|

NÅGOT OM TIDPUNKTEN
FÖR SLÄKTNAMNENS
TILLKOMST HOS
NYKARLEBY STADS
BORGARSKAP.

1675—1729.

av

W o l d. B a c k m a n



Tillägg.

Magister Hugo Lagström, en genom studium av domböckerna grundlig kännare, av förhållandena i många kommuner av svenska Österbotten, särskilt före stora ofreden, har lämnat mig beträffande de tidigare meddelade släkterna några uppgifter, vilka här med hans tillstånd i sammandrag införas. [Dessa tillägg som kommer sist i originalet är här införda i texten och markeras med indrag.]


I.

Användningen av särskilda släktnamn var överhuvud, så ock i Nykarleby, ännu i slutet av 1600-talet en sällsynthet. Det var egentligen endast adeln och det lärda ståndet (prästerna, skollärarna) samt en del högre tjänstemän, som begagnade sig av dylika. Under ovannämnda tid förekommo bland stadens prästerskap följande släkter representerade; Ringius, Grandell, Forsman, Alanus, Jesenhaus, Florinius, Pictonius, Carlman, Neostadius, Lundelius, Juniander och Snabb. Av prästerskapet bodde dock denna tid endast pastorsadjunkterna inom stadens område. Bland pädagogerna ha vi åter; Gronovius, Matilain, Remahl, Degerman, Kronbäck, Hordelius, Zarman och Lundell. Borgmästarna åter representera följande släkter: Ross, Bochmöller, Kluvensich och Brinck.

Hos det egentliga borgarskapet förekommo tvenne sätt att beteckna en person. Det ena bestod däruti att till dopnamnet fogades faderns namn. Hade t.ex. en person vid namn Gabriel Jakobsson en son Anders och en dotter Anna, kallades dessa Anders Gabrielsson och Anna Gabrielsdotter. Således samma namnbildningssätt som ända till en sen tid i regel varit fallet på landsbygden.

Det andra sättet att skilja en person från en annan med samma förnamn, var att efter dopnamnet tillägga yrket, såsom t.ex. Knut Guldsmed, Johan Fiskare, Per Skomakare, Henrik Tullskrivare, Mickel Ryttare, Mårten Klockställare, Margareta Väverska, med mera i samma stil.

Med ledning av mantalslängderna för Nykarleby stad, kan man ganska noggrant följa med tiden för de olika släktnamnens tillkomst, antingen de nya namnen berott därpå, att redan tidigare här förekommande släkter antagit sådana eller ock hit inflyttat personer, som redan då hade ett släktnamn. Anledningen till att just den ovannämnda tidsepoken valts är den, att mantalslängder, upptagande de mantalsskrivnas namn och stundom också yrken finnas, förvarade i stadsarkivet, från och med 1675. Undersökningen åter upphör med året 1729 ty vid denna tid äro redan släktnamnen vanliga. Dessutom finnas kyrkböckerna förvarade i kyrkans arkiv från och med 1780 (de historiska böckerna) och kommunionböcker t.o.m. från 1728. Då här redan årtalet angives för ett släktnamns tillkomst, är detta sålunda att uppfatta som tiden för detta namns första användande i mantalslängderna. För fullständighetens skull må dock antecknas att mantalslängder saknas för åren: 1679, 1682, 1684, 1685, 1687, 1693—94, 1704 — samt för perioden 1713—1722, då all verksamhet till följd av den panikartade flykten undan ryssarna och dessas härjningar låg nere.


1675. Detta år förekommo endast fyra släkter med släktnamn. Dessa voro Raij (Raj) och Pilkar (Pilchare), vardera med finsk härledning. (Raij från finska ordet raja (=gräns) och Pilkar av pihlajakari (= Rönnskär) 1) samt Ferling; och Hedman.

(1) Angående namnens härledning se T. E. Karsten, Svensk bygd i Österbotten. Del. I (1921) och II (1923).

