Nykarleby seminarium 1873—1923 av Karl Johan Hagfors

IX. SEMINARIETS ARBETSORDNING.

.

Under de tio första åren av seminariets verksamhet voro lästiderna följande: kl. 7—9 och kl. 10—1; eftermiddagstimmarna kl. 4—6 användes företrädesvis till praktiska övningar. I verkstaden var arbetstiden kl. 3—7. Under den mörkaste årstiden framskötos förmiddagslektionerna en halv timme och begynte sålunda kl. ½ 8. År 1883 ändrades lästiderna till kl. 8—10 och 11—2; eftermiddagens lästid förblev kl. 4—6 (och 3—6 i verkstaden).

Denna fördelning av arbetstiden bibehölls ända till hösten 1917, då på direktors initiativ en ny arbetsordning uppgjordes, enligt vilken lektionerna äro förlagda till kl. 8—11 f. m. och 1—5 e. m. Man sökte därmed vinna två syftemål: att bereda eleverna tid för läxläsning även vid dagsljus, så att kvällsarbetet kunde förkortas, och att minska den splittring av tiden, som orsakades av en tredelad arbetstid. Dessutom fick man lämpligare måltidstimmar, nämligen frukost kl. 11 och middag kl. 5. (En mugg varm välling serveras dock på internatet kl. ½ 8 f. m. och ett glas mjölk med bröd kl. ½ 9 e. m.)

Lästiderna vid övningsskolan ändrades samtidigt till kl. 9—11 f. m. och 12—3 e. m.

Denna fördelning av arbetstiden har visat sig ändamålsenlig.

Följande läsordningar ge en inblick i arbetets fördelning under dagens lopp på olika tider (se sid. 62—67). [Läsordningen för 1877—78.]

X. BYGGNADER.

Nykarleby stad hade åtagit sig att kostnadsfritt och för all framtid förse seminariet med erforderliga lokaler och övriga byggnader, dock med underhållsskyldighet för kronan. Då borgerskapet avgav detta löfte, hade man sannolikt icke en klar föreställning om dess verkliga innebörd, ej heller om de kostnader dess infriande skulle medföra.

I kungörelsen av den 17 maj 1871 heter det bl. a., att «inrättningen öppnas om hösten 1872, så framt Nykarleby stadsboer dessförinnan anskaffat lokaler för densamma och dess direktor“. Inom denna tid kunde staden icke anskaffa några lokaler. Penningar saknades och ritningar saknades; dessa senare, uppgjorda av arkitekten Th. Granstedt, blevo fastställda först i juni 1873. Och med stor hast uppfördes under sommaren två byggnader, nämligen den nuvarande ekonomiebyggnaden (kosthållningsbyggnaden) och verkstadslokalen. Det rum, som nu är matsal, blev sedan på hösten klassrum; i övre våningen av verkstadsbyggnaden fick direktorn sin boning, och kosthållningen inrymdes i trädgårdsmästarens nuvarande bostad, där blomrummet utgjorde matsal.

Seminariets huvudbyggnad. [Förstoring. Granen fälldes 2012.]

Genom penningemedlens otillräcklighet råkade byggnadsarbetet i stockning, och i dec. 1873 inlämnade staden till senaten en anhållan om befrielse från all vidare byggnadsskyldighet eller om garanti av 5,600 marks årlig hyra i 12 års tid för alla seminariebyggnader. Hyresmedlen beviljades i apr. 1874; 30,000 mk skulle få lyftas genast och det övriga i poster av 2,500 mk årligen under 12 år. Med det sålunda erhållna kapitalet fortsattes byggnadsarbetet under år 1874; men först 1875 om hösten blev huvudbyggnaden färdig med gymnastiksal i mitten mellan tvenne tvåvåningsflyglar. Hit inflyttade nu seminariets tre klasser och «småbarnsskolan“ med sina två avdelningar, vilka läste i samma rum. Då normalskolan behövde rummen i verkstadsbyggnadens övre våning, flyttade direktorn till Smedsbacka gård invid seminariet, där rum hyrts för honom (Kristliga folkhögskolans nuvarande kosthållningslokal).

Med outtröttlig energi yrkade direktor Conradi på uppförandet av en internatsbyggnad med direktorslokal, vartill ritningarna voro färdiga; men det dröjde hela fem år, innan den blev uppförd. Sedan staden blivit befriad från skyldigheten att uppföra flere byggnader, utlystes i januari 1881 auktion på uppförandet av bostad för internerna och för direktorn — nu på statens bekostnad. År 1882 kunde direktorn och de 30 internerna taga den nya bostaden i besittning; kosthållerskan med sitt hushåll fick samtidigt inflytta i den nuvarande rymliga lokalen.

Byggnadsarbetet, som räckt i nio år, fick då avstanna för en lång tid.

Nykarleby stad, som råkat i ekonomiskt trångmål genom de dyrbara byggnaderna, anhöll 1884 hos senaten om befrielse från att betala resten av det amorteringslån, som 1872 upptagits. Och då summan 51,475 mk avskrevs, kändes det som en lättnad för staden att ha kommit från affären. Sedan början av 1885 äger staten alla seminariets byggnader jämte det tomtområde, på vilket de äro uppförda.

