Stadens Privilegier äro utfärdade af K. Gustaf Adolph 1620 den 7 Sept. och, som det säges, några
timmar förr än Privilegierna för GCarleby utföllo, hvarföre ock den sistnämnde, vid allmänna Riksmöten
altid måste lämna NyCarleby närmaste företrädet. Deß vapen är, enligt 2. §. i Privilegierna, en
uprättstående Tjärutunna, med eldsflammor ur öfra bottnen och båda sidorna. Ecklesiastik-värket skötes af en
Kyrkoherde, en Capellan, och en Sockne=adjunct, som tillika är Pædagog, och lönas de samfällt af Staden, och den delen af Socknen,
som lyder under Moderkyrkan. Justitie- och Politie ärenderna vårdas af en Borgmästare, 5 Rådmän, 1 Notarie och 1 Casseur, hvilka, enligt en den 8 Jun. 1698 utgifven Stat, njuta sin aflöning af donerade Hemmans=räntor, åkerskatten,
mulbets=penningar, qwarn=räntan, m. m. hvilket allt tilsammanstaget dock ej förslår till hela aflöningen, utan måste bristen
ersättas genom årliga taxeringar, hälst som Borgmästarens lön nyligen blifvit ansenligen tilökt. Landt=tulls intägten,
som tilsammans med accisen år 1782 steg til 1003 R:dal. 17 sk[illingar]. bevakas af en tullnär, 2 Tullskrifvare 3 Besökare. Samma
år steg Post=porto til 105 R:dal. 28 sk. Och Krono=utskylderna året förut till 363 R:dal. 41 sk[illingar]. 10 r[unstycken]. Sjö=tulls
inkomsten af utrikes gående skepp, upbäres vid GCarleby Sjötulls=Kammare, hvarföre deß egenteliga belopp här ej kan
uptagas. Jämte Stads=sprutan, som är ansenlig, har man öfver allt handsprutor, med flere brand=anstalter, som alla hållas i godt stånd.
Borgerskapet, och andre, som stå under Stadens försvar, äro enrollerade i vißa Cavallerie, Infanterie och Artillerie Corpser,
alla väl försedda med vederbörliga gevär och andra tilbehör.
Enligt Astron. Observatoren Juctanders 1754 anstälda observation, ligger Staden under 63 gr. 31 min. 38 sec. polhöjd. Har et sundt Climat, och ymnig
tilgång på friskt och godt vatten. Den förbi löpande ån plär gemenligen lägga sig Allhelgona tiden, och skjuta i April månads slut. Isen ligger dock sedan oftast öfver 14 dagar i skärgården, så at fartygen sällan våga sig ut til segels,
förr än i slutet av Maji, eller början af Junii månader. Staden lönar en Stads=Fältskär, och har nu äfven
et nyß anlagdt Apothek [1782]. På Nygårds Hemmans ägor, näst utan för Staden, förekommer en Surbrunskälla,
som i flere år med mycken förmån blifvit nyttjad för åtskilliga sjukdomar. Folk=nummern är i tiltagande, och öfverstiger
de föddas antal gemenligen altid de dödas. År 1750 steg den til 544 personer, 1760 til 626, 1770 til 691; men 1780 til 852, hvaraf 410 voro
mankön, 442 qvinkön och 153 hjonelag. Samma år föddes här 34, dödde 23, och vigdes 10 par. Invånarena tala til största
delen Svenska språket, utom en hop Finskt arbets= och tjenstefolk, för hvilka äfven hvarannan Söndag hålles Finsk Gudstjenst.
Fortsättn.
härnäst.
N:o 6
Forts.
Se N:o 5 s. 37.
Handlande äro här 18 til antalet, af hvilka 12 hafva öpna salu=Bodar. Handeln är ej sorterad [?]; drifves
mäst med de närmast liggande NyCarleby, Lappo och Wörå Socknar, och til en del äfven med den vintertiden ner ifrån
Savolax, Carelen och Tavastland nedkommande allmogen, som förser Staden med spannmål, smör och flere slags victualie-varor, och deremot
härifrån afhämtar sina vanliga årsbehof af salt, järn och tobak, m. m. De inkommande Landtmanna=varorna föras här,
liksom i de andra Österbottniska städerna, sällan til torgs, utan directe til de Köpmän, med hvilka de af ålder varit vane
at handla, som ock altid pläga förskjuta dem penningar til deras Krono=utskylder och andra förefallande behof. Handeln på Stockholm drefs i förledne sommar med 5 st. större och mindre skepp, en jakt och 2:ne deßutom annorstädes ifrån befraktade fartyg, af hvilka
4 gjorde 2 resor, 2:ne nya såldes, och et sedermera utskickades på utrikes orter. Förnämsta export-varan härifrån
är tjäran, hvaraf 1782 förtullades 20302 tunnor. Deßutom exporterades 1101 lisp. smör, 143 lisp. talg, 308 tålft.
