§ 5.
Sedan nu Trivial Scholan som sagdt är blifvit försedd
med ordentliga Lärare och Läsningsverket kommit i behörig gång
har Nycarleby Stads Borgerskap altid visat sig särdeles mon om samma Schola
Inrättnings vid magt hållande och förbättring. Nästan
vid varje Riksdag, då Staden hos Kongl. Maj:t och Riksens Ständer fick
föredraga sina enskildta angelägenheter, glömde Hon icke at genom
sine fullmäktige göra underdåniga föreställningar om
sin Scholas och dess Lärares förmoner. Vid 1642 års Riksdag i
Stockholm sökte Borgerskapet någon hjelp till Lärarenes underhåll,
och erhöll därpå igenom Resol. af d. 22 Febr. samma år detta
svar
”At oansedt Kongl. Maj:t af det nijt
och åhåga som Kongl. Maj:t bär och drager för Landsens ungdoms
information och uptucktande gerna dem uti sin begäran ville benificera. Men
så är Hennes Kongl. Maj:ts trogne undersåtare der i Stadhen ju
nogsamt och mer än kunnigt och vetterligt, med hvad för et svårt
krigh Hennes Kongl. Maj:t och Rijket är belastadt till hvilkets utförande
och Regements bördans understödh fast store Besvär och omkostnader
opgå så at Rijksens tarfvor fordrade, det hennes Kongl. Maj:t meer
blefve med medell undsatt och under armarne grepen, än at någon deel
af Cronones intrader medh desse svåre tiders beskaffenheet skulle vara till
umbära och mista. Skulle ock falla H:nes Kongl. Maj:t eendels otilldrägeligit
jämpte Academiers och hufvud Scholars vedmachthållande påbörda
sig denne lasten alle Barne Scholor uti Städerne i Rijket uppehålla
och försörja”
(Förmynd. Reger:ns
underskrift) — Se stadens Privilegie Bok fol.
Oaktat denna föga
gynnade resolution underläto icke Stadens utskickade at år därefter
å nyo insinuera samma ärende — med föga bättre framgång.
— Dock vanns för denna gång bekräftelse å de Soknegångar
hvilka Scholan förut varit anslagne. Resolutionen häröfver daterad
Stockh. d. 30 Octob. 1645 lyder sålunda
”Hennes
Kongl. Maj:t voro fuller icke obenägen för denne gångh at överläggia
och förklara de postulata som Nije Carleby Stadhs Utskickade i underdånighet
hafva andragit så väl sjäfva Stadhen som scholan sammanstädes
angående. Men aldenstundh Hennes Kongl. Maj:t är medh andre Rijksens
högst angelägne värf och ärenden vid denna tidh öfverhopadh,
thy hafver Hennes Kongl. Maj:t dermedh till bättre och beqvämligare
velat anståå och bero låta. Allenast hafver Hennes Kongl. Maj:t
sigh för denne gångh så vijda nådigast velat declarera,
at hvadh Sochner som under bem:te [bemälte; omtalade] Schola härtill
leget hafva, den Studerand Ungdomen till födo och uppehälle skole därunder
liggia och höra till kongl. Maj:ts vidare disposition och förklaringh,
jämväl ock at Staden vid sine välfångne Privil. och friheter
erhålles och conserveres.”
(Underteckn.
Christina) Johan Wijnbladh.
Det hufvudsakligaste härutinnan har utan
tvifvel blifvit avgjordt på 1647 års Riksdag, då ytterligare
påminnelser gjordes om samma sak, men beklagligen finnes intet Document
därom mera i behåll, om icke ibland Domcapitlets i Åbo handlingar.
Det enda som vittnar at något då blifvit utträttadt är Kongl.
Maj:t nåd. Resol. och Förkl. uppå Nycarleby Stads inlevererade
och Kongl. Maj:t underdånig föredragna puncter dat. Stockholm d. 31
Maji 1649 så lydande
= = = § 2. Öfver
underhållet till Stads Scholan der i Nycarleby hafver Kongl. Maj:t sigh
åtskilliga resos för detta Resolverat och besynnerligen på riksdagen
åhr 1647, och vill förrdenskull vidh bem:te Resolusion den saken låta
beroo och förblifva. = (Christina.)
