BOKEN OM KUDDNÄS

Bland de egentligen ganska få litterära gårdar vi äger, är väl Zachris Topelius barndomshem Kuddnäs en av de populäraste. På grund av sitt läge i en avlägsen landsända är den inte så livligt besökt av turister som Runebergs hem i Borgå, men i stället desto ivrigare förevigad i dikten. För den som noggrannare följt med Zacharias diktning och korrespondens, har Kuddnäs blivit liksom symbolen för kärleken till hemmet. Denna känsla var ju en av de centralaste i Topelius produktion. Och den hade sin innersta upprinnelse i släktgården Kuddnäs, det idylliska stället vid Nykarleby-älven.

Den svärmiska kärleken till Kuddnäs delas även av skaldens systerson Zachris Schalin, som gett ut en bok om denna gård, ”Kuddnäs, skalden Z Topelius forna hemgårds historia”. Det är en lovsång till den gammaldags familjeidyllen. Bokens sirligt patetiska dedikation är redan i och för sig fullt stilenlig: ”Det dyra minnet av min mormoder Catharina Sofia Topelius, född Calamnius, min moder Johanna Sophia Schalin, född Topelius, och hennes broder Zacharias Topelius, vördade, älskade, tillägnas tacksamt denna bok”.

I en anmälan av boken skriver R af H i Sv. Pr. bl.a.: Zachris Schalin har följt Kuddnäs historia ända till 1600-talet. Då var det ett bondehemman och kallas i protokollen Kudnissas, vilket enligt svensk österbottnisk dialekt tyder på att en av dess ägare varit på orten känd under namnet Kudd-Niss (eller Nils). Denne Nils skulle då antingen handlat med ”kuddor” eller anlitats som djurläkare. — eventuellt sysslade han med båda dessa hedervärda yrken. Det var först skalden, som började kalla Kuddniss för Kuddnäs, vilket var mer estetiskt enligt hans romantiska smak, trots att det topografiskt sett var en smula oriktigt.

Hela gården med dess vindar, källare och uthusbyggnader presenteras helt utförligt både i ord och bild av Zachris Schalin, som själv tillbringat en del av sin barndom där. Det hela framstår i samma halvt rosenfärgade vår och sommardagar, som präglar dikten ”Den eviga sommaren”.

Alla de vackra orden, kärlek, ömhet, dygd och godhet, uppoffring, osjälviskt arbete förekommer här — och de få en mening, de äro sanna och betydelsefulla. Man drar kanske på munnen ibland åt uttryckens sentimentalitet, men samtidigt förstår man, att allt detta hör saken till. Doktorn, skaldens far, är en man av ädel resning, en fast och manlig typ, som fortsätter med sin praktik även sen han blivit lam i benen och som med kärleksfull iver hänger sig åt det då förtiden mycket besynnerliga intresset, vilket emellertid skulle skaffa honom ett namn i vårt lands litteraturhistoria, samlandet av gamla finska folksånger och runor. Han var ju en föregångare till Lönnroth. Skaldens mor förekommer i Zachris Schalins skildring både som ung läkarfru och som myndig och beställsam änka — en imponerande, ja nästan monumental figur, omstrålad av det varma lyriska skimmer som hennes sons hängivna dikter manat fram kring henne. Härtill kommer skaldens fromma syster, kusinerna, tanterna, farbröderna, trotjänarinnorna, trädgårdsmästaren, grannarna. Ett helt myller av personer, som Zachris Schalin kunnat karakterisera på ett delvis levande sätt. Den, som något är förtrogen med vårt herrgårdsliv och den lantliga ämbetsmannaklassens miljöer, inser lätt det allmängiltiga och tidstypiska i dessa skildringar. Denna Kuddnäs-idyll är inte någon enstaka företeelse. Den representerar många andra liknande miljöer. En skald har utgått ur dess krets, därför framstår den klarare, mer poesiomstrålad och pregnantare än de andra. Skalden har t.ex. i sin dikt ”En vindskammare” inte bara bevarat doften och stämningen i vindskammaren på Kuddnäs, utan också i otaliga andra vindskammare i våra herrgårdar, prästgårdar och ämbetsmannaboställen.

[Kuddnäs mangårds baksida med Gula byggningen till vänster och bagarstugan till höger. Pinnarna som skymtar i gräsmattan är en del av Konstskolans för barn och unga årliga sommarutställning.
Foto: Leif Sjöholm den 22 maj 2006.]

Vindskammarmotivet går ofta igen i Topelius författarskap, så man förstår vad detta rum betytt för honom, där han som ung pojke bott med sina informatorer, och dit han under sina skol- och studieår återkom varje sommar.

Lika noggrant och kärleksfullt som själva huset beskriver Zackris Schalin även trädgården på Kuddnäs, denna trädgård som i många avseenden var så intimt förknippad med familjen Topelius historia. Han själv från sina pojkår ett överväldigande intryck av dess blomsterprakt, dess blommande sibiriska ärtbuskar, rosor, gula liljor, acklejor, ”Gossen i det gröna” och ”Prins Gustafs öga”. Det var mamsell Fanny Toppelius, doktorinnans fosterdotter, som skötte om alla dessa blommor. Vissa motiv i samband med denna trädgård gå igen i ”Fältskärns berättelser” — hela motivet med ”konungens ring” och stjärnornas inverkan på människornas öden har enligt Schalin inspirerats av vad Topelius under barnaåren hört sin faders för astrologi intresserade trädgårdsmästare Zetterberg berätta.

Asparna i Kuddnäs trädgård omtalas ofta i familjens annaler. Där anordnades under somrarna många glada festligheter, barnen lekte ”hök och duva”, älskande par vandrade där under månskensljusa augustikvällar. Där fanns lönnar, tallar och väldiga gamla björkar i trädgården, men underligt nog var det dessa aspar som gjorde det mest outplånliga intrycket på den unga skaldens sinne. Den vackra dikten ”Mina aspar” i samlingen ”Ljung” är en hyllning och en kärleksbekännelse till dessa träd som varit vittne till hans barndomslycka.

Lusthuset i trädgården med ”brickbordet”, de intressanta färglitografierna på väggarna och den i taket hängande rödvita gipspapegojan kan även förtälja om många lyckliga dagar under de topelianska somrarna på Kuddnäs. Vindskamrarna på Kuddnäs har gett Zachris Schalin stoff till ett mycket rikt kapitel om gamla minnen från mormor Topelius tid. Här fanns bl.a. en gammal klaffbyrå med tillhörande bokskåp, vars bibliotek upplyser oss om den litteratur unge Zachris i tiden läskade sig med. Den blivande skaparen av ”Fältskärns berättelser” hade redan under sin barndom i denna vindskammare omgivits av historiska och rent fantastiska gestalter. Det är i denna vindskammare han själv sitter i fältskärns skepnad och berättar sina förtrollande historier. I klädskrubbarna på vinden har man sedermera hittat en massa föremål, som doktorns insektsamling och mineralsamling samt ett antal handskrivna sagohäften, som gossen vid 11—12 års åldern författat. Detta var den första början till ett märkvärdigt författarskap.

Zachris Schalins bok om Kuddnäs, som tillhör Svenska litteratursällskapets i Finland skriftserie, fogar sig som ett välkommet tillskott till den redan existerande ganska rikhaltiga Topeliuslitteraturen. Tack vare sin personliga färgläggning och något ålderdomliga stil ger den en äkta bild av denna miljö, som satt så djupa spår i den populära skaldens och berättarens alstring.