Våra svenska kyrkliga sångfester.

v de kyrkliga sångfester, som de senaste åren anordnats i olika bygder bland de bägge språkgrupperna i vårt land, har mer än en velat framträda som den första på sitt område. Så ha vi gång på gång i tidningarna läst om »den första kyrkliga sångfesten».

Någon begynnelse till de senaste årens livaktighet på den kyrkliga körsångens område finnes givetvis. Året för dess första större framträdande är åtminstone för det svenska Finlands vidkommande 1923. Vi tänka på den sångfest, som då i början av juli anordnades vid Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, denna centralhärd för vår kyrkliga ungdomsrörelses folkbildningsarbete. Tidigare hade visserligen kyrkokonserter och här och där även smärre ansatser till liknande sångfester förekommit. Men nu samlades för första gången aktiva deltagare i hundratal och passiva i tusental till en sångfest med uteslutande kyrkligt program. Konserterna i Nykarleby kyrka och å kristliga folkhögskolans gårdsplan, särskilt lämpad för friluftskonserter, kvarlämnade så starka intryck, att de icke kunde förgätas.

Med allmän hänförelse hälsades vid den första kristliga sångfesten i Nykarleby förslaget om att åter följande sommar samlas där vid samma tidpunkt, och det stannade icke därvid. Nu har man redan fem år å rad kort efter midsommar hållit sångfest i Nykarleby. Deltagandet nådde sin höjdpunkt 1925, då sångarnas antal beräknades överstiga 300 och åhörarnas 4,000.

Att Österbottens kristliga folkhögskolesällskap och förbundet Kyrkans Ungdom, som i samråd tagit initiativ till de fem sångfesterna i Nykarleby, vågade utfärda uppropet om den första sångfestens firande utan farhågor för ett fullständigt misslyckande, berodde på att den starka kyrkliga ungdomsrörelsen i norra svenska Österbotten redan då förfogade över flera goda körer med skickliga ledare, som tidigare hade utfört musikaliskt värdefulla andliga tonskapelser. Det gällde blott att förelägga dem ett gemensamt program att inöva under vintern. Resten skulle repetitionerna i Nykarleby fullborda. Detta betraktelsesätt visade sig ock vara riktigt. Icke blott de gamla körerna gingo med intresse till programmets inövande, utan även nya körer växte fram för att följa exemplet från grannförsamlingarna. Och med detsamma fick man lämpliga program att utföra vid de kyrkliga högtiderna. De i och för sångfesten särskilt tryckta noterna, som från folkhögskolan i Nykarleby spredos bland sångarna, underlättade ock i hög grad körledarnas arbete.

Sångfesterna i Nykarleby ha i regeln varat fyra dagar å rad. Fredagen och lördagen ha upptagits av repetitioner samt samkväm och andaktsstunder, vid vilka det förkunnade ordet, bönen och samsången strävat att motverka den andliga nöjeslystnad, som plägar följa stora fester tätt i spåren. Lördag kväll har upptagits av elitkörernas kyrkokonsert, söndag eftermiddag av samtliga körers festkonsert vid folkhögskolan. Vid båda dessa tillfällen har gott utrymme mellan körsångerna lämnats åt det förkunnade ordet, vilket för övrigt med längre pauser fyllt ut hela söndagens program. Om måndagen har man vanligen företagit en utfärd med båt till skärgården. Därvid har Topelius' sommarstuga Majniemi två år besökts.

Från den kyrkliga sångfesten i Nykarleby 1925.
Förstoring.

Nykarleby-festerna ha givit upphov till mindre sångfester eller större kyrkokonserter på övriga centrala orter i Pedersöre prosteri, varvid delar av Nykarleby-programmen utförts av ortens och omnejdens kyrkokörer. Dessa sångtillfällen ha under stor anslutning försiggått i Pedersöre kyrka under advent åren 1924 —1927, i Gamlakarleby stadskyrka under sensommaren 1925 — 1927 och i Terjärv kyrka midsommartiden 1926.

Det nämndes redan att sångfesterna i Nykarleby nådde sin höjdpunkt 1925 vad deltagarantalet beträffar. Då utfördes ock första delen av dessa sångfesters största nummer, Haydns oratorium Skapelsen, under medverkan av goda solister, vilket väl även bidrog till den stora tillströmningen av åhörare. Oförglömlig är den lördagskväll, när blixtarna ljungade och åskan dånade där ute, medan kören i den till stor trängsel fyllda, av fladdrande ljuslågor upplysta kyrkan mäktigt sjöng: »Nu himlar förkunna oss Skaparens ära», och den svenske biskopen talade över orden: »Herren är min starkhet och min lovsång. Herrens högra hand gör mäktiga ting.» Följande år utfördes hela oratoriet. Det hade inövats av kyrkokörerna i Jakobstad, Pedersöre och Karleby samt Kyrkans Ungdoms körer i Terjärv och Nykarleby. De två förstnämnda och den sistnämnda utförde detta krävande sångprogram jämväl i Pedersöre kyrka hösten 1925 och 1926, i Gamlakarleby stadskyrka vid nyåret 1927, vid samtliga dessa tre tillfällen liksom vid sångfesterna i Nykarleby två särskilda gånger, samt under pingsthelgen 1927 i Vasa, Korsholms, Vörå och Oravais kyrkor. Alla dessa konserter voro väl besökta, och ofta voro kyrkorna till trängsel fyllda av åhörare. Vid samtliga fem sångfester i Nykarleby har grundstommen av sångarna förklarligt nog bestått av körer från det nordligaste svenska prosteriet. De tre första åren deltogo dock även körer utom detsamma från följande orter: Vasa, Korsholm, Borgå och Helsingfors (två körer). Att körer från längre belägna orter de sista åren icke kommit, beror väl till största delen på att kyrkliga sångfester då anordnats i olika svenska bygder.

