Tulluppbörden, i vilken
ingick in- och utgående varutull, lots och båkinrättningsmedel,
konfiskationsmedel, böter, lösen för abandonerade varor och strandvräkt
gods m.m. visar enligt tullkammarens uppgifter varierande siffror, med toppar
1863, 18741876, 1885 och 1913. En tydlig svacka i en annars tämligen
jämn utveckling 18661868 visar åren 18691870, medan trenden
åter går uppåt efter fransk-tyska krigets slut 1871. Åren
19191921 visar höga värden på grund av inflationen efter
första världskriget. Den off. statistiken, som omfattar hela tulldistriktet,
visar något högre uppbörd.
[”Tullkammarens gamla skylt, upphittad på magasinsvinden på gamla
stationshuset, nu uppsatt på väggen till ett magasin vid Herlers
museum.” är skrivet på baksidan. Skylten fanns på tullhusets
nordvästra hörn.
Stadens arkiv, Bircks material för historikerna.] |
Tullkammaren indrogs genom förordning av den 17 febr. 1922. Nykarleby
överfördes till Jakobstads tullkammardistrikt.
Det kan för
överblickens skull tilläggas att städerna Vasa, Uleåborg
och Gamlakarleby år 1765 utsågs till stapelstäder. Jakobstad
och Nykarleby däremot erhöll seglationsfrihet, men ej stapelrätt.
Det innebar att de ställdes under sjötullkammaren i Gamlakarleby enligt
Kgl. Generaltulldirektionens bestämmelser av den 14 maj 1766, som fastställdes
av K.M:t den 27 juli s.å.
Tolagen erlades följaktligen av dessa
städer till Gamlakarleby. Den 15 juli 1793 erhöll Jakobstad emellertid
full stapelfrihet med åtföljande sjötullkammare, medan Nykarleby
erhöll frihet att, vad sjöfarten beträffar, ”ankomma i på
sjötullkammaren i Jakobstad”. Tolagsavgiften skulle därefter uppbäras
av sistnämnda stad, som ju ansvarade för tullhus, packhus, skeppsbryggor
m.m. Först den 20 juni 1827 fick Nykarleby såsom tidigare nämnts
rätt att uppbära tolag och erhöll därmed även egen tullkammare. |