Krönika.

——

Det har på sistone varit lifligare än vanligt i Nykarleby. Marknaden hann knappt blifva slut, innan vi begynte vänta prästerna, och efter prästerna kom teatern med „Den omförgyllda lergöken“, och efter teatern få vi väl diverse konserter, så att ledsamt är här inte.

De österbottniska prästernas brödraförbund hade i år valt Nykarleby till mötesplats. Detta val var lyckligt, ty ingenstädes i Finland torde man vara mera prästerligt och kyrkligt intresserad än just här. Det märktes ock under mötet granneliga, och det redan före dess begynnelse.

Ett litet missförstånd höll dock på att förstämma några fromma människor. Det var torsdag, just den dag, då prästernas kulle komma, och de vetgiriga ville gärna hålla sig i farvattnet för att se dem och deras fruar. Jag tänker, att Granbergs och Öhmans gjorde goda affärer den dagen, ty i de trakterna skulle ju de efterlängtade röra sig. Och prästerna kommo.

Men hvad sågo de vetgiriga?

Några glada unga män och kvinnor med vidunderliga hattar och bjäfs och flärd, så att det var en ren skandal. Man visste knappt, hvad man skulle säga, ty man trodde inte sina ögon. Har då flärden vunnit insteg i de fromma prästhemmen?? Gud ske lof; det var inte så illa. Prästerna och deras fruat hade gått längs banvallen direkte till Missionshuset för att dricka kaffe. De glada herrarna och de utstyrda damerna, som kommo den vanliga vägen in till staden, voro skådespelare och skådespelerskor, hvilka här skulle ge en repris af „Den omförgyllda lergöken“. Så snart man insett sitt misstag, lugnade nerverna sig, och jämvikten var återställd. På kvällen var bönehuset fullt och äfven rådhuset.

Den liturgiska gudstjänsten i fredags samlade också öfverfullt hus, och någonting så stämningsfullt har man nog inte hört här. Mina grannar hade riktigt behof af att meddela sig med hvarandra i kyrkan, ty de kände inte igen orgeln, hvars toner fyllde hvalfven med en himmelsk musik, till dess att den i utgångsstycket brusade som själfva hafvet. — Pastor Bengs predikade med den trons värme, som så fördelaktigt utmärker honom, men hans predikan led af en betänklig brist på innehåll. Det blef mest utrop och omsägningar af samma sak med många ord. Och dock var ämnet så rikt. Höstsolen förgyllde så vackert den andaktsfulla menigheten, och naturen rundtomkring hade gifvit så goda uppslag för betraktelser öfver Guds storhet och godhet. Runeberg yttrar någonstädes, om jag inte missminner mig, att människorna gå med förbundna ögon och se inte den lycka, som blomstrar omkring dem. Kunde inte det ämnet utnyttjas? Af utmärkt verkan var historien om Lars Stenbäck, som gick ut med sin bibel till Myrberget i Wörå, ehuru talaren nyligen berättat samma historia på vår ort och inför väsentligen samma publik. Men jag förglömmer mig och kommer in på områden, som ligga utom mitt distrikt.

Från den sköna kyrkomusiken är det emellertid inte långt till fröken Liljequists konsert. Den hade icke lockat fullt hus, men en publik, som med intresse följde den unga konstnärinnans föredrag och med tillfredsställelse lade märke till de gjorda framstegen.

*                *
*

Så har då höstsäsongen begynt och fyllt oss med skönhetsintryck af olika slag. Men det sköna är en gäst, som blott kommer på besök och lämnar oss snart.

Öppna vi tidningarna, möta oss stora öfverskrifter som tala om rysligheter af olika slag. Jag vill inte skrifva om det barbariska kriget eller om koleran eller om hungersnöden till följd af den dyra maten. Men hvad skall man säga om de uppseendeväckande morden?

[Helsingfors stadsfiskals självmord och svenska riksdagsvalet utelämnade.]

*                *
*

Jag ämnade afsluta denna krönika med en betraktelse öfver den milda och vackra hösten, som låtit gräset grönska på lindorna och hållit vägarna torra, så att de varit idealiska t. o. m. för automobiler, som numera rulla mellan Vasa och Jakobstad. Ja, rosenbuskarna i min lilla trädgård ha låtit locka sig att blomma andra gången. Ännu i söndags den 8 oktober bar en (statsrådet Poppius) en stor mängd fullt utslagna rosor. Men så kom måndagens rysliga nordanstorm med snöblandadt regn, hvarpå följde köld och snö, som ännu i tisdags låg på marken, och det var slut med rosorna, slut med de torra vägarna, slut med alla sommarminnen.

Nu är det riktig höst med grå himmel och gyttja och några graders värme.