Samling till en Historik

av

Johan Gabriel Toppelius


Underrättelse om Schola Inrätningen i Nycarleby, samlade utur åtskilliga strödde anteckningar samt äldre handlingar.


§ 1.

Brist på goda och tillräcklige källor till upplysning om äldre tider så ofta överklagad af tolkare i vårt Lands Historie, är ej mindre märkbar och hinderlig för dem som vilja leta sig fram till ljus i någon kännedom om våra Scholors äldsta tillstånd. De fleste Anlagde under påstående krigsoroligheter som ledde allmänna uppmärksamheten på helt andra föremål än det uppväxande slägtets undervisning, hafva sedemera blifvit lämnade nästan åt sitt eget öde alltför litet understödde af Regeringarne och kanske än mindre vårdade af sine egne föreståndare. Sålunda såg man efterhanden den vigt försvinna som deras Höge Stiftare vid deras inrättning gifvit dem, och de nedsjönko småningom till den grad av vanmagt, glömska och förakt at Schola, Scholgång och Scholmästare föga voro och knapt än äro annat än smäde ord i Allmänhetens mun. Vid inrättningar teknade med sådan stämpel, ansåg man icke en gång mödan värdt, at föra minnesböcker eller förvara egne Handlingar eller samla upplysning om de föregående tider. Om ock någre sådane någon gång funnits, hafva de dels vid Ryssarnes fiendtliga besök delat lika öde med vårt härjade Land, dels ock af en oförlåtelig vårdslöshet blifvit förlagde eller förstörde af sine förvarare. Man förundre sig därföre icke öfver det mörker man ser öfverhölja våra Österbottniska Scholan Historia ehuru ej ännu innefattande fulla 2:ne Seclers tid. Med plats hafva namnen på Lärarne blifvit räddade men hvad gagn de gjort, hvad läroverket under deras tid vunnit eller förlorat, huru barnens antal till eller aftagit, i hvilka delar de blifvit underviste och hvad förkovran de uppnått, finner man knapt minsta spår af. Äfven våra Trivial Scholor hafva blivit däruti insvepte, hvad under då om Pedagogierne, af vida mindre betydenhet och värde i allmänhetens tanke och vida mindre gynnadeaf Öfverheten, hafva en ännu fattigare tillgång på underrättelser ifrån forntiden. Det vore dock en oförsvarlig försummelse, om denna har öfver den förlutna. Jag har därföre föresatt mig at om Schola Inrättningen i Nycarleby här samla de få upplysningar jag hittils kunnat öfverkomma. Möjligen hade de kunnat blifva än fullständigare om jag haft tillfälle at rådfråga Domcapitlet i Åbo arkiv, utan tvivel det enda ställe där gamla upplysande handlingar härom ännu äro i behåll. Förlusten af ett sådant tillfälle är smärtande, men — i min belägenhet — står den icke at afhjälpa.


§ 2

Nykarleby Scholas första uppkomst härleder sig allt ifrån Nycarleby Stads anläggning, som man med tämmelig visshet har anledning att förmoda. I de privilegier, hvarmed Staden av den Store Gustaf Adolph d. 20 Sept 1620 blifvit benådad, finnes 7 §:n innehålla

”Så hafve vi ock nådigst undt och efterlåtit, at utaf Sakören [böter], som uti Staden faller, skall Staden hafva halfparten till Kyrkors, Scholors och andre Stadsens almänna Byggningars befordran och uppehälle”.

En viss andel af sakören voro således de första medel som till en scholas uprettade blifvit anslagne. Desse medel kunde dock icke förslå långt, häldst andre publique byggnaders upförande därmed äfven skulle bestridas. Intet Schola hus blef därföre upbygdt förr än år 1640 då Trivial Scholan blevf anlagd. Likväl måste någon barnalärare varit antagen före den tiden eftersom stadens borgerskap år 1636 hos Kongl. Maj:t ibland annat underdånigst supplicerat om underhåll för stadens Scholmästare hviket mål Hännes Kongl. Maj:t genom Resol. Af den 19 Julii samma år upskjöt till Bispernes nästa sammankomst at resolvera uppå sedan H:nes Kongl. Maj:t theras betänkande vorde förnimmande, hvilke Schola de finna nödige at skola hållas vid magt eller icke. Hvad betänkande Rikets Biskopar häröfver Afgifvit eller hvad därvid blifvit tillgjort, är obekant, men ännu i början av år 1640 förnyades samma underhålls ansökning hvarpå Hennes Kongl. Maj:t i nåder resolverade at

”Rijksens närvarande olägenheet och det svåra krigh, som fäderneslandet är med belastat intet kunde tåla någon afgång uthi de medlen, som kriget måste utföras med. Dock där Rijket framdeles kan komma uti något bättre tillståndh, är Hennes Kongl. Maj:t intet obenägen dem uti deras begäran at villfahra”.

Dat. Nyköping d. 22 Febr 1640. Mera vet man icke om de första 20 åren.


§ 3.

