III. Festgudstjänst
den 8 juli kl. 10 f. m. i Nykarleby kyrka.
Predikan av Biskop Max von Bonsdorff.
Liturger: pastorerna
Runar Weckström och Helge Helander.
Mässan II och körsång av Kristinestads kyrkokör under kantor Bertel Blombergs ledning.
IV. Festkonsert
den 8 juli kl. 2 e. m. på folkhögskolans gårdsplan.
1. Psalm 536.
Din spira, Jesus, sträckes ut
Så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
Det står,
då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
Och för ditt kors, din segerstöd,
Nedfalla folk och kungar.
Det barn, som föds, till dig man bär;
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
Man söker dig i
nöden.
Där oskuld trycks, där dygd blir bädd,
I sorgens hus, på plågans bädd
Din tröst allena gäller.
Kom, Jesus, var i ve och väl,
I liv och död oss nära
Och gjut i var förkrossad själ
Din Ande med din lära!
Och styrka giv till helig strid
Och samla oss i evig frid,
Då du all världen dömer!
F. M. Franzén.
2. Hälsningstal av pastor Johannes Nyström.
3. Se, din konung kommer.
Se, din konung
kommer.
Här rättfärdig kommer.
Som er hjälpare.
Han är ärans konung,
Hjärtat till en boning
nu åt
honom ge.
Fridens förste,
Han ja, han den störste,
Honom pris, honom pris och ära ske.
Sion, upp dig smycka.
Sjung ditt
»Hell, giv lycka»
åt din konung kär.
Kläder bred på vägen.
Giv dig till hans egen.
Han din Herre
är.
Han har stridit,
Han, ja han har lidit.
Frid han oss förvärvat har.
Gören portar höga.
Rikten hoppfullt
öga.
Upp till ärans tron.
Han, den segerkrönte.
Som vår otäck rönte,
är Guds ende son.
Han blev
smädad,
har av oss hädad;
Honom segerns, ja segerns palm vi ge.
4. Ära ske dig, Kristus.
H. Schütz. Svensk text av Ola Cleve.
Ära ske dig, Kristus,
du som utstod nöd, utstod nöd,
du
som led på korset,
du som led på korset för oss en kvalfull död,
du som led på korset för oss en kvalfull död,
och härskar med din Fader i all evighet,
syndarna så arma, syndarna så arma hjälp till salighet,
syndarna så arma, hjälp
till salighet.
Kyrie eleison, Kriste eleison, Kriste eleison eleison.
Kyrie eleison, Kyrie eleison, eleison.
5. Prolog av Tyko Hedlund.
6. Vem utransakar, Gud, ditt visa råd. Jacob Tegengren.
Vem utransakar,
Gud ditt visa råd,
din kärleks djup din underfulla nåd.
Stor är din kraft, din allmakt gräns ej har,
i allt, i allt,
i allt din godhet är oss uppenbar.
och änglarna, den ljusa, stora flock,
en sol, en jord sprang fram vid ditt ord, visa ord,
och änglarna,
den ljusa, stora flock
som svävar kring din tron, du. skapat ock.
Av himmelsk klarhet strålar deras skrud,
de prisa glatt sin Skapare
och Gud, sin Gud.
Ja, ja rik din kärlek är, rik är din kärlek,
rik är din kärlek, stor din makt.
O Gud, hav tack,
hav tack för dina änglars vakt.
De skydde oss, de skydde oss, de lede stads vår stig,
att vi med dem, att vi med dem, må mötas
sist hos dig.
7. Jesu huvud sjunker ner. Wilhem Osterwald. Svensk text av Ola Cleve.
Jesu huvud sjunker ner,
leva han ej längre mäktar.
Världen med förfäran ser,
hur' på korset han försmäktar.
Vem finns nu som seger ger?
Jesu huvud sjunker ner.
Jesu huvud stilla sänks.
Äntligt domnar namnlös smärta.
Han av hånet
mer ej kränks,
ängslan svinner ur hans hjärta.
Dödens ro den trötte skänks.
Jesu huvud stilla sänks.
Jesu huvud böjs mot mig,
oavvänt på mig han skådar.
Frälsare jag tackar dig,
att din sista blick bebådar
mig en frid evinnerlig.
Jesu huvud böjs mot mig.
8. Dig, Fader, som oss skapade. Severus Gastorius.
Dig, Fader, som oss skapade,
vi tro och tack hembära.
