På sommarresa mot söder.

Nådendal den 6 juli.

Det var en smula för kallt i Nykarleby, och så beslöt jag att uppsöka värmen. Jag packade min kappsäck med ett stilla välbehag, och den 30 juni bar det av.

Solen log, rönnarna blommade, svalorna kvittrade, och en katt sprang över gatan framför mig i Nystan. Det borde vara ett gott tecken. — Sommarlediga skogsarbetare solade sig i åbranterna, och kyrkans dörr stod öppen.

Lördagens frid höll just på att lägga sig över hemstaden. Poliskonstaplarna åkte velociped, och kommissarien övade sig att sköta bil, medan länsmannen med säkerhet körde sin nya eleganta vagn över Stora bron. Borgmästaren hade lagt av sin värdighets mantel och spatserade med händerna i fickorna på Bankgatan, mäster Finnström hade fått andrum och stod borta i hörnet på torget och såg på, huru staden tömdes. Och på Föreningsbankens trappa stod lektor Oljemark, något sned av juli månads lön, som tyngde i barmfickan, men lycklig över den frid, som lade sig över gatorna, torget och människorna.

Med detsamma kom bussen, som skulle föra mig till Vasa och så vidare söderut.

[Resan genom svenska Österbotten utelämnad, men den finns i Nationalbibliotekets digitaliserade material.]

Kurre.