Sistnämnde år visade dock Regeringen sin synnerliga omtanke om Läsningsverkets uphjelpande i Finland. Åbo Academie anlades och 2:ne Trivial Scholor upkommo i Österbotten. Nycarleby utsågs för sin beqväma belägenhet till säte för den ena, då Uleåborg blef det för den andra. Samma år företogs Trivial Schola Bygnaden härstädes med den drift, at den året därpå eller den 3 Februari 1641 offentligen blef invigd då ock dess förste Lärare Rector Paulus Marci Bohm, Conrektor Nicolaus Ringius samt Collegerne Johan Essevius och Petrus Erici tillträdde sina sysslor. (Denne Joh. Laurentii Essevius var först pædagog ifr. 1635 och blef Caplan i Lappajärvi 1642.)


§ 4.

Rummet där Triv. Schola Huset blifvit upfördt och där det sedemera stått är man villrådig om. Någre föregifva at Gårds Tomten N. 39, hvilken nu innehafves av afl. Borgaren Abr. Hällmans arfvingar är det rätta stället där Triv. Scholan fordom stått, och hvartill är den anledningen at uti en gammal emellan år 1660 och 1670 författad afritning af Stadens plan. Tomter och gator finnes Scholemästaren eller dåvarande Rectorn Johan Carlanders namn å samma gård påtecknadt och at det nu lefvande äldsta folket gått där i Scholan. Men detta bevisar ej mera än at samma tomt sannolikligen af ålder varit Rectors gård och at vid Trivial Schola Bygnadens förfall inga andra publica rum voro at tillgå för Schola ungdomen. Troligare är att Trivial Scholan stått nära intill kyrkan, ungefärligen på samma ställe där Pædagogie Huset nu står. Ännu leva gamle personer som komma ihåg at de i sin barndom sett et stort besynnerligen bygdt Hus på samma ställe — och dessutom var det äldre tider smak at placera Scholorne helt nära intill Kyrkorne, såsom i Uleåborg, Wasa, Åbo etc. (Detta styrkes även af den anmärkning i Församlingarnas Annaler at då gamla Kyrkan år 1707 nedtogs, så blef Gudstjenst förrättad i gamla Triv. Schola Huset alt till den 1 sönd. i adv. År 1708 då nuvarande kyrkan blev invigd, hvilket icke beqvämligen kunnat ske om Triv. Scholan hade stått på Hällmanska Tomten, där den förmenta Schola stugan icke varit större än den nuvarande.) Så mycket vet man at redan år 1699 klagades öfver Schola byggningens förfall. År 1729 var den i sådant obestånd at man vid Pedagogien ej mera däraf kunde betjäna sig. I Biskops Visitations Protocollet af d. 14 Febr. 1738 anmärktes ännu samma omständighet efter hvilken tid intet spår af det gamla Schola Huset mera står at igenfinna.



§ 5.

Sedan nu Trivial Scholan som sagdt är blifvit försedd med ordentliga Lärare och Läsningsverket kommit i behörig gång har Nycarleby Stads Borgerskap altid visat sig särdeles mon om samma Schola Inrättnings vid magt hållande och förbättring. Nästan vid varje Riksdag, då Staden hos Kongl. Maj:t och Riksens Ständer fick föredraga sina enskildta angelägenheter, glömde Hon icke at genom sine fullmäktige göra underdåniga föreställningar om sin Scholas och dess Lärares förmoner. Vid 1642 års Riksdag i Stockholm sökte Borgerskapet någon hjelp till Lärarenes underhåll, och erhöll därpå igenom Resol. af d. 22 Febr. samma år detta svar

”At oansedt Kongl. Maj:t af det nijt och åhåga som Kongl. Maj:t bär och drager för Landsens ungdoms information och uptucktande gerna dem uti sin begäran ville benificera. Men så är Hennes Kongl. Maj:ts trogne undersåtare der i Stadhen ju nogsamt och mer än kunnigt och vetterligt, med hvad för et svårt krigh Hennes Kongl. Maj:t och Rijket är belastadt till hvilkets utförande och Regements bördans understödh fast store Besvär och omkostnader opgå så at Rijksens tarfvor fordrade, det hennes Kongl. Maj:t meer blefve med medell undsatt och under armarne grepen, än at någon deel af Cronones intrader medh desse svåre tiders beskaffenheet skulle vara till umbära och mista. Skulle ock falla H:nes Kongl. Maj:t eendels otilldrägeligit jämpte Academiers och hufvud Scholars vedmachthållande påbörda sig denne lasten alle Barne Scholor uti Städerne i Rijket uppehålla och försörja”

(Förmynd. Reger:ns underskrift) — Se stadens Privilegie Bok fol.

