Kårt Beskrifning öfver NyCarleby Stad.
av
Johan Forshæll
1784

Förklaringar
I stort sett alla som fördjupat sig i stadens historia har citerat beskrivningen, bl.a. Lybeck 1906, Wichmann 1920, Backman 1929, Hedström 1958 och Birck 1980. Därför är det speciellt roligt att kunna presentera den i sin helhet.

Texten är transkriberad från skannade tidningar som finns på webbplatsen Historiska tidningsbiblioteket.

Tidningarna är huvudsakligen tryckta med fraktur, ”gotisk stil”, men vissa ord är tryckta med antikva och de är här kursiverade. Min hustru Karin bistod med korrekturläsning och hjälp vid tolkning av några ord jag gick bet på.

Specialtecken
ß ss
= -

 

——————

 

 

N:o 5
Tidningar
Utgifne
Af et Sällskap i Åbo.
Den 5 Februarii 1784.
Tryckt hos Kgl. Acad. Boktr. J. C. Frenckells Enka.

Kårt Beskrifning öfver NyCarleby Stad. (*)

(*1) Oß benäget meddelad af Kyrkoherden derstädes Herr Mag. Johan Forshæll.

—————

 

 

NyCarleby, en Sjöstad med stapel=frihet, belägen i Österbotten, Wasa Län och Åbo Stift, 49 och en half mil ifrån Åbo, 8 och en half dito norr om Wasa och 28 mil söder om Uhleåborg, är anlagd på östra sidan af en genom Lappo och NyCarleby Socknar nedflytande å, en fierndels mil ofvanföre deß utlopp i hafvet. Staden 1180 alnar [m] lång och 483 dito bred, har 5 på längden ifrån sydväst til nordost löpande något smala gator, stenlagda 1767, som afskäras af 6 tvärgator eller gränder, hvarigenom Staden fördelas i vißa qvarter. För den krökning, som älfven gör in på Staden vid Nybron, komma 3 af långgatorna tilsammans norr om den så kallade Hängbron (*2) och utgöra sedan ej mer än en gata, ända til norra tullen. Landsvägarna ifrån Tavastland och Savolax, samt ifrån södra orterna i Finland, sammanstöta här, utan för södra tullen, och gå sedan norr ut genom Staden, både vinter och sommar. Staden har en högländ och fast grund, utom den längre i öster ifrån åbacken belägna delen, som står på en låg och lös jordmon, hvarest vattufria källare således svårligen stå at erhålla. På östra sidan af et midt uti Staden liggande rymligt, reguliert, och af vackra 2 vånings byggnader omgifvet tårg, är den nu stående Rådhusbyggnaden 1736 af träd upsatt, bestående äfven af 2 våningar och et torn, försedt med klocka och urvärk. Vid södra tullen står en vacker år 1708 upsatt Korskyrka af träd, 66 alnar lång och 43 alnar bred, försedd med tenn Orgelvärk och andra vanliga Kyrkoprydnader, och nyttjas, gemensamt af Staden och halfva kringliggande Sockne=församlingen. På södra sidan om Kyrkan ligger Skolen, jämte gård och husrum för Pædagogen. Den härstädes år 1640 anlagda Trivial-Scholan, flyttades 1684 til Wasa, hvarest den ock härtils förblifvit. Staden har för öfrigt 2:ne tullar, 162 alla med trädhus bebygda tomter, 184 matlag. Enda ifrån Stadens fundation, har den öfver hundra år haft sin hamn straxt nedanföre norra tullen, hvar af ock stället ännu kallas Skepps=gården, bakom den så kallade Nålörs=holmen beväxt med grof skog, och ifrån allt hygge, med ansenligt vite, fridlyst; men sedan älfven et stycke nedanföre blifvit grundare, är hamnen numera flyttad til Djupstens holmen, en half mil ifrån Staden, hvarest de handlande hafva för sina fartyg en säker vinter=hamn. De mindre fartygen, som ej ligga djupare än 12 fot, kunna ock här fullastas, men de större först vid Alöis holmen, en åttondels mil längre ut, hvarifrån de til hafsbandet, genom 2:ne utlopp, hafva en fierndels mil rent farvatten, de mindre genom Granskärs och de större genom Thorsö sundet, hvilken senare farled dock mäst plägar nyttjas. Hamnen har slät, men något lös botten. Lotsarna bo på den så kallade Soklot hällan, 1 och en half mil ifrån Staden. Et stycke utan för Staden, invid älfven är et Krono Bränneri nyligen anlagdt.

(*2) Går öfver en bäck, som väl om våren har något vatten, men är om sommaren nästan aldeles tårr.