Din rika nåds välsignelse
må tacksamhet oss lära.
Bland änglaskarors röst,
o Gud, Dig lova våra läppars ljud.
Dig vare pris och ära.
O Jesu Krist, förlossare,
vi tro och tack hembära.
Du ville i ömt förbarmande
oss broderskap beskära,
Du frälsar oss av synd och nöd,
Du friar oss från evig död.
Dig vare pris och ära.
Dig, Helge And', hugsvalare,
vi tro och tack hembära.
Med sanningens
förkunnelse
bliv våra hjärtan nära.
Dig vare lov i evighet.
Dig heliga Trefaldighet,
Dig vare pris och ära.
9. Festtal. Biskop Max von Bonsdorff.
10. Vor' Gud ej med oss. Martin Luther. Svensk text av Nino Runeberg.
Vor' Gud ej med oss den tid, så Israel må tala,
Vor' Gud ej med oss den tid, ho skulle oss hugsvala.
Vi äro blott en ringa hop,
vår ovän gnyr med trotsigt larm och rop.
Men Herren är allsvåldig.
Gud vare lov, som icke lät i oväns hand oss falla.
Han liksom fåglar ur ett nät har frälst de trogna alla.
Ty snaran brast vid jägarns kast,
på Herrens namn vårt
hopp och tro står fast,
han gav oss frihet åter.
11. Sjungen till Herren!
— Paus. —
(Servering).
12. Vilse vandrare. Z. Topelius.
Vilse vandrare i öknen
kom att söka livets stig.
Ovan natten bortom töcknen
dagas vägen ock för dig.
Här uti den mörka dal
frysa
alla jordens kval:
kom att i Guds klarhet bo,
där är fröjd och evig ro.
Herre, när skall natten vika?
Herre, när
skall dagen gry?
Herre, för ditt ljus det rika,
när skall dödens dimma fly?
Herre, lys min mörka stig,
Herre, vänd
min väg till dig,
då skall öknen blomma grön,
evig frid skall bli min lön.
13. Tal.
Pastor Helge Helander.
14. All sorg har försvunnit. (O, fröhüche Stunden).
Svensk text av Ola Cleve.
All sorg har försvunnit, o ljuvliga tid.
Ty vår hjälte vunnit sin väldiga strid.
Guds lejon var ringat, men
blev ej betvingat
trots fienders vrede, trots djävul, trots död.
Nu leva vi frälsta från fruktan och nöd.
I själar,
som sörjen er slocknade tro
och som ängsligt spörjen: »Var finna vi ro».
Ack, lyssnen till fröjden, och jublet i
höjden,
och hören den frälsade skapelsens pris.
Snart svinner all ångest likt morgonens dis.
15. Herre, vår Gud, vi tacka dig.
(Slutet av motetten »Domine, ad adjuvandum me»).
Gottfr.
aug. Homilius.
Herre, vår Gud, vi tacka dig,
Herre, vår Gud, vi tacka dig,
Herre, vår Gud, vi tacka dig,
Herre, vår
Gud, vi tacka dig,
tacka dig, tacka dig,
tacka dig, tacka dig.
16. Välsignelsen. Biskop Max von
Bonsdorff.
17. Ps. 662:3, unisont.
Då redan här jag får Så mycken fröjd erfara, Fast mitt skumma öga
endels blott kan Herren se, Då himmelsk sång mig når Re'n här med toner klara, O, hur härligt skall ej sedan allt för mig
sig te! I lyckans stunder Guds kärleks under Så klara stråla mig till mötes redan här. Men när jag tänker på
Den salighet att få Med alla frälsta sjunga Lammets nya sång, Då blir min själ för ändlöst jubel alltför
trång.
Söndagsskollärar-kursen
1934.
V. Vespergudstjänst
den 8 juli kl. 7 e. m. i kyrkan.
| Tal: |
Pastor Selim Melin. |
| Liturg: |
Pastor
R. Weckström. |
| Körer: |
Jakobstads-Pedersöre och Karleby kyrkokörer |
| Dirigent: |
Dir. cantus Onni Sundblad. |
| Vid orgeln: |
Kantor
Knut Bergström. |
| Liturgi: |
»Den kyrkliga aftonbönen», sammanställd
av G. Moliis-Mellberg och komponerad av Sune Carlsson. |
(Text till denna Vesper erhålles i festkansliet och vid ingången
till kyrkan. Pris 2 mark. Kollekt uppbäres vid denna gudstjänst).
