Maja ska ti Nyykarbi.

(Jakopas Baata fömanar dåotron siin, Maja, såm ska ti Nyykarbi åsta skååd po festin, såm eldsleckaran a stellt teel.)

Flick, kåm me langluddjin denn, så ska ja ta å krafs di na liiti me klöisharvon i huvo; do ji jo så börro å ludin, såm in tvagalåbbo. Åm e ji så do määra di ti råkäl ååv enda ti Nyykarbi staan, me teide aar hööfäälo jeitrin, så ska do va sleet i huvo, å int ha hååri såm blåånan po i flagabrää. Di pa vääl sej an ska int ta hundin ett hååri, å int hyndona heldär, men ji kvinnfållji slamso å åovölo siir an nåo va di gaa föri. I öögona ska do va rein, så do stjiinar såm in spliitnyy kåpanappo, å in rijeel ruutabluus ska do ta po di. Do ska väät he mytji karabekäl kåmbä ti böri ugäl å skååd po di — tå di ska samlas i Nyykarbi nu all såm gaalnas å ekksäärar fö ti lää si sleck eldin. Sjölv må do traav å löip å håms å råms ett va do haar årkon teel, men akt di bara, Maja, åm do gaar åsta tjöör märrin, såm i fålastinn å arbisslitin, så on kåmbär tibaak klaart födärva, tå gaar int e vääl meddi. Guu veit va in hest tenkär, såm haa så ståort huvo, på di sej, men nåo ha ja mang gangor ynka teide arma kriituurin, såm mått ga po fyyra föötär, tå e finns så mang aadär kriituur såm fåår ga po tvåa. Stjåorona skvatra i mårost po riitaatji, så di alldri vila jeevs åpp, — tenk åm do nu leta narr di ti nainting såm höör ondmannin teel där i Nyykarbi, för åolyckon haar breid föötär, hon?

— Nej, hö ni måor, ni ska int bitjymbär är åonöödot, vartjin fö meeg elo märrin. An ska int sörg fast katton i maagär, ha ni sjölv sakt så mang gangor, å ja segär jyst ti sama, ja no, åm märakräntjon.

— Ja, jaa, do segä så, men ja ha fol siitt hu stackot kåmihååg do haar. Do kan nåo va räta kräntjon sjölv millanååt. Maja. — Ja ha int ein gang sakt he fåltji, såm veksär åpp nu fö tiidin, setä si åpp måot laag å evanjiljon, så in gambäl menstjo raakt kan böri vent sluuti po nåådatiidin. Väädin i full me flagor. — Flick, do må nu va in krykso, åm do ska spöök ut di i nackan me ti vriid hååri til in tåkonde knippo. — Ja tåal int na jyklas, ja. Let piiskon heng ett ryddjin, såm anna fålk! — Aaleiss va e stelt han tiidin ja va po miit nittond. Flickona kakla int påå såm nu, å int speta ti påå si ti enda kleenin di haa. Di va alliik såm sviinföötrin. Nu vil ein va betä smeta en hon aaron å vaal haldi fö duktian en anna fålk. Men e ji ju sant, va åolstedi säger: ju meir an stryykär katton ett råmppon, tess höögär lyftäron on.

Förr va int e så faalit åm an va po in dans å trintta påå i bara pjexona, fö han ein kårpin vila int hack öögona uu han annin; men nu ska di millanååt ha tjengona såm i lakäära, millanååt ska di ha tvåa paar på föötrin po ein gang. In ääli ruutabluuss dågär knafft na meir åt in flicko, sedan påikan stråkar åpp si i papäskragan å kåmbär håväärand po tramptjärron, tå e ska bjeer åsta frii.