Detta
året 1649 utkom en ny och förbättrad Schola Ordning hvarigenom
åtskillige nya förmoner blefvo Schola Betjente tillagde. Borgerskapet
i Nycarleby ville hafva dessa nya förmoner sträckte äfven till
den hos dem anlagde Schola, och gjorde strax det följande året därom
en särskild ansökning ibland de petita, hvilka till Kongl. Maj:t blevo
inlämnade. Men oaktat den benägenhet och Kongl. Nåd hvarom drottning
Christina under sin regerings tid omfattade Läroverket i allmänhet,
hade dock Nycarleby stad det besynnerliga öde at alltid se sine ansökningar
om sin scholas uphjelpande afslagne eller ock till framdeles förmode bättre
tider upskjutne. Denna gång föll uppå ansökningen följande
Resol. Dat. Stockholm d. 8 Nov 1650:
Stads Scholan
vill Kongl. Maj:t uthi dess skick och lagh som hon nu är, at skola förblifva
men at tillordna Docentibus därsammestädes Löhn och Underhåldh
efter den nya Schola Ordningen befinner Kongl. Maj:t närvarande tijds olägenheter
intet at tillåta utan vill till annan bättre tidh vara betänkt
hvad härutinnan må kunna stå till at göra. — Christina. —
Vid
konung Carl Gustafs uphöjelse på Thronen gjordes af Stadens Fullmäktige
å Riksdagen åter en underdånig anhållan om bekräftelse
uppå de förmoner Scholan redan innehade och i synnerhet om de Soknars
bibehållande som därunder blifvit anslagne hvilket ärende genom
Kongl. Maj:ts nåd. Resol. dat. Stockholm d. 31 Julii 1654 blef differeradt
och upskjutit till beqvämligare tidh och in till dess at Schola Ordningen
revideras och öfversijs, då häruppå ytterligare förklaring
och Resol. skulle vara at afvänta.
Under Kon. Carl den XI:tes minderårighet
inkom Staden ytterligare 2:ne särskilda gånger till Kongl. Maj:t och
Rikens Städer med enahanda förböner för sin Schola, hvarom
bägge följande höga Resolutioner vitna. Den ena dat. Göteborg
d. 13 Mart 1660 så lydande.
”Belangande
Schola Staten, den Utskickaden (Borgmest. Cort Bockmuller) underdånigst
bedher at må beneficieras så håller ock Kongl. Maj:t deth skäligt
emedan ingenTrivial Schola när omkringh finnes och vill at när framledes
Staden förfärdigas, då H. Kongl. Maj:t Cammar Collegium häröfver
gör påminnelse ath bemälde Schola Stad må vara befordrat
och hulpin.”
Den andra Dat. Stocholm d.
12 Dec. 1672 af detta innehåll.
”Kongl.Maj:t
vill sampt härmed befalla det Staden må njuta sin Schola Stat efter
förra Resolusioner och förundte rättigheter till godo: Men Confirmation
skjutes upp till Kongl. Maj:t Sjelf som de framdeles kunna hafva at undfå”
(Underskr.
af Hedv. Eleonora och Förm. Reger.)
Sedan Kon. Carl XI sjelf tillträdt
Regeringen erhöll den i sistberörde Resol. Låfvade confirmation
vid Riksdagen i Upsala 1675, då staden genom sin Fullmäktig Borgmästaren
Wilhelm Ross därom påmint. Konungens ord lyda:
§ 3. ”Om Trivial Scholans bibehåll och at njutata derunder
de Socnar som förmedelst åtskillige undfångne Resolutioner dem
äre till dess underhåll Priviligierade och för detta därtill
leget hafva det hafver Kongl. Maj:t i sin nåder beviljat och efterlåtit,
at staden de samma må till godo njuta, hvilket att förordna till Biskopens
försorg i det öfriga hemställes, efter som dem 4:de Puncten af
Prästerskapets öfver Österbotten på denna Riksdag meddelte
Resolution vidare dicterar och vid handen gifver.
(Dat.
Upsala d. 27 Sept. — Carolus. Joh. M. Olivekrantz.)
