V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Den nya skolbyggnaden


Ritningen och kostnadsförslaget till den nya skolbyggnaden [för Lägre elementarskolan] hade uppgjorts av Wasa läns byggnadskontor. Storleken av byggnaden hade av magistraten bestämts till ett ganska blygsamt mått. Byggnadskontoret framhöll emellertid, att ett skolhus ej blott bör uppfylla närvarande tids behov, utan även motsvara framtida fordringar och ändamål. Måtten hade därför ökats till 21x12½ alnar med knutarna eller yttre väggarna inberäknade. Höjden från stenfoten till takbandet skulle bli 8 alnar. Längden på lärosalen hade på detta sätt blivit 1 aln större än bredden så att den nu var 13x12 alnar. Kammaren invid hade nu kunnat tagas utmed husets längd så att man åt gården erhållit både förstuga och tambur. Eleverna behövde nu icke förvara sina överplagg m.m. inne i lärosalen eller i en kall och trång förstuga. Att vid regnig och kall väderlek ha en mängd våta överplagg i ett ej överflödigt stort rum, där en mängd barn skulle vistas, var enligt byggnadskontorets mening alltid menligt för hälsan och för den rena luft, som alltid borde bibehållas i ett skolrum. Att från ett kallt rum komma direkt i en kall förstuga och påtaga kalla och våta kläder var lika skadligt som obehagligt. Dessutom kunde genom denna förändring av husets inredning en större snygghet bibehållas i lärosalen.

Bygget av det nya skolhuset fullbordades sommaren 1852. Brädfodringen synes ha utförts först 1882 av timmermannan Anders Forsman från Bonde hemman i Pedersöre, Forsby. Ovanpå byggnadens fönster skulle för prydlighetens skull anbringas lämpliga ornament. Skolhuset, som i stort sett motsvarar det nuvarande rådhuset, var beläget på oreglerade tomten nr 16 i VIII kvarteret i I stadsdelen. Eftersom huset var uppfört på oreglerad tomt skulle det ej få hindra stadens reglering efter fastställd plan.

Årsexamen 1853 fick en särskild prägel genom att den i staden tillfälligt inhysta Wasa trivialskolas lärare var närvarande, nämligen conrektor E. Wegelius och kollegorna L. Björkman, M. Laurén och G. Lönnmark. Dessutom närvar svenske löjtnanten U. Th. Enegren, känd som Adolf Hammarin d.y:s svärson. Åtskilliga föräldrar och anförvanter till barnen bevistade även examen. Examinator var skolans inspektor, khde Christopher Kullman, som fann prestationerna nöjaktiga. Frågorna hade delvis karaktären av förståndsfrågor. I t.ex. geografi fick eleverna först definiera begreppet geografi och klargöra dess indelning, varefter de redogjorde för ekvatorn, ekliptikan, meridianer, vindar, Europa med dess hav och uddar, de stora världshaven, öarna i Östersjön och dess vikar, Ryssland och dess guvernement, vattensystemen i Finland, dess floder och källor samt Finlands ”guvernement” och städer. — Samma omdöme gäller årsexamina 1855 och 1856.

Grönqvist synes ha varit en effektiv och kunnig lärare, med förmåga att hålla ordning på både elever och skola. Vid ärkebiskop Bergenheims visitation 1854 och 1856 avgavs vitsordet, att stil böckerna var omsorgsfullt vårdade och undervisningen ändamålsenligt handhavd. Grönqvist förklarade vid visitationen 1854 för ärkebiskopen, att elevernas uppförande väl i allmänhet varit tillfredsställande, men att de av sina föräldrar ofta kvarhölls hemma och sålunda hindrades att deltaga i undervisningen. Ärkebiskopen betygade sin tillfredsställelse med elevernas goda uppförande och uppmanade dem att förskaffa sig sina föräldrars bifall att så flitigt som möjligt bevista lektionerna. Elevernas antal denna vår var 19.

Vid visitationen i april 1856 framgick, att skolan sedan den 18 dec. föregående år varit inhyst i lärare Grönqvists hem, där rum upplåtits mot särskild ersättning av staden. Orsaken var att magistraten under det pågående orientaliska kriget upplåtit skollokalen till kyrka för i staden befintlig militär av grekisk trosbekännelse. Ärkebiskop Bergenheim yttrade sig efter förhöret med tillfredsställelse över att skolan det oaktat även denna gång befunnits i samma goda skick, som vid senaste visitation.

Årsexamen 1857 blev el. lärare Wilhelm Grönqvists sista vid skolan. Även nu uttalade inspektor Kullman ampla lovord till läraren. Samma år bortflyttade denne från orten. Han hade då undervisat i skolan sju års tid, en av de längsta lärartjänstgöringarna i dess historia. Under hans tid hade skolan genomgått en uppryckning, ett nytt skolhus hade byggts och skolans materiella utrustning hade kompletterats. 8)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 82–84.


Nästa kapitel: Wasa högre elementarskola i Nykarleby 1852—1856.
(Inf. 2004-02-01.)