Efter kriget 1918 vidtogs inga nämnvärda ändringar i 1916 års
stat för ordningspolisen, vilket överensstämde med civilexpeditionens
anvisningar. Poliskommissarie T.W. Nyholm, som den 22 jan. utnämnts
till sin befattning föreslog visserligen i okt. att anslaget för avlönande
av extra konstaplar under sommaren, finge användas till avlönande av
manskap vid behov. Han föreslog att styrkan fortfarande skulle utgöra
en kommissarie och tre konstaplar, men ändrade vid närmare eftertanke
förslaget till fem konstaplar, varav två extra sådana. Stadsfullmäktige
ansåg emellertid, att polisen vid behov kunde påräkna bistånd
av skyddskåren och att staten var för hög och ej kunde godkännas.
Totalkostnaden skulle ej få överstiga 24.870 mk. Manskapets antal skulle
ej höjas.
Den av inrikesministeriet i dec. 1918 fastställda staten
följde i huvudsak denna ordning. I dec. 1919 beviljades polisen ett statligt
tillskottsanslag om 500 mk, varav staden skulle deltaga med 1/3. Lönerna
för polisen och brandmanskapet höjdes sedan successivt, allteftersom
dyrtiden fortskred, år 1921 t.ex. med c:a 40 %.
Den 1 jan. 1925
bytte kronolänsmannen i Vörå distrikt Sigurd Alfred Wenelius och Nyholm tjänster med landshövdingens tillstånd.
Lugnet
i staden var vid denna tid återställt. ”Kurre”
kåserar: ”Medan man i huvudstaden klagar över gatubullret och
vrålande hornsignaler, ha vi det ganska lugnt. Knappt en häst synes
på gatan, och i skymningen vandra anspråkslösa kvinnor till förklaringar
eller bibelsamtal utan att göra väsen. Endast sällan förekommer
här mord eller rån på öppen gata, enligt vad jag försport
av polisen; t.o.m. stölder har varit sällsynta denna höst (1921).
Guden Amor ställer ibland till någon oreda, men han utför sitt
verk i all tysthet.”
På 1930-talet vållade spritsmugglingen en hel del åtal även i Nykarleby med omnejd, men efter förbudslagens
slopande förbättrades tillståndet snabbt. 1)
En ny
polisordning, utarbetad av stadsstyrelsen godkändes den 12 nov. 1935. Den
var mera genomarbetad och detaljerad än den föregående och innehöll
110 §§. Bland nyheterna märktes förbud mot radiostöring,
bestämmelser rörande samlingsrum med och utan scen m.m.
Fortfarande
städade poliskonstaplarna kammaren, men mot ersättning. I juni 1948
tillerkändes konstaplarna T. Snellman, V. Hauta Aho och T. Lund ersättning
för städnings- och eldningsarbeten à 1 timme per dag, räknat
enligt städerskelön.
Poliskommissarietjänsten innehades till
1950 av Sigurd Wenelius, varefter någon ny kommissarie ej tillsattes utan
tjänsten sköttes som bisyssla av länsmannen i Nykarleby länsmansdistrikt,
sedan hösten 1954 av länsmannen Elof Ohls. Från 1 jan. 1964 förvandlades
poliskommissarietjänsten till polismästartjänst, vars första
innehavare sedan nämnda datum var Carl Birger Kronqvist, tidigare
överkonstapel vid länskriminalen i Vasa.
Sedan stadsfiskalsämbetet
upphört fungerade länsmannen i distriktet, Elof Ohls som allmän
åklagare. T.f. borgmästare var sedan 1 sept. 1965, då borgmästare
Holger Stenbäck pensionerades, vicehäradshövding Lennart Johansson,
Vasa. |