”Heliga sång som samman oss band”

Kyrkliga sångfester i Nykarleby 1923–1939 i deras
politiska, kyrkliga och musikaliska kontext

De allmänna profana sångfesterna i Svenskfinland har presenterats i ett flertal skrifter. De profana sångfesterna i Österbotten har för sin del behandlats i de lokala sång- och musikförbundens respektive historiker. De kyrkliga sångfesterna har däremot ännu inte blivit föremål för någon mer ingående analys. Därför känns det nödvändigt att utforska de kyrkliga sångfesternas uppkomst, innehåll och betydelse, eftersom de har haft – och fortfarande har – betydelse för utvecklingen av den kyrkomusikaliska verksamheten i Borgå stift. I den här avhandlingen klargörs hur de kyrkliga sångfesterna i Nykarleby uppkom och vilken utformning de fick under åren 1923–1939. Dessutom klarläggs vilken betydelse de kyrkliga sångfesterna i Nykarleby fick för sin samtid.

Arrangörerna av sångfesterna i Nykarleby fick impulser till sångfesterna från ett antal olika håll. Som källor för impulser kan räknas de profana finlandssvenska sångfesterna på både allmänt och lokalt plan, Johannes Nyströms erfarenheter som emigrant i USA, festerna vid Kristliga folkhögskolan 1921–1922 samt den nya kyrkliga väckelsens stormöten från början av 1900-talet.

Arrangörerna i Nykarleby drog säkerligen nytta av de erfarenheter som hade gjorts vid anordnandet av olika profana sångfester. Detta kommer till uttryck bland annat i likheter i programuppläggningen med den allmänna profana sångfesten i Vasa 1912 samt vid en del lokala profana sångfester. Samtidigt visade de profana sångfesterna att jordmånen var beredd för de kyrkliga sångfesterna.

Johannes Nyström vistades en tid som emigrant i USA, varifrån han tog med sig erfarenheter som kunde användas Nykarleby-sångfesterna till godo. Tor Krook såg kopplingar till den nya kyrkliga väckelsens stormöten. Krook ansåg nämligen att sångfesten 1923 var en generalmönstring motsvarande den nya kyrkliga väckelsens första stormöte i Kronoby två decennier tidigare.

Det hölls fester vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 1921 och 1922. De här festerna gav nödvändiga praktiska erfarenheter inför anordnandet av sångfesterna och angav utvecklingslinjen för de kommande sångfesterna vid skolan.

Bild från en sångfest från bokens baksida.

De kyrkliga sångfesterna i Nykarleby var inte de första kyrkliga sångfesterna i det svenska Finland, trots att vissa källor hävdar detta. Den första finlandssvenska kyrkliga sångfesten hölls i Helsingfors 1916, arrangerad av Lutherska evangeliföreningen. Jag har inte hittat någon direkt anknytningspunkt mellan de svenskspråkiga evangeliska sångfesterna och de kyrkliga sångfesterna i Nykarleby. Det är dock sannolikt att sångfestarrangörerna i Nykarleby kände till de evangeliska festerna.

Tio kyrkliga sångfester arrangerades vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby under åren 1923–1939. Det fanns några olika synsätt gällande sångfesternas syfte. Enligt ett synsätt skulle inkomsterna från sångfesterna användas för att upprätta en musikavdelning vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, där sångbegåvade ungdomar kunde förkovra sig i musik för att sedan bli stöttepelare i församlingarnas körer. Inkomsterna från sångfesterna användes dock för att hjälpa upp folkhögskolans skrala ekonomi. Ett annat synsätt betonade talens roll i programmen, behovet av att samlas till kyrkliga sångfester och de kyrkliga sångfesternas missionerande betydelse bland utomstående ungdom. Ett tredje synsätt tog fasta på den andliga sångens tillväxt i de finlandssvenska församlingarna.

Festtalarna kom från olika delar av Svenskfinland och Sverige, medan sångarna främst kom från Pedersöre prosteri. På 1920-talet medverkade körer från Helsingfors, Vasa och Borgå vid sångfesterna i Nykarleby. Därigenom kunde sångfestidén ha spridits till andra prosterier inom Borgå stift. Kyrkliga sångfester började sedan arrangeras på andra håll i stiftet från och med 1925.

Förbundet Kyrkans Ungdom var med om att arrangera en del av sångfesterna i Nykarleby, men sett till festtalens innehåll kan sångfesterna närmast karakteriseras som allmänkyrkliga till sin natur. Sångfesterna i Nykarleby sågs som Kyrkans Ungdoms fester ute på fältet, trots att initiativet till festerna kom från Johannes Nyström vid Kristliga folkhögskolan.

Repertoaren valdes till en del med tanke på att deltagande körer skulle ha lämpliga sånger att framföra i sina respektive sammanhang. Därtill framfördes svårare körmusik som Haydns oratorium Skapelsen. Som Johannes Nyström kommenterade saken: “Evighetsvandraren önskar alltid få höra vackra sånger, då en gudstjänstfirande skara är samlad. Men han åstundar ännu att en och annan gång under pilgrimsfärden få höra något verkligt storslaget. Och till det verkligt storslagna på kyrkosångens område hör Haydns Skapelsen.”