Till Folkvännen.

Denna examen, den nionde vid detta lärovärk, hölls den 13 och 14 dennes och var såsom vanligt besökt af talrik menighet, ehuru vädret ingalunda var lockande, ty det var kallt och ruskigt. Såsom vid seminarierna är vanligt var examen fördelad på tvänne dagar. Första dagen på förmiddagen examinerades seminaristerna uti religion, svenska och finska, matematik, historie och geografi, naturkunnighet, psykologi och pedagogik. På eftermiddagen hölls examen, i seminariets normalskola, där man var i tillfälle att se de unga lärarekandidaterna ådagalägga sin lärareförmåga. Med lugn, säkerhet och själfständighet uppträdde de inför sina klasser utan att besväras af den manliga blyghet och tafatthet, hvaraf unga lärare lida, när de skola uppträda inför en större publik. Normalskolan har under läseåret varit besökt af 76 elever, fördelade på sex klasser: Följande dag, den 14, kl. 9 f. m. Samlades menigheten åter i seminariets stora gymnastik och festsal för att höra och se uppvisningen; i sång, musik och gymnastik. Det var som vanligt examens glanspunkt. Som vi äro oförmögne att afgifva något själfständigt omdöme om den musikaliska delen af examen, vilja vi meddela programmet, som upptager ej mindre än 12 nummer, nämligen:

Enligt kännares utsago hedrade uppvisningen i hög grad inrättningens nitiske och skicklige sång och musiklärare, ehuru den anmärkningen kunde göras att tenoren klingade något hest, hvilket lär berott på en blott tillfällighet, den kalla väderleken. Mellan sång och gymnastikuppvisningen försiggick utställning af handarbeten, ritningar och skriftliga arbeten. Man talar mycket om den österbottniska slöjdfärdigheten, men här var man i tillfälle att se ett lysande prof därpå. Icke blott mängden utan framför alt beskaffenheten af de utstälda slöjdartiklarna slog enhvar med häpnad; särskildt fäste man sig vid de välgjorda rottingssoffor och stolar, som voro utstälda. Bland ritningarna tilldrogo sig isynnerhet de utmärkta kartritningarna ett särdeles intresse. En Finlands karta i stort format och fernissad kunde man knapt tro vara gjord för hand, så fint och skickligt var den utförd. Eleven, som ritat den, Anders Kronman från Mustasaari bedömdes för alla sina tekniska arbeten såsom en utomordentligt framstående elev i detta afseende. Han och en hans kamrat, I. Vihlman från Borgå, erhöllo äfven ett extra understöd af 30 mark för den flit och skicklighet de ådagalagt i handarbeten. En stor del af de vid seminariet tillvärkade slöjdartiklarna var redan före examen afsänd till utställningen i Moskva. Efter utställningen följde gymnastikuppvisningen, hvilken med mycket intresse åsågs af de examens besökande. Sedan examen sålunda var slut, följde afslutningen.

Varmt och allvarsamt talade seminariets direktor, F. V. Sundvall, till de utgående kandidaterna om deras plikter mot sig själfva och emot fosterlandet, i hvars tjänst de nu stå färdiga att inträda. Därpå utdelade han afgångsbetyg åt de 10 kandidaterna. Härefter framträdde en af dessa, K. J. Hagfors, och höll ett särdeles varmt och anstående afskedstal till seminariets lärare och sina både afgående och kvarblifvande kamrater. Talet skulle blott förlora därpå och läsaren vore ej i tillfälle att taga kännedom om dess innehåll, om jag blott i korthet skulle återgifva detsamma; jag tager mig därför friheten meddela detsamma i dess helhet i nästa nummer. Det kan bäst af alt ådagalägga den anda, som är rådande vid Nykarleby seminarium, ty att talaren värkligen menade allvar med hvad han sade, framgick af den djupa rörelse, hvarmed han framsade sina ord.

Seminariet har under året haft 58 elever nämligen: 14 på I, 19 på II, 15 på III och 10 på IV klassen. Från I till II klassen öfveflyttades 12, från II till III uppflyttades alla, frän III till IV uppflyttades äfven alla, en dock med vilkor, och från IV klassen utdimitterades alla. Första gången utdelades nu till de besökande trykta program för examen och musikuppvisningen; detta tillföljd däraf att Nykarleby nu har tryckeri, hvilket det förut icke haft. Första gången utdelades äfven nu ett stipendium af rådman Lybecks donation. Tvänne Nykarleby barn, Holländer och Holmström, erhöllo hvardera 61 mark 75 penni.

Med denna termin slutade en af seminariets lärare sin värksamhet vid detta lärovärk, där han tjänstgjort endast en termin. Lektorn i historie, geografi och pedagogik, B. Boxström, har blifvit utnämd till enahanda befattning vid Sordavala seminarium. Hans värksamhet i Nykarleby är så till vida af betydelse, att han velat ingjuta i sina elever en annan fosterländsk anda än den, som hittils besjälat dem. — Försöket påstås hafva burit  i n g a  f r u k t e r.*  Mest kommer han troligen att saknas i Nykarleby af suomalainen seura”, hvars varmaste ledamot han skall hafva varit. Hans afskedstal vid festmiddagen hos lärovärkets direktor, efter slutad examen, skall hafva varit genombitet fennomanskt, men som undertecknad icke hade äran vara närvarande, kan jag ingenting därom säga. — Klockan 4 på eftermiddagen, den 14 hölls, såsom bekant ett folkskolläraremöte i staden. Där sägs utom seminariets lärare och en ganska talrik allmänhet äfven öfverinspektorsadjointen, filosofiemagister G. Lönnbäck, hvilken närvarit vid seminarieexamen. Vi skola med det snaraste meddela den delvis ganska intressanta diskussionen. J. H—n.

*) Spärrningen är af red.

De nu utgångna eleverna äro följande: Karl Grannas, Karl Johan Hagfors, Mårten Ingman, Anders Kaustell, Simon Kullström, Mårten Lasus Gustaf Adolf Nysten, Alexander Sandkulla, Adolf Viktor Stark och Johan Jakob Vadström.