I kälkbacken.
Österbottens lokalavdelning av Finlands Svenska Kantor-Organistförening.
Den
15 oktober år 1926 sammankommo i Vasa, på kallelse av några för saken intresserade, kantorer och organister från Svenska Österbotten
för att dryfta frågan om behovet av en organiserad sammanslutning av de svenska kyrkomusikerna inom landskapet.
Efter en livlig och saklig
diskussion beslöts enhälligt, att en förening skulle bildas med uppgift att sammanföra kantorerna och organisterna från de skilda
församlingarna till en kamratlig krets för inbördes uppbyggelse och samarbete. I syfte att föra det kyrkomusikaliska arbetet framåt
skulle, med stöd av vunna erfarenheter och genom studier av nya riktlinjer, intresse väckas och förståelse vinnas för vilken betydelse
kyrkomusiken har inom vår kyrka. Föreningens namn blev Österbottens Svenska Kantor-Organistförening. — När Finlands Svenska
Kantor-Organistförening bildades, ingick föreningen 1928 som lokalavdelning i densamma.
Att i detalj redogöra för vad föreningen
under de gångna åren uträttat må i detta sammanhang förbigås. Dock kan nämnas, att föreningen genom sina medlemmar
aktivt deltagit i de kyrkomusikfester, som hållits i Kristinestad, Korsholm, Vörå, Övermark och Petalax, ävensom i den hela Svensk-Finland
omfattande kyrkomusikfesten i Helsingfors 1931. Föreningen har dessutom anordnat kyrkokonserter på skilda ställen och dess medlemmar hava
deltagit med föreläsningar och demonstrationer i de kyrkomusikdagar, som hållits i Helsingfors, Nordiska kyrkomusikermötet i Stockholm
1933 m. m.
Föreningen har sökt och söker fortfarande att i mån av förmåga arbeta för höjandet av kyrkomusiklivet
inom den kyrka dess medlemmar tjäna. För att främja dessa avsikter önskar föreningen samarbete med sammanslutningar inom vår
kyrka, besjälade av att föra det sjungande kyrkfolket, speciellt ungdomen, samman till ivrigt arbete för upphjälpande av kyrkosången
och därigenom ett berikat gudstjänstliv. Må lösen för detta gemensamma arbete vara:
»Lovsång höves oss.»
Kristliga
Folkhögskolan i Nykarleby.
I dec. 1915 samlades representanter för olika kristliga ungdomsföreningar i Jakobstad till dryftande
av frågan om upprättandet av en kristlig folkhögskola i Österbotten. Alla voro ense om behovet av en sådan läroanstalt och
en kommitté tillsattes, som skulle föra frågan vidare. År 1919 framlades samma fråga vid Svenska Österbottens första
kyrkliga folkting i Jakobstad och där uttalades önskvärdheten av, att den kristliga folkhögskolan bygges så snart som möjligt.
I slutet av nämnda år inköptes Smedsbacka gård i Nykarleby för den blivande skolan, och byggnadsarbetet vidtog och fortgick så
raskt, att den nya skolan kunde vidtaga med sitt arbete hösten 1920.
I skolans stadgar fastställdes dess uppgift så: »att på
grundvalen av den lutherska kyrkans i Finland bekännelse och i dess anda hos sina elever väcka, utveckla och stärka ett personligt trosliv».
Trogen denna uppgift har Kristliga Folkhögskolan arbetat i 14 års tid och fått mottaga talrika ungdomsskaror i sina salar. Vissa år
har antalet elever varit så stort att det stigit nära det dubbla för erhållande av statsbidrag bestämda antalet. Och att de unga
funnit sig väl till rätta vid skolan och gärna komma åter till densamma finner man av de synnerligen väl besökta ungdomsfester,
som vart år firas vid skolan. Kristliga Folkhögskolan har blivit ett hem för den ungdom, som söker ljus och sanning i Herrens ord.
Här sjunger den ut sin glädje över vunnen frid och här samlas den i bön om fortsatt välsignelse från alla goda gåvors
givare, och här lyssnar den med andakt till frälsningens härliga evangelium. När man ser en sådan ungdomsskara samlad, stannar
man inför psalmistens ord: »I helig skrud kommer din unga skara inför dig såsom dagg ur morgonrodnadens sköte.»