Oaktat denna föga gynnade resolution underläto icke Stadens utskickade at år därefter å nyo insinuera samma ärende — med föga bättre framgång. — Dock vanns för denna gång bekräftelse å de Soknegångar hvilka Scholan förut varit anslagne. Resolutionen häröfver daterad Stockh. d. 30 Octob. 1645 lyder sålunda

”Hennes Kongl. Maj:t voro fuller icke obenägen för denne gångh at överläggia och förklara de postulata som Nije Carleby Stadhs Utskickade i underdånighet hafva andragit så väl sjäfva Stadhen som scholan sammanstädes angående. Men aldenstundh Hennes Kongl. Maj:t är medh andre Rijksens högst angelägne värf och ärenden vid denna tidh öfverhopadh, thy hafver Hennes Kongl. Maj:t dermedh till bättre och beqvämligare velat anståå och bero låta. Allenast hafver Hennes Kongl. Maj:t sigh för denne gångh så vijda nådigast velat declarera, at hvadh Sochner som under bem:te [bemälte; omtalade] Schola härtill leget hafva, den Studerand Ungdomen till födo och uppehälle skole därunder liggia och höra till kongl. Maj:ts vidare disposition och förklaringh, jämväl ock at Staden vid sine välfångne Privil. och friheter erhålles och conserveres.”

(Underteckn. Christina) Johan Wijnbladh.

Det hufvudsakligaste härutinnan har utan tvifvel blifvit avgjordt på 1647 års Riksdag, då ytterligare påminnelser gjordes om samma sak, men beklagligen finnes intet Document därom mera i behåll, om icke ibland Domcapitlets i Åbo handlingar. Det enda som vittnar at något då blifvit utträttadt är Kongl. Maj:t nåd. Resol. och Förkl. uppå Nycarleby Stads inlevererade och Kongl. Maj:t underdånig föredragna puncter dat. Stockholm d. 31 Maji 1649 så lydande

= = = § 2. Öfver underhållet till Stads Scholan der i Nycarleby hafver Kongl. Maj:t sigh åtskilliga resos för detta Resolverat och besynnerligen på riksdagen åhr 1647, och vill förrdenskull vidh bem:te Resolusion den saken låta beroo och förblifva. = (Christina.)

Detta året 1649 utkom en ny och förbättrad Schola Ordning hvarigenom åtskillige nya förmoner blefvo Schola Betjente tillagde. Borgerskapet i Nycarleby ville hafva dessa nya förmoner sträckte äfven till den hos dem anlagde Schola, och gjorde strax det följande året därom en särskild ansökning ibland de petita, hvilka till Kongl. Maj:t blevo inlämnade. Men oaktat den benägenhet och Kongl. Nåd hvarom drottning Christina under sin regerings tid omfattade Läroverket i allmänhet, hade dock Nycarleby stad det besynnerliga öde at alltid se sine ansökningar om sin scholas uphjelpande afslagne eller ock till framdeles förmode bättre tider upskjutne. Denna gång föll uppå ansökningen följande Resol. Dat. Stockholm d. 8 Nov 1650:

Stads Scholan vill Kongl. Maj:t uthi dess skick och lagh som hon nu är, at skola förblifva men at tillordna Docentibus därsammestädes Löhn och Underhåldh efter den nya Schola Ordningen befinner Kongl. Maj:t närvarande tijds olägenheter intet at tillåta utan vill till annan bättre tidh vara betänkt hvad härutinnan må kunna stå till at göra. — Christina. —

Vid konung Carl Gustafs uphöjelse på Thronen gjordes af Stadens Fullmäktige å Riksdagen åter en underdånig anhållan om bekräftelse uppå de förmoner Scholan redan innehade och i synnerhet om de Soknars bibehållande som därunder blifvit anslagne hvilket ärende genom Kongl. Maj:ts nåd. Resol. dat. Stockholm d. 31 Julii 1654 blef differeradt och upskjutit till beqvämligare tidh och in till dess at Schola Ordningen revideras och öfversijs, då häruppå ytterligare förklaring och Resol. skulle vara at afvänta.

Under Kon. Carl den XI:tes minderårighet inkom Staden ytterligare 2:ne särskilda gånger till Kongl. Maj:t och Rikens Städer med enahanda förböner för sin Schola, hvarom bägge följande höga Resolutioner vitna. Den ena dat. Göteborg d. 13 Mart 1660 så lydande.

”Belangande Schola Staten, den Utskickaden (Borgmest. Cort Bockmuller) underdånigst bedher at må beneficieras så håller ock Kongl. Maj:t deth skäligt emedan ingenTrivial Schola när omkringh finnes och vill at när framledes Staden förfärdigas, då H. Kongl. Maj:t Cammar Collegium häröfver gör påminnelse ath bemälde Schola Stad må vara befordrat och hulpin.”

Den andra Dat. Stocholm d. 12 Dec. 1672 af detta innehåll.

”Kongl.Maj:t vill sampt härmed befalla det Staden må njuta sin Schola Stat efter förra Resolusioner och förundte rättigheter till godo: Men Confirmation skjutes upp till Kongl. Maj:t Sjelf som de framdeles kunna hafva at undfå”

(Underskr. af Hedv. Eleonora och Förm. Reger.)

