Kapten Lars August v. Platen var trots sin relativa ungdom
veteran från kriget 1808—09. Vid krigsutbrottet tjänstgjorde
han som 15-årig fänrik vid Adlercreutz' värvade regemente
på Sveaborg. Han blev tillfångatagen med det övriga regementet
vid kapitulationen, men lyckades rymma och taga sig upp till armén
i norra Finland. Där enrollerades han vid Helsinge regemente. Med
detta regemente deltog v. Platen i reträtten från Kalajoki
och i striden den 5 juli 1809 vid Hörnefors, den sista under detta
krig, där finländare och svenskar kämpade sida vid sida.
Efter fredsslutet återvände han till hemlandet, ingick i rysk
krigstjänst och deltog i strider i Kaukasus. Han tog avsked som kapten
och bosatte sig i Asikkala, därifrån han 1826 flyttade till
Nykarleby, där han var postmästare till 1840.
Före v. Platen var J. C. Hildebrandt postmästare till 1826,
då han transporterades till gränspostmästare i Torneå. 111)
v. Platen skildras som en ”liten man, men mera skarp”. 112)
Han hade dåliga affärer och tredskades att betala sina utskylder
till staden. Magistraten beslöt därför småningom
att sätta honom på gäldstugan (”jillstugu”).
Med kännedom om v. Platens styvsinthet förstod man, att stadsbetjänten
ej skulle komma långt med f.d. kaptenen. Man beslöt därför
att personligen ”in corpore” besöka honom för att
förständiga honom att genast träda i häkte. Till magistraten
hörde då borgmästare Haeggström samt rådmännen
I. Lindqvist, M. Lithén, J. Collander, J. A. Lybeck och C. J. Berger.
Dessutom medföljde stadstjänare och annan handräckningspersonal.
Det var en deputation om nio man, som med borgmästaren i spetsen
infann sig hos v. Platen i hans bostad och framförde ärendet.
Postmästaren åhörde lugnt borgmästarens tal utan
att tappa kuraget, men då det var slut, steg han upp och, visande
på pistolen, som hängde på väggen över postbordet,
sade han kort och bestämt: ”Mig får ni inte levande härifrån!”
Hållningen var så ”curageux” och gesten så
hotande, berättar J. A. Lybeck, att flera av herrar rådmän
fann för gott att omedelbart avdunsta. Rådman Berger började
betänkligt hosta och harkla, gick för detta ärende till
spottlådan vid kakelugnen och stack med detsamma ut genom dörren.
Rådman Lindqvist drog upp sin snusdosa ur fickan, tog sig fundersamt
en pris, och vandrade ännu snusande mot dörren, varefter han
smet undan så behändigt som möjligt. Borgmästare
Haeggström fann likaledes ställningen ohållbar och gick.
”Och jag”, brukade rådman Lybeck avsluta historien, ”jag
blev till sist ensam med Platen, men vad hade jag att göra där
vidare! Jag gick också ut!”
Då borgmästaren och rådmännen senare träffades
på magistraten, höll de råd om vad som nu skulle företagas
med den tredskande postmästaren. Alldenstund man ej syntes komma
någonvart med honom, beslöt de att sinsemellan fördela
den lyckligtvis ej alltför stora skulden, stadskassan till godo.
Sålunda slapp man bekvämast ifrån saken.
v. Platen 113) var gift med stiftsjungfrun Sofia Johanna
Munsterhjelm 114), ”ful men rik”. Hon bodde ej i Nykarleby
annat än en kortare tid. Äktenskapet hade ingåtts den
21 mars 1830 på Jokela gård i Nastola. Sedan v. Platen
avsatts från sin tjänst i Nykarleby 1840, gick han åter
i rysk krigstjänst och ”dog en krigares död” i fästningen
Gergebelsk i Avarien den 23 nov. 1843. Hans fru avled i Tuulos den 13
dec. 1867, och sonen Carl Bogislaus (f. 28.8. 1831) som löjtnant
i Björneborg 1856. 115)
Enligt Nykarlebyskvallret hade v. Platen med sin hushållerska,
”Platas Fredrika”, en son Svante, senare adopterad Järnström
och handlande i Vasa. 116) |