At Nycarleby Stad
med så stor enträgenhet och flit bevakade sin Trivial Scholas angelägenheter
är visserligen berömvärdt och länder dess Borgerskap mycken
heder. Men är det ock otvifvelaktigt at Staden sjelf drog en väsendtlig
nytta däraf at en talrik ungdom för Scholans skull härstedes sig
uppehöll. Wasa stad hade redan sett härpå med afvundsamma ögon
och inom sig gjort några vackra förslager till Scholans flyttning härifrån.
Invånarne i Nycarleby fingo dock i tid kunskap om de planer som till flyttningens
verkstellighet blifvit uttänkte, och sökte at under 1680 års Riksdag
i Stockholm på et kraftigt sätt mota dem. Det lyckades dem ock i så
motto, at de utverkade sig denna Kongl. Resolution dat. D. 11 Nov. 1680.
§ 3. ”Trivial Scholan som den i Nycarleby Stadh härtill
varit anrättad, vill ock Kongl. Maj:t nådigt at den herefter ther behållas
skall till ungdomens i den Landsorten information och Lärdom. (Carolus.)
På
denna författning tryggade man sig nu i Nycarleby i den fulla förtröstan
at ingen vidare flyttning till Wasa mera skulle vara möjelig. Icke dess mindre
arbetades i sistnämnde stad med all flit uppå det förra förslagets
verksställighet, och det med så mycket större hopp om framgång
som då varande Landshöfdingen Didrich Wrangel visade sig benägen,
at däruti vara behjälplig. Begäret till en den vackraste häst
i Landet, som Borgerskapet i Wasa ville skänka honom för hans gynnande
förord hos konungen, torde äfven mycket hava bidragit till hans medverkan,
ty alt intill desse tider har en sakrijk utlåtelse bibehållit sig,
at ”Landshöfdingens häst var ganska stark, som drog hela Trivial
Scholan 8 mil söderut.” Vare härmed huru som häldst, men i
Nycarleby hörde man ej långt därefter med en stum förundran
Kon. Carl XI:tes Bref till Biskop Gezelius i Åbo om Trivial Scholans flyttning
till Wasa Publiceras. Brefvet är efter Orginalet infördt i Åbo
Tidn. För 1796 N:o 30 af följande innehåll:
”Carl m.m. Alldenstund Wij hafve i nådig reflexion på de skäl
och motiver som Landshöfdingen Wrangel underdånigst vid handen gifvit
resolveradt, at Trivial Scholan i Nycarleby skall därifrån till Wasa
transporterat blifva och till den ändan befallt Landshöfdingen at låta
förbättra och utvidga den Scholbyggning som finnes i Wasa, ty härmed
till Eder Wår nådige vilje och befallning at I tillhålle både
Scholmäsarene och Höraene uti Nycarleby at de så snart som ske
kan förfoga sig till Wasa och där med ungdomen göre den flijth
de skyldige och plichtige äre, hvilket de heldst begge Rectors med så
mycket mindre besvär och bettre Commoditet lähre kunnagöra som
de uthi Nuckarleby icke skohle hafve någon gårdh eller fast egendom
och uthi Wasa finnes lägenhet för at boo utan huslega och måste
tillika alla böcker och musikaliska Instrumenter, som vidh Nycarleby Schola
har varit i brukade och ännu äre i behåldh hemptas dädan
till Wasa at där som ett Inventarium förblifva och här omtränger
förbettras. I fullgöre hermedh etc. Stockholm d. 11 Januarii 1683. Carolus.
C. Lindskjöld.”
Man kan lätt föreställa
sig huru obehaglig denna Kongl. Befallning var för en Stad som med så
mycken sorgfällighet förfäktat Trivialscholans bibehållande
inom sitt Sköte och så nyss förut erhållit en kongl. Försäkran
därpå. Men den nya Befallningen måste åtlydas utan invändning
och flyttningen skedde i följe däraf i januari månad år
1684. Förlusten var öm och kännbar i flere afseenden. Borgerskapet
tröstade sig likväl ännu med något hopp om Scholans återflyttning
och beslöt at vid nästa Riksdag alfvarligen arbeta därpå.