Ovannämnda år fanns i staden en Petter Raij med sin hustru Anna och dotter Margareta. År 1691 uppträder en Anna Raij, gift med Eliasson, som 1706 förekommer med hustruns släktnamn. Strax efter stora ofreden (mantalslängden för 1723) fanns i staden en handlande Anders Raij (död 1757). Huruvida denna var son till någon av de tidigare nämnda är ovisst, men sannolikt var det så. Av dennes båda söner var en, Carl, skräddare, den andra, Anders, blockmakare, senare fiskare (död 1807). Släkten synes med honom dött ut på manliga sidan. Namnet är troligen ett hemmansnamn från Karby.

Av släkten Pilkar funnos sagda år tvenne (bröder?), Matts och Erik. Den förra efterlämnade tre söner. Per, Erik och Matts. År 1726 uppträder åter en Anders Pilkar med hustru Margareta, möjligen son till någon av de tidigare nämnda. Han var garvare och dog vid 103 års ålder. Hans son Gabriel var först tullbesökare, senare mjölnare samt dog före fadern (1766). Av dennes söner flyttade en till Jeppo, en till Kauhava.

Raij. År 1691 tvistas om arvet efter Petter R. Isak Eriksson Somppi var gift med dottern Margareta R. Hon gifte om sig med handelsman Johan Ryss.

Pilckare. Markus P. bodde i staden 1642—45. Matts Markusson P vann burskap 13 oktober 1653 såsom ”bössesmed”.


Släkten Ferling skulle redan 1652 kommit till Nykarleby genom Nils, som var orgelnist samt senare rådman (1656) Sista gången mantalsskriven 1692. Efterlämnade två döttrar.

Av släkten Hedman förekom vid denna tid en Johan med sin namnlösa hustru, men är redan följande år försvunnen.

Hedman, Johan var tullnär, gift med Karin Johansdotter, änka efter Per Lundinus.


1676. Magnus Lönn uppträder, endast detta år, ogift, troligen någon lägre tjänsteman (vid tullen?).


1677. Rådman Isak Isaksson nämnes första gången detta år med tillnamnet Ryss. Torde dock använts redan tidigare i tvenne generationer. Hans son Johan dog barnlös 1712.



1681. Vaickå, Nils är namnet på en tullnär. Försvunnen redan 1683.

Waickå, Nils var tullnär.

Bröms, Isak Hansson, bondson från Bröms hemman i Munsala kyrkoby. Dennes dotter Kerstin var gift med Johan Blad (se nedan).


1683. Gabriel Ilcken, tullnär, kvarstod t.o.m. 1692 års mantalslängd och hans änka Sara t.o.m. 1697.

Väst, Malin, dotter till Erik Väst, är försvunnen redan 1693. Åren 1703—1707 är antecknad en Isak Västs änka. Namnet Väst är troligen ett hemmansnamn. Hemman med detta namn förekomma icke blott i Munsala, Oravais, Vörå, utan ock i Bergö, Solv, Replot och i Storkyro.

Wäst, Malin, borgaren Isak Isakssons änka. Polska fången Mathias Svärdfager ville 15 oktober 1711 avsäga sin tro för att ingå äktenskap med henne.


1686. Hilli, Simon är upptagen t.o.m. 1690. Hemman med detta namn finnas i Jeppo, Karleby och Lappo.

Hille. Simon Johansson Hille var bonde i Jeppo. Sedan han blivit fri från sitt hemman, antogs han till borgare 3 december 1683, emedan han var skicklig murmästare.

Västerbäck, Johan är bokbindare. Är försvunnen ur längderna redan 1692 och hans hustru Malin Witting (Vittinck) följande år. Denna släkt Witting är dock en gammal Nykarleby släkt. Ovannämnda Malin var sondotter till rådmannen och postmästaren i Nykarleby Clas Witting, som inflyttat från Rostock. Släkten flyttade senare till södra Finland. Nämnas kan att doktorinnan Olivia Forsius född Witting var en ättling i 8 led från omnämnda Clas Witting samt att vår nuvarande minister, professor Rolf Johan Witting är en ättling i 9 led av samma person.

