Österbotten

—

Ett Nykarleby i smått. På konstutställningen i seminariet i Nykarleby var bl. a. utställt ett säreget arbete, som förtjänar ett hedersomnämnande och bör räddas undan glömskan och förstörelsen, säger Ö. P. Vi avse det Nykarleby i smått, som av herr Joel Nilsson utarbetats i papp och trä i en låda på omkring 1 m. i fyrkant. Man kan ej nog förundra sig över detta omsorgsfulla, tidsödande arbete, som förevigat staden sådan den såg ut 1913 med sina gator, tomter, offentliga byggnader, boningshus och uthus; ja, t. o. m. esplanadernas och parkernas träd äro utsatta med små ljungkvistar. Fönsternas antal och även skorstenarnas stämma precis, och kyrktuppen tronar högst uppe liksom i verkligheten.

När herr Nilsson därtill — enligt vad vi ha oss bekant — har för avsikt att förfullständiga det enastående arbetet med anteckningar över de enskilda byggnadernas nuvarande och forna ägare och uppförare samt innevånare 1913, så inses utan vidare, vilket stort historiskt och personhistoriskt värde herr Nilssons arbete får åtminstone för eftervärlden, förutsatt att framtiden förstode taga vara på vad en enskild persons hembygdskärlek har åstadkommit.

Ett Nykarleby i miniatyr. På konstutställningen i seminariet ...

*

Vore det ej på tiden, att också Nykarleby stad skulle föranstalta om insamlandet och förvarandet av föremål och minnen från flydda tider i vår bygd. Vi behöva ej hoppas på sådana storartade resultat, som t. ex. Jakobstad på en kort tid uppnått med sitt ortsmuseum, men säkert skulle åtskilligt av historiskt etnografiskt värde kunna hopbringas även här, och intresserade lokalpatriotiska givare och samlare skulle visst ej saknas, därom äro vi förvissade.

Omkring sex år torde väl återstå, till dess Nykarleby kan fira sitt 300-årsjubileum, och det ger en osökt anledning att påminna om behovet av ett ortsmuseum låt vara huru primitivt som helst. Mycket kunde inom sex år göras för den saken, om blott initiativet är taget och viljan god.