När därför Riksens städer år 1686 till Stockholm sammankallades
inkommo Stadens Fullmäktige till Kongl. Maj:t med en ansökning härom
däruti de anförde alla de skäl som förmodades vara mäst
verkande och på det ansökningen skulle hafva så mycket mera eftertryck,
hade man förskaffat sig de närmast belägne Österbottniske
Städers underskrift hvilka med Nycarleby ville göra gemensam sak. Men
oaktat alla dessa anstalter vanns dock icke den påsyftade ändringen.
Kongl. Maj:ts Resol och Förkl. Dat. Stockholm d. 9. Nov. 1686.
”Trivial Scholan som städerne i Österbotten underdånigest
sökia at från Wasa må igen till Nycarleby Stadh förordnas
berättades i underdånighet her vara bättre beqvvämligheet,
af Landend belägenhet, Svenska språkets öfningh för ungdomen,
kåsthåldning för mindre bekostnad och eljest i annan måtto,
den Scholan blifvit i Nycarleby opprättadh efter den tidh varande General
Gouerneurens sampt Consistorii Abonensis, alle Prästerskaps i Österbotten
och Hela Landsens enhällige approbation godtfinnande och förnöjelse.
Dermedh nu at gööra någon förendringh, kan intet beqvämligen
skee till flytta bem:te Schola, som icke länge sedan pröfvades för
godt på de skiähl, som då underdånigest remonstrerades,
at transporteras til Wasa Stadh- der förmodas för landsens Ungdom intet
olägeligit falla till deras informations, lärdoms och studiers fortsättiande.”
Carolus.
Då detta försöket sålunda
misslyckades har man icke sedemera vågat väcka någon flyttningsfråga,
utan låtit Wasa stad ostörd behålla den hedern at vara Trivial
Scholans säte. Om sjelfva Trivialen genom denna ömsning vunnit eller
förlorat är svårt at utreda. Men Schola Inrättningen i Nycarleby
kom därigenom at ikläda sig et helt annat skick, hvarom mera nedanför.
§ 6.
Under de 43 år som Trivial Scholan härstädes
bibehölls har undervisningen blifvit skött af följande Lärare
neml.
Rectores
1:o Paulus Marci Bohm [Ifrån Arboga enl. Nabopolassar] ifrån
d. 3 Febr. 1641 till 1649, hvilket år han på s:t Gregorii dag formligen
tog avsked ifrån Scholan och flyttade till Wasa där han blef Pastor.
På Drottn. Christinas Befallning for han öfver till Sverige vid 1659.
Född i Arboga, blef Rector i Uleåborg 1633. Transp. Till Nycarleby
1640.
2:o Mag. Simon Carolii Anglius eller Angelius ifrån 1649 till
1653 (kallas i Stjernmans Aboa Litterala pag. 41. Conrector Schola Nycarlebyensis.)
3:o Nicolaus Olai Ringius (nämnes i anförda
verk pag. 94) ifrån 1653 till 1654. Hans
Grafsten finnes ännu i Nycarleby kyrka och däraf kan ses at han
var Småländninge född 1611 i Växiö, blef Conrector härstädes
1641, Rector 1653, Pastor 1654 och död 1680. Han var tvenne gånger
gift — 1:o med en Anna Jacobi Höök ifrån Gamla Carleby. Hon
var född 1621 och dog 1664. Med henne hade han födt 7 barn. 2:o gången
gifte han sig med en Elsa Lars:dr som var född 1625 i Lokteå Socn.
4:o Mag. Iacobus Georgii Lythræus ifrån 1655 till 1656.
5:o Mag. Laurentius Andreæ Kempe ifrån 1656 till 1657 då han
blef Pastor i Lappfjerd.
6:o Mag. Ericus Lucander ifrån 1657 till
sin död den 23 Januari 1658. Under Vacancen efter honom förestods Rectorssysslan
af dåvarande Conrectorn Johan Grandell et helt år.
7:o Mag.