Måtar(e). En Anders Ehrsson med detta tillnamn uppträder med sin första hustru Brita Mattsdotter, samt sedan med sina två senare hustrur, som vardera hette Lisa. Mannen är försvunnen från 1707 års längd; den sista hustrun år 1710. Namnet är beteckningen för ett hemman i Jeppo.

Harald, Matts Thomesson, inflyttade detta år med sin hustru Susanna och kvarstod i längderna t.o.m. 1692. Namnet är ett hemmansnamn i Nykarleby socken.


1688. Släktnamnet Skeppare, senare Skeppar och, Schepper var naturligtvis ursprungligen ett yrkesnamn, som antogs av rådman Nils Larsson, som tidigare varit skeppare. Hans son Lars flyttade till Kristinestad som tullnär efter att dock en tid ha varit rådman här. Den förres änka Katarina Tadman bodde här till sin död 1746.

Brandt. En borgare Carl Brandt finnes jämte sin hustru Anna antecknad och bodde de här till början av 1730-talet, efterlämnande tvenne döttrar, den ena, Carin, gift med en Michel Rösslin och Anna, gift med borgaren Matts Ström. Dessutom finnes mellan 1695—1712 en Henrik Brandt, vars änka, Margaret, bodde här ända till sin död år 1758 (86 år gammal).


1689. Lundinus. En Margareta Lundina omnämnes detta år samt 1691 såsom gift med Nils Larsson (Turdin). Hon var troligen dotter till kapellanen i Jakobstad Petrus Lundinus.

Holst. Matts Holsts dotter Susanna finnes antecknad för åren 1688—91 samt en Michel Holst med sin hustru för tiden 1699—1707.

Holst, Michel Eriksson avlade 19 januari 1707 tjäruvräkareden.


1690. Namnet Juniander uppträder för första gången detta år för pädagogen Claes Juniander, som 1694 blev kapellan och således flyttade till landet. Han dog 1720, efterlämnade tre döttrar, gifta med präster. Brodern, häradsskrivaren Carl Juniander var mantalsskriven 1692—99, dog sistnämnda år, barnlös. Den tredje brodern, handlanden och rådmannen i Nykarleby Johan Juniander på träffas första gången i längderna 1701, dog 1743 och utslocknade namnet med honom, ty han efterlämnade endast tvenne döttrar. Dessa tre bröder voro söner till rådmannen, postmästaren och riksdagsmannen i Nykarleby Johan Carlsson.

Kruus. En Henrik Mattsson och hans hustru Karin, som ingå i mantalslängderna sedan 1677, uppträdde år 1690 med detta tillnamn. De voro försvunna dock redan 1693. Ett hemman med detta namn finnes i Kvevlax.

Kruus, Henrik Mattsson K. född av borgerliga föräldrar, fri från båtmanstjänsten hos kronan, svor borgareden 14 januari 1689. Son av borgaren Matts Mattsson, hemma från Pedersöre. Hans halvbror Salomon Mattsson vann burskap 9 augusti 1697. Dennes son Karl Salomonsson antog namnet Nyberg.


1691. Netron. Jakob, klockare är upptagen t.o.m. år 1708 och hans hustru ett år längre.

Schwartz. Markus och hans hustru Maria Jacobsdotter. Han var dock mantalsskriven ända från 1677 under namn av Markus Markusson och 1688 såsom Markus Svarvare. Sista mantalsskrivningsåret 1698.

Kass. Per Mattsson och hustru Lisa kvarstår i längderna t.o.m. 1712. Kass är ett hemmansnamn i Katternö by av Pedersöre.


1692. Aulin. Här uppträder för första gången namnet på en av de fyra stora köpmannasläkter, som på 1700-talet och långt in på 1800-talet spela huvudrollen i den lilla stadens köpmannaverksamhet. Den första representanten av släkten hette ursprungligen Matts Eriksson efter sin fader, bonden Erik, men antog detta år namnet Aulin efter sin svärfader fänriken Jöns Aulin. Släkten fortlevde sedan i Nykarleby i fyra generationer, de flesta handlande. Den sista manliga ättlingen, som kvarstannade i Nykarleby, var handlanden Erik Aulin, som avled 1810.


