beviljades 33 personer understöd med sammanlagt 282:40 rbl s:r.

Räkningen över Nykarleby stadsförsamlings fattigkassemedel från 31 dec. 1856 till 31 dec. 1857, den sista före branden, visar följande:

Nykarleby den 31 december 1857.