Sedan Kon. Carl XI sjelf tillträdt Regeringen erhöll den i sistberörde Resol. Låfvade confirmation vid Riksdagen i Upsala 1675, då staden genom sin Fullmäktig Borgmästaren Wilhelm Ross därom påmint. Konungens ord lyda:

§ 3. ”Om Trivial Scholans bibehåll och at njutata derunder de Socnar som förmedelst åtskillige undfångne Resolutioner dem äre till dess underhåll Priviligierade och för detta därtill leget hafva det hafver Kongl. Maj:t i sin nåder beviljat och efterlåtit, at staden de samma må till godo njuta, hvilket att förordna till Biskopens försorg i det öfriga hemställes, efter som dem 4:de Puncten af Prästerskapets öfver Österbotten på denna Riksdag meddelte Resolution vidare dicterar och vid handen gifver.

(Dat. Upsala d. 27 Sept. — Carolus. Joh. M. Olivekrantz.)

At Nycarleby Stad med så stor enträgenhet och flit bevakade sin Trivial Scholas angelägenheter är visserligen berömvärdt och länder dess Borgerskap mycken heder. Men är det ock otvifvelaktigt at Staden sjelf drog en väsendtlig nytta däraf at en talrik ungdom för Scholans skull härstedes sig uppehöll. Wasa stad hade redan sett härpå med afvundsamma ögon och inom sig gjort några vackra förslager till Scholans flyttning härifrån. Invånarne i Nycarleby fingo dock i tid kunskap om de planer som till flyttningens verkstellighet blifvit uttänkte, och sökte at under 1680 års Riksdag i Stockholm på et kraftigt sätt mota dem. Det lyckades dem ock i så motto, at de utverkade sig denna Kongl. Resolution dat. D. 11 Nov. 1680.

§ 3. ”Trivial Scholan som den i Nycarleby Stadh härtill varit anrättad, vill ock Kongl. Maj:t nådigt at den herefter ther behållas skall till ungdomens i den Landsorten information och Lärdom. (Carolus.)

På denna författning tryggade man sig nu i Nycarleby i den fulla förtröstan at ingen vidare flyttning till Wasa mera skulle vara möjelig. Icke dess mindre arbetades i sistnämnde stad med all flit uppå det förra förslagets verksställighet, och det med så mycket större hopp om framgång som då varande Landshöfdingen Didrich Wrangel visade sig benägen, at däruti vara behjälplig. Begäret till en den vackraste häst i Landet, som Borgerskapet i Wasa ville skänka honom för hans gynnande förord hos konungen, torde äfven mycket hava bidragit till hans medverkan, ty alt intill desse tider har en sakrijk utlåtelse bibehållit sig, at ”Landshöfdingens häst var ganska stark, som drog hela Trivial Scholan 8 mil söderut.” Vare härmed huru som häldst, men i Nycarleby hörde man ej långt därefter med en stum förundran Kon. Carl XI:tes Bref till Biskop Gezelius i Åbo om Trivial Scholans flyttning till Wasa Publiceras. Brefvet är efter Orginalet infördt i Åbo Tidn. För 1796 N:o 30 af följande innehåll:

”Carl m.m. Alldenstund Wij hafve i nådig reflexion på de skäl och motiver som Landshöfdingen Wrangel underdånigst vid handen gifvit resolveradt, at Trivial Scholan i Nycarleby skall därifrån till Wasa transporterat blifva och till den ändan befallt Landshöfdingen at låta förbättra och utvidga den Scholbyggning som finnes i Wasa, ty härmed till Eder Wår nådige vilje och befallning at I tillhålle både Scholmäsarene och Höraene uti Nycarleby at de så snart som ske kan förfoga sig till Wasa och där med ungdomen göre den flijth de skyldige och plichtige äre, hvilket de heldst begge Rectors med så mycket mindre besvär och bettre Commoditet lähre kunnagöra som de uthi Nuckarleby icke skohle hafve någon gårdh eller fast egendom och uthi Wasa finnes lägenhet för at boo utan huslega och måste tillika alla böcker och musikaliska Instrumenter, som vidh Nycarleby Schola har varit i brukade och ännu äre i behåldh hemptas dädan till Wasa at där som ett Inventarium förblifva och här omtränger förbettras. I fullgöre hermedh etc. Stockholm d. 11 Januarii 1683. Carolus. C. Lindskjöld.”

Man kan lätt föreställa sig huru obehaglig denna Kongl. Befallning var för en Stad som med så mycken sorgfällighet förfäktat Trivialscholans bibehållande inom sitt Sköte och så nyss förut erhållit en kongl. Försäkran därpå. Men den nya Befallningen måste åtlydas utan invändning och flyttningen skedde i följe däraf i januari månad år 1684. Förlusten var öm och kännbar i flere afseenden. Borgerskapet tröstade sig likväl ännu med något hopp om Scholans återflyttning och beslöt at vid nästa Riksdag alfvarligen arbeta därpå. När därför Riksens städer år 1686 till Stockholm sammankallades inkommo Stadens Fullmäktige till Kongl. Maj:t med en ansökning härom däruti de anförde alla de skäl som förmodades vara mäst verkande och på det ansökningen skulle hafva så mycket mera eftertryck, hade man förskaffat sig de närmast belägne Österbottniske Städers underskrift hvilka med Nycarleby ville göra gemensam sak. Men oaktat alla dessa anstalter vanns dock icke den påsyftade ändringen. Kongl. Maj:ts Resol och Förkl. Dat. Stockholm d. 9. Nov. 1686.

