Amerikatrunken

Emigranter berättar om sig själva

5    

Minnen       
från       
gamla landet       

”Man höll sig mjuk i knäna anyway”

Naturligtvis, rangskillnad en var ju väldigt stor i gamla landet. Så de var ju högt folk de, Nylunds, för att han var handelsman! Och flickorna hade ju gått förstår jag, de gick icke i folkskolan utan i vad de kallade en fruntimmersskola. Herrskapsflickorna gick där. Icke pojkarna no, de gick i seminariet de med de andra pojkarna.

Jag kände fröknarna Nylund, för jag passade upp en sommar hos Rambergs i Nykarleby, då jag var tolv år. Man måste ju arbeta, så man skulle kunna få någonting till kläder. Men de är ju alla gone nu. De var väldigt för blommor, så jag brukade gå och titta till fönstret. De var fulla med rosor och blommor. Och då man gick förbi då, så tittade man upp förstås. För det där tog på barnaögon.

Jag gick ju där och neg åt dem jag också, förstår jag! Det var stor skillnad på herrskapsfolk och andra. Oh, I should say that! Well, det var för dem, som var arbetsfolk, att bara gå och niga, då man gick förbi. Och fick man ett smile, så var det ju väldigt trevligt! Att få ett smile, när man hade nigit så. Man höll sig mjuk i knäna anyway! Ja, jag kan nog niga ännu också.

Jag var hos Rambergs och lektor Illberg, där jag passade upp. De var snälla, oh certainly! De hade villa på sommaren vid Andra sjön. Jag var i tolv—tretton års åldern. Det var första gången jag var och passade upp. Över sommaren bara. Ah, jag min stackars, lilla Anna! Jag fick ligga på golvet nere i köket där. Och alla de andra var på uppstairsen. De gick upp dit från utsidan på en trappa. Så slog de igen lyckan där, så de var där för sig själva. Och jag fick vara allena där nere. Åh, jag blev så långsam! Ja åh, jag hade långsamt. Men det gick ju över det också förstås.

Och då fick jag gå varje dag genom skogen, över till Högbacken och så efter posten. Jag skulle tro, att det var varenda dag. För jag minns, hur jag gick dit. Jag kunde gå den tiden — nu är det slut!

Det var hos lektor Illberg jag var den där sommaren. Och då fick jag några gamla kläder utav flickorna där. Med puffar på armarna, som inte vi andra barn hade. Som de har nu också! För jag ser tillbaka, hur de hade. Och min syster, hon fick några gamla kläder, hon också. Så fick hon en tröja, som hade skört. Och så måste hon gå i skolan med den där på. Och hon sa hur hon minns att hon led, då hon skulle ha den där. Men vi växte upp och blev till folk anyway!

Och två somrar var jag hos Cornelius. De hade en holme by themselves. De hade kor där ute och allting. Och, det här, skulle man till staden, så fick man ro. Det tog mig en halv timme att ro från — jag minns inte namnet på holmen — och över till Andra sjön, till bryggan där. Och då gå ända från Andra sjön och upp till staden för att få posten. Och så tillbaka. Ja, det tog mig en halv timme att ro över till den där holmen. Först över vatten och sen ett sund. Topelius? No, det var ner efter älven och ut i öppna vattnet där, till Jutsten [Djupsten], Alnö [Alören] och Majniemi. Men det här var i en annan riktning.

Men då jag passade upp där hemma hos dem, inte låg jag där. Jag gick hem till natten. Jag fick vaska diskar och skala potatis och rensa trädgården. Men så fick jag beröm, hörde jag också. För hon hade talat om för mamma, att ”hon är en duktig flicka”. Och jag minns, jag cleanade där. De hade kakelugnar där hemma. Och då hade vi fågelvingar i stället for brooms. Att sopa ner spindelnät och sådant med. Åhja, jag minns hur hon sa, att jag skulle sopa ner dammet bakom kakelugnen. Och jag sopade. Och hon berömde mig. Och det tog det! Jag höll på och sopade och sopade och så måste jag skrapa med den där vingen alltöver där bakom. Så hon måste säga åt mig, att det var nog bra nu, nu fick jag sluta. Jaa, my oh my! Och hemma redan fick vi lära oss att skura golv. Så det kunde vi nog. Ett litet träämbare och vad vi hade och en trasa, skurborsten. Och något lite sand lade vi emellan, om det var ohyvlat golv. Och så hade vi långa, hemvävda mattor. Och då hade vi ränder emellan på sommaren. Till sommaren, då skulle vi och hacka enris i små, små bitar. Då strödde vi enriset mellan mattorna där hemma, minns jag, då vi var små.

