Nykarleby seminarium 1873—1923 av Karl Johan Hagfors



VII. SEMINARIETS ÖVNINGSSKOLA.

.Dess uppkomst och utveckling.

Det nya seminariet behövde snart en skola, där de blivande lärarna skulle få sin praktiska utbildning. Dess namn blev normalskola och kallas så ännu i dagligt tal, men har sedan 1900 officiellt burit namnet övningsskola.

Seminariet övertog 1875 Nykarleby stads lägre folkskola, och den 1 oktober samma år trädde den egentliga normalskolan i verksamhet med sin första klass, därvid uppslukande stadens lägre elementarskola med anor från 1640, ty den hade trätt i stället för den trivialskola, som grundlagts i „grevens tid“ och som flyttats till Wasa 1684. Seminariets småbarnsskola förblev en lägre folkskola med två avdelningar, som sköttes av en lärarinna, medan normalskolan fick fem klasser. En omorganisation ägde dock rum vid sekelskiftet, när den s. k. sammansatta klassen hösten 1900 tillkom. I berättelsen för läsåret 1900—1901 har “övningsskolan“ sex klasser och den nya „sammansatta klassen“ fyra avdelningar.

G. Lönnbeck.
G. Lönnbeck.

Vid en inspektion den 5 mars 1900 yrkade överinspektorn dr G. Lönnbeck på, att i övningsskolan även måtte intagas flickor, då ju landets folkskolor äro samskolor och då annars på orten icke funnes tillräckligt med elever, ifall skolan utvidgades med en påtänkt sammansatt klass. (Vid en inspektion yrkar överinspektör W. Floman redan 1890 på anställandet av en rutinerad lärarinna för fyra klasser.)

Om dr Lönnbecks förslag enade sig kollegiets medlemmar, medan direktor påpekade en mängd praktiska olägenheter av nämnda anordning. De första flickorna, till antalet 9, intogos 1901, och de ökades sedan år för år; ett nytt liv begynner i övningsskolan, som därefter på ett glädjande sätt utvecklat sig, krävande snart nog även nya lokaler.

År 1899 1900  var elevantalet 111
1904 1905 71
1904 1905 162
1914 1915 204
1919 1920 179
1922 1923 165

Det nedåtgående elevantalet under senare år orsakas därav att skolstyrelsen påyrkat inskränkning av de stora första och andra klasserna, som hindrat en effektiv undervisning. En mängd inträdessökande ha därför blivit avvisade, vilket kunnat ske, sedan Nykarleby landsförsamling inrättat en lägre folkskola i stadens omedelbara närhet. En annan orsak till minskningen är den nya samskola, som inrättades i staden 1919 och till vilken skola en mängd elever övergått från övningsskolans tredje och fjärde klasser. Detta sakförhållande måste beklagas, då de mera begåvade eleverna lämna skolan och de två högsta klasserna bliva mycket små.

Seminariets övningsskola har under de hittills gångna åren vant besökt av 1,237 elever. Av dessa ha

erhållit avgångsbetyg 514
avgått före avslutad kurs 556
avlidit under skoltiden 19
I skolan kvarstå efter dimissionen i år 148
Summa
1,237

 

Lärarpersonalen.

Då normalskolan öppnades 1875, förordnades elementarläraren Thor Otto Stenbäck att som vikarie sköta tjänsten. Vid hans avgång 1876 blev lärarinnan vid småbarnsskolan Minnona Rancken tjänstförrättande och skötte befattningen till inpå vårt. 1880, då hon på begäran erhöll avsked och folkskolläraren Anders Nyby tillträdde befattningen som ordinarie innehavare. Han hade dimitterats 1877, varit lärare i Björneborg och blev efter erhållen dispens normalskollärare. Vid den tiden erfordrades fil. kandidatexamen för nämnda befattning. Lärar Nyby dog emellertid redan den 5 dec. 1882, och tjänsten bestriddes av vikarier, tills folkskolläraren Karl Fredrik Spolander blev i början av 1884 normalskollärare och år 1900 skolans överlärare. Han hade dimitterats 1880 och varit folkskollärare i Ekenäs, innan han efter erhållen dispens blev normalskollärare. Överlärar S. var en god ordningsman och en fordrande lärare. Efter väl förrättat värv och 30 års tjänst tog han avsked den 1 sept. 1910.