I början av juni 1925 samlades kyrkokörerna i Raseborgs prosteri till sångfest i Hangö kyrka. Festen var lyckad och fick därför en efterföljare vid samma tid följande år i Sjundeå samt under pingsthelgen 1927 i Kyrkslätt. Programmet har i allmänhet varit till sin ordning likartat med Nykarleby-festernas. I stället för elitkörernas kyrkokonsert där har här trätt Hangö kyrkokörs motettafton, och även festkonserten har hållits i kyrka.

Från den kyrkliga sångfesten i Hangö 1925.
Förstoring.

Men den nya kyrkosångsrörelsen har gått ännu vidare. Den första kyrkliga sångfesten för östra Nyland (Borgå och Helsingfors prosterier) försiggick i medlet av juni 1926 i Borgå domkyrka under t. o. m. större anslutning av sångare än Raseborgs prosteris sångfester. Även här kvarlämnade festen ett så gott intryck, att de båda prosteriernas andliga körer åter samlades vid samma tid 1927 i Sibbo kyrka. Vid dessa sångfester har ordningen för programmet varit densamma som vid västra Nylands kyrkliga sångfester. Här har Svenska K. F. U. M:s i Helsingfors blandade kör i egenskap av den ledande givit en särskild kyrkokonsert.

Från den kyrkliga sångfesten i Sibbo 1927.
Förstoring.

Det sydligaste av de svenska prosterierna i Österbotten har kommit att stå mer eller mindre på sidan om sångfesterna i Nykarleby. I dessa har sålunda ingen enda kör därifrån deltagit. Men man har icke varit oberörd av den nya rörelsen, ty talrika åhörare ha ända från Sydösterbotten sökt sig upp till Nykarleby och medfört starka intryck av sången där. Så beslöt Närpes prosteris kontraktsmöte anordna en kyrklig sångfest för södra Österbotten midsommartiden 1927 i Kristinestad. En välkommen hjälp erhöll denna sångfest av svenska Österbottens kantor-orgelnistförening, som 1926 bildats och nu erbjöd sig att deltaga i programmet vid Kristinestads-festen. Denna kom ock att samla ett lika stort antal av både aktiva och passiva deltagare som Nykarlebyfesterna. Det som skilj de detta program från de redan nämnda sångfesternas var en vespergudstjänst, där den musikaliska delen uteslutande utfördes av kantorer, vilka för detta tillfälle bl. a. inom sig bildat en kvartett. Festkonserten, som var avsedd att hållas i östra parken, där en sångestrad för ändamålet uppförts, måste på grund av ett häftigt regn avbrytas och överflyttas till kyrkan.

Den österbottniska kantor-orgelnistföreningen har beslutit sommaren 1928 anordna en kyrklig sångfest i Vasa. Valet av denna ort måste anses vara särskilt lyckat, enär Vasa i egenskap av Österbottens huvudort och med sitt läge i själva centrum av svenska Österbotten har de bästa utsikter att samla största möjliga antal sångare och åhörare från hela denna landsdel. Dessutom blir detta den första kyrkliga sångfesten i Korsholms prosteri och kan därigenom väcka större intresse för den kyrkliga körsången i dess församlingar. Den nybildade kantor-orgelnistföreningen har en stor uppgift att fylla i upparbetandet av denna sångart i de två södra österbottniska prosterierna.

Den största svenska kyrkosångfesten hittills synes bliva den, som planlägges för pingsthelgen 1928 i Helsingfors av hela svenska Nylands kyrkliga körer. Man räknar redan med ett halvt tusental aktiva deltagare. Denna fest anses tillika vara en förberedelse för en kyrklig sångfest för hela svenska Finland. En sångfest, där dess kyrkokörer och övriga kyrkliga körer skulle medverka — t. ex. i Åbo domkyrka — är en tanke, som redan under de närmaste åren torde kunna förverkligas. Några särskilda kyrkosångfester ha visserligen icke ännu hållits i Åbolands och Ålands församlingar, men förspörjes där redan ett stort intresse för sådana. Åbo med sitt för det svenska Finland centrala läge, med sina stora kyrkliga minnen och sin svenska teologiska fakultet vore otvivelaktigt en lämplig plats för en, hela det svenska stiftet omfattande sångfest.

Sist bör det utsägas att de kyrkliga sångfesterna icke få bli något självändamål, icke heller något monopol för någon särskild ort eller bygd, någon särskild yrkesgrupp eller kyrklig krets. I spåren av sådana strävanden följer avund och konkurrenslusta. Nej, här måste i stället träda den samarbetets anda, som framgår ur den sanna beredvilligheten att tjäna hela vår kyrka och att ställa även sångens sköna gåva i dess tjänst.