Vägar via Nykarleby.

 

På östra sidan Bottenviken började Kronan i medlet av 1600-talet förbättra vägarna, både Strandvägen och Kyrokangasvägen, strax efter att posttrafik hade satts igång. Posten hade strategisk betydelse under krigstillstånd. De vägbyggen, som Per Brahe satte igång mellan Kajana och Brahestad och mellan Nykarleby och Ruovesi, hade sin bakgrund i handelns behov, tillika med administrativa och militära behov, mindre för att underlätta resenärernas färder på de gamla stigarna. För att det hela skulle fungera väl grundades gästgiveri- och postväsendet.

Vägen till Nykarleby skulle byggas för att utvidga stadens handelsområde, locka bönderna med sina varor och för att underlätta de militära förbindelserna till Tavastehus, där armén hade sin samlingsplats. Samtidigt blev Gamlakarleby utan väg mot upplandet.

Vägen drogs förbi Lappo och Alavus. Den blev långsamt färdig och var på många ställen inte märkvärdigare än de stigar längs vilka väglinjen drogs upp. Det var besvärligt att bära bördor på vägen och först på 1660-talet började vägen vara i sådant skick att man kunde börja använda kärra. Bårsläpan begränsade i sin tur storleken på lasset och därför gick en betydande del av trafiken till marknaderna under Mickels- och Kyndelsmäss i Nykarleby längs med Lappo å. På vintern gick färden med släde längs med åstränderna eller på isen.

Invånarna i det inre av Pedersöre brukade en gång om vintern resa till Nykarleby tills det att Jakobstad grundades 1652. Vid sekelskiftet 1600–1700 började staden utvecklas snabbare än Nykarleby, vars handelsområde som hittills omfattat Pedersöre, Nykarleby, Vörå och Lappo, började naggas i kanterna, detta ytterligare när nya marknadsplatser kom till i Storkyro, Lappo och Vörå.

Nykarleby, som hade varit den ledande handelsstaden mellan Uleåborg och Vasa, kom att bli exemplet på uttrycket ”de första skola bli de sista”.

    Gästgiverier mellan Gamla Karleby och Björneborg

Carl Bergqvists ”Wäge Charta öfwer Finland och Norrland” från 1757 i ”Vägvisare til och ifrån alla städer och namnkunniga orter, uti Svea- och Götariken, samt Stor-Förstendömet Finland” utgiven av Georg Biurman 1776. Förstoring.
 
Niemi
Vitick
G:Carleby
Storån [?]
Abbors
Kråknäs
(Jacobsstad)
Sundby
Soklåt
Nya Carleby
[Märkligt att inte Juthas finns.]
Munsala
Koujocki [Kovik]
Miecka
Speck [?]
Veikars
(Wasa)
Toby [Här delar vägen upp sig i två.]
Sölvoby [Solf]
Malax
Petalax
Maikepä [?]
Harrström
Toby
Norrnäs
Finby
Pinlax [?]
Teikeby [Tjöck?]
Christinæestad
Lappfjärd
Härkeriby [Härkmeri]
Skaftung
Syby [Sideby]
Sastmåla [Merikarvia]
Hvittisbofjärd [Ahlainen]
Ransnäs
Björneborg

 

 


De heldragna strecken betyder landsvägar och de prickade socken- eller viktig lokalväg, som det såg ut i medlet av 1700-talet.


Sammandrag ur boken Via Österbotten (1999). Vägmuseets publikation.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Vägväsen i upplagsverket Finland.
Före turisterna - Vägvisare och tidiga resehandböcker på Christensen & Co Antikvariat.
(Inf. 2011-11-18, rev. 2014-07-22 .)