1695. Turdin. Detta är namnet på den andra stora köpmannasläkten. Bröderna Olof, Nils och Anders Larsson, födda i Bygdeå i Sverge flyttade över till Nykarleby. Nils Larsson var första gången mantalsskriven 1691, Olof 1692 och Anders 1703. Släkten har här fortlevat i 6 generationer, har skänkt staden många handlande och rådmän samt stadens enda kommerceråd, Johan Turdin d.y. (1778—1834). Släktens livslängd i staden omfattar cirka 175 år. Genom ättlingar på kvinnsidan fortlever den än den dag som är i den Forssénska släkten.

Jepå (Jepu). Nils Mattsson t.o.m. 1711 samt en Henrik under åren 1706—1707. Namnet synbarligen efter hembyn.

Skinnar. En Jakob Pehrson med detta tillnamn förekom åren 1695 och 1696 med hustrun Anna (1695—98). Anders Andersson Skinnar uppträder under detta namn sedan år 1696, efter att dock bott i staden under fadersnamnet med sin hustru Anna Christoffersdotter sedan år 1676. Familjen är dock försvunnen sedan 1698. Skinnar är namnet på hemmansnumror i Närpes, Malax, Solv, Korsholm, Laihela, Storkyro och Kaustby.

Skinnare, Jakob Persson, från Bygdeå socken i Sverge, vann burskap 21 maj 1694.

Brask Nils Mattsson Brask var handlande och rådman 1707—1723. Han avled på 1740-talet. Han efterlämnade endast en dotter, Catarina, första gången gift med handlanden i Nykarleby Petter Hellberg, som ägde 1/2 av Orisbergs järngruva, samt andra gången med handlanden i Stockholm Lorentz Mathias Björkman (stamfader till ätten Björkenheim), som därigenom blev ägare till 1/2 av nämnda järngruva.

Norrman, Gustaf, tullnär, senare sockenskrivare. Kvarstår t.o.m. 1708. Han dyker dock åter upp i mantalslängden för år 1723. Död 1735.

Matlien, Johan, notarie och rådman 1695—97.



1696. Knäck, Isak, är namnet på ett biträde hos häradsskrivaren Carl Juniander. Knäck är namnet på en hemmansnummer i Wörå.

Knäck eller Kneck omtalas 1686—1701, hustru Beata Lundina.


1697. Öman. Här uppträder detta år en Erik Öman med sin hustru Lisa. År 1701 äro de dock redan försvunna. År 1724 förekom här en Lars Jöransson med sin hustru Anna. Sönerna, tunnbindaren Petter Larsson och styrmannen Jonas Larsson antogo båda namnet Öman. Släkten dog dock ut på manssidan med dessa båda bröder.

Öhman, Erik Eriksson, son av rustmästaren Erik Pehrsson, som var hemma från Soklot by i Nykarleby.

Jerf, Johan, är mantalsskriven endast för detta år samt en Brita Jerf för tiden 1703—1707. En hemmansnummer med detta namn finnes i Korsholm. [Järfbacka har funnits.]


1698. Lohm, Thomas, lantmätare, är mantalsskriven detta och de två följande åren.

Kärr. En Knut Knutsson var med sin hustru Lisa Eriksdotter mantalskriven sedan 1675. Dessa hade sonen Johan och döttrarna Malin, (gift med borgmästaren Jacob Bockmöllers dräng) och Elsa. Den senare går sedan 1698 under namnet Elsa Knutsdotter Kärr och är mantalsskriven t.o.m. 1708. Namnet Kärr är namnet på ett hemman i Forsby by av Nykarleby socken.


