BRANDORDNING

FÖR

NYKARLEBY LANDSKOMMUN.

 


NYKARLEBY 1943. — J. W. NESSLERS TRYCKERI.

 

 


Brandmyndigheterna
Släckningsväsendet
Brandanmälan och brandalarm
Transportskyldighet
Vattenförsörjning
Försiktighetsåtgärder
Brandbesiktning
Sotning
Särskilda bestämmelser


 

BRANDORDNING

FÖR

NYKARLEBY LANDSKOMMUN.

Godkänd och till efterrättelse fastställd av Landshövdingen i Vasa län den 26 mars 1943.

 

 

§ 1.

Denna brandordning är gällande inom Nykarleby landskommun.

Brandmyndigheterna.

 

§ 2.

Till brandnämnden höra, förutom den av brandlagen föreskrivna byggnadssakkunnige, ordföranden och sex ledamöter samt sex suppleanter.

 

§ 3.

Brandnämnden anslår brandchefsbefattningen ledig att ansökas inom trettio (30) dagar samt ingår till kommunalfullmäktige med förslag om dess besättande. Befattningen besattes med tre månaders ömsesidig uppsägningstid och får skötas som bisyssla.

 

§ 4.

Till vicebrandchef utser brandnämnden på framställning av brandchefen en person av brandmanskapet, vilken befinnes lämplig för posten.

 

§ 5.

Tre månader före utgången av släckningschefernas mandattid bör brandchefen hos brandnämnden föreslå släckningschefer och deras ställföreträdare, och bör brandnämnden i god tid till fullmäktige ingå med förslag i saken.

Då släckningschef eller hans ställföreträdare avgår, innan hans mandattid lupit till ända, utses på sätt i 1 mom. stadgas, i hans ställe en annan person för den återstående tiden.

 

§ 6.

Brandsyner ombesörjas av brandchefen.

 

§ 7.

Med undantag för ledamöterna i brandnämnden böra brandmyndigheterna och medlemmarna av kommunal brandkår vid tjänsteutövning använda i reglemente föreskriven eller av brandnämnden fastställd uniform eller annat lätt igenkännbart tjänstetecken.

Brandnämnden kan vid behov utfärda andra föreskrifter och anvisningar angående brandmyndigheternas åligganden eller till fullmäktige ingå med framställning om fastställande av reglemente.

 

 

Släckningsväsendet.

§ 8.

För släckningsväsendet indelas kommunen i följande branddistrikt: Soklot distrikt, Kovjoki distrikt, Markby distrikt, Forsby—Kyrkoby— Ytterjeppo distrikt, benämnda I, II, III och IV distriktet i nämnd följd.

 

§ 9.

Brandkår eller brandkårsavdelning bör finnas i varje distrikt.

 

§ 10.

Såsom brandkår fungerar en kommunal brandkår.

 

§ 11.

Om en allmän brandkår skall organiseras i ett distrikt, bör brandnämnden kalla den för kåren erforderliga manskapsstyrkan på följande sätt: först antagas de, som anmält sig frivilligt och därefter kallas nödigt antal män enligt släckningschefernas förslag, i första hand de yngre bland dem, som äro skyldiga att tjänstgöra i brandkåren. Personer, som på grund av sin tjänst äro förhindrade att infinna sig på brandplatsen, såsom föreståndare för telefoncentral, maskinist vid elektriskt kraftverk o. dyl., böra icke kallas till brandkåren.

Till brandkår kallas brandmanskap för tre år åt gången, och efter tilländalupen tjänstgöringstid bör minst halva antalet av de personer, som erhållit utbildning i brandkåren, kallas på nytt för tre år framåt.

Reglemente för allmän brandkår fastställes av fullmäktige på förslag av brandnämnden.

 

 

Brandanmälan och brandalarm.

§ 12.

På förslag av brandchefen fastställer brandnämnden de alarmsignaler, som skola användas i varje distrikt.

 

§ 13.

Brandalarmsignaler, branddistriktets brandalarmcentral, till vilken eldsvåda bör anmälas, ävensom de premier, som eventuellt erläggas för forsling av brandmanskap och brandredskap, böra i varje distrikt på ett effektivt sätt bekantgöras genom att dem rörande meddelande anslås vid brandredskapens förläggningsplats samt på andra lämpliga ställen i branddistriktet.

 

§ 14.

Telefoncentralen i branddistriktet bör omedelbart anmäla om eldsvåda till de platser, som bestämts av släckningschefen. Släckningschefens föreskrifter om telefonalarm böra anslås i telefoncentralen.

 

§ 15.

Brandnämnden bör på förslag av brandchefen fastställa alarmeringsplan för släckningsstyrkorna i kommunen för den händelse att större brandalarm inträffar. Likaledes bör plan uppgöras för den fjärrhjälp, som kan komma att givas eller emottagas. Alarmeringsplanerna böra anslås vid alla i kommunen befintliga förläggningsplatser för brandredskap och i alla telefoncentraler, och böra telefoncentralerna omedelbart efter att ha anmodats därom, anmäla om inträffad eldsvåda och giva alarmorder till alla de i planen nämnda platserna.