Stadens Privilegier äro utfärdade af K. Gustaf Adolph 1620 den 7 Sept. och, som det säges, några timmar förr än Privilegierna för GCarleby utföllo, hvarföre ock den sistnämnde, vid allmänna Riksmöten altid måste lämna NyCarleby närmaste företrädet. Deß vapen är, enligt 2. §. i Privilegierna, en uprättstående Tjärutunna, med eldsflammor ur öfra bottnen och båda sidorna. Ecklesiastik-värket skötes af en Kyrkoherde, en Capellan, och en Sockne=adjunct, som tillika är Pædagog, och lönas de samfällt af Staden, och den delen af Socknen, som lyder under Moderkyrkan. Justitie- och Politie ärenderna vårdas af en Borgmästare, 5 Rådmän, 1 Notarie och 1 Casseur, hvilka, enligt en den 8 Jun. 1698 utgifven Stat, njuta sin aflöning af donerade Hemmans=räntor, åkerskatten, mulbets=penningar, qwarn=räntan, m. m. hvilket allt tilsammanstaget dock ej förslår till hela aflöningen, utan måste bristen ersättas genom årliga taxeringar, hälst som Borgmästarens lön nyligen blifvit ansenligen tilökt. Landt=tulls intägten, som tilsammans med accisen år 1782 steg til 1003 R:dal. 17 sk[illingar]. bevakas af en tullnär, 2 Tullskrifvare 3 Besökare. Samma år steg Post=porto til 105 R:dal. 28 sk. Och Krono=utskylderna året förut till 363 R:dal. 41 sk[illingar]. 10 r[unstycken]. Sjö=tulls inkomsten af utrikes gående skepp, upbäres vid GCarleby Sjötulls=Kammare, hvarföre deß egenteliga belopp här ej kan uptagas. Jämte Stads=sprutan, som är ansenlig, har man öfver allt handsprutor, med flere brand=anstalter, som alla hållas i godt stånd. Borgerskapet, och andre, som stå under Stadens försvar, äro enrollerade i vißa Cavallerie, Infanterie och Artillerie Corpser, alla väl försedda med vederbörliga gevär och andra tilbehör.

Enligt Astron. Observatoren Juctanders 1754 anstälda observation, ligger Staden under 63 gr. 31 min. 38 sec. polhöjd. Har et sundt Climat, och ymnig tilgång på friskt och godt vatten. Den förbi löpande ån plär gemenligen lägga sig Allhelgona tiden, och skjuta i April månads slut. Isen ligger dock sedan oftast öfver 14 dagar i skärgården, så at fartygen sällan våga sig ut til segels, förr än i slutet av Maji, eller början af Junii månader. Staden lönar en Stads=Fältskär, och har nu äfven et nyß anlagdt Apothek [1782]. På Nygårds Hemmans ägor, näst utan för Staden, förekommer en Surbrunskälla, som i flere år med mycken förmån blifvit nyttjad för åtskilliga sjukdomar. Folk=nummern är i tiltagande, och öfverstiger de föddas antal gemenligen altid de dödas. År 1750 steg den til 544 personer, 1760 til 626, 1770 til 691; men 1780 til 852, hvaraf 410 voro mankön, 442 qvinkön och 153 hjonelag. Samma år föddes här 34, dödde 23, och vigdes 10 par. Invånarena tala til största delen Svenska språket, utom en hop Finskt arbets= och tjenstefolk, för hvilka äfven hvarannan Söndag hålles Finsk Gudstjenst.

Fortsättn. härnäst.





N:o 6

Forts. Se N:o 5 s. 37.