1699. Stråka. Anders, finnes jämte sin hustru Margareta omnämnd, den förra t.o.m. 1706, den senare t.o.m. 1708. Likalydande hemmansnamn finnas i Esse och Lappo.


1702. Holm, Olof, skräddarmästare. Hans son Johan (1707—1762) var handlande i Nykarleby. En annan släkt med detta namn uppträdde 1727, nämligen timmermannen Nils Holm; släkten utdog med honom på mansidan 1766. Senare finnas andra släkter Holm.

Groop, Esajas, notarie och rådman här 1702—1703. Hemmansnamn i Tjöck, Övermark och Korsholm.


1703. Ström, Henrik, tullskrivare. Levde här till sin död 1747.

Verander, Christian, organist t.o.m. 1712. År 1707 uppträdde en accisskrivare senare handlande Hans Verander (bror, son?).

Svart, Herman, skräddare, soldat, död barnlös 1752. Hemmansnamn i Pörtom och Laihela.


1705. Vessman. Henrik, notarie och rådman 1703—1709. Postmästare 1705—13. Död 1737. Släkten utslocknade med hans son.

Neostadius. Detta enligt tidens sed något tillkrånglade släktnamn, hämtat ur fädernestadens namn, var detta år första gången synligt i mantalslängden, buret av pastorsadjunkten Henrik. Fadern, Gustaf, kapellan i Nykarleby och således boende inom landskommunen, hade antagit namnet. Hans far var rådman Markus Andersson.

Bladh, Johan, handlande och hans hustru Kerstin Isaksdotter Bröms kvarstodo i längden t.o.m. 1712. Släkten Bladh är en gammal österbottnisk kultursläkt, vars mest kända representant var superkargören och kanslirådet Petter Johan Bladh i Kaskö, en sonson till ovannämnda köpman i Nykarleby.


1706. Koski, Nils Mattsson, synes icke under fadersnamnet förekommit tidigare. Kvarstod t.o.m. 1712. Ett hemman Koski finnes i Esse.

Pollar (Pollare), Anders; ogift. Var försvunnen redan 1709. En gård Pollari förekommer i Storkyro.

Holmbäck, Anders, antagligen samma person, som i föregående års mantalslängd uppträder som Anders Mattsson. Han finnes ännu i 1710 års längd, medan änkan levde in på 1730-talet. En dotter Brita var gift med handlanden i Nykarleby Erik Aspegren.

Haapa, Anders t.o.m. 1712 års längd.

Asp, Pehr, tullskrivare, endast detta år.


1707. Giedda, Petter, tullnär och hans hustru Maria Eneroth, båda hemma från Vasa. Mannen var 1709 rådman, 1730 postmästare samt dog 1740.

Håkå, Anders Mattsson jämte hustru t.o.m. 1712. Ett hemman Håkus finnes i Vörå.

Bäck (Beck), Johan. Detta namn är icke här, såsom man vore frestad tro, uppkommet efter något hemman, av vilka flere finnas icke blott i Forsby, Nykarleby landskommun, utan ock i Purmo, Kronoby, Karleby och Korsholm. Dess härledning är nämligen med största sannolikhet en annan. Mannen ifråga hette nämligen tidigare efter sitt yrke Johan Beckbrännare, och förkortade det sagda år till Beck eller såsom det senare i regel skrevs Bäck. Släkten levde sedan här till början av 1800-talet, skänkande staden en handlande och två skräddare, av vilka senare en var rådman.


1709. Loo, Johan, kvarstod ännu 1712. I Iskmo by av Korsholm finnes ett hemman med detta namn.


1710. Falck, Nils, klockare, levde här med sin hustru till medlet av 1700-talet. Synes endast haft en dotter, Margareta, gift med handlanden i Nykarleby Erich Henzig.

Malmsten. Matias, skräddare, förekom endast detta år.


1712. Hemming, Erik, förekom endast detta år. Hemmansnumror med detta namn förekomma i Solv, Laihela, Nurmo och Kauhava.

Hemming. En finsk släkt, hemma från Kauhava. Inkom tidigt till staden. Jöran H. omtalas 1644—68. Någon av dem synes ha flyttat till Soklot, där ett hemman en tid bar namn efter dem.


