En sångförening bildades i slutet på 1850-talet av rektor Edvard Karsten, som även blev dess förste ledare. Dit hörde utom Karsten dr Fr. Forsius, stud. Fr. E. Fontell, ing. Karl Krank: 2. basar, apot. Nils Malmberg, Konon Falck, ledare efter Karsten, och Julius Sandström, som sjöng alla stämmor: tenor. Även fruntimmer tillhörde kören, nämligen Lotta Lindqvist, Majken Sandström, Alexandra Lindbohm, Olivia Forsius: sopraner, Hanna Sundström, Emmi Schalin, Thilda Sandström, Hanna Forssén, Hanna Enqvist: alter.

Våren 1867 gavs två konserter för fulla hus för välgörande ändamål: stud. Wilhelm Gästrin 48) skulle få ett understöd för att kunna fara till Helsingfors för att studera till pedagog. Tack vare hopsamlade gåvor kunde han sedan studera ett läsår och kom hem till hösten, insjuknade på vintern i lungsot och dog. Äldre brodern Frans (?) 49) sköt sig.

Det är möjligt att sångföreningen bildades sommaren 1858, då staden besöktes av den första s.k. sångartolvan, rekryterad bland Akademiska Sångföreningens bästa sångare för konserter till förmån för studenthusbygget i Helsingfors. Besöket gav sannolikt impulsen till Nykarlebyföreningen. Den andra sångartolvan gästade staden 1861 och den tredje 1869. Konserten sistnämnda år gavs i konsul Grundfeldts stora sal i huset vid Västra Esplanadgatan 14. Efteråt bjöds sångarna på soupé på Brunnsholmarnas värdshus. Fyra nyfikna pojkar hade klivit upp på berget intill, men rasade ned i ån. Sångarna var de första att kasta rockarna av sig och simma efter pojkarna. Tre av dem fick man upp, men den fjärde drunknade. Olyckan lade sordin på stämningen, men många sånger sjöngs dock. 50)