XVII. STADENS INFRASTRUKTUR OCH ALLMÄNNA SERVICE UTVECKLAS

Kommunikationerna förbättras, cykeln och biltrafik


Den moderna tiden gjorde småningom sitt inträde även på kommunikationernas område. År 1882 förvärvade sig Gustaf Hedström som den förste i staden en velociped: ”Peden” eller cykeln skulle snart bli var mans och kvinnas egendom och innebar en revolutionerande förbättring i människornas möjligheter att förflytta sig på det österbottniska slättlandet. Nästa steg var bilen, som numera mer eller mindre undanträngt cykeln och helt förändrat samhällenas kommunikationsnät och dess sociala och näringspolitiska struktur.

Den 23 april 1907 visade sig den första bilen i staden, där den väckte mycken uppmärksamhet och blev allmänt beskådad. Många hade ej tidigare sett en sådan vagn. Bilen tillhörde herrarna Holger Ramstedt och Artur Eklund från Jakobstad och var av märket Reo (Lansing, Mich.) Färden hade tagit 1 3/4 timme, ty vägen hade varit synnerligen dålig och mötande hästar mycket uppskrämda, varför all möjlig försiktighet varit av nöden. Man hade ock varit ovan vid ”maskinens begagnande”.

[Kurre skrev i en krönika i maj 1912 om stadens första motorcykel, så jag vände mig till Anders Fors:

Detta var intressanta uppgifter. Jag vet att J. W. Nessler köpte motorcykel 1916 efter att den smalspåriga järnvägen lades ned. Vi hittade nämligen hans ”MC-körkort”, eller körtillstånd kanske det heter vid denna tid, då vi tömde Nesslers tryckeri. Finns i dag på museet. Fråga Stig Haglund. Detta var en amerikansk MC av fabrikatet Thoroughbred från ca 1904. Till konstruktion och utförande mycket lik Indian och Reading Standard motorcykel från samma tid. De använde samma motor. Bifogat ett par bilder hur den såg ut. I dag finns dierse rester kvar av Nesslers MC hos en samlare. Men vem vet, kanske det är tal om samma mc som beskrivs i texten och den som Nessler senare förvärvade?

     
 
Reklam för Thoroughbred.
Cycle and Automobile Trade Journal.
Förstoring.
  En riktig Thoroughbred.
Förstoring.

(Inf. 2022-03-08.)]



[I november 2024 hittade Anders på en auktionssajt i Wisconsin en 1906 Thoroughbred Single som producerades endast det året. Troligen var det så stadens första motorcykel såg ut. Förstoring.
(Inf. 2024-11-06.)]


År 1913 fick staden sin första automobil. Ägare var Joel Lillqvist och bilen var avsedd för taxitrafik. Den var av märket Studebaker, ”utmärker sig genom en lätt och ljudlös gång, i vilket afseende den på ett fördelaktigt sätt skiljer sig från många af de bilar, som dag och natt töffar fram längs våra gator”, skriver ortstidningen. 17) Motorn var 25 hkr stark, och ”kan enligt verkställd provkörning utan risk framdriva automobilen med 8 mil i timmen.” Bilen rymde 5 personer ”utom några småttingar”. Taxan var ej hög, 1:50 mk per mil vid vanlig landsvägsfart, d. v .s. billigare än med gästgivarskjuts. Lillqvist var den förste, som fick körkort i Nykarleby. [En av de första skjutsarna.]

Den 28 april 1913 godkände stadsfullmäktige ett av magistraten utarbetat förslag till ordningsregler för automobiltrafiken. Högsta tillåtna hastighet å stadens gator och vägar var 1 mil i tim. nattetid samt 1 1/2 mil om dagen. På vägen till Andra sjön tilläts endast 1 mil dygnet om.