bräder, 15 fat tran, 379 dußin kimröks=bössor, m. m. Spanmål utskeppas mycket sällan, emedan införseln deraf ofta
ej vil förslå til Inbyggarenas egit behof. Ifrån år 1768 til och med 1782 hafva de Handlande härstädes på Medelhafvet
och Nordsiön utredt 7 skepp, ifrån 100 til 240 lästers drägt, af hvilka 3 blifvit förolyckade, 2 sålde och 2 ännu äro
utegående; at ej nämna åtskillige mindre fartyg, som blifvit nyttjade til fart på Östersiön. Denna handelsgren hoppas man
dock med tiden skola tilväxa och utvidga sig. Utom de fartyg, som Staden behöft til sin egen handel, hafva här altid årligen äfven
några deßutom blifvit byggde til salu, och i Stockholm följande sommar gemenligen föryttrade. Dels på Stadens egna vid
åminnet belägna byggningsplats, dels ock i Pedersöre och Wörå Socknar, äro nu äfven 4 stycken nya skepp
under byggnad, ifrån 150 til 300 lästers drägt. Den förbilöpande älfven lättar varornas transport til och ifrån
hamnen, hvilken kunde bli än beqvämligare, om nödig kåstnad användes, at ränsa den så kallade Rangören ifrån stenar, och farleden deßutom på sina ställen gräfvdes djupare. Communicationen med de längre up i landet belägna
Socknar, alt ifrån de stora insiöar, som flyta ned förbi Tammerfors, vore beqvämligen hulpen igenom en forsrensning i Lappo älf, och den härmed, medelst Cuortane träsk gemenskap ägande Alavo å i Ilmola Socken, samt en obetydlig canals öpnande igenom den lilla landtrygg, som skiljer förstnämnde insiöar ifrån de vatten, hvilka genom Lappo älf hafva
sit utlopp til NyCarleby Stads hamn. Härmedelst skulle både Landt= och Stadsmanna näringarna vinna ny drift och tilväxt. Stadens
handlande besöka de flästa närmaste marknader, men i sjelfva Staden hålles ingen marknad på de därtil i Augusti månad
anslagna dagar. Den marknad som Assessor Tuneldh i sin Geographie tilägnar NyCarleby den 29 Junii, hålles icke här, utan i Wörå, och bivistas ej mindre af Wasa än NyCarleby handlande. I 20 värkstäder arbeta här åtskilliga de nödigaste Handtvärkare. Manufacturer idkas här ej; men väfnader af flere slag tilvärkas i hvarje hushåll til husbehof. Åtskillige större och mindre kryddgårdar
förekomma så innom som utom Staden; men med den egenteligen så kallade trädgårdsskötseln och Plantagers anläggande
hafva Invånarena ej än härtils befattat sig. Under Staden lyder nu ej mer än 5 och elfva tjugufierdedels Mantals donerad jord.
Åkrarne til 201 tunnl. 10 kappl. bestå mäst af sandig och ej särdeles bärande jordmon, gifva per medium knappast 5:te kornet,
och taga snart skada af köld och tårka. De hägnas til största delen med de äfven annorstädes i landet mäst brukliga
gärdesgårdar, utom några tunnland af stenbackar uptagen åker, som omgifves af 1150 alnar vällagd stenmur. Rågen utsås
mäst in medio Augusti, och Kornet sällan för den 20 Maji. Sommar=råg brukas ganska litet; är ock så föga
lönande, at det näppeligen ger mer än 3:dje kornet. Hvete fås och trifs här aldeles icke. Ängarna til 446 tunnl. 3 och två
tredjedels kappl. bestå til större delen af sanka måßar, med sand grund, och äro ej särdeles bördiga. Af skog och
betesmark har Staden 2395 tunnl. och 25 kappl bestående mäst af steniga och oländiga backar samt flacka måßar, med sandbotten,
hvarföre också mulbetet är ganska svagt. Fisket i ån, som för detta varit mer lönande, försämras årligen,
alt som åminnet upgrundas. Det samma gäller äfven om fisket i Skärgården rundt omkring. Det mindre Borgerskapet ligger somrarna
öfver på vißa holmar uti hafsbandet, för at idka et stundom mer, stundom mindre lönande strömmingsfiske. I Staden äro
2 Gästgifvare, med Krögeri frihet, hvartil i sednare tider tilkommit 11 Bränvins=minuterare, och et Caffe-hus. I den så
kallade Juthforsen, straxt ofvanför södra tullen, har Staden en af sten bygd Mjölqvarn,
med 2 par stenar, och 1 och trefierndels mil up i älfven, en skön Sågqvarn. Beckbruket ligger vid åminnet. Slutet härnäst.