”Trivial Scholan som städerne i Österbotten underdånigest sökia at från Wasa må igen till Nycarleby Stadh förordnas berättades i underdånighet her vara bättre beqvvämligheet, af Landend belägenhet, Svenska språkets öfningh för ungdomen, kåsthåldning för mindre bekostnad och eljest i annan måtto, den Scholan blifvit i Nycarleby opprättadh efter den tidh varande General Gouerneurens sampt Consistorii Abonensis, alle Prästerskaps i Österbotten och Hela Landsens enhällige approbation godtfinnande och förnöjelse. Dermedh nu at gööra någon förendringh, kan intet beqvämligen skee till flytta bem:te Schola, som icke länge sedan pröfvades för godt på de skiähl, som då underdånigest remonstrerades, at transporteras til Wasa Stadh- der förmodas för landsens Ungdom intet olägeligit falla till deras informations, lärdoms och studiers fortsättiande.” Carolus.

Då detta försöket sålunda misslyckades har man icke sedemera vågat väcka någon flyttningsfråga, utan låtit Wasa stad ostörd behålla den hedern at vara Trivial Scholans säte. Om sjelfva Trivialen genom denna ömsning vunnit eller förlorat är svårt at utreda. Men Schola Inrättningen i Nycarleby kom därigenom at ikläda sig et helt annat skick, hvarom mera nedanför.


§ 6.

Under de 43 år som Trivial Scholan härstädes bibehölls har undervisningen blifvit skött af följande Lärare neml.

Rectores

1:o Paulus Marci Bohm [Ifrån Arboga enl. Nabopolassar] ifrån d. 3 Febr. 1641 till 1649, hvilket år han på s:t Gregorii dag formligen tog avsked ifrån Scholan och flyttade till Wasa där han blef Pastor. På Drottn. Christinas Befallning for han öfver till Sverige vid 1659. Född i Arboga, blef Rector i Uleåborg 1633. Transp. Till Nycarleby 1640.

2:o Mag. Simon Carolii Anglius eller Angelius ifrån 1649 till 1653 (kallas i Stjernmans Aboa Litterala pag. 41. Conrector Schola Nycarlebyensis.)

3:o Nicolaus Olai Ringius (nämnes i anförda verk pag. 94) ifrån 1653 till 1654. Hans Grafsten finnes ännu i Nycarleby kyrka och däraf kan ses at han var Småländninge född 1611 i Växiö, blef Conrector härstädes 1641, Rector 1653, Pastor 1654 och död 1680. Han var tvenne gånger gift — 1:o med en Anna Jacobi Höök ifrån Gamla Carleby. Hon var född 1621 och dog 1664. Med henne hade han födt 7 barn. 2:o gången gifte han sig med en Elsa Lars:dr som var född 1625 i Lokteå Socn.

4:o Mag. Iacobus Georgii Lythræus ifrån 1655 till 1656.

5:o Mag. Laurentius Andreæ Kempe ifrån 1656 till 1657 då han blef Pastor i Lappfjerd.

6:o Mag. Ericus Lucander ifrån 1657 till sin död den 23 Januari 1658. Under Vacancen efter honom förestods Rectorssysslan af dåvarande Conrectorn Johan Grandell et helt år.

7:o Mag. Marcus Pauli Zadelerus ifrån 1659 till 1660. Han var född i Björneborg, där han blev Conrector vid Triv. Scholan. Transporterades efter år 1640 till Conrector vid Catedral Scholan i Åbo. Därifrån blev han förordnad till Kyrkoherde i Uhleå men blef afsatt vid år 1656. Slutligen blev han 3 år därefter Rector i Nycarleby. Han var en man af besynnerligt upförande, så at man ock därföre mycket drog i betänkande at promovera honom till Magister år 1647, då han redan var Conrector i Åbo. Efter honom finnes et Manuskript angående Österbottens häfder. Se Åbo Tidn. För år 1772 pag. 125, afsatt 1660 och i stället tillförordnad.

8:o Mag. Johannes Carlander ifrån år 1660 till 1675.

9:o Johannes Grandelius ifrån d. 8 Martii 1676 till 1680. Var tillförne Conrector. Och blev sedan han i några och 20 års tid vid denna Schola berömligen arbetat, enl. Concist. Acad. Ab:sis vitsord Pastor i Nycarleby 1681, död 1692.

10:o Carolus Ringius ifrån 1681. I denne Rectors tid skedde Trivial Scholans flyttning till Wasa, dit han tillika med dåvarande Conrectorn Johan Sarman och största delen af Scholungdomen sig begåfvo i början af år 1684. Han var förut Conrector och vann befordran till Rectors Sysslan framför en Mag. Olaus Lauræus, hvilkens på Latin skrefna ansökning om samma syssla tillika med Consistorii Academisi Intervissionsskrift af d. 11 Junii 1680 till Laurai förmon, Jag sett i Domcapitlets arkive.


