Förvaltningen i Nykarleby liksom i andra finländska städer följde under 1800-talet i huvudsak lagarna och förordningarna från svenska tiden. Endast obetydliga förändringar ägde rum före 1873—1884, då den kommunala förvaltningen helt reformerades.
Den 1 maj varje år sammanträdde magistraten och borgerskapets äldste för att handlägga stadens allmänna angelägenheter. Härvid utsågs vissa befattningshavare för året. Magistraten bestod av borgmästare och vid 1800-talets början fem till sju, senare tre och sist endast två rådmän. Borgerskapets och stadens äldste bestod av sex personer som ombud för handlande borgerskapet och sex för hantverkarskrået. Stadens ledamöter i kyrkorådet var fyra, varav två i egenskap av kyrkosexmän.
Vid mötet den 1 maj utsågs två skattarmän, vars uppgift var att upprätta taxeringslängden. Vidare utsågs en kontrollör av mulbetespenningarna, som för detta ändamål hade att uppteckna alla stadsbornas kreatur, som begagnade stadens allmänna betesmark, och lämna förteckning till stadens kassör eller kassaman, som även valdes vid detta tillfälle, till efterrättelse för debitering av mulbetesavgiften. Brandmästare och rotmästare vid brandverket förordnades även liksom två—fyra brandvakter. Man utsåg en borgare att förrätta brandsyn. Vidare behandlades ärenden av praktiskt slag såsom utarrendering av jord och fiskevatten, iståndsättande av gator och broar, rensning av stadens skogar m.m. 83)
Den 1 maj 1839 bestämdes sålunda av magistraten och genom kungörelse sammankallade borgerskapets äldste och talrika borgare följande rörande stadens allmänna angelägenheter:
| 1. |
Skomakaren A. J. Thulin skulle uppteckna de kreatur, som inkommande sommar skulle begagna stadens allmänna bete. |
| 2. |
Borgerskapets äldste i handlandeklassen och i hantverkarklassen färgaren Carl Wahlberg 84) och garvaren J. N. Forssell 85) skulle bibehållas. I de från sistnämnda klass avgåendes ställe valdes skomakaren Garbén 86), glasmästaren Bergh 87) färgaren J. V. Forsberg 88) och skräddaren A. A. Grönqvist. 89) |
| 3. |
De förra skattarmännen, glasmästaren Bergh och hattmakaren Wahlberg 90) skulle bibehållas. |
| 4. |
Handlandena Ahllund och Collander skulle kvarstå som kyrkoråd, rådman Berger och skräddaren Hjelte 91) som kyrkans sexmän. |
| 5. |
Rådman Berger förordnades att som magistratsledamot övervara innevarande års brandsyn, som skulle förrättas den 28 maj. |
| 6. |
Under längre tider av stark blåst eller torka skulle 10 man patrullera jämte brandvakten från kl. XI till kl. IV, två tillsammans, i och omkring staden. De skulle noga efterse, om anledning till eldsvåda skulle förspörjas. De skulle också se till, att varje gårdsägare, med undantag endast för sjömän, som var stadda på sjöresor, och fattiga änkor, i tur efter gårdarnas nummer skulle utgöra en sådan vaktkarl för sina gårdar, på tillsägelse av stadsbetjänte. |
| 7. |
Även personer, som ej var stadsbor, skulle härefter få inneha sådan stadsjord, som upplåts på arrende till den högst betalande. |
Rådman Lybeck såsom numera ”stadsledamot” (rådman) handlanden Collander och vicestadsfiskalen Forssén samt färgaren Carl Wahlberg 92) uppsade sina befattningar som brandmästare i staden, vilket Collander varit i fyra och Forssén i två års tid, medan Wahlberg hade varit rotmästare i tio års tid. Borgerskapets äldste motsatte sig emellertid detta och ansåg, att endast en av dem borde få avgå, nämligen Lybeck. Även rotmästaren Wahlberg fick avsked, medan Collander och Forssén ännu ett år skulle fortsätta som brandmästare. Till brandmästare efter Lybeck utsågs färgaren Forsberg och till rotmästare i Forsbergs ställe vid brandsprutan nr 1 färgaren Magnus Wahlberg och vid sprutan nr 2 skräddaren Grönqvist i två års tid i Carl Wahlbergs ställe.