N:o
7
Ändteligen något om Stadens öden. Då
den 1620 af K. Gustaf Adolph erhöll sine Privilegier, fick den i förläning hela Leppo by af 25 och trefierndels mantal,
hvilken donation likväl 1685, genom Reductionen minskades til 5 och elfva tjugufierdedels mantal. Staden har varit förskonad för
stora eldsvådor, betydliga siöskador, och svåra härjande farsoter. Af de 1695, 1696 och 1697, samt de ifrån 1739 til och med
1742 allmänt kännbara mißväxt åren, hade den dock sin dryga känning. Då vår Östra granne 1714, och de följande
åren efter det olyckliga Storkyro slaget,
så grymt framfor i landet med mord och brand, rönte väl denna Staden nogsamt krigets svåra och tryckande olägenheter. Men mot
8000 Dal. K:mts brandskatt, som genast frivilligt erbjöds åt Generalen öfver Ryska Arméen, Prins Gallitzin,
fick dock Borgerskapet lösa sig ifrån krigsfolkets rån och sköfling, och njöt, i kraft af nyssnämnde Herres meddelade Protectorial,
tämmelig säkerhet, för allt vidare fiendtligt öfvervåld. Det sist 1742 och 1743 landet öfvergångna Ryska väldet,
var mera mildt och menskligt; dock detta oaktadt likväl et hinder i Stadens upkomst och förkofran. Inga gamla Minnesmärken eller documenter äro nu mera tilhanda hvad häraf för detta kunnat finnas, så i Kyrkan, som på Rådhuset, blef under de i början af detta
seculo härjande krigsoroligheterna skingradt och förstördt.
Sluteligen må här biläggas följande rim, af en okänd
författare, som för Ryska infallet 1714 varit skrifna på en tafla i Sakristian, men genom Kyrkoherden Alani omsorg dädan blifvit afskrifne,
och efterkommandena til underrättelse förvarade, så lydande:
När man skrev Ett tusend sexhundrade siu
Med
flit märk detta Läsare du!
Uti Konung Carl den niondes tid,
Utgick mandat och befallning blid,
At Kyrkor skulle uprättas,
Och
folket med flit underrättas;
Ty blef denna Kyrkan ny
Först upbygd uti NieCarleby:
Af samma Christlig Konungh stark
Fick han
namn och socknemärk.
Af Carl den Nionde NieCarleby,
En förgyld Krona och C uti.
Jacobus Sigfridi Borgensis med nit
Dref uppå detta arbete med flit.
Den förste pastor loci månde han vara.
Omkostnad stor månde han ej spara:
Kyrkan, Prästgården och storklockan skön
Uprättade han först. Gud give honom lön!
Mycket kåstade han af
sitt det han åtte [ägde],
At hans efterkommande godt njuta måtte.
För sin lärdom och skickliga höga förstånd,
Uphöjdes
til Landprost öfver Österbotna land;
Men nu är han af döden kullstött,
Själen fröjdar sig i Abrahams skjöt.
Den andra Pastor fadren succederade
Kyrkan förlängde och mycket förmerade,
Var Johannes Jacobi Nicolaus försann,
Skickelig,
talig också vällärd man.
Fadrens upprättade värk med makt,
Förbättrade och uphöll; ty gifves honom tack:
Det
lilla södertornet upbygga lät
Med egen bekostnad, som hvar man vet.
Den tredje Pastor i denna rad
Följde brodren Jacobus närmaste grad.
Fadrens och brodrens arbete fina
Lät utstoffera och med målning skina.
Stadsens och socknens hjelp ej sparas,
Ty månde fort med värket faras.
Den andra storklåckan gjöts tå,
Efterkommande til åminnelse också,
Guds
hus prydde och stoffera,
Gudi och sig sielfvom til ära.
Den tredje klåckan, om Gud vil,
Skall ock innan kårt komma härtil.
|