IV. DEN NYA HAMNEN VID ”ANDRA SJÖN”. STADENS EGEN SJÖFART UPPHÖR. HAMNEN AVVECKLAS

Hamnen avvecklas


Fartygstrafiken i hamnen var rätt livlig från 1880 ända fram till I. världskriget, då sjöfarten praktiskt taget upphörde för den tid kriget varade. År 1919 började sjötrafiken på nytt, men i mindre omfattning än före kriget. Ännu 1922—1925 var trafiken dålig eller ingen (1924), men från 1926 började den åter öka. Den ekonomiska världsdepressionen, som omkring 1930 nådde Finland, åstadkom även här en minskning i trafiken fram till 1934. Det nya kriget satte tydliga spår; året 1940 var ett av de svagaste. Efter krigsslutet 1945 började åter en livligare period för några år framåt. Sjöfarten uppnådde dock inte den omfattning den hade under perioden 1930—38. Sedan staden 1949 erhållit bredspårig järnvägsförbindelse med Kovjoki, motsåg man en viss återhämtning. Hamnen var, menade man, fortfarande en utpräglad exporthamn. Sjöfarten kunde i allmänhet upprätthållas c:a 5½ månader utan fara för ishinder. Stadens uthamn Torsöfjärden kunde under sjöfartens sista skede användas av fartyg med ett större djupgående om 6,7 m. Hamnen hade ett skyddat läge för vindarna från alla håll utom från N-sidan, ehuru den låg alldeles nära öppna sjön. Fartygen intog sin last förankrade på redden. De båda andra redderna, Stora Alörsfjärden och Kråkskärssund, var mycket väl skyddade, men kunde användas endast av fartyg med högst 3, respektive 2,7 m:s djupgående. Även här intogs all last ute på redden.



Fartyg lastar på på Torsöfjärden.
Barbro Granvik-Nordling tillhandahöll via Stig Haglund. Peter Gullback kolorerade.
Fler lastningsbilder.

 

Någon återhämtning skedde dock ej. Tvärtom kan man tala om en nästan total avveckling av sjöfarten efter det senaste kriget. Att lotsstationen på Soklothällan indrogs försvårade i hög grad sjöfarten på hamnen. Åren 1950, 1954, 1959, 1962 och 1963 noteras ingen trafik och från 1966 upphör den h.o.h. på Nykarleby hamn. År 1970 uppbars för sista gången hamninkomster i Nykarleby, dock ej trafik-, hamn- och tolagsavgifter, utan ”övriga inkomster” — 2.004 mk. Hamnen vid Andra sjön hade spelat ut sin roll. Fartygsbryggan förföll och revs slutligen på grund av de stora underhållskostnaderna. Med motivering, att ingen båttrafik mera förekom på Nykarleby hamn, anhöll staden slutligen om utträde ur Finlands Hamnförbund, vilket beviljades från den 1 jan. 1973. Nykarleby hade då tillhört hamnförbundet i nära 50 år. Staden tillhörde nu liksom Monässund, Kantlax, Storösund och Kråkskärssund Jakobstads tullkammardistrikt. Fartygen trafikerade Munsalahamnarna: år 1968 räkande t.ex. Kantlax [oljehamn] 14 besökande fartyg om sammanlagt 37,174 ton. Den gamla sjö- och stapelstaden Nykarlebys roll som sjöfartsstad var åtminstone för tillfället utspelad, men efter tillkomsten av Stor-Nykarleby har möjligheter att återuppliva de gamla sjöfartstraditionerna genom anläggandet av en storhamn i Munsala på nytt öppnats.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 72 f.


Nästa kapitel: V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD Nykarleby pedagogi efter 1809.


*     *     *



Åndra sjön i början på 1970-talet. Förstoring. Foto: Reino Kalliomäki.



Ångbåtsbryggan i början på 1970-talet. Förstoring. Foto: Reino Kalliomäki.
(Inf. 2019-02-03.)