Marcus Pauli Zadelerus ifrån 1659 till 1660. Han var född i Björneborg,
där han blev Conrector vid Triv. Scholan. Transporterades efter år
1640 till Conrector vid Catedral Scholan i Åbo. Därifrån blev
han förordnad till Kyrkoherde i Uhleå men blef afsatt vid år
1656. Slutligen blev han 3 år därefter Rector i Nycarleby. Han var
en man af besynnerligt upförande, så at man ock därföre mycket
drog i betänkande at promovera honom till Magister år 1647, då
han redan var Conrector i Åbo. Efter honom finnes et Manuskript angående
Österbottens häfder. Se Åbo Tidn. För år 1772 pag.
125, afsatt 1660 och i stället tillförordnad.
8:o Mag. Johannes
Carlander ifrån år 1660 till 1675.
9:o Johannes Grandelius
ifrån d. 8 Martii 1676 till 1680. Var tillförne Conrector. Och blev
sedan han i några och 20 års tid vid denna Schola berömligen
arbetat, enl. Concist. Acad. Ab:sis vitsord Pastor i Nycarleby 1681, död
1692.
10:o Carolus Ringius ifrån 1681. I denne Rectors tid skedde
Trivial Scholans flyttning till Wasa, dit han tillika med dåvarande Conrectorn
Johan Sarman och största delen af Scholungdomen sig begåfvo i början
af år 1684. Han var förut Conrector och vann befordran till Rectors
Sysslan framför en Mag. Olaus Lauræus, hvilkens på Latin skrefna
ansökning om samma syssla tillika med Consistorii Academisi Intervissionsskrift
af d. 11 Junii 1680 till Laurai förmon, Jag sett i Domcapitlets arkive.
Conrectores.
1:o Nicolaus Olai Ringius, om hvilken
förut är nämndt, ifrån 1641 till 1653.
2:o Johannes
Grandelius. Om någon innehaft sysslan emellan denne och den föregående,
kan jag icke säga med visshet, men 1657 var Grandel redan Conrector och fortfor
därmed alt til år 1676, då han blef Rector, sedan Past. 1681,
ob. 1692.
3.o Carolus Ringius ifrån 1677 till 1681.
4:o Johannes
Sarman ifrån 1681.
Collegæ
De
första voro som i § 3 sagdt är Johan Essevius och Petrus Ericii,
sedemera Johannes Henrici Ulonius, som blef collega 1642 ordinerad 1644 och Capellan
1654. Laurentius Laurentii Granberg Collega i Nyc. 1645 — Sac i Lokteå
1642 — död 1667. Casparus Neostadius — Colleg. — sedan Sac
i G. Carleby. Gustavus Marci Neostadius Collega i Nyc.
Sedan Sac. i Nyc. Om de följande har man ingen kunskap förr än
efter 1660 då en Carolus Hordelius nämnes, och de sista åren
på hvilka en Ericus Hammar, Marcus Gronovius, Gustavus Gronovius och Mathius
Miadland voro colleger. I Domcapitlets handlingar finnes en skrift af den sistnämnde
Gronov, dat. D. 2 Octob. 1683 däri han tackar för Sacr. Ordineso och
befordran till Collegatet, (apolog Sysslan [räknelärare]) samt begär
förbättring på lön. Apologistet Sockn säger han utgöra
ej öfver 70 Daler kopparmynt men de andre Collegers 120 à 150 daler.
Men hvilka desse Socknar varit eller hvilka under Scholan legat har jag mig ännu
icke bekant.
[Om du kommit hit från Nabopolassars korrespondens är det nu dags att återgå till den.]
§ 7.
