Rörande exporten föreligger följande uppgifter för åren 1850—1855, enligt handelsbalansförslag jämte persedelextrakt i Statssekretariatets och Ekonomiedepartementets arkiv (medd. S.-E. Åström)

Under år 1851 gick ett av stadens lyckligaste fartyg, barkskeppet Jupiter om 140 läster, kapten J. P. Rundström, förlorat. Fartyget, gående från Alexandria till Liverpool, strandade den 8 maj 30 eng. mil västvart från Malaga och kunde ej räddas. Hela besättningen och en del av lasten bärgades. Fartyget hade under 18 års tid knappt lidit något haveri och gick därför ständigt liksom även nu oassurerat. 115) Fartyget hade senast besökt Nykarleby stads hamn 1850. Ägare var rådman Ad. Hammarin, änkefru Sofie Lybeck och skepparen J. P. Rundström, som härigenom gjorde en stor förlust. 116)

Staden hade nu 8 fartyg om 960 läster. Följande år hade antalet nedgått till 6 fartyg om 772 läster, nämligen 3 skepp, 1 skonare, 1 galeas och 1 jakt. Dessa var:

De sex fartygen var, som vi ser, rätt gamla, byggda i mitten eller slutet av 1830-talet utom skonerten Försöket, som byggts 1845. Några av dem var senare ”förbyggda”, d.v.s. reparerade och ibland ombyggda och förstorade eller förminskade, vilket var nödvändigt, om man överhuvudtaget skulle kunna segla med så gamla fartyg.

Staden seglade således vid denna tid med fåtaliga och ålderstigna fartyg. Någon nämnvärd förnyelse av beståndet ägde ej rum före Krimkrigets utbrott. År 1853 utökades visserligen fartygsbeståndet med två mindre enheter, nämligen karavellerna Örn, skeppare A. Sjöberg, byggd 1851, 14 läster, ägare M. Sandström och Dufvan, skeppare och ägare A. Söderlund, byggd 1849, 14 läster. Lästetalet ökade därmed till 802. Jakobstad hade samma år 19 fartyg om 3453, Gamlakarleby 21 fartyg om 2939, Wasa 29 fartyg om 4306 och Brahestad 32 fartyg om 4249 läster. Endast Kaskö (552), Ekenäs (318), Nådendal (277) och Torneå (139) hade lägre lästetal än Nykarleby. 117)

Denna utveckling är rätt märklig. Konjunkturerna var nämligen efter bakslaget under den allmänna politiska oron 1848 åter goda. Från hösten 1849 steg frakterna åter och försäljningspriserna på de nordiska skogsprodukterna ökade. Under år 1853 nådde de sin höjdpunkt. För frakter från Nykarleby till Boston betalades detta år 75 shilling jämte 5 % per standard virke, vilket var ungefär 200 % mera än året förut. Priset på 11—12 tums plankor var i London 15—17, för 9 tums plankor 14—15 och för battens 12—13 pund. Som av tabellen över exporten 1850—1855 framgår steg exporten från Nykarleby detta år särskilt av beck och bräder, men minskade något vad tjära och plankor beträffar. Från grannstaden Jakobstad deltog man flitigt i denna seglation. 118) I Nykarleby däremot förmådde man ej utnyttja konjunkturen. Medan Björneborg utförde 30, Kristinestad 25, Gamlakarleby 5, Vasa 4, Jakobstad 3 och Kaskö 2 laster trävaror till London 1853, lyckades Nykarleby ej få iväg mera än 1 last. 119). Krigsutbrottet 1853 och Englands inträde i kriget 1854 avbröt sedan den lyckade konjunkturen och vållade fram till fredsslutet 1856 de finländska redarna väldiga förluster. För Nykarlebys del nedgick exporten av beck under 1854—1855 till c:a 1/6 medan exporten av tjära ökade med c:a 1/3 jämfört med 1853. Exporten av plank och bräder upphörde däremot, åtminstone officiellt.

Under perioden 1842—1852 minskade ”Nykarlebys handel i själva verket med 1 % per år. Handeln 1852 var endast 11,8 % av handeln 1842. Sistnämnda år stod Nykarleby på 14, men 1852 på 17 plats bland Finlands 20 städer, den enda staden i hela landet, som gått tillbaka i handel under dessa år. Efter branden gav bl.a. detta faktum näring åt yrkandena på stadens förflyttning. Följande kommentar må anföras: ”Månne man då utan skäl talat om fördelen af att (staden) flyttats efter branden till en mera gynnsam plats? Framgången till besinning och motgången till tröst, må vi påminna om lyckans vexlingar, men tillika att det ock ligger sanning i det gamla: ”enhvar är sin egen lyckas smed”. 120)

Nykarlebys andel i hela landets skeppsfart var 1852 1,9 % av lästetalet av alla ut- och inseglande fartyg och 2,4 % av antalet sådana fartyg. Jakobstads motsvarande andel var dock ej så mycket större, resp. 3,2 och 2,4 %.

Tar man summan av varje stads omsättning för alla de nio åren, får Nykarleby en omsättningssumma av 858.182 rbl s:r, vilket placerar staden på 18 plats, endast följd av Kaskö och Nådendal. Nykarleby hade gått uppåt med ett par tusen rbl s:r efter 1847, som dock var ett dåligt år (jfr s. 455 ff.), men stadens dåliga placering i förhållande till de andra städerna visar dock, trots den korta jämförelseperioden, en tydligt avtagande handel. Orsaken var bl.a. dödsfall, konkurser och avvecklingar: först kommerserådet Johan Turdins död i okt. 1834 vid endast 56 års ålder, därefter handl. Gabriel Wilhelm Aspegrens konkurs 1834, Johan Jacob Kerrmans konkurs 1837, Gustaf Wilhelm Turdins konkurs 1838, Matts Lithéns konkurs 1843 och Isak Lindqvists avveckling av sina affärer s.å. Senare följde flera konkurser. I småstäder som Nykarleby vilade handeln ofta på ett eller ett par handelshus, vilkas upphörande genom konkurser eller dödsfall på nytt lät stadens rörelse sjunka ned i den sömn, varur den en gång väckts av några driftiga affärsmän. 121)