Conrectores.

1:o Nicolaus Olai Ringius, om hvilken förut är nämndt, ifrån 1641 till 1653.

2:o Johannes Grandelius. Om någon innehaft sysslan emellan denne och den föregående, kan jag icke säga med visshet, men 1657 var Grandel redan Conrector och fortfor därmed alt til år 1676, då han blef Rector, sedan Past. 1681, ob. 1692.

3.o Carolus Ringius ifrån 1677 till 1681.

4:o Johannes Sarman ifrån 1681.


Collegæ

De första voro som i § 3 sagdt är Johan Essevius och Petrus Ericii, sedemera Johannes Henrici Ulonius, som blef collega 1642 ordinerad 1644 och Capellan 1654. Laurentius Laurentii Granberg Collega i Nyc. 1645 — Sac i Lokteå 1642 — död 1667. Casparus Neostadius — Colleg. — sedan Sac i G. Carleby. Gustavus Marci Neostadius Collega i Nyc. Sedan Sac. i Nyc. Om de följande har man ingen kunskap förr än efter 1660 då en Carolus Hordelius nämnes, och de sista åren på hvilka en Ericus Hammar, Marcus Gronovius, Gustavus Gronovius och Mathius Miadland voro colleger. I Domcapitlets handlingar finnes en skrift af den sistnämnde Gronov, dat. D. 2 Octob. 1683 däri han tackar för Sacr. Ordineso och befordran till Collegatet, (apolog Sysslan [räknelärare]) samt begär förbättring på lön. Apologistet Sockn säger han utgöra ej öfver 70 Daler kopparmynt men de andre Collegers 120 à 150 daler. Men hvilka desse Socknar varit eller hvilka under Scholan legat har jag mig ännu icke bekant.

[Om du kommit hit från Nabopolassars korrespondens är det nu dags att återgå till den.]


§ 7.

Innan jag slutar denna period af Scholans Historia kan jag icke förbigå en omständighet, som lämnar någon uplysning om Trivial Scholans föga berömvärda tillstånd under den sista Rectorns tid och som förmodligen mycket bidrog till dess flyttning härifrån. Det ena Collegetet förestods då af Ericus Hammar och det andra af Carolus Hordelius men med den vårdslöshet, at Magistraten såg sig föranlåten till at hos Concistorium klaga öfver dem. Först lät magistraten et bref af d. 8 Dec. 1681 afgå med anmälan om Hordelii svåra benägenhet för fylleri, hvarigenom han var blefven oskickelig at sin tjenst tillbörligen bestrida såsom och bestrida en särdeles gunst af Concistorium, at han måtte härifrån transporteras annorstädes, där han ej altid finge sittia så när vid Ölkannan. Kort därefter insändes af Magistraten en ny klagoskrift af d. 20 Februarii 1682 däri både Hordelii och Hammars försummelse i tjensten ytterligare afskildras som ganska menlig för Scholan, i det den förre hade allenast 2 eller 3 gånger i sin Chlass och den sednare hade öfver år och dag absenterat (Han hade egenvilligt öfvergifvit sin tjenst och begifvit sig till Westerbotten.) Hvarföre Magistraten anhöll at andre i deras ställe måtte förordnas. Häröfver inhämtades både Rector Ringii och D:ni Hordelii förklaringar, i hvilka den förre upgifver Discentium antal i Hordelii Class 6 och i Hammars till 24 stc. Utan at i öfrigt bestrida klagopunkternas riktighet. Men den sednare faller till Böneboken, anförande at han öfver 20 års tid vid denna fattiga lägenheten i Scholan sig uppehållit, beklagar därjämte sin och sin Hustrus samt sina Barns stora nöd och at han såsom gammal och grå nödgades med tiggande söka sin föda, utom det han nu blifvit beskyld såsom orklös och försummelig i sin sysla för hvilket alt han beder, at blifva hulpen till någon bättre lägenhet. Denne Hordelius namn förekommer i förteckningen öfver Pyhäjoki Prästerskaps — däribland han redan år 1655 anmärktes såsom vagus — oaktadt han var Kyrkoherdens son. Hvad Hordelius angår, behjeslades hans uselhet af Concistorium, som kort därefter befordrade honom till Capelllan i Kuortane, där han ännu lefde 1699 lika öfverklagad och efterlåten i Församlingens, som förut i Scholans skötsel. Men Hammar kom ej mera till Sysslan, utan Biskop Gezelius anmodade i et Bref af d. 18 Febr. 1682 en Johan Lönn at söka det lediga Collegetet som denne väl ock gjorde, men om han ock verkeligen till tjensten befordrades är obekant. Samma Hammar blef 1687 Hospitals Föreståndare i Kronoby ifrån hvilken tjenst han afsattes 1698. Genom Reg. Past. H. Wegelius har jag fått del af et gammalt fragment utaf en i Oct. 1683 författad förteckning öfver dåvarande Schol Ungdomen. Däri nämnes utom Rector, i hvars Chlass voro 5 gåssar och Conrector, som hade 15 d:o, Marcus Gronovius med 23 g. D. Gustavus Gronovius med 17 g. Och D:n Martinus Niulland med 17 g. så at Discentium hela antal då utgjorde 79 st.