I juni 1914 hade Lillqvist redan 2 bilar, Victor Holmström likaså 2 och forman Karl Wikman 1. Tre bilägare i Jakobstad hade dessutom för magistraten anmält, att de var sinnade att stationera automobiler i Nykarleby, varjämte tre bilägare i Vasa ville betjäna staden med sina inalles 5 bilar. Automobiltrafiken lovar således att utveckla sig på orten, konstaterar ÖP (12.6.1914).

I maj 1914 öppnade Joel Lillqvist den första regelbundna automobiltrafiken Nykarleby—Vasa med sin 5-personers taxibil. Bilen gick från Nykarleby varje tisdag, torsdag och lördag kl. 6 f.m. med ankomst till Vasa kl. 11 f.m. och från Vasa kl. 3 e.m. samma dagar, med ankomst till Nykarleby kl. 8 e.m. Taxan var 14 pi per km.

Under kriget rekvirerades bilarna förmodligen. I varje fall var staden utan hyrbilar till våren 1923, då postiljon Joel Ahlström (f. 8.9.1870 i Nkby d. 22.8.1953 därst.) anskaffade en täckt paketbil, som rymde 12 personer. Bilen betjänade även järnvägstrafiken och avgick till Kovjoki till förmiddags- och eftermiddagsposttågen. Passagerartaxan var 10 mk per person och 2 mk extra för avhämtning inom staden. Efter Ahlströms pensionering i mitten av 1930-talet övertogs Kovjokitrafiken av sonen, postförare Karl Joel Ahlström (f. 13.7.12 i Nkby, d. därst. 14.6.67 genom drunkning).



Joel Ahlströms ”Automobilförarecertifikat”. [Joel Ahlströms ”Automobilförarecertifikat N:o 2” daterat den 1 juni 1924. Förstoring.
Stefan Ågholm tillhandahöll, Stig Haglund digitaliserade.
(Inf. 2009-02-08.)]


Under kriget försvårades post- och passagerartrafiken på grund av svårigheten att underhålla bussen med reservdelar o. dyl. I april 1945 lyckades Ahlström emellertid få köpa en ny buss med stark motor för 550.000 mk ”utan ringar”. Trafiken fortsatte därefter tills den nya järnvägen öppnades för trafik 1949, då busslinjen indrogs.




[NYKARLEBY - KOVJOKI står på bussen som svänger från esplanaden in på Bankgatan i riktning österut. ”Ur väg! Förr herr Ahls...” löd den beskurna bildtexten. Någon gång under tiden 1924–30 då A-B UNIONBANKEN verkade. Förstoring. Kenneth Fors tillhandahöll.
(Inf. 2020-01-26.)]


Ahlströms buss den 1 maj 1934. På sidan står "NYKARLEBY—KOVJOKI" [Ahlströms buss den 1 maj 1934. På sidan står ”NYKARLEBY—KOVJOKI”.
Stefan Ågholm tillhandahöll, Lars Pensar digitaliserade.]

År 1923 öppnade W. Svanbäck taxitrafik med en personbil, som rymde 4 personer. En resa till Andra sjön kostade 20 mk, till Juthas 25 mk och till Kovjoki 50 mk o.s.v.

I juni 1924 bifölls Finska Mineralolje AB:s anhållan att på arrende få öppna en bensinstation i staden. Plats anvisades strax norr om Alfred Sunds gård [museet] (tomt 219) invid norra tullen. Arrendet gällde fem år mot 100 mk per år. De nuvarande servicestationerna Esso, innehavare 1975 Sundkvist & Kavander, på tomt nr 18 vid Sollefteågatan och TB i hörnet av denna gata och Gustaf Adolfsgatan, innehavare 1975 Holger Sund, tillkom båda på 1960-talet.

Alfred Sund drev från juni 1922 till 1930-talets mitt busstrafik staden—Andra sjön.