Vid en kort översikt av perioden 1675—1712 kunna vi konstatera följande; de vid periodens början förefintliga fyra släktnamnen ha småningom ökats, så att antalet vid periodens slut stigit till 28. Familjer med fadersnamnet utgöra ännu 31 och med yrkesnamn 10. Ett relativt få antal släktnamn ha antagits av redan tidigare i staden bosatta personer (Aulin, Turdin, Holmbäck, Bäck). Det stora flertalet släktnamnen bäras av personer som redan haft dem vid inflyttningen och äro dessa i många fall hemmansnamn. De inflyttade ha antagligen varit bondsöner, som hämtat hemgårdens namn med som tillnamn.




II

I förra avdelningen skärskådades förhållandena för tiden t.o.m. 1712. År 1713 uppstod panik, då den ryska hären nalkades, och uppnådde denna sin höjdpunkt efter det katastrofala nederlaget vid Napo (Storkyro) 19 februari 1714. En allmän flykt till Sverige vidtog. All administrativ verksamhet låg nere, ty alla tjänstemän voro borta. Först något år efter freden i Nystad 1721 återvände befolkningen, och livet kom småningom i normala gängor. I en senare artikel återkommer jag till denna i stadens liv så sorgliga tid.

Mantalslängderna föreligger åter sedan 1723. Under tiden 1723—29 hava sex av de före 1712 i staden befintliga släkterna under denna tid försett sig med släktnamn. Dessa voro:


Rörvik, hette tidigare Jacob Knutsson, mantalsskriven sedan 1706. Stadskassör och rådman. Släkten levde här till slutet av 1700-talet.

Nyman, eller såsom en del av släkten skrevo Neuman. Namnet antogs av handlanden Clemens Mattsson, son till rådman Matts Andersson, som finnes antecknad redan i 1675 års mantalslängd. Släkten levde här inpå 1600-talet.

Finelius. Carl Jönsson var handlande i staden sedan 1676, rådman 1690—1709. Dödades av ryssarna under flykten. Dennes son, Carl, handlande i Nykarleby sedan 1722, antog ovanstående namn. Då han efterlämnade endast döttrar, utdog namnet med honom (år 1755).

Paulin. Först år 1725 uppträdde släkten i mantalslängderna med detta namn, i det bröderna Johan och Anders Persson, borgare i Nykarleby, lagt sig till med det namnet. Släkten var dock mantalskriven redan 1675. Denna, som var rätt talrik, och representerad av handlande, tunnbindare, fiskare, sjöman och en präst, fortlevde i Nykarleby, in på 1800-talet.

Bärn eller Bern uppträdde 1723. Detta namn var sannolikt härlett från det tidigare omnämnda fadersnamnet Berentsson, under vilket namn släkten uppträdde i Nykarleby redan i 1686 års mantalslängd. Släkten levde här till medlet av 1700-talet.

Häggrot. Carl Mattson besökare [tulltjänsteman] använde detta namn första gången i 1727 års mantalslängd. Fadren bodde i Nykarleby under namnet Matts Sigfridsson. Besökare sedan 1786. Släkten levde här inpå 1800-talet.

De nya namnen, som uppträda under tiden 1723—29 och som bero på inflyttning, meddelas efter inflyttningsåret.


1723. Sund, den första representanten var Johan Carlsson Sund, av allt att döma hemma från Kronoby. Släkten har sedan dess fortlevat i staden i sju generationer och finnes här ännu den dag som är.

Kempe. Den äldsta av denna den tredje av de stora köpmanssläkterna i staden, var handlanden och rådmannen Daniel Kempe, hemma från Gamlakarleby, samt redan år 1712 här på butik hos handlanden Grels Ryss, med vars dotter Susanna han var gift i dennas tredje äktenskap. Släkten fortlevde i staden, givande staden flere duktiga köpmän och rådmän, ända till medlet av 1800-talet.

