†

Joel Nilsson.

På lördagen den 30 nov. [1940] avled på stadens sjukhus konstförvant Joel Nilsson i en ålder av 63 år. Han sörjes närmast av tre bröder i Amerika, men saknaden efter den bortgångne är stor bland hans många vänner på denna och andra orter, men kanske störst bland dem, som blivit föremål för den hjärtegoda, tjänstvilliga och hjälpsamma människovännens omtanke och uppoffringar.

Som ung gosse fick Joel Nilsson mottaga direkta intryck av Zacharias Topelius, då han under flera somrar fungerade som hans roddpojke. Hos den mottagliga gossen funnos många anlag för human mänsklighet, men dessa anlag grodde nu och slogo rot. Intrycken av den blide skalden verkade inriktande för den syn på livet och människorna, som skulle bli utmärkande för ynglingen och mannen Joel Nilsson. Nykterhetsidén, fredsidén och den personliga religiositeten drogo till sig med oemotståndlig kraft. De blev tre ideal, i vars ljus Joel Nilsson trivdes. För dem kände han sig manad att verka, och de fyllde hans liv med värme och kraft. Denna värme och kraft drevo honom också att med hänförelse, oräddhet och personlig uppoffring ställa sig på deras sida, som stodo ensamma och trycktes ned av nöd. Ingenting förmådde hans tro på idealen att svikta. Om dem ville han inte parlamentera, men han drog sig ofta åt sidan för att få behålla dem för sig själv.

Som yngling antogs Joel Nilsson i lära på Nesslers tryckeri härstädes och flyttade sedan över till Unggrens tryckeri i Vasa. Vid 21 års ålder reste han till Amerika och var där verksam på flera tryckerier. Här fick han titeln konstförvant, en gammal tysk titel för en kunnig sättare och tryckare. För en lungsjukdom reste han till hemlandet och bosatte sig i hemstaden. Hälsan återvände, och snart var han åter mitt uppe i arbetet. I huvudsak kom han nu att ägna sig åt kommissionsverksamhet. Han har varit den mest anlitade skrivaren vid köp och boutredningsman vid dödsfall. Hans intresse och mångsidiga begåvning ledde till att han ombetroddes med många förtroendeuppdrag i hemstaden. Han har tillhört drätselkammaren, sparbankens styrelse, fattigvårdsnämnden, och nu senast har Joel Nilsson i en längre följd tjänstgjort som inkasserare vid stadens kraftverk.

Joel Nilsson ägde ett stort förråd av kunskaper och kunde behandla språket i tal och skrift. Han författade uppsatser och höll föredrag i frågor, som lågo honom varmt om hjärtat. Under ett par års tid [1920—22] redigerade han med framgång denna tidning.