Handlande äro här 18 til antalet, af hvilka 12 hafva öpna salu=Bodar. Handeln är ej sorterad [?]; drifves mäst med de närmast liggande NyCarleby, Lappo och Wörå Socknar, och til en del äfven med den vintertiden ner ifrån Savolax, Carelen och Tavastland nedkommande allmogen, som förser Staden med spannmål, smör och flere slags victualie-varor, och deremot härifrån afhämtar sina vanliga årsbehof af salt, järn och tobak, m. m. De inkommande Landtmanna=varorna föras här, liksom i de andra Österbottniska städerna, sällan til torgs, utan directe til de Köpmän, med hvilka de af ålder varit vane at handla, som ock altid pläga förskjuta dem penningar til deras Krono=utskylder och andra förefallande behof. Handeln på Stockholm drefs i förledne sommar med 5 st. större och mindre skepp, en jakt och 2:ne deßutom annorstädes ifrån befraktade fartyg, af hvilka 4 gjorde 2 resor, 2:ne nya såldes, och et sedermera utskickades på utrikes orter. Förnämsta export-varan härifrån är tjäran, hvaraf 1782 förtullades 20302 tunnor. Deßutom exporterades 1101 lisp. smör, 143 lisp. talg, 308 tålft. bräder, 15 fat tran, 379 dußin kimröks=bössor, m. m. Spanmål utskeppas mycket sällan, emedan införseln deraf ofta ej vil förslå til Inbyggarenas egit behof. Ifrån år 1768 til och med 1782 hafva de Handlande härstädes på Medelhafvet och Nordsiön utredt 7 skepp, ifrån 100 til 240 lästers drägt, af hvilka 3 blifvit förolyckade, 2 sålde och 2 ännu äro utegående; at ej nämna åtskillige mindre fartyg, som blifvit nyttjade til fart på Östersiön. Denna handelsgren hoppas man dock med tiden skola tilväxa och utvidga sig. Utom de fartyg, som Staden behöft til sin egen handel, hafva här altid årligen äfven några deßutom blifvit byggde til salu, och i Stockholm följande sommar gemenligen föryttrade. Dels på Stadens egna vid åminnet belägna byggningsplats, dels ock i Pedersöre och Wörå Socknar, äro nu äfven 4 stycken nya skepp under byggnad, ifrån 150 til 300 lästers drägt. Den förbilöpande älfven lättar varornas transport til och ifrån hamnen, hvilken kunde bli än beqvämligare, om nödig kåstnad användes, at ränsa den så kallade Rangören ifrån stenar, och farleden deßutom på sina ställen gräfvdes djupare. Communicationen med de längre up i landet belägna Socknar, alt ifrån de stora insiöar, som flyta ned förbi Tammerfors, vore beqvämligen hulpen igenom en forsrensning i Lappo älf, och den härmed, medelst Cuortane träsk gemenskap ägande Alavo å i Ilmola Socken, samt en obetydlig canals öpnande igenom den lilla landtrygg, som skiljer förstnämnde insiöar ifrån de vatten, hvilka genom Lappo älf hafva sit utlopp til NyCarleby Stads hamn. Härmedelst skulle både Landt= och Stadsmanna näringarna vinna ny drift och tilväxt. Stadens handlande besöka de flästa närmaste marknader, men i sjelfva Staden hålles ingen marknad på de därtil i Augusti månad anslagna dagar. Den marknad som Assessor Tuneldh i sin Geographie tilägnar NyCarleby den 29 Junii, hålles icke här, utan i Wörå, och bivistas ej mindre af Wasa än NyCarleby handlande. I 20 värkstäder arbeta här åtskilliga de nödigaste Handtvärkare. Manufacturer idkas här ej; men väfnader af flere slag tilvärkas i hvarje hushåll til husbehof. Åtskillige större och mindre kryddgårdar förekomma så innom som utom Staden; men med den egenteligen så kallade trädgårdsskötseln och Plantagers anläggande hafva Invånarena ej än härtils befattat sig. Under Staden lyder nu ej mer än 5 och elfva tjugufierdedels Mantals donerad jord. Åkrarne til 201 tunnl. 10 kappl. bestå mäst af sandig och ej särdeles bärande jordmon, gifva per medium knappast 5:te kornet, och taga snart skada af köld och tårka. De hägnas til största delen med de äfven annorstädes i landet mäst brukliga gärdesgårdar, utom några tunnland af stenbackar uptagen åker, som omgifves af 1150 alnar vällagd stenmur. Rågen utsås mäst in medio Augusti, och Kornet sällan för den 20 Maji. Sommar=råg brukas ganska litet; är ock så föga lönande, at det näppeligen ger mer än 3:dje kornet. Hvete fås och trifs här aldeles icke. Ängarna til 446 tunnl. 3 och två tredjedels kappl. bestå til större delen af sanka måßar, med sand grund, och äro ej särdeles bördiga. Af skog och betesmark har Staden 2395 tunnl. och 25 kappl bestående mäst af steniga och oländiga backar samt flacka måßar, med sandbotten, hvarföre också mulbetet är ganska svagt. Fisket i ån, som för detta varit mer lönande, försämras årligen, alt som åminnet upgrundas. Det samma gäller äfven om fisket i Skärgården rundt omkring. Det mindre Borgerskapet ligger somrarna öfver på vißa holmar uti hafsbandet, för at idka et stundom mer, stundom mindre lönande strömmingsfiske. I Staden äro 2 Gästgifvare, med Krögeri frihet, hvartil i sednare tider tilkommit 11 Bränvins=minuterare, och et Caffe-hus. I den så kallade Juthforsen, straxt ofvanför södra tullen, har Staden en af sten bygd Mjölqvarn, med 2 par stenar, och 1 och trefierndels mil up i älfven, en skön Sågqvarn. Beckbruket ligger vid åminnet. Slutet härnäst.

