Wasa=bref. XXVI.

[Sundströms död]

— — —

Den olyckshändelse, som berövade NyCarleby samhälle, en af sina dugligaste samhällsmedlemmar, råd- och handelsmannen P. Sundström, har i dessa orter väckt allmänt deltagande. Rådman S., som hade följt sin måg, en sjökapten, färdig att utsegla från Jakobstad, återvände måndagsaftonen den 4 dennes i mörkret från grannstaden till NyCarleby, åkande med egen häst. Denna hade gjort sig känd, som istadig och svårhandterlig och kommen närmare NyCarleby hamn, begynte hästen krångla, hvarföre både S. och hans dränggosse måst stiga af och vandra ett längre stycke. Därpå satte de sig upp igen. Då hästen icke ville gå fram, hade S. smält till den med piskan, hvarpå hästen ryckte åt sidan och i diket, som till förfärande djup finnes på vägen mellan NyCarleby hamn och stad, vräktes häst och åkdon alldeles öfverända. S. kom under åkdonet och dränggossen med. Ungefär en ½ timme lärer S:s dödskamp räckt, under hvilken tid gossen, oförmögen att röra sig, men icke särdeles skadad hört sin patron våndas och uppsända brinnande böner till hjelparen i all nöd samt med en from kristens tro och ödmjuka resignation ändtligen ta afsked af lifvet och utandas sin sista suck. Dödssättet skall varit qväfning. Drängen måste endast en dag hålla sängen. Några förbifarande hade funnit de förolyckade i diket, sedan de legat der ungefär en timme inalles.

S. som efterlemnar hustru och 10 barn, var känd och aktad för sin gudsfruktan, sin redbarhet och företagsamhet samt sin ovanliga hjelpsamhet och godhet mot dc fattiga. Under hungeråret, hade han utborgat mycket mjöl, och derigenom lidit stora förluster, emedan han icke kunnat neka någon sin hjelp. Man anser likväl, att det vidt utgrenade husets affärer skola kunna så utredas, att det kan fortsätta med sin verksamhet, samt befinnas t. o. m. i godt stick, hvilket lifligt önskas af alla, som kände den aflidnes stora medborgerliga förtjenster och utmärkta karakters godhet.