Kristliga
Folkhögskolan vill ställa sig i den lutherska kyrkans tjänst, såsom de ovan citerade orden ur dess stadgar ge vid handen. Den vill
leda de unga till en rätt värdesättning av det lutherska arvet och ett personligt trosliv enligt den lutherska bekännelsen. En viss
konservatism måste härigenom prägla denna skolas religionsundervisning, men man bör räkna detta som en stor förtjänst
i närvarande tid, då mången rätt betänkligt anser sig kunna avvika från den lutherska bekännelsens krav. Vi anse oss
icke vara i behov av någon ytlig modernitet i religiösa ting i denna skola, ej heller av någon sekterisk frisinthet, utan vi anse att de
stigar, som våra troende förfäder vandrat, ännu leda till målet. För oss gäller det blott att plöja djupt i ungdomssinnet
och att få den paulinska och den lutherska centrala tanken om synd och nåd framställd så klart, att de unga i densamma känna
igen sitt eget trosliv.
En oriktig uppfattning om Kristliga Folkhögskolans arbete har den som tror att här drives någon ensidigt religiös
propaganda bland de unga. Denna skola är icke blott en det religiösa livets väckelseskola, utan även en kunskapsskola med sikte på
skickliggörande av de unga för det dagliga livets arbete och uppgifter. Skolans arbetsprogram och lektionsplan ger härvidlag ett gott vittnesbörd.
Vid uppövandet av de praktiska färdigheterna lägger man synnerligen stor vikt, och den praktfulla utställning av handarbetsartiklar
och slöjdalster, som vid varje årsavslutning framlägges till allmänhetens beskådande, vittnar om, att flitiga händer varit
under insiktsfull ledning i verksamhet.
Må vi alla såväl präster som lekmän göra allt vad vi kunna för ungdomens
ledande till Kristus, ty endast den ungdom, som i sitt liv lärt sig att räkna med de andliga värdena, kan rätt fylla sin plats i arbetet
för fäderneslandets framtid och lycka. Må det lutherska kyrkfolket i vårt land slå trogen vakt omkring sin kyrka, men må
det ej heller glömma att visa varmt intresse för de kristliga ungdomsskolorna. De äro värda vår kärlek och vårt understöd.
Vald.
Westberg.
Några ord om förb. Kyrkans Ungdom och dess strävanden.
Varje
organiserad verksamhet har sin egen historia. Så kan även den organisation, vars namn ingår i rubriken här ovan, berätta om segrar
och nederlag, svikna och uppfyllda förhoppningar, som kommit densamma till del under dess 14-åriga tillvaro. Förbundet Kyrkans Ungdom grundades
som bekant vid kyrkodagarna i Borgå 1920. Initiativet till förbundets stiftande härstammar från Österbotten, där förbundet
ännu i dag som är har sin säkraste förankring. Vid förbundets början anslöt sig till detsamma något över ett
halvt tiotal kristliga ungdomsföreningar med 200 à300 medlemmar sammanlagt.
Bland de svåraste bekymmer förbundet hade att möta
i sin början var anställandet av resetalare. På den tiden fanns det icke utbildade lekmannapredikanter på kyrkligt håll till
förfogande, varför man försökte på prov anställa sådan från utomkyrkligt håll. Det visade sig snart att
förbundet kunde bäst betjänas av sådana arbetare som hava sitt andliga hem inom kyrkan, varför en predikantkurs vid Kristliga
Folkhögskolan ansågs av nöden. En sådan kom till stånd år 1921 och sedan dess har förbundets resetalarfråga
ej vållat några svårigheter. I början anställdes en av de utbildade predikanterna i förbundet och en tid därpå
ansåg förbundets ledning att en andra resetalare borde anställas. I detta nu äro fem resepredikanter fast anställda i Kyrkans
Ungdoms tjänst.
Förbundet räknar i detta nu ett 50-tal medlemsföreningar med sammanlagt över 2,200 medlemmar. Förbundet
utger en egen tidning bärande samma namn som utgivaren, Kyrkans Ungdom.
Förutom rent väckelse- och uppbyggelsearbete, som bedrives
av förbundets resetalare, deltaga de lokala ungdomsföreningsmedlemmarna i församlingarnas söndagsskol- och hednamissionsverksamhetsgrenar
m. m. Den andliga sången hålles kär och odlas flitigt inom kretsarna. Strängband och blandade körer finnes inom de flesta lokala
ungdomskretsarna. De stora kristliga sångfesterna hava rönt livligt deltagande av ungdomar och sångkörer tillhörande Kyrkans
Ungdom. Även i årets sångfest deltaga en stor skara av vårt förbunds sjungande och lyssnande medlemmar.