Malm. Handlanden Mathias Malm och hans hustru Maria Kindelia. Dessa efterlämnade tvenne söner, Nils och Kilian, vardera handlande i staden. Den senare, som också var rådman (död 1777), var ägare av gården 42, vilken av änkan år 1785 såldes till apotekaren Anders Kihlgren och sedan kvarstod som apoteksgård ända tilll stadens brand 1858. Denna släkt synes icke stått i skyldskap till den kända Jakobstads släkten.

Löfqvist, Christian, borgare i staden. Hans son Christer var stadsbetjänt och avled 1776, efterlämnade tvenne döttrar.

Fäder, Alexander, tullbesökare, hemma från Vasa, blev avskedad 1727. Släkten levde här i tre generationer till slutet av 1700-talet (en var stadsfiskal).

Backström, i tvenne generationer såsom handlande till slutet av 1700-talet.

Cederberg, Anders, borgare. Tvenne söner samt hustru och en dotter upptagas ännu i kyrkboken 1734—40, men äro sedermera försvunna. Senare på 1700-talet uppträdde i staden en färgare och handlande Lars Cederberg, född 1749 i Skåne och synbarligen av annan släkt.

Jut, senare Juthe, är stamfader till den fjärde av 1700-talets stora köpmannasläkter i staden, troligen hemma från det nuvarande Juthas hemman. Släkten fortlevde i staden i fem generationer till senare hälften av 1800-talet.

Viberg, Johan, tullskrivare, erhöll transport till Villmanstrand 1729.


1724. Hällström, Mårten, försvann ur kyrkböckerna redan 1734.

Kühlberg, Christian. Återfinnas i kyrkboken för 1728—33, men ej senare.

Vessler, Lars, handlande i staden, rådman och riksdagsman. Död 1705, kort efter det han utnämnts till borgmästare i Gamlakarleby.

Skrivare, Scriver, Scrivars. Namnet, synbarligen ett yrkesnamn, övergick till ett rent släktnamn släkten levde här i två generationer på manssidan. En av stamfadrens döttrar, Margareta, var gift med handlanden Josef Calamnius (Zachris Topelii mors farfar).

Hjelt(e), Jonas. Påträffas ännu i kyrkboken 1728—33, men är sedan försvunnen. En i början av 1800-talet inflyttad släkt med samma namn var hemma från Pemar. [Trollkarlen Jonas Hjelte av Alfred Huldén.]

Flagga, Jacob, borgare (soldat?), levde i staden in på 1730-talet.

Bong, (Bång), Dominicus, handlande, samt dennes son och sonson, vardera handlande, den förra dessutom rådman. Släkten utslocknade med den sistnämnda år 1806.

Forsberg, Jacob, glasmästare och handlande, hemma från Vasa. Släkten fortlevde i fyra generationer. Utdog på mansidan med färgaren Johan Vilhelm Forsberg år 1889.

Röijer, Erik, snickare, flyttade med familj till Vasa 1756.

Schyttén (Schytte, Skyttén). Månne namnet härstammar från Skytt hemman i Kantlax eller Skytte, ett hemmansnamn i Terjärv? Släkten fanns här till mitten av 1800-talet. Den kanhända mest kända medlemmen av densamma är Greta Helena S, dotter till styrmannen Carl Schytén och gift andra gången med dåvarande ryska fältväbeln, senare överstelöjtnanten Feodoroff Bogdanoff. Hon dog i Nykarleby 26 december 1872, sedan hon efter mannens död hit återvänt från Petersburg år 1860, efterlämnande ett testamente, där hon förbigick sina många släktingar till förmån för stadens fattiga.

Aspegren, Erik, handlande. Huruvida han är av samma stam, som den kända Jakobstadssläkten är ovisst. Av denna senare inflyttade hit en gren i slutet av 1700-talet och levde sedan här i tre generationer; den sista representanten var folkskollärarinnan Vilhelmina Aspegren (död 1911).