Ah, de hade alla slags vegetables i sina trädgårdar, herrskapet. Men vi hade mest potatis. Det gick bäst åt det. Och morötter, det är just about allt. Åh ja, stickelbär och vinbär. Dem måste vi gå och plocka. Hos Illbergs hade de väldigt stora vinbär. Men jag såg bara ett äppelträd i Nykarleby. På Kuddnäs hade de också, oh ja. Men jag var icke dit ner något. Var vi hade någon plats att planta något, så var det potatis!

Hemma åt vi först stekt korngrynsgröt. Gryn säger jag. Kornmjölsgröt ska det vara. Och det kokade mamma en stor gryta av på kvällen. Vi var tre pojkar och tre flickor, som var hemma, då jag växte upp. Men till slut var vi bara tre. Ja, det var gröt varendaste kväll. Och potatismos, det åt vi med bröd och mjölk! Inte var det något, det här, kött till. Man kokade en ting och det var hela målet. Och potatis kokta med skin on. Och så hade pappa strömming förstås. Och den där saltströmmingen likade jag inte! Men jag måste äta den. Stjärten fick vi ta av, men, see, huvudet måste vi äta. Vi fick inte waste någonting. Hårt bröd och strömming och kall potatis. Vanligtvis var det middag klockan tolv och då kornmjölsgröt på kvällen. På morgonen fick vi kaffe. Mamma kokade ju något tunt kaffe till oss barn. Hon kokade bättre åt sig och pappa.

Åh, vetebröd fick vi bara till jul och någon stor högtid. Mamma bakade i sitt bageri icke annat än sötsurlimpor och halvtjocktbröd. De var liksom det de kallar smålandskakor här. No, inte hål i mitten. Åh, de gick åt. De var goda. Vi gick varje lördag till torget. Då hade hon bakat på fredagen. Och på fredagen hade vi våra kunder, som vi bar hem till. Vi gick hem till dem med brödet. Men på lördagen, då var vi på torget. Och vi kunde ju nog också gå till dem, som var nära till då, som skulle ha bröd på lördagen.

Icke bakade hon på måndag eller tisdag, no. Det var i slutet av veckan. Ja, och så hade vi våra kunder, som vi delivrade till. 25 penni för en sådan här kaka! Som man får betala så mycket för här. Ja, de är så dyra nu. Illbergs hade vad de kallade hälla med ugn. Vi hade spis i corner, öppen spis. Och på sidan i den så var bakugnen. Det var ved som gick till det. Vi var många gånger och klöv veden, som pappa hade sågat av. Och då behövdes somt klyvas.

Degen var i stora tråg. Mamma hade ett stort tråg, som hon bakade hård bröd i, som vi åt varje dag. Men då hade hon ett mindre tråg for det här halvtjocktbröd. För det var osyrat. Åh, det var gott! Åh, det var gott! Och de där halvtjocklimporna, de var sötsura.

Det var icke några andra, som bakade sådana där. Bara vi. Det bröd vi åt varje dag, det hade hål i mitten. Efter det bakades, så hängde de det på stänger i taket, tills det torkade. Och då hade vi en låda, som vi satte det i. Uppe på vinden, vi kallade det. Och det räckte flera månader, så måste vi baka igen.

Herrskapet hade syrener och rosor i fönstret. Och vi hade i mitt hem, så hade vi en murgröna. Och jag minns hela väggen, hela väggen i kammaren där var täckt av den. Mamma hade den att stå på golvet, men den var över hela väggen. Och så hade vi i rummet där en sådan där säng, som man drog upp. Och då pushade man den tillsammans och vek ihop halmmadrassen. För vi hade bara halmmadrasser. Så lade de bädd kläderna på toppen och så hängde de ett bedspread över. Och så byrån. Och då var mitt kort, som jag tog här i landet det där första året och sände hem. Då hade mamma det på byrån. Och den där murgrönan, den växte som en krans runt mitt kort. Så min mamma skrev ”jag önskar att ditt liv skulle bli så blomsteromkransat, som det kortet på väggen är. Omgivet utav blommor”.

Åh, mamma fick arbeta hårt. Men de har fått arbeta, som har kommit hit också. Åh, jag skulle säga det. Inte var det som de sade hemma, att de skulle skära guld med täljkniv. Det var nog lite annat, då de kom hit.