Ja minns så vääl han tiidin ja va åogift. Jakop, karavesilin våran, va alldri i låfte mett fören ja va å pråsstäära me an in gang i pääronlandi. Ja minns fåltji tråodd e sku va na åås imillan, tå rej, fö di pärra mi för an åobarmhärtot, men int va he jyst na tå enn. Så in daa va vi po vasset ååkästyck, han gräfta åpp päärona po eitt, å ja ståo i strimppatjåohlin me greipin i handin å breidd uut jööninjin po ti anna. Varin gang an feeg åppgräfta in rutinääro, så kasta an on ii in piigo, såm va nårranifrån å heitt Maj-Loviis, å Maj-Loviis hon bara skratta hon så tendrin lyyst såm blasovedin on i tjeftan. Fö vartti kast vaart on meir å meir åppspela å tråodd Jakop sku tyck åm on, för e såå jo uut såm na sårtäs tjäälikspiilar, fast e va bara rutinpäärona. Men tå vaart ja arg å saa åt Jakop: Ska i de grasäärasi det me Maj-Loviis bityyd na jiineint måot meeg, så ji do int jyst na viilyftoan kaar en he ja tågar po greipin å slengär uut et ååkästyttji! — Visst vila ja nu hald mi na liiti fömeir en Maj-Loviis, tå ja haa låfti mett fullt me ståppateck, fransalakan å langullfeldar, å Maj-Loviis assit na meir en va on kleedd po si.

— Nå, nå, Baata, saa Jakop åt mi å kååm till mi, va i jemmästaliigen, int ha ja vila di ti na illo. He ja kastar i Maj-Loviis bihöövär int to ta på nesan ååv! saa an. Int haa ja na stjild määro me he ja kladdar on in slasko pääro på gåmppin. Ja a tenkt kåm till di i låfte i kveld, saa an, men int veit ja åm ja trööst no, tå do i stittjin.

— Sööta fålk, saa ja, huleiss kan do tråo ja sku va så arg, så do int trööst kååm, åm do esstumäärar. Men, si do, e ji såmli såm betär tvekar åm byyasgrant, en he såm i heimspunni, saa ja å slengd i ööga på Maj-Loviis.

Jakop stjömdist na liiti å teksa int anna en böri gräft tibaak. Men åm kveldin kååm an i låfti, å tå an såå he ja haa naon smulo ti bjuud främand påå, böra an kåm slengand nu å dåå, så ä vaart jyssåm na dåcklappar millan ås.

Sedan in gang tå ja träffa Maj-Loviis, saa ja åt on: an ska int sleik fören e dråppar, saa ja.

Tå vaart Maj-Loviis arg, å saa ja sku fö blåås on tär on va höögst tå on plåckar tveittan, men ja svara on: E kan nu va suurt fö di, saa ja, an saa så räävin åm röunbäärin å, saa ja. —

Nej, ja sitär å prädiikar nu ååter, så do vaal nu fol int fäädi ti faar, Maja, tiid do åpp i gald ska rakäl ååv. Endå do ska stendit flyyg hiid å tiid, å int hals nagästans, å så flyygä di allihåop nu fö tiidin. Do i nu så fullveksin rej, Maja, så e jir int löönt ti sej di nainting; e ji fö seint ti läär gambäl hund siti, fö seint ti kåm me saltti sedan såppon a suuna. In bra kråok ska bitti kröökas, men to ha int vaali kröökt, to, Maja, å no jir e fö seint. E ji nu så, ja, men allt anna va do jäär, slarv int bårt i de märarakli, å tjöör int on födärva heldär, jää nu int he!

— Ja ska jäär me märrin, såm nårrbyddjan jäär åt kåonan, tå di i rädd di ska vils bårt; ja ska visk on i ööra he on ska fölg mi liika tråoväädit, såm han ond fölgär in gambäl länsman. — Tjöö ja i diitji, så fåå ja jäär såm e staar i viison:

»Käre hjärtandes, herre,
märrin ha falli i kärre,
hur i hela vida världen ska vi få opp on?
Vi ska hiss on å hal on,
vi ska släp on å drag on —
på det sköna sättet ska vi få opp on».

Mamm, veit ni van Grannas Matt a liga i natt?
An låå po Nörslu spiisin,
Låå å fampa griisin,
Där så brände han opp sin gamla hatt. . .

Vill ni höör na meir?

— Gaalnas kan do flick. Men na gussåol lää do di int. Va i väädin tråo do di ska ha fö riljåon messi, tei såm travar å trådar fö ti lää si sleck eldin mitt po pinsdaain? E ji jo så åogudaktot, så e ska nu fol raakt bååd föri be Nyykarbi staan ska brinn åpp å vaal ti assit in vakä daa. Hå håå, ja jaa!