Lithovius, Samuel, son till kyrkoherden i Lappo. Handlande och rådman. Borgmästare i Brahestad 1748.

Slått, Johan t.o.m. 1727, änkan t.o.m. år 1729.


1725. Nohrling, Grels t.o.m. 1727.

Granberg, Filip, borgare. Släkten levde här i tre generationer till 1824.

Häggström, Matts, sjöman. Släkten förekom här i fyra generationer till medlet av 1800-talet.


1726. Penselius, Mårten, ogift, finnes ännu i 1728—33 års kyrkbok.

Isenberg, Joachim, smed, levde till mitten av 1700-talet.

Krook, Benjamin, borgare, (död 1767). Handlandena och rådmännen Petter och Carl Fredrik Krook, födda i Gamlakarleby och här verksamma under senare hälften av 1700- och in i början av 1800-talet, synas sannolikt ha varit av en annan släkt eller släktgren.

Mullander, Jacob, ogift, finnes ännu i 1728—33 års kyrkbok.

Frisk, Johan och hans hustru finnas ännu upptagna i 1728—33 års kyrkbok, men äro sedan försvunna.

Vellman, Jacob. Död 1754.

Brenander
, Hans, notarie, senare rådman, Död 1733. Sonen Nils var också notarie här. Flyttade med sin familj till Stockholm 1761.


1727. Boström, Erik, skomakare. Endast kort tid.

Vira, Mårten Person, likaså kort tid, senare fanns en soldat Jöns Vira här.

Aspeström, Johan, endast detta år.


1728. Lund, Carl, dock troligen samma person, som året förut går under namn av Carl Mårtensson. I par generationer handlanden på 1700-talet. På kvinnosidan levde dock ättlingar långt in på 1800-talet. Bankdirektör Einar Hedströms farfars mor var av denna släkt.

Lundberg, Olof, avskedad sergeant, död 1755.


1729. Engman, Gabriel, föregående år upptagen under namn Gabriel Zachariasson, dog här 1737. Den senare släkten Engman, som i par generationer levde i staden på 1800-talet synes synbarligen vara av annat ursprung.

Calamnius, Herman, uppträdde detta år första gången såsom egen handlande. Han hade dock ända sedan 1723 bott hos svågern David Kempe, troligen som handelsbiträde. Släkten levde här i fyra generationer såsom handlanden. (Zachris Topelii mor tillhörde denna släkt). Av samma ursprung voro också tvenne borgmästare Calamnius i staden.

Medan sålunda släktnamn blott undantagsvis förekommo bland Nykarleby borgarskap vid redogörelseperiodens början ökas dessas antal år för år, till en början visserligen långsamt, men senare, isynnerhet efter stora ofredens slut, i snabbare tempo. År 1729 hade sålunda av 85 familjer 67 släktnamn, medan ännu 13 endast buro fadersnamnet och 5 hade yrkesnamn. Detta, som nämnt, enligt mantalslängderna.



Källor:

Mantalslängderna.
Kyrkoarkivet.
Lagström, Hugo, Några Nykarlebyborgarsläkter före stora ofreden. Gen. Samf. i Finland X.
Björkman, Hj. Bidrag till Nykarleby stads personhistoria. Gen. Samf. i Finland årsskrift X.
K. V. Åkerblom, Borgmästare och rådmän i Nykarleby 1620—1680 samt d:o 1680—1750. Gen. samf. årsskrift XI o. XII.
Hornborg, Harald, Witting, Gen. Samf. Årsskrift XI.
Hedman, Karl, Släkten Bladh, Arkiv för Svenska Österbotten, Bd I, h. 3—4.
Genealogia Sursilliana.
Bergholm, Axel, Sukukirja.
Strandberg, Carl Henrik, Åbo stifts herdaminnen.


Woldemar Backman, Österbottniska Posten 1931. Även utgivet som särtryck, publicerat i Genealogiska samfundets årsbok och ingår i Nykarlebynejden II.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2004-11-08, rev. 2023-01-21 .