En städslingsfråga år 1761.

I Nykarleby sockens dombok för vintertinget 1761, § 64, läsa vi som följer:

»Handelsmannens i Ny Carleby Anders Iutes den 6. hujus [i denna månad] skrifteligen förordnade Fullmächtig Rådhus Notarien Nills Brenander androg i närvaro af instämbde Bonden Johan Hendricksson Högbacka ifrån Kyrckio byn, att tå en i Staden hos Herr advocaten Backman tienande Dränghustru, Lisa Iacobsdotter vid namn i sidsledne october månad, någon tid uppehållit sig tienstlös i Staden så länge hennes man varit på en Siöresa skall Handelsman Iute låtit Kalla henne till Rådstufvu Rätten, och påstått dett hon, såsom lös och ledig samt utan barn, må påläggas tiena honom såsom första angifvare, hälst hon då för Rådstufvu Rätten vid gått sig ej hafva någons städsell utan invändt, att hon efter sin mans hemkombst ifrån Siöresan, ärnade med honom flytta till hans Broders i Storkyro Sockn innehafvande Hemman, i anseende hvartill Rådstufvu Rätten den 29. october skall genom utslag förklarat Lisa förfallen, att träda i tienst hos Iute, om ej hon komme med sin man till Storkyro att bortflytta; hvilcket oachtadt Lisa, sedan hennes man hemkommit och tagit vidare tienst i Staden, ej trädt i Iutes, utan skall satt sig inhyses hos Johan Hendricksson Högbacka, hvilcket föranlåtit Handelsman Iute att söka hos Högvälborne Herr Landshöfdingen i orten, dett Lisa Iacobsdotter Kunde genom Krono Betiente hämtas till honom och Johan Högbacka med plicht ansees för hennes hysande, hvarå dett Vällofl. Landshöfdinge Embetet den 24. nästvekne November gifvit ett nu upvist utslag af fölljande lydelse:

Som then Lofl. Rådstufvu Rätten i Ny Carleby enligt bilagt och här förvarat Protocolls utdrag af den 29. nästvekne october pålagt drenghustrun Lisa Iacobsdotter att träda uti Sökandens tienst, så framt hon efter sitt föregifvande sedan hennes man ifrån Siöresorne hemkommit, ej skulle förfoga sig till sin Svåger i Storkyro Sockn; altså och emedan nu mera utredt blifvit, att sedan berörde Lisas man ifrån Siöresor hemkommit, antagit tienst i Staden och Lisa flyttat sig till Bonden Högbacka, hvarest hon skall sitta Inhyses; Ty varder interims Länsman Alanus härigenom anbefald, att genast inställa Lisa Iacobsdotter i Sökandens tienst hvaruti hon till nästa stämmodag bör förblifva. Och lämnas Sökanden öppet, att vid Härads Rätten i orten tilltala Högbacka för Lisas olagliga Hysande.

Österbotns Lands Cancellie Korsholm d. 24. November 1760. Under H.H. Isen Maj. Landshöf: och Ridd: Pipers frånvaru.

Carl I. Stilman.            Carl Paul Castin.

I anledning häraf och sedan Lisa Iacobsdotter på flere tillsägelser icke instält sig hos Handelsman Iute har interims Krono Länsman Petter Alanus omsider i näst vekne Martii Månad hemtat henne till honom, men hon skall samme dag åter gådt till Högbacka Hemman, der hon ännu vistas i anseende hvartill Kärande fullmächtigen Brenander påstod å Johan Högbacka Laga plicht för Lisas hysande och att Högbacka må gälda Iutes härigenom åbrachte Kostnad enligt nu ingifven Räkning så lydande:

Häröfver förklarade sig Johan Hendricksson Högbacka, att Lisa Iacobsdotter, skall sidstledne Allhelgonmesso tid kommit till hans hustru med berättelse, att Rådstufvu Rätten väl pålagt henne att tiena Handelsman Iute; men att hon ej vill blifva Piga hos honom, hälst han ej städslat henne och hon sagt sig falla i barnsäng nästa Hööbergningstid, då Iute ej vore med henne belåten, hvarföre Lisa på begiäran fått af Svarandens hustru Brita Mårtensdotter behörig Pige städsell och blifvit hos Svaranden i dagelig tienst utan att hon suttit inhyses såsom Käranden hos Högvälborne Herr Landshöfdingen, angifvit; och som Käranden ej skall velat behålla Lisa hos sig i tienst, tå hon i sidstledne Martii månad blifvit af Länsman Alanus ditförd, utan skall Iute allenast fordrat af henne Tiugufyra Dahler Kopparmynt i förlikning, som hon trodt sig ej vara skyldig att gifva honom, så har Svaranden, sedan Lisa till honom återkommit, ej kunnat vägra henne, att ytterligare tiena hos honom, i synnerhet som hon äntå skulle begifvit sig annanstädes och ej återgått till Iute. — — —».

Vi känna inte utgången av denna process, men t. o. m. om Lisa Iacobsdotter skulle ha blivit frikänd utgör rättegången en god illustration till det skyddslösa läge, i vilket fattigt folk befann sig under den dåvarande legohjonstadgans herravälde. Anders Chydenius' av ädel humanitet burna kampanj mot denna ordning blir ännu bättre motiverad genom interiörer som dessa än den varit förut.