Innan jag slutar
denna period af Scholans Historia kan jag icke förbigå en omständighet,
som lämnar någon uplysning om Trivial Scholans föga berömvärda
tillstånd under den sista Rectorns tid och som förmodligen mycket bidrog
till dess flyttning härifrån. Det ena Collegetet förestods då
af Ericus Hammar och det andra af Carolus Hordelius men med den vårdslöshet,
at Magistraten såg sig föranlåten till at hos Concistorium klaga
öfver dem. Först lät magistraten et bref af d. 8 Dec. 1681 afgå
med anmälan om Hordelii svåra benägenhet för fylleri, hvarigenom
han var blefven oskickelig at sin tjenst tillbörligen bestrida såsom
och bestrida en särdeles gunst af Concistorium, at han måtte härifrån
transporteras annorstädes, där han ej altid finge sittia så när
vid Ölkannan. Kort därefter insändes af Magistraten en ny klagoskrift
af d. 20 Februarii 1682 däri både Hordelii och Hammars försummelse
i tjensten ytterligare afskildras som ganska menlig för Scholan, i det den
förre hade allenast 2 eller 3 gånger i sin Chlass och den sednare hade
öfver år och dag absenterat (Han hade egenvilligt öfvergifvit
sin tjenst och begifvit sig till Westerbotten.) Hvarföre Magistraten anhöll
at andre i deras ställe måtte förordnas. Häröfver inhämtades
både Rector Ringii och D:ni Hordelii förklaringar, i hvilka den förre
upgifver Discentium antal i Hordelii Class 6 och i Hammars till 24 stc. Utan at
i öfrigt bestrida klagopunkternas riktighet. Men den sednare faller till
Böneboken, anförande at han öfver 20 års tid vid denna fattiga
lägenheten i Scholan sig uppehållit, beklagar därjämte sin
och sin Hustrus samt sina Barns stora nöd och at han såsom gammal och
grå nödgades med tiggande söka sin föda, utom det han nu
blifvit beskyld såsom orklös och försummelig i sin sysla för
hvilket alt han beder, at blifva hulpen till någon bättre lägenhet.
Denne Hordelius namn förekommer i förteckningen öfver Pyhäjoki
Prästerskaps — däribland han redan år 1655 anmärktes
såsom vagus — oaktadt han var Kyrkoherdens son. Hvad Hordelius angår,
behjeslades hans uselhet af Concistorium, som kort därefter befordrade honom
till Capelllan i Kuortane, där han ännu lefde 1699 lika öfverklagad
och efterlåten i Församlingens, som förut i Scholans skötsel.
Men Hammar kom ej mera till Sysslan, utan Biskop Gezelius anmodade i et Bref af
d. 18 Febr. 1682 en Johan Lönn at söka det lediga Collegetet som denne
väl ock gjorde, men om han ock verkeligen till tjensten befordrades är
obekant. Samma Hammar blef 1687 Hospitals Föreståndare i Kronoby ifrån hvilken tjenst han afsattes 1698.
Genom Reg. Past. H. Wegelius har jag fått del af et gammalt fragment utaf
en i Oct. 1683 författad förteckning öfver dåvarande Schol
Ungdomen. Däri nämnes utom Rector, i hvars Chlass voro 5 gåssar
och Conrector, som hade 15 d:o, Marcus Gronovius med 23 g. D. Gustavus Gronovius
med 17 g. Och D:n Martinus Niulland med 17 g. så at Discentium hela antal
då utgjorde 79 st.
Uti Radlofs Beskrifning öfver Åland
under art. VII om Hammarlands Pastorat anföres en Eric Hammar den 7:de bland
Comministrarne, sål.
”7 Eric Hammar
var Comminister 1686, erhöll någon befordran til Österbotn. 1687.
Blef Pastor i Lemland 1699 och lös 1706 åter blifvit befordrad til
någon annan lägenhet. Se Radl. Beskr. Pag. 105 pag. 128.”
1706
omtalas Hammar såsom närvarande vid sin efterträdares insättning
i ämbetet.
Om Pædagogien
och dess inrättning.
§ 8.