Uti Radlofs Beskrifning öfver Åland under art. VII om Hammarlands Pastorat anföres en Eric Hammar den 7:de bland Comministrarne, sål.

”7 Eric Hammar var Comminister 1686, erhöll någon befordran til Österbotn. 1687. Blef Pastor i Lemland 1699 och lös 1706 åter blifvit befordrad til någon annan lägenhet. Se Radl. Beskr. Pag. 105 pag. 128.”

1706 omtalas Hammar såsom närvarande vid sin efterträdares insättning i ämbetet.


Om Pædagogien och dess inrättning.

§ 8.

Efter Trivial Scholans flyttning till Wasa, förändrades Schola inrättningen härstädes till en Pædagogie i likhet med de Undervisnings anstalter som redan för detta blifvit anbefaldte och vidtagne i de mindre Städer af Österbotten. Concistorium hade befallt at en af Docentibus skulle härstädes qvarblifva såsom Pædagog och tillätit at gamle Trivial Schola Huset finge nytjas till de härvarande Barnens undervisning. I anledning häraf förklarade sig den yngsta Collegan Gronov villig at Pædagogie Sysslan härstädes emottaga, hvartill han ock 1684 förordades. Pædagogiens första inrättning påsyftades utan tvifvel det goda och nyttiga ändamål, at de af Landsens barn, som antingen icke hade råd at gå litteraturens kostsamma väg, eller icke ämnades hvarken till Läro Ämbetet eller sådane sysslor i Staten hvilka hafva vidsträcktare kunskaper dock icke skulle sakna den undervisning som behöfdes till allmänna lefvernet eller för at vara en god menniska, god Medborgare och god Christen. Med ögat fästadt på detta enkla mål, ser man ganska klart, at alle lärda språk och vettenskaper skulle vara ifrån Pædagogierne förviste till de högre Scholorne, och i de förra endast och hufvudsakligen drifvas en ren läsning af böcker på modersmålet, Christendoms Kunskap, skrifning, räkning, någon kännedom af geographie och Historie och ytterst något mäst fatteligt af Physiqs och Natural Historie, utom sedernas bildande som Scholor är en så angelägen sak. Här tyckes nu den naturliga gränsen vara för Pædagogiernas befattning, hviken genom inga allmänna författningar ännu är determinerad. Fältet är också redan nog tillräckligt för en man at genomvandra. Men så långt har man likväl mistagit sig om den pædagogiska handledningen hufvudsakligast, at man på bekostnad af den allmänt populaira nyttiga Uplysningen som genom dem skulle i landet utspridas sökte at förvandla dem till et särskildt slag af Trivial Scholor och at updrifva Lärjungarne till Academiska studier. Så har det ock skedt här vid Pædagogien. Barnen tillhöllos at läsa Latin och Grekiska etc. at explicera Aucores, at känna Polemiska stridigheter etc. kortel. man inpräglade i deras begrep helt annat än hvad de egentel. bordt lära. Den enda lärare, som här underhölls trodde sig fela, om han icke befattade sig med alla de lärdoms grenar, hvilka vid Trivial Scholorna fulleligen sysselsätta fem Lärare, och ehuru han såg detta ofanteliga arbete vara hvida utöfver hvad hans tid och krafter möjeligen kunde medgifva, vågade likväl icke at vika ifrån den allmänna opinionen och sine Företrädares exempel. Han gjorde blott hvad han förmådde och tröstade sig för öfrigt af sin invärtes öfvertygelse om den regeln ”ultra suum posse obligatur”. [”Öfver möjligheternas gränser kan ingen förpliktigas att gå.” Främmande ord och namn (1878).] Då det icke var en mans höfva at medhinna alt, kan man taga för avgjordt at då Pædagogen ville förena alla de göromål som hörde med dem som icke hörde till hans krets, så kunde han i ingendera fullkomligt lyckas. De arbetsammaste Pædagoger hafva hunnit så långt at de då och då kunde få någon af sine Disciplar till 3:dje och 4:de Classerne i Wasa Trivial Schola där de sedemera fortsatte sin studier, och det var et rart Phenomen at någon härifrån directe skickades till Academien, i hvilken händelse det räknades Pædagogen till synnerlig ära och förtjenst. Men när ibland 100:de Barn knapt en enda med detta undervisningssätt kunde blifva student och det inom en tid af ganska många år, så torde oss tillåtas den frågan ”Hvad hade då de öfrige 99 lärt sig till nytta för sig och Samhället.”