 

K. F. Spolander.
K. F. Spolander.
Hjalmar Björkvall.
Hjalmar Björkvall.


Till den lediga överlärartjänsten anmälde sig som sökande läraren vid Fiskars folkskola Hjalmar Björkvall, läraren vid Helsingfors folkskolor Richard Malmberg, t. f. överläraren Alex. Björklund och folkskolläraren Arthur Johansson, vilka avlade praktiska prov den 14—18 nov. 1910. Till tjänsten blev Hjalmar Björkvall utnämnd den 20 dec., men över utnämningen anfördes besvär, och först den 8 juni 1911 blev han förordnad att på två provår bestrida befattningen, som han tillträdde den 20 augusti samma år och sedermera handhaft.

Alex. Björklund.
Alex. Björklund.
O. G. Holmberg.
O. G. Holmberg.

Då sammansatta klassen år 1900 inrättades, blev ende sökanden folkskolläraren Alexander Björklund efter avlagda prov den 17 och 18 maj utnämnd till lärare vid nämnda klass, och tillträdde han vid början av därpå följande hösttermin den befattning, som han fortfarande sköter. Han hade dessförinnan verkat som lärare i Kovjoki och Forsby folkskolor i Nykarleby samt som tidningsredaktör i Gamlakarleby. [Brev avsända av Björkvall.]

År 1919 ökades lärarkrafterna med en lärare för övningsskolans högre klasser, och anmälde sig till den lediga tjänsten som ensam sökande folkskolläraren Arthur Johansson, vilken den 9 dec. förordnades att under två provår bestrida tjänsten. Han tillträdde den emellertid icke, utan skötte befattningen med vikarier, tills han på begäran erhöll avsked den 17 aug. 1921.

Ledig anslagen, söktes tjänsten av folkskolläraren Otto Georg Holmberg, vilken efter avlagda prov den 16 och 17 nov. 1921 blev redan den 26 i samma månad förordnad att under två provår bestrida tjänsten, som han i egenskap av vikarie skött sedan höstterminens början 1920.

Undervisningen i övningsskolans lägre klasser har skötts av lärarinnor: år 1875—1876 av Elin Emilia Renvall, 1876—1878 av Fanny Hohenthal, vikarie för Minnona Rancken, som blev t. f. lärarinna vid de högre klasserna. År 1878 blev Johanna Nauklér tjänstförrättande och sedermera ordinarie lärarinna, tills hon 1886 inträdde i äktenskap och avgick. Höstterminen sistnämnda år uppehölls undervisningen av Rosa Emilia Danielson, tills Lydia Sundström i början av vårterminen 1887 blev ordinarie lärarinna. Dimitterad från Ekenäs seminarium 1881, fick hon samma år anställning vid fruntimmersskolan i Tavastehus och var sedermera lärarinna vid folkskola i Nääs i Sverge 1884—85. Plikttrogen och samvetsgrann kvarstod hon i tjänsten i närmare 29 år, tills hon vid uppnådd pensionsålder den 31 aug. 1915 avgick. Därefter sköttes undervisningen av vikarier, men den 11 febr. 1916 förordnades ende sökanden Jenny Nylund efter i Ekenäs seminarium avlagda prov att bestrida den tjänst, som hon fortfarande innehar.

 

Lydia Sundström.
Lydia Sundström.
Lydia Sundström.
Edit Alina Björkvall
Jenny Nylund.
Jenny Nylund.


År 1919, då en andra lärarinnetjänst vid övningsskolan inrättades, söktes befattningen av folkskollärarinnan Edith Rosenbladh, som den 9—11 dec. avlade praktiska prov därför; men då hon sedermera anhöll om att icke bliva utnämnd, anslogs tjänsten ånyo ledig och söktes då andra gången av lärarinnan Rosenbladh och av lärarinnan fru Edit Alina Björkvall, som efter vid Ekenäs seminarium avlagda praktiska prov förordnades den 23 nov. 1920 att under två provår bestrida den tjänst, vilken hon från den 7 april 1919 som tjänstförrättande handhaft.




Läs mer:
Normalskolan i kapitlet Fakta.
(Inf. 2005-01-31.)



VIII. SEMINARIETS LÄROPLAN.

I H. K. M. Nådiga Stadga av den 11 maj 1866 om läroplaner vid seminarier och normalskolor ingå utförliga föreskrifter om timantalet i varje läroämne vid ett seminarium och om undervisningens syfte. Eleverna i kl. I—III skulle enligt denna stadga ha 48 veckotimmars undervisning i klass, vartill kom städningsarbete av olika slag; och kl. IV hade 22 veckotimmars undervisning i klass utom övningslektionerna i normalskolan.