Förbundet
Kyrkans Ungdom omfattar med kärlek och sympati de strävanden, som de drivande krafterna »bakom» de kristliga sångfesterna gjort
till sina. Att i ord och ton upphöja Gud och Lammet och öva sig för den »nya sången», som skall ljuda evigheterna igenom,
är den ädlaste och mest välsignelsebringande sysselsättning vår ungdom kan befatta sig med. Måtte därför »korsets
sång — segerns sång» ljuda trosfrisk och jublande vid årets sångfest. Vile Guds Välsignelse över Finlands lovsjungande
kristna ungdom. Förbundet Kyrkans Ungdoms hälsning, genom
Albin Wickman.
Ett blad ur vår sångutvecklings historia.
Då Kristliga Folkhögskolan framträdde
och redan genom sitt namn gav tillkänna, att den vill väcka och stärka ett personligt trosliv, började många undra om man icke
här åter komme med någon ny sekterism. Och denna misstro ställde många av kyrkofolket i avvaktande ställning till Kristliga
Folkhögskolan. Men skolan har orubbligt hållit fast vid sin angivna ståndpunkt, nämligen att den vill bygga på grundvalen av
den ev. luth. kyrkans bekännelse och i dess anda. Och skolans ledning har hållit på, att man icke allenast kan frukta Gud i den lutherska
kyrkan, utan att denna kyrka är av Överherden utvald till vårdarinna för vårt folk. Allt gudomligt, som Överherden givit
sin kyrka här på jorden, har vår kyrka fått. Och såsom Han var gudamänsklig, är hon gudamänsklig, endast med
den skillnaden, att medan Han var fullkomlig även i det mänskliga, är hon i närvarande tid ofullkomlig och bristfällig häruti.
Men i trots av sina mänskliga brister är hon dock helig, ty hennes grund och hennes huvud, Kristus, är helig, och i henne utför den
helige Ande sitt helgelseverk. Därför är hon bättre än främmande skickad att vårda och uppfostra sina egna barn. Hon
behöver ock sina barn att hjälpa till med både det ena och det andra i hemmet. Såsom sådan medhjälpare bland barnen har
Kristliga Folkhögskolan sökt tjäna. Och det är synnerligen glädjande att nu kunna konstatera, att skolans medtjänare börjat
förstå detta bättre år för år. Sålunda kan den måhända ännu bliva vad den från början
var avsedd att bliva, nämligen icke allenast en lokal för en sex månaders folkhögskolekurs på kristlig grund, utan ock ett hem
för andra av våra hemlösa kyrkliga och kristligt kulturella strävanden. Sålunda ha även, allt flere stora möten, fester
och kurser förlagts hit, såsom kurser för lekmannapredikanter, söndagsskollärare och medhjälpare i kyrkligt ungdomsarbete,
religionspedagogiska kurser; Kyrkans Ungdoms, Marthaföreningens och Finlands svenska nykterhetsförbunds årsmöten, o. s. v.
Anmärkningsvärt
är vad i sammanhang med det kristliga folkhögskolearbetet gjorts för befrämjandet av körsången i våra församlingar
i Österbotten.
Kristliga Folkhögskolan har fått hand om församlingarnas sjungande ungdom, och samlad här har dess intresse
för sång vuxit med den i den andliga sången inneboende underbara livskraften. Häri ligger initiativet till våra strävanden
att befrämja församlingssången.
Redan hösten 1921 hölls här en ungdomsfest, som fick karaktären av en sångfest.
F. d. elever från den första kursen hade infunnit sig till denna fest tämligen mangrant och med dem en hel del blivande elever. Teerijärvi
eleverna åtföljdes av en stor väl inövad kör och Pedersöre eleverna av ett strängband. Andra sångkunniga festdeltagare
anslöto sig till dem. Och ordet förkunnades av våra egna män i Andens och kraftens bevisning. Att Herren bekände sig till vårt
arbete var påtagligt. Vi hade fått ett hem, där kristligt sinnade ungdomar kunde samlas. Och nu voro de här. Hjärtana värmdes
och man kände sig manad att sjunga Herrens lov. Och sången blev därför icke en uppvisning av röstresurser och sångteknik,
utan ett lovropande till Herren för undfången nåd. »Aldrig har sången ljudit så i Nykarleby», sade mången
av de mest hänförda.