Handlanden Collander, som valts på tre års tid till förvaltare av stadens allmänna kassa, uppsade denna befattning, ehuru ännu ett år av tiden återstod. Han var missnöjd med den förändring, som genomförts beträffande kassans medel, att de inte mera handhades av förvaltaren utan förvarades i en för ändamålet inrättad kassakista i rådhuset. Detta medförde mycket besvär och tidsspillan genom att han för varje utbetalning från kassan, huru ringa som helst, var tvungen att först kalla på de övriga personer, som innehade nycklar till kistan, och sedan bege sig till rådhuset, där kistan förvarades.
Häremot hade borgerskapets äldste ingenting att invända, utan valde i Collanders ställe färgaren Carl Erik Wahlberg till kassaförvaltare.
Den 1 maj 1845 åter valdes följande befattningshavare och förtroendemän: 93)
| 1. |
Stadens äldste: Av handlande klassen G. A. Lindqvist, C. J. Collander, A. Dyhr, M. Sandström, Henrik Sund, C. E. Ekholm, av hantverkarklassen skomakaråldermannen H. H. Garbén, färgaren Carl Wahlberg, skräddaren A. A. Grönqvist, färgaren J. V. Forsberg, garvaren J. N. Forssell och skräddaren A. Forsell. |
| 2. |
Skepparen Matts Nylund att för året ombesörja uppteckningen av kreatur, som begagnade stadens allmänna betesmark, för debitering av mulbetesavgiften. |
| 3. |
Skräddaren Forsell och hattmakaren P. O. Wahlberg till skattarmän. |
| 4. |
Handlandena M. Ahllund och C. J. Collander till kyrkoråd, rådman C. J. Berger och urmakaren Johan Fellman till kyrkosexmän. Rådmän var Isak Lindqvist, C. J. Berger, A. Hammarin och J. A. Lybeck. Adjungerande var fabrikör Erik Östman. Borgmästare var J. A. Haeggström. |
En charta sigillataeförsäljare tillsattes även årligen (1838 Joh. Ad. Lybeck), liksom en förvaltare av stadens tolags- och brandkassemedel vid sista mötet i dec. i tur och ordning bland borgerskapet, ävensom två revisorer av stadens kassor och en uppbördsman för årets kronoutskylder.
Viktiga befattningshavare var utom borgmästaren och rådmännen stadsfiskalen, stadsfogden och brofogden, vars sysslor oftast var förenade, stadsnotarien, stads- och kronokassören, skeppsmätaren, waterschouten, vågmästaren, röjaren, tjärvräkarna, pedagogen, senare en à två elementarlärare, söndagsskolläraren (fr. 1842), och stadsläkaren (1811—1831 och från 1835), organisten, rådhusvaktmästaren, två stadsbetjänter och två lotsar samt gästgivaren och skjutshållaren. Bland lägre befattningshavare märktes en klockställare, en risare [en person som utdelade spöstraff], en svinstickare, en hästgällare, en kofösare samt en eller två, 1867— 1890 t.o.m. tre barnmorskor, av vilka dock vanligen endast en var avlönad. Dessa befattningshavare tillsattes för livstid eller för vissa, vanligen treårsperioder.
Viktiga befattningshavare var utom borgmästaren och rådmännen
stadsfiskalen, stadsfogden och brofogden, vars sysslor oftast
var förenade, stadsnotarien, stads- och kronokassören, skeppsmätaren;
waterschouten, vågmästaren, rojaren, tjärvräkaren,
pedagogen, senare en à två elementarlärare, söndagsskolläraren (fr. 1842), och stadsläkaren (1811—1831 och från
1835), organisten, rådhusvaktmästaren, två stadsbetjänter och två lotsar samt gästgivaren och skjutshållaren.
Bland lägre befattningshavare märktes en klockställare,
en risare, en svinstickare, en hästgällare,
en kofösare samt en eller två, 1867—1890 t.o.m.
tre barnmorskor, av vilka dock vanligen endast en var avlönad.
Dessa befattningshavare tillsattes för livstid eller för vissa,
vanligen treårsperioder. |