Efter Trivial Scholans
flyttning till Wasa, förändrades Schola inrättningen härstädes
till en Pædagogie i likhet med de Undervisnings anstalter som redan för detta blifvit anbefaldte
och vidtagne i de mindre Städer af Österbotten. Concistorium hade befallt
at en af Docentibus skulle härstädes qvarblifva såsom Pædagog
och tillätit at gamle Trivial Schola Huset finge nytjas till de härvarande
Barnens undervisning. I anledning häraf förklarade sig den yngsta Collegan
Gronov villig at Pædagogie Sysslan härstädes emottaga, hvartill
han ock 1684 förordades. Pædagogiens första inrättning påsyftades
utan tvifvel det goda och nyttiga ändamål, at de af Landsens barn,
som antingen icke hade råd at gå litteraturens kostsamma väg,
eller icke ämnades hvarken till Läro Ämbetet eller sådane
sysslor i Staten hvilka hafva vidsträcktare kunskaper dock icke skulle sakna
den undervisning som behöfdes till allmänna lefvernet eller för
at vara en god menniska, god Medborgare och god Christen. Med ögat fästadt
på detta enkla mål, ser man ganska klart, at alle lärda språk
och vettenskaper skulle vara ifrån Pædagogierne förviste till
de högre Scholorne, och i de förra endast och hufvudsakligen drifvas
en ren läsning af böcker på modersmålet, Christendoms Kunskap,
skrifning, räkning, någon kännedom af geographie och Historie
och ytterst något mäst fatteligt af Physiqs och Natural Historie, utom
sedernas bildande som Scholor är en så angelägen sak. Här
tyckes nu den naturliga gränsen vara för Pædagogiernas befattning,
hviken genom inga allmänna författningar ännu är determinerad.
Fältet är också redan nog tillräckligt för en man at
genomvandra. Men så långt har man likväl mistagit sig om den
pædagogiska handledningen hufvudsakligast, at man på bekostnad af
den allmänt populaira nyttiga Uplysningen som genom dem skulle i landet utspridas
sökte at förvandla dem till et särskildt slag af Trivial Scholor
och at updrifva Lärjungarne till Academiska studier. Så har det ock
skedt här vid Pædagogien. Barnen tillhöllos at läsa Latin
och Grekiska etc. at explicera Aucores, at känna Polemiska stridigheter etc.
kortel. man inpräglade i deras begrep helt annat än hvad de egentel.
bordt lära. Den enda lärare, som här underhölls trodde sig
fela, om han icke befattade sig med alla de lärdoms grenar, hvilka vid Trivial
Scholorna fulleligen sysselsätta fem Lärare, och ehuru han såg
detta ofanteliga arbete vara hvida utöfver hvad hans tid och krafter möjeligen
kunde medgifva, vågade likväl icke at vika ifrån den allmänna
opinionen och sine Företrädares exempel. Han gjorde blott hvad han förmådde
och tröstade sig för öfrigt af sin invärtes öfvertygelse
om den regeln ”ultra suum posse obligatur”. [”Öfver möjligheternas
gränser kan ingen förpliktigas att gå.” Främmande ord
och namn (1878).] Då det icke var en mans höfva at medhinna alt, kan
man taga för avgjordt at då Pædagogen ville förena alla
de göromål som hörde med dem som icke hörde till hans krets,
så kunde han i ingendera fullkomligt lyckas. De arbetsammaste Pædagoger
hafva hunnit så långt at de då och då kunde få någon
af sine Disciplar till 3:dje och 4:de Classerne i Wasa Trivial Schola där
de sedemera fortsatte sin studier, och det var et rart Phenomen at någon
härifrån directe skickades till Academien, i hvilken händelse
det räknades Pædagogen till synnerlig ära och förtjenst.
Men när ibland 100:de Barn knapt en enda med detta undervisningssätt
kunde blifva student och det inom en tid af ganska många år, så
torde oss tillåtas den frågan ”Hvad hade då de öfrige
99 lärt sig till nytta för sig och Samhället.”
Så
länge våra Trivial Scholor bibehålla den inrättning, at
en gåsse som blott kan läsa rent i bok, i dem redan kan intagas och
sedan som blott efter sin flit och capacité avancera alla Classerne igenom,
så är onekligen bäst, at Pædagogierne icke befatta sig med
sådane kunskapers inplantande som för alla stånd och särdeles
för den lägre Classen af Medborgare äro nödige. Till denna
egenskap har undervisningssättet vid Pædagogien härstädes
småningom bragt sig, särdeles sedan 1784, då framledne Biskop
Hartman vid Visitation d. 23 Februarii mundtligen afstyrkt Latinens och öfrige
lärda öfningars lärande. (Hvilket dock ej finnes anmärkt i
Wisitations Protocollet.) Dessa hafva sedemera uphört och undevisningen för
det närvarande ungefärligen af enahanda beskaffenhet som in Classe Apologistica
vid Trivial Scholorne, med den skillnad likväl, at uti denna Pædagogie
intages och undervisas Barn af bägge könen, hvilket af ålder varit
brukeligt.