I juli 1922 hölls en kombinerad folkhögskole- och Kyrkans Ungdoms fest, varvid sången åter utgjorde
en viktig del i deras tillbedjan. Men det var först 1923 ungdomsfesten fick den form av sångfest, som den sedan dess bibehållit. Denna
första sångfest förbereddes med stora förhoppningar och stor omsorg. Redan under julferierna 1922—23 fattades beslut därom.
(Sedan har undertecknad bättre än då förstått ordet: »Herren är den som verkar vilja och gärning för att
hans vilja skall ske.»). Med ett intresse, som hoppades allt, och som icke reflekterade över svårigheterna, började vi då propagandaarbetet.
Entusiastiska upprop utfärdades till många kantorer o. a. sångledare. Alla skulle komma med, ty nu hade vi ju fått ett hem,
där vi kunde samlas. De stora tonskapelserna »Skapelsen», »Messias», o. a. som vi hört därborta i den stora
kulturvärlden, och som skapat kristliga läroanstalter t. o. m. i förskingringen, och som inför våra trosblickar öppnat
dörrar till Guds underbara nåd och härlighet, skulle nu komma även vårt folk i dessa avlägsna landsbygder till del. Ja varför
icke, sådant under hade vi ju därute i Amerika sett med egna ögon. Inkomsterna från de blivande sångfesterna skulle användas
till upprättande av en sång- och musikavdelning vid Kristliga Folkhögskolan, där församlingarnas sångbegåvade ungdomar
skulle bliva i tillfälle att förkovra sig i sång och musik för att sedan bliva stödjepelare i kantorernas körer i församlingarna
o. s. v., o. s. v. — Sköna drömmar!
Drömmar som strömmar, tänker måhända Läsaren.
Nej inte precis så ändå. De hava delvis förverkligats. Festen 1923 kom till stånd såsom planlagt var. Och behållningen
blev mycket god.
Sedan dess hava dessa sångfester hållits år efter år och med undantag av tvänne år, det ena i
Gamlakarleby och det andra i Pedersöre, alltid här vid skolan. Programmen ha varit mycket goda, ibland storslagna. »Skapelsen» har
redan utförts tre gånger och »Messias» översattes nu och kommer i sinom tid. Anslutningen har varit stor. Den största var
dock 1925 års sångfest. Vid festkonserten, där vår Biskop höll festtalet, voro 5,000 personer närvarande. — Den finansiella
behållningen har ock varit sådan att vi väl hade kunnat upprätta en sångavdelning därmed, om icke skolans skrala ekonomi
hade slukat även dessa summor. Men kanske har Herren genom dessa summor velat göra skolan till ett sångens hem. Tanken på en sångavdelning
har ock delvis, även den, förverkligats. Sedan skolans ekonomi nu något förbättrats, har direktionen anställt en slöjdlärare
och sålunda berett andra läraren tillfälle att använda 12 timmar i veckan till undervisning i sång och spelning som valfritt
ämne. Ett sång- och musikförbund har ock kommit till stånd och har ända till senaste höst fått verka ostört,
och sålunda har en god kör kunnat upprätthållas vid skolan även då eleverna varit borta. — Förliden höst
kom kantor- och organistförbundet och räckte oss handen till samarbete för sångens befrämjande. Så är då även
drömmen om samarbete förverkligad.
Nu stå våra körer såsom representanter för Österbottens, svenska församlingar
från Karleby i norr till Kristinestad i söder sida vid sida sjungande Herrens lov. Underbara äro i sanning Herrens vägar. Hans planer
och avsikter skola förverkligas — och det även med avseende å lovsången. Vilka riktlinjer sångutvecklingen tager i våra
församlingar borde ju vara oss likgiltigt blott »sången går, evig går». Måtte icke någon av oss stå
hindrande i vägen, utan låta den, hugsvalande, tröstande, upplyftande och lovprisande, ljuda genom våra församlingar! Vi tro
att den är hjärtats nyckel. Om så är, så har Du, sångarbroder, nyckeln till hjärtana. Öppna då hjärtana
icke för avgudarna, utan för honom som allena är värdig att mottaga pris och ära!
Johannes
Nyström. |