 


N:o 7

Ändteligen något om Stadens öden. Då den 1620 af K. Gustaf Adolph erhöll sine Privilegier, fick den i förläning hela Leppo by af 25 och trefierndels mantal, hvilken donation likväl 1685, genom Reductionen minskades til 5 och elfva tjugufierdedels mantal. Staden har varit förskonad för stora eldsvådor, betydliga siöskador, och svåra härjande farsoter. Af de 1695, 1696 och 1697, samt de ifrån 1739 til och med 1742 allmänt kännbara mißväxt åren, hade den dock sin dryga känning. Då vår Östra granne 1714, och de följande åren efter det olyckliga Storkyro slaget, så grymt framfor i landet med mord och brand, rönte väl denna Staden nogsamt krigets svåra och tryckande olägenheter. Men mot 8000 Dal. K:mts brandskatt, som genast frivilligt erbjöds åt Generalen öfver Ryska Arméen, Prins Gallitzin, fick dock Borgerskapet lösa sig ifrån krigsfolkets rån och sköfling, och njöt, i kraft af nyssnämnde Herres meddelade Protectorial, tämmelig säkerhet, för allt vidare fiendtligt öfvervåld. Det sist 1742 och 1743 landet öfvergångna Ryska väldet, var mera mildt och menskligt; dock detta oaktadt likväl et hinder i Stadens upkomst och förkofran. Inga gamla Minnesmärken eller documenter äro nu mera tilhanda hvad häraf för detta kunnat finnas, så i Kyrkan, som på Rådhuset, blef under de i början af detta seculo härjande krigsoroligheterna skingradt och förstördt.

Sluteligen må här biläggas följande rim, af en okänd författare, som för Ryska infallet 1714 varit skrifna på en tafla i Sakristian, men genom Kyrkoherden Alani omsorg dädan blifvit afskrifne, och efterkommandena til underrättelse förvarade, så lydande:

När man skrev Ett tusend sexhundrade siu
Med flit märk detta Läsare du!
Uti Konung Carl den niondes tid,
Utgick mandat och befallning blid,
At Kyrkor skulle uprättas,
Och folket med flit underrättas;
Ty blef denna Kyrkan ny
Först upbygd uti NieCarleby:
Af samma Christlig Konungh stark
Fick han namn och socknemärk.
Af Carl den Nionde NieCarleby,
En förgyld Krona och C uti.
Jacobus Sigfridi Borgensis med nit
Dref uppå detta arbete med flit.
Den förste pastor loci månde han vara.
Omkostnad stor månde han ej spara:
Kyrkan, Prästgården och storklockan skön
Uprättade han först. Gud give honom lön!
Mycket kåstade han af sitt det han åtte [ägde],
At hans efterkommande godt njuta måtte.
För sin lärdom och skickliga höga förstånd,
Uphöjdes til Landprost öfver Österbotna land;
Men nu är han af döden kullstött,
Själen fröjdar sig i Abrahams skjöt.
Den andra Pastor fadren succederade
Kyrkan förlängde och mycket förmerade,
Var Johannes Jacobi Nicolaus försann,
Skickelig, talig också vällärd man.
Fadrens upprättade värk med makt,
Förbättrade och uphöll; ty gifves honom tack:
Det lilla södertornet upbygga lät
Med egen bekostnad, som hvar man vet.
Den tredje Pastor i denna rad
Följde brodren Jacobus närmaste grad.
Fadrens och brodrens arbete fina
Lät utstoffera och med målning skina.
Stadsens och socknens hjelp ej sparas,
Ty månde fort med värket faras.
Den andra storklåckan gjöts tå,
Efterkommande til åminnelse också,
Guds hus prydde och stoffera,
Gudi och sig sielfvom til ära.
Den tredje klåckan, om Gud vil,
Skall ock innan kårt komma härtil.

 


Johan Forshaell (1784) Kårt Beskrifning öfver NyCarleby Stad i Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo, nr 5—7. Från Historiska tidningsbiblioteket.


Namnet Jeansborg, tidigare Johannisborg, fick kyrkoherdebolet först på 1790-talet och uppkallades troligen efter kyrkoherden senare prosten Johannes Forshæll som bodde på hemmanet 1769—1792. Ännu tidigare kallades hemmanet helt enkelt för Prästgården.

Rudolf Olson (1997) Jeansborg i Hemman och husbönder i Nykarleby Kyrkoby och Forsby 1548—1950.
(Inf. 2004-05-19.)