Så länge våra Trivial Scholor bibehålla den inrättning, at en gåsse som blott kan läsa rent i bok, i dem redan kan intagas och sedan som blott efter sin flit och capacité avancera alla Classerne igenom, så är onekligen bäst, at Pædagogierne icke befatta sig med sådane kunskapers inplantande som för alla stånd och särdeles för den lägre Classen af Medborgare äro nödige. Till denna egenskap har undervisningssättet vid Pædagogien härstädes småningom bragt sig, särdeles sedan 1784, då framledne Biskop Hartman vid Visitation d. 23 Februarii mundtligen afstyrkt Latinens och öfrige lärda öfningars lärande. (Hvilket dock ej finnes anmärkt i Wisitations Protocollet.) Dessa hafva sedemera uphört och undevisningen för det närvarande ungefärligen af enahanda beskaffenhet som in Classe Apologistica vid Trivial Scholorne, med den skillnad likväl, at uti denna Pædagogie intages och undervisas Barn af bägge könen, hvilket af ålder varit brukeligt.

§ 9.

Pædagoger hafva följande varit

1:o Gustavus Gronovius tjente först såsom Collega vid Trivial Scholan inemot i 2:ne år och sedan såsom Pædagog ifrån 1684 till slutet af år 1688. Sistnämnde år gjorde han ansökning om det då lediga Sacellaniet i Malan, dit han ock det påföljande året blef befordrad. I sin inlaga om samma syssla klagar han öfver sin stora fattigdom i hvilken han uti 6 år släpat vid denna Schola och at han förut i 5 års tid vid Academien sig uppehållit. Två år förut eller år 1686 klagade han ock hos Consistorium öfver sin ringa lön, som då gjorde knapt 200 daler kopr:m.

2:o Claudius Juniander, som innehade sysslan ifrån 1689 till 1694, då han blef Capellan i Nycarleby. Han var den siste Caplan med fullmagt öfver hela Socnen Wuoskoski inberäknat, och dog den 27 Martii 1710. Dennes far var rådman i Nycarleby och hette Johan Carlsson. (se Kyrkok:ls Prot. för 1702 Dominica 21 p. Triv.)

3:o Laurentius Andrea Matilain. Om honom finns ingenting vidare anmärkt, än at han förestått Pædagogien ifrån 1694 till 1699.

4:o Andreas Lundelius ifrån 1696 till 1710. Et Probste Visitations Protocoll af d. 16 Febr. 1699, som ännu är i behåll i Kyrkan uplyser, at Disciplarnes antal samma år varit 24, at de främste varit anförde i Donato samt jämte någre andre gjort god början in arithmeticis. En del läste Cathetismum och de nysskomne abc Boken. Förmodligen har Lundelius på samma sätt som hans företrädare för sin bättre utkomst skull med predikande och andre presterliga förrättningar biträdt Ministerium, Hvarför han i Socnen hade någon Spanmåls upbörd, utom de anbefaldte Djekne penningarne. Antingen nu Allmogen härigenom tyckte sig vara besvärad af för många Prästers lönande, eller Prästerne själfve varit för mycket noga vid sina rättighetes indifvande, eller ock någon Civil Herres enskidha agg uphetsat allmogen, så besvärade hon sig hos dåvarande Landshöfdingen General Majoren Friherre Lorenz Clerck öfver samtel. Prästerskapets härstädes ovanlige och alt för excessive opbörder och Lundenius blef äfven i denna process indragen. Genom Utslag dat. Korsholm d. 10 April 1708, som finnes i Nycarleby kyrka resolverade Landsh. punctevis öfver dessa klagomål och jag får däraf utdraga endast det som angår Pædagogen.

”till scholmästaren bör fuller efter Kongl. Förordningar utgöras 18 K:mt af hvar Röök i Sochnen item efter gammal låflig plägseed en vacka Sädh, men kiött, ljuus och höö intet.”

När Cap. Claas Juniander dog d. 27.3.1710, förordades Lundell af Probsten Mag. Joh. Gezelius på Consistorii befallning at förestå nådåret för Junianders änka, hvarefter han fick Caplans sysslan.

5:o Carolus Remahl ifrån 1710 till 1714 då folket efter det olyckliga Kyro slaget härifrån almänt begaf sig på flygten, hvaefter Scholan i 8 år stod öde. De flygtade hade till största delen återkommit 1722, då man åter började tänka på Scholans uprättande.

6:o Johannes Degerman ifrån 1723 till sin död Julii 1734.


Min önskan är at Desse Handlingar måtte genom Herr Kyrkoherden Mag. E. J Frosterus benäget tillställas Pædagogen i Nycarleby Mag. Nils Mathesius, som icke lärer underlåta at af dem göra det bruk de förtjena och förvara ibland Nycarleby Scholas Acter utom det gamla Visitationsprotocollet af 1699 som lär tillhöra kyrkan.



Joh. Gabr. Toppelius (1767—1808). Originalet och en sentida avskrift finns i Nykarleby stads arkiv.


Läs mer:
Trivialskolan i kapitlet Fakta.
Nykarleby pedagogi efter 1809 av Erik Birck.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2004-10-24.)