De nya byggnaderna ansågos till en början både vackra och ändamålsenliga, men numera äro lokalerna i huvudbyggnaden icke tidsenliga, ej heller tillräckligt rymliga, sedan elevantalet vuxit och seminariet blivit 5-klassigt. Läroanstalten saknar rum för sin femte klass, den saknar rum för ett laboratorium, och den saknar en gymnastiksal. Direktor har yrkat på vidtagande av åtgärder för avhjälpande av dessa brister men utan resultat, inlagorna ha sannolikt icke ens upptagits till behandling.

Övningsskolans lokal i övre våningen av verkstadsbyggnaden lämnade nästan allt övrigt att önska; där saknades nödiga tamburer, och de små klassrummen voro inom varandra.

Då en sammansatt klass uppkom, blev lokal upphyrd för den på Smedsbacka gård. Men då flickor blevo intagna i övningsskolan, växte elevantalet snabbt, så att den gamla lokalen blev alldeles oanvändbar. Stora ansträngningar blevo gjorda för att få ett nytt hus för övningsskolan. Dessa kröntes med framgång, då landet efter storstrejken erhöll en konstitutionell regering och dr Gustaf Lönnbeck förde seminariets talan i skolstyrelsen. Under vintern 1906 beviljades nämligen ett anslag av 187,320 mk för ombyggnad av verkstadslokalen och för uppförande av en särskild byggnad för övningsskolan, som sedermera uppfördes på de s. k. stenhustomterna vid torget, vilka staden gratis avstått för det behjärtansvärda ändamålet.

Så tillkom det ståtliga stenhuset vid torget, som uppfördes under år 1907, blev avsynat och godkänt den 18 januari 1908 och dit övningsskolan inflyttade den 22 i samma månad.

Ritningarna till denna byggnad ha uppgjorts på Wasa läns byggnadskontor av arkitekt K. V. Reinius, och den saknar måhända stil i yttre måtto, är även olyckligt placerad på den präktiga tomten; men den fyller alla berättigade fordringar på en god skollokal och har verksamt främjat trevnaden och skolarbetet.

Det nya skolhuset, som uppfördes på entreprenad av byggmästar V. Helander från Tammerfors och som är försett med värmeledning, har två våningar utom bottenvåningen. Genom två ingångar träder man in i en rymlig hall, varifrån en bekväm trappa leder upp till de ljusa, 5 m breda korridorerna. Klassrummen äro 8, varav hälften med en golvyta av 46 kvm, 2 äro 53 kvm och 2 äro 68 kvm. Ett av de största rummen är apterat till slöjdsal; gymnastiksalen, som går genom bägge våningarna, är 136 kvm. För skolans lärarpersonal finnes ett rum och ett annat för kandidaterna samt nödiga materialrum.

Det beviljade anslaget blev överskridet med 30,000 mk.

Den samtidigt ombyggda verkstadslokalen blev även mycket tjänlig för sitt ändamål, och där fick man en ändamålsenlig ritsal ävensom smärre rum för spelövningar.

Under år 1915 tillkom på direktor Wichmanns initiativ ett växthus, som seminariet länge saknat och som uppfördes för det billiga priset av 5,500 mk.

Den 15 april 1917 nedbrann till grunden seminariets bastu, som vid denna tid användes av de i övningsskolans hus inkvarterade ryssarna. Anhållan om dess återuppbyggande ingick omedelbart till skolstyrelsen, men frågans behandling drog ut på tiden, så att den nya bastun, uppförd av tegel invid åstranden, kunde avsynas först den 11 nov. 1918. Kostnaderna därför stego till 41,500 mk. Den nya bastun motsvarar högt ställda anspråk.

Seminariets huvudbyggnad, som från den 4 febr. till den 4 juni 1918 varit apterad till fångläger för ryssarna, undergick en grundlig reparation samma sommar. Övningsskolans hus, som från våren 1916 blivit använt som kasern till den 27 aug. 1917, undergick, sedan ryssarna avtågat, en grundlig upputsning på Nykarleby stads bekostnad. — Emellertid blev byggnaden under febr.—maj 1918 använd som lokal för skyddskårens stab och vaktmanskap och behövde en ny reparation, innan skolarbetet kunde vidtaga.

Den 20 sept. 1919 ingick direktorn till skolstyrelsen med anhållan om utverkande av ett anslag för införandet av vattenledning till samtliga seminariets byggnader, emedan det var önskligt, att det mänskliga arbetet ersattes med maskinarbete och emedan bättre tillgång på vatten kunde vara en räddning vid hotande eldfara; seminariets byggnader representerade dessutom ett högt värde under rådande dyrtid. Denna fråga föranledde en vidlyftig skriftväxling, och dess behandling drog ut på tiden, men den 22 mars 1922 beviljade undervisningsministeriet ett anslag av 42,000 mk för ändamålet; under hösten samma år utfördes arbetet av Vesijohtoliike Huber samt avsynades och godkändes den 14 jan. 1923.

Nykarleby seminarium.

Direktors- och internatsbyggnad.

Normalskolan.

Bankgatan med normalskolan och torget till vänster.

[Illustrationerna finns i historiken som skrevs till Sång- och musikfesten 1914 av K. J. Hagfors.]