§ 9.
Pædagoger
hafva följande varit
1:o Gustavus Gronovius tjente först såsom
Collega vid Trivial Scholan inemot i 2:ne år och sedan såsom Pædagog
ifrån 1684 till slutet af år 1688. Sistnämnde år gjorde
han ansökning om det då lediga Sacellaniet i Malan, dit han ock det
påföljande året blef befordrad. I sin inlaga om samma syssla
klagar han öfver sin stora fattigdom i hvilken han uti 6 år släpat
vid denna Schola och at han förut i 5 års tid vid Academien sig uppehållit.
Två år förut eller år 1686 klagade han ock hos Consistorium
öfver sin ringa lön, som då gjorde knapt 200 daler kopr:m.
2:o
Claudius Juniander, som innehade sysslan ifrån 1689 till 1694, då
han blef Capellan i Nycarleby. Han var den siste Caplan med fullmagt öfver
hela Socnen Wuoskoski inberäknat, och dog den 27 Martii 1710. Dennes far
var rådman i Nycarleby och hette Johan Carlsson. (se Kyrkok:ls Prot. för
1702 Dominica 21 p. Triv.)
3:o Laurentius Andrea Matilain. Om honom finns
ingenting vidare anmärkt, än at han förestått Pædagogien
ifrån 1694 till 1699.
4:o Andreas Lundelius ifrån 1696 till
1710. Et Probste Visitations Protocoll af d. 16 Febr. 1699, som ännu är
i behåll i Kyrkan uplyser, at Disciplarnes antal samma år varit 24,
at de främste varit anförde i Donato samt jämte någre andre
gjort god början in arithmeticis. En del läste Cathetismum och de nysskomne
abc Boken. Förmodligen har Lundelius på samma sätt som hans företrädare
för sin bättre utkomst skull med predikande och andre presterliga förrättningar
biträdt Ministerium, Hvarför han i Socnen hade någon Spanmåls
upbörd, utom de anbefaldte Djekne penningarne. Antingen nu Allmogen härigenom
tyckte sig vara besvärad af för många Prästers lönande,
eller Prästerne själfve varit för mycket noga vid sina rättighetes
indifvande, eller ock någon Civil Herres enskidha agg uphetsat allmogen,
så besvärade hon sig hos dåvarande Landshöfdingen General
Majoren Friherre Lorenz Clerck öfver samtel. Prästerskapets härstädes
ovanlige och alt för excessive opbörder och Lundenius blef äfven
i denna process indragen. Genom Utslag dat. Korsholm d. 10 April 1708, som finnes
i Nycarleby kyrka resolverade Landsh. punctevis öfver dessa klagomål
och jag får däraf utdraga endast det som angår Pædagogen.
”till scholmästaren bör fuller
efter Kongl. Förordningar utgöras 18 K:mt af hvar Röök i Sochnen
item efter gammal låflig plägseed en vacka Sädh, men kiött,
ljuus och höö intet.”
När
Cap. Claas Juniander dog d. 27.3.1710, förordades Lundell af Probsten Mag.
Joh. Gezelius på Consistorii befallning at förestå nådåret
för Junianders änka, hvarefter han fick Caplans sysslan.
5:o
Carolus Remahl ifrån 1710 till 1714 då folket efter det olyckliga Kyro slaget härifrån almänt begaf sig på flygten, hvaefter Scholan i
8 år stod öde. De flygtade hade till största delen återkommit
1722, då man åter började tänka på Scholans uprättande.
6:o Johannes Degerman ifrån 1723 till sin död Julii 1734.
Min önskan är at Desse Handlingar måtte genom Herr Kyrkoherden
Mag. E. J Frosterus benäget tillställas Pædagogen i Nycarleby
Mag. Nils Mathesius, som icke lärer underlåta at af dem göra det
bruk de förtjena och förvara ibland Nycarleby Scholas Acter utom det
gamla Visitationsprotocollet af 1699 som lär tillhöra kyrkan.
|