Denna stadga tillämpades ej strikte. Men man var den tiden ej rädd för arbete. Läsåret 1873—1874 hade de nyintagna eleverna i Nykarleby seminarium 50 t. i veckan, vilket timantal dock minskades redan hösten 1874, så att kl. I hade 45 t. och kl. II 44 t. i veckan. När läroanstalten fick alla fyra klasserna, hade lektionsplanen följande utseende:

Lektionsplan för seminariet 1877.
[Tabell som kanske småningom publiceras.]

Anm: Eleverna i kl. IV hade icke bestämda timmar i slöjd, men förfärdigade ett s. k. kandidatstycke, som skulle ådagalägga deras skicklighet i självständigt arbete.

Detta schema följdes sedan under många år med endast små förändringar, som gjordes, då förslag till nya kurser vart tredje år insändes till skolstyrelsen för vinnande av fastställelse.

Först 1906—1907 inträffade en förändring, då trädgårdslära infördes såsom särskilt läroämne med 2 veckotimmar. Därigenom förverkligades ett önskningsmål, som direktor Z. Schalin vid flere inspektioner uttalat. — Tidigare hade nämligen trädgårdsskötseln bedrivits som praktiskt arbete under ett antal dagar höst och vår, vid sådd och skörd, då eleverna befriats från annat arbete. — Sedermera reglerades undervisningen i trädgårdsskötseln genom skolstyrelsens „anvisningar“ av den 30 dec. 1913, då till den teoretiska undervisningen kom en två veckors kurs i praktiskt trädgårdsarbete, efter det läsåret avslutats. I denna kurs deltog blott en klass i sänder. Denna ordning visade sig mycket nyttig och främjade verksamt intresset för trädgårdsskötseln, men den förblev icke länge gällande.

Lektionsplan för seminariet.
[Tabell som kanske småningom publiceras.]

Seminarierna råkade ut för ett plötsligt reformarbete, då ryska språket 1916 infördes såsom läroämne och kursen förlängdes till fem år genom en „Nådig Förordning“, fastställd i „Kejserliga kvarteret den 18 aug. 1916“. — Eleverna, som sökt inträde i ett fyrklassigt seminarium, överraskades vid ankomsten till seminariet av underrättelsen, att kursen blivit förlängd med ett år och att ryska språket införts som läroämne med 5 t. i veckan. Sedermera skulle också 1 t. användas för genomgående av en repetitionskurs i Rysslands historia på ryska språket. (Flere år före denna förordning eller 1911—1912 hade särskilda föreskrifter givits om undervisning i Rysslands historia och om den ordning, i vilken undervisningen i Rysslands geografi skulle bedrivas).

Redan följande år, 1917, ändras läroplanen ånyo till följd av revolutionen samma år. En ny „provisorisk timfördelningsplan“ fastställes den 17 juli att gälla från början av höstterminen 1917 och genomföres successivt, så att den 5-åriga kursen blev fullständigt genomförd med läsåret 1920—1921.

Lektionsplan för seminariet 1920—1923.
[Tabell som kanske småningom publiceras.]

(Provisoriska timfördelningsplanen av den 17 juli 1917.)

Anm. 1. Finska, frivilligt ämne utom lektionsplanen, 2—3 timmar.

Anm. 2. Lektionerna i spelning givas utom lektionsplanen med 1/4—1/2 t. i veckan pr elev.

För inträde i seminariet bör sökanden enligt nu gällande stadganden ha fyllt 17 år före slutet av det kalenderår, varunder han intages, äga sund kroppskonstitution, vara till sin vandel oförvitlig och inneha kunskaper och färdigheter motsvarande högre folkskolas kurs.

Denna läroplan betecknar icke blott en kursförlängning utan även en kursförändring i andligt avseende. Antalet religionstimmar minskas från 12 t. till 9 t. i veckan, medan naturkunnighet får ett ökat timantal från 11 t. till 21 t. i veckan. Ekonomisk geografi, utvecklingslära och lanthushållning bli viktiga läroämnen. Det andra inhemska språket ströks från programmet redan i den ryska förordningen av 1916, men har vid Nykarleby seminarium bibehållits som frivilligt ämne hittills.

Huru förändringarna under de gångna åren taga sig ut i detalj, framgår av ovanstående tabeller. Huru länge denna „provisoriska“ timfördelningsplan kommer att följas, är ovisst; i seminariekommitténs betänkande av 1922 föreslås förlängning av seminariekursen till 6-årig, varför en ny omorganisation är att emotse.

(Inf. 2005-02-07.)


Karl Johan Hagfors (1923) Nykarleby seminarium 1873—1923.


Nästa kapitel IX.: Seminariets arbetsordning.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2005-01-31.)