Munsala den 31 maj.

— — —

Sistlidne fredag den 28 dennes [maj 1869] anlände ångfartyget “Österbotten“ första gången till NyCarleby hamn under sin första resa norrut. Vår orts ångbåtsförbindelse med öfriga verlden kan således först nu anses vara öppnad. Det är visst att beklaga det vi så sent blifva delaktige af en förmån, som man i sydliga delarne af landet redan länge njutit; men då ingen kan skyllas för att de som bygga och bo i “thenna landsända“, kommit sig uti en så afsides vrå vid kusten, så återstår för oss icke annat än att tillsvidare med tysken tänka: “Was man nicht kann ändern, muß man vertragen“. Under tiden kunna vi glädja oss i hoppet öfver den lyckligare tid våra efterkommande skola upplefva, efter Simeon Levis korrespondents påståenden, då nemligen NyCarleby skulle stå i direkta ångbåtsförbindelser såväl med det inre af landet genom Lappo elf som med utlandet, och en hel hop telegraftrådar skulle som radier i en cirkel sammanlöpa med NyCarleby till medelpunkt. Man ser redan en märkbar sträfvan åt det profeterade målet. Frågan om öppnande af en farled genom Lappo elf ned till NyCarleby har väl för tillfället, likt många andra stora företag, af penningebrist förfallit; men i dess ställe är en segelled öppnad mellan Lappo och Alahärmä, der tvenne större lastbåtar redan äro i verksamhet vid nedforsling af plankor och bräder. NyCarleby stads förbindelse med öfriga verlden i telegrafväg är äfven nu närmare än någonsin förut, då “Österbotten“ medförde apparaterna till det nyblifvande telegrafkontoret, hvilket som i morgon borde öppnas till allmänhetens begagnande. Sålunda undslippa trafikerande i NyCarleby för framtiden att som hittills åka åtskilliga mil långsmed den genom staden dragna telegraftråden, för att få den afsänd, och det kunde t. o. m. hända att Hufvudstadsbladet en vacker dag skulle uppvaktas med ett telegram från sin österbottniske korrespondent, om blott någon särdeles vigtig händelse skulle inträffa å vår sådana nog fattiga ort. Vi hoppas att telegrammerna från och till den nya stationen icke skola låta vänta så länge på sig som sielfva telegrafstationen; ty öppnandet af en sådan i NyCarleby har åtskilliga år varit omtaladt, utan att staten kommit dess närmare, och sednast skulle den vid detta års början öppnas och lokal upphyras äfven för ändamålet, utan att det förrän nu blifvit allvar af saken.

[Något märkligt att Österbotten 1869 anlöpte för första gången eftersom Naboploassar rapporterar om samma händelse redan 1866! Förmodligen avses första gången för säsongen.]

     Då korrespondenten för tillfället befinner sig i tankarna uti NyCarleby stad, torde det tillåtas oss som ett undantagsfall att kasta en blick på ett och annat af staden rörande förhållanden. Staden styres för närvarande af en t. f. borgmästare [Johan Tegström], som under sin ettåriga vistelse på orten hunnit tillvinna sig stadsboernes odelade förtroende och aktning (ordinarie innehafvaren af tjensten [Edvard Julius Höckert] är adjungerad i kejserliga Vasa hofrätt). Stadsboerne beklaga emellertid, att den lön som bestås den t. f. borgmästaren är så ringa, att det torde vara omöjligt att, utan särskilda uppoffringar från stadens sida, behålla honom vid tjensten. Man hör derföre missbelåtenhet med sakernas nuvarande förhållanden ofta af stadsboer uttalas, isynnerhet som de i borgmästare-aflöning redan betala proportionsvis ganska mycket, så att en ytterligare extra tillökning icke gerna kan utan kännbara uppoffringar från stadsboernes sida utgifvas. Man höres på denna grund önska att interimstillståndet skulle så fