Ett av de mest kända fartygen, som byggdes på Djupsten, var det tidigare nämnda barkskeppet Jupiter. Det byggdes som vi sett 1829 på Nykarleby stads skeppsvarv av furu på kravell, och tillhörde råd- och handelsmännen Isak Lindqvist, Adolf Hammarin och Petter Lybeck. Fartygets mått var följande: 28)

Uträkningen visade 133 69/112 svåra läster efter 4. klassen. Då ett ankare och tåg, proviant, ved och vatten saknades, avdrogs 6 69/112 läster. Skeppets rätta vikt blev så 127 svåra läster efter 18 skeppund per läst.

Fartyget förbyggdes 1848 av byggmästaren Matts Henriksson och mätte därefter 139 5/7 läster. Det ägdes då av Adolf Hammarin, handl. Petter Rundström och handlandeänkan Sofia Lybeck. 29)

Då Jupiter byggdes 1829 undrade varvsarbetarna över det konstiga namnet, som de uttalade ”Jupitter”. De kunde ej annat förstå än att namnet härledde sig av att en Pitter byggt det på Djupstens varv (Petter Lybeck), därav ”Djup-Pitter”. 30)

Barkskeppet Jupiter gick på England och Medelhavet. I sept. 1848, då fartyget efter ombyggnaden i Nykarleby åter gick ut, visade namnrullan följande besättning under skepparen Joh. Petter Rundströms befäl:

Inmönstringen skedde på Nykarleby stads sjömanshus av waterschouten J. H. Forssén. 31)

I juni 1849 var fartyget hemma igen, ”åtföljd af alla man”, och redan den 6 juli inmönstrades besättning för en ny resa till Medelhavet. Några rymningar hade således ej förekommit, vilket tydde på att såväl fartyg som skeppare var goda. Skeppet återkom 1850 och gick samma sommar ut på en ny resa, men förliste följande år utanför Malaga, som på annat ställe i d.a. omtalats. 32.)

Den s.k. Jupiterfonden var en av stadens äldsta donationer till förmån för stadens fattiga. Den gjordes den 16 dec. 1831 av de nyssnämnda råd- och handelsmännen Isak Lindqvist, Petter Lybeck och Adolf Hammarin och uppkallades efter Jupiter, som redan vid denna tid gjort flera lyckade resor. Donationsurkundens inledning lyder:

”Då den allgode försynen befordrat och välsignat skeppet Jupiters resor nästförflutne år med lycka och framgång, hafwa samma skeppsredare af skyldig tacksamhet samman skjutit ett stående Capital af Tvåhundrade Rubel Banco Assignationer, hvars ränta årligen kommer att utdelas bland stadens fattiga.”

Kapitalet skulle bli stående ”för evärdliga tider” och utlånas på säker hand mot borgen eller säkerhet i fast egendom. Den årliga räntan skulle utdelas Thomasmässdagen helst åt ”afsigkomne Handlande, deras enkor och barn, i brist af desse (åt) fattige Borgare, Enkor eller barn, eller åt andra medellösa af stadens innevånare”. Förvaltningen och utdelningen skulle handhas av pastorn i församlingen, borgmästaren och en av magistratens ledamöter.

År 1832 donerade A. Lindqvist, A. Hammarin och P. Lybeck ytterligare 50 rubel bco ass. till fonden.

En värdefull utökning fick fonden i dec. 1890, då rådman J. A. Lybeck genom sin son P. W. Lybeck överlämnade 2.000:mk i guld till fonden, ”under tacksam hågkomst af mångfaldiga mig af Gud förunnade välsignelser”. Den årliga räntan skulle i främsta rummet tillfalla Lybecks svägerska Sofia Charlotta Lindqvist under hennes livstid och därefter i evärdeliga tider användas på det sätt Jupiterfondens stadgar föreskrev. Donationen skulle förvaltas av drätselkammaren under stadsfullmäktiges uppsikt.

Jupiterfondens bestyrelse med rådman Carl Nylund i spetsen ansåg emellertid, att på grund av de tidigare testatorernas föreskrifter något skäl ej fanns att sammanföra de två fonderna. Räntorna för dem var även anslagna på olika sätt. Stadsfullmäktige beslöt därför den 7 april 1891, att de Lybeckska donationsmedlen för framtiden skulle förvaltas av drätselkammaren och utdelas enligt donators önskan. 33)

Jupiterfonden existerade som enskild fond till 1962, då den sammanslogs med 22 andra fonder till en gemensam Socialhjälpsfond. 34)