Forman Alfred Sund och hustru Aina med 14 av sina 16 barn.
Forman Alfred Sund och hustru Aina med 14 av sina 16 barn.
[Beskuren i över- och underkant. Alfred Sund byggde gården på Gustav Adolfsgatan 44. Aina hedrades med Finlands vita ros' orden. I Nykarleby bodde/bor åtminstone följande barn: Taxitrafikant Einar Sund, TB-bensinstationsägare Holger Sund, lärarinnan Göta Lundqvist, Hildur Svensson, maskinvakt Erik Sund, lastbilstrafikant Gunnar Sund (röd Fargo) och barnträdgårdslärarinnan Ulla Nordström i hemgården. Helmer, Hjördis och Margareta flyttade från staden. Längre än så sträckte sig inte mina kunskaper i släkthistoria. Alfred med notdragare. Sunds kiosk. Nykarlebystjärna à la Sund. Nära ögat. Mormor berättar av Linn Nystedt. Utfärder till Kauhava. Alfred Sund 75 år. Sund av Börje Wilkman. Lek med revolver kostar 16 års gosse livet.]


En annan autobuss, ägd av Arvid Haldin, trafikerade sedan den 11 juli 1924 linjen Jakobstad—Nykarleby—Vasa varje tisdag och lördag. Avfärden skedde från Jakobstad kl. 12. Biljetten Jakobstad—Vasa kostade 50 mk. Detta var början till bussbolaget Haldin & Rose.


[Ida Pensar och en väninna i mitten på 1920-talet vid Gamlakarleby-bussen vid torgets nordöstra hörn. Notera trafikmärket! Förstoring.
Lars Pensar tillhandahöll.
(Inf. 2013-02-07.)
Kolorering: Peter Gullback 2022-03-22.]



I aug. 1924 öppnades regelbundna autobussturer mellan Nykarleby och Jakobstad måndag, onsdag och lördag av den s.k. Forsby-bilen. Avfärden skedde kl. 8.30 och återkomsten kl. 13 måndagar och onsdagar och kl. 14 lördagar.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 482 f.

Fortsättning på kapitlet: Taxi.



[Forsbybilen. Bussens ägare var Björkman/Bäck från Forsby och med denna buss for min moster Irene till Jakobstad på 1920-talet i Elna Levlins sällskap, berättade Christine Laihorinne som tillhandahöll. Förstoring.
(Inf. 2008-03-12.) Kolorering: Peter Gullback 2022-03-22.]


  Men det är inte blott naturen som vaknar. Även den åldrande människan måste gnugga sina sömntunga ögon inför vårens nya liv.
     Bilarna ha nu definitivt erövrat Österbotten, och Nykarleby är inte längre den tysta staden, där även livet stannat i sitt lopp. Bönderna i bygderna ha bilar, stadens åkare ha bilar, och bilen ger sin prägel åt livsbilden för dagen. Vi ha regelbunden biltrafik på Kovjoki, regelbunden biltrafik påWasa.
     Och till anständigt pris, tack vare bilkungen Ford. Alla förnämliga byar ha sin bil, och de prunka i praktfulla färger: Pensala i rött och gult, Munsala i rött, naturligtvis Jeppo i grönt. Och Forsby och Soklot    Ja, vem känner dem numera alla!

Kurre, 23 maj 1925. Hela krönikan.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2014-11-10) ]



Annons för Haldin & Rose ur Genom Svensk-Finland. Vägledare för turister av M. Holmberg
[Annons för Haldin & Rose ur Genom Svensk-Finland. Vägledare för turister av M. Holmberg (1936).]



Läs mer:
Innehållsförteckning till kapitlet Fordon, flytetyg med mera.
Bensinmackar av Lars Pensar.
Ahlströms automobiler.
Runar Stills A-Ford.
Om bilar av Bror Johansson.
Den reguliära automobiltrafiken Vasa—Nykarleby. ÖP 1914
Expressbilen Jakobstad—Wasa. ÖP 1928
Allt bättre bilkommunikationer. ÖP 1928
”Haldins”. En trafikhistoria i tre etapper; 90 år, 60 år och 30 år sedan starten av Lars Pensar.
Nykarleby i Finska Cyclistförbundet. Velociped-ruter i Finland.
(Rev. 2024-11-12 .)