 

§ 16.

Kommunen anskaffar och underhåller alla nödiga brandredskap i samtliga branddistrikt och ställer dem till brandkårens förfogande.

 

§ 17.

Brandnämnden bör på förslag av brandchefen fastställa förläggningsplatserna för under kommunens förvaltning stående brandredskap. Förläggningsplatserna för brandredskap, som tillhöra det kommunala brandväsendet, samt de förändringar, som ske med avseende å dem, böra anmälas för brandnämnden.

 

§ 18.

Chefen för respektive branddistrikt bör svara för att i distriktet befintlig brandredskap hålles i skick. För brandredskap, som står under kommunens förvaltning, bör vid varje förläggningsplats finnas en av brandnämnden utsedd förvaltare, åt vilken erlägges skäligt arvode, för redskapens vård.

 

 

Transportskyldighet.

§ 19.

Vid eldsvåda äro ägare och förare av transportredskap och hästar skyldiga att biträda vid transport av brandredskap, manskap och vatten. Transportmedlen böra omedelbart efter brandalarm frambefordras till brandredskapens förläggningsplats, såframt deras innehavare på förhand av brandchefen erhållit order därom.

 

 

Vattenförsörjning.

§ 20.

Brandnämnden bör på förslag av brandchefen utarbeta plan för anordnande av vattentag nära kommunens område och i den mån påkallas särskilda kostnader fullmäktiges fastställelse.

 

 

Försiktighetsåtgärder.

§ 21.

Eldstad jämte rökledning skall till alla delar vara så skyddad, att uppvärmningen därav icke förorsakar eldsvåda. Antändlig mellanfyllning får icke finnas på plats, vars avstånd från rökledningen underskrider 30 centimeter. Eldstadsluckorna skola vara sådana, att de kunna hållas stängda under pågående eldning. Trägolv framför öppen eldstad skall på en areal av minst 1,20X1,20 meter och framför annan eldstad på en areal av minst 60X60 centimeter vara skyddat med ett tätt, icke antändligt material.

Eldstad, som är bristfällig eller så illa grundad eller så oändamålsenligt konstruerad, att den får sprickor och rubbas från sin plats, må icke användas förrän en grundlig reparation verkställts.

Plåtkamin eller annan därmed jämförlig eldstad och rökledning av plåt få användas endast om brandbesiktningsmyndigheterna ge sitt tillstånd därtill.

Om skorsten i en byggnad med pärttak icke reser sig minst 60 centimeter över den högsta åsen, bör den förses med ett av brandmyndigheterna godkänt gnistskydd.

Brandbesiktningsmyndigheterna ha rätt att bevilja undantag från ovannämnda bestämmelser, om förhållandena så kräva och brandtryggheten icke äventyras därigenom.

 

§ 22.

Om bostadshus icke är försett med gårdsbrunn eller vattenledning eller beläget omedelbart invid sjö eller vattendrag, bör en vattenfylld tunna jämte två brandämbar alltid under den varma årstiden finnas i eller invid huset. Detsamma gälle, ifall gårdsbrunnen är djup eller vattenfattig.

 

§ 23.

I hus med eldstad bör finnas en hållbar stege, som når minst en halv meter över takkanten, samt om taket är brant, sådan takstege, att man utan fara kan röra sig på taket.

Skorsten, som är högre än 1,20 meter, bör förses med sådana steg, att den kan fejas utan fara.

§ 24.

Om flere pärttak eller andra därmed järnförliga tak finnas bredvid varandra, bör såframt brandnämnden så föreskriver, under de årstider, då vattnet icke fryser till, på taket hållas en vattenfylld tunna jämte två brandämbar eller om taket är stort, två eller flera tunnor jämte brandämbar. Dock kunna fullmäktige på ägarens anhållan befria från dylika åligganden.

 

§ 25.

I hus med flere än sex (6) rum bör finnas en pytsspruta.

Även i annat hus, där eldfarligt arbete eller andra särskilda omständigheter så kräva, bör i fall brandnämnden så besluter, finnas en eller om byggnaden är stor, två eller flera pytssprutor eller en eller flera vattentunnor jämte brandämbar och i särskilda fall jämväl annan lämplig brandredskap.

 

§ 26.

Pytsspruta bör vara tillverkad av rostfritt material samt försedd med dubbelverkande pump med minst 39 mm:s diameter. Dock må pytsspruta av annat slag godkännas, om den är i gott skick.

Tunna för brandvatten bör rymma minst 150 liter och bör vara försedd med löst lock, som med lätthet kan avlägsnas.

Brandämbar skall vara sådant, att det icke utan olägenhet kan användas för andra ändamål.

 

§ 27.

Pytsspruta och i § 25 nämnda brandvattentunna skola alltid hållas vattenfyllda samt förvaras på en synlig och lätt åtkomlig plats, där vattnet icke fryser.

 

§ 28.

Om avståndet mellan fönster i boningsrum och marken är större än 4 meter, och rummet icke har två från varandra avskilda utgångar, bör det vara försett med räddningslina eller repstege eller annan räddningsanordning, med vars tillhjälp man kan avlägsna sig ur rummet utan hjälp utifrån. Brandbesiktningsmyndigheterna kunna godkänna en gemensam räddningsanordning för två eller flera rum, som stå i god förbindelse med varandra. Räddningsanordningen skall vara stadigt fästad.

För stenhus kan besiktningsmyndighet medgiva undantag från föreskrifterna i mom. 1.

 

§ 29.

I skola, sjukhus, kommunalhem, resandehem och andra därmed jämförliga anstalter skola dörrar, som leda ut till det fria, med lätthet kunna öppnas från inre sidan utan nyckel. I dubbeldörrar bör även den andra dörrhalvan kunna öppnas med lätthet.

Om byggnaden är uppförd i två eller flera våningar och anstalt, som i mom. 1 avses, är förlagd till andra våningen än den första, bör den vara försedd med minst två från varandra fullständigt avskilda utgångar, av vilka den ena om möjligt bör leda direkte till det fria och vara fullständigt isolerad från de nedre våningarna. Trappuppgångarna böra alltid hållas fria från föremål, ägnade att försvåra och fördröja trafiken.

Om rummet inte har två från varandra avskilda utgångar, bör det vara försett med räddningslina eller repstege eller annan räddningsanordning, med vars hjälp man kan avlägsna sig ut ur rummet utan hjälp utifrån.

 

§ 30.

Aska ur eldstäder må icke förvaras inne i byggnad utan utomhus på en säker plats, helst i eldfast behållare.

 

§ 31.

På arbetsplatser, på vindar, i källare, på gårdsplaner o. s. v. få icke onödiga, lättantändliga föremål förvaras. Brandbesiktningsmyndigheterna kunna föreskriva, att ved-, trävaru- eller annat eldfarligt upplag skall flyttas från plats, där det för omgivningen medför påtaglig eldfara.

Om rummet inte har två från varandra avskilda utgångar, bör det vara försett med räddningslina eller repstege eller annan räddningsanordning, med vars hjälp man kan avlägsna sig ut ur rummet utan hjälp utifrån.

 

§ 32.

Vid mötes och nöjestillfällen bör iakttagas, vad om dem särskilt finnes stadgat eller vad polismyndighet på förslag av brandchefen föreskriver.

 

Brandbesiktning.

§ 33.

Allmän brandbesiktning skall verkställas på våren, senast i slutet av maj månad. Utom i brådskande fall må högst tre månaders frist beviljas för avhjälpande av missförhållanden, varefter efterbesiktning skall verkställas.

 

§ 34.

Extra brandbesiktning verkställes vid behov och gäller därvid om frists beviljande vad i föregående § stadgas.

 

§ 35.

Vid brandbesiktning, vare sig allmän eller extra, bör föras protokoll, i vilket i korthet angivas observerade bristfälligheter och med anledning därav fattade beslut. En avskrift skall tillställas respektive husägare.

Brandchef skall över de anstalter och byggnader, som besiktigas, uppgöra en förteckning, av vilken framgår när besiktningen verkställts, av vem den förrättats, vad därvid iakttagits, vilka föreskrifter eller uppmaningar givits och vilka åtgärder i övrigt vidtagits.

 

Sotning.

§ 36.

Rökledningar för eldstäder skola sotas som följer:

rökledningar för bagerier, tvättstugor, kök och ladugårdskök minst två gånger om året;

alla övriga rökledningar minst en gång om året.

I särskilda fall kan brandnämnden på förslag av brandchefen utfärda bestämmelser, som avvika från de i det föregående nämnda.

 

§ 37.

Sotningen verkställes av en av brandnämnden utsedd fackkunnig skorstensfejare eller annan person, som av brandnämnden för ändamålet godkänts. För sotningsarbete uppbäres arvode enligt fastställd taxa. Vid behov kan brandnämnden indela kommunen i sotningsdistrikt.

 

§ 38.

Förslag till sotningstaxa uppgöres av brandnämnden och antages av fullmäktige, och bör taxan underkastas landshövdingens fastställelse.

 

§ 39.

Efter verkställd sotning bör gårdsägare eller förvaltare med sin namnteckning i en av skorstensfejaren uppvisad förteckning bestyrka, att sotningen verkställts. Om gårdsägare eller förvaltare icke kan anträffas utan tidsförlust, kan skorstensfejaren i sotningsförteckningen taga intyg av två personer, tillhörande gårdsfolket eller grannarna. Förteckningen bör av sotaren varje halvår uppvisas för brandchefen.

 

Särskilda bestämmelser.

§ 40.

Denna brandordning bör tryckas och hållas tillgänglig för allmänheten, och böra till densamma fogas brandlagen och brandstadgan med undantag av de bestämmelser, som endast ha avseende på städerna.

 

§ 41.

Denna brandordning träder i gällande kraft omedelbart efter det den stadfästs av landshövdingen och därom givits i § 1 i brandstadgan föreskriven kungörelse.



Brandordning för Nykarleby landskommun. (1943)
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Brandordning för Nykarleby stad.
Stadsbranden av Erik Birck.
Bränder.
Skriften var ett Fynd från Nesslers vind.
(Inf. 2015-04-15, rev. 2015-04-15 .)