K. J. Hagfors 1860—1939

Under denna svåra tid tillträdde K. J. Hagfors direktoratet för seminariet. Han utnämndes den 2 maj 1917 trots mothåll från skolöverstyrelsen och häftiga angrepp i tidningspressen. Han hade gjort sig känd som en dugande men fordrande lärare, och var ej populär varken bland lärare eller elever. Som direktor åren 1917—1930 utförde han ett beundransvärt arbete, som gav seminariet dess slutliga form och höjde dess och folkskollärarkårens anseende avsevärt. Han var ”den ordentligaste av alla landets seminarieföreståndare”, som en medlem av skolstyrelsen uttalade sig på Hagfors' 70-årsdag. Om hans insats som lärare i modersmålet har många vittnat. Han ryckte upp svenskundervisningen vid seminariet ur dess djupa förfall och tvingade, ofta med hårda metoder, eleverna att lära sig svenska. Medan Wichmann gav de blivande lärarna en ideell grund för deras kommande verksamhet, låg Hagfors' betydelse i att han lärde dem använda sitt modersmål korrekt i tal och skrift. Eftersom han verkade vid seminariet i 40 år, längre än någon annan lärare, blev detta av en oerhörd betydelse för den andliga odlingen i Finlands svenskbygder.

Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 168 f. En del av kapitlet Seminariet under 1900-talet. Ofärdsåren och 1. världskriget. Slutet på kapitlet.


Läs mer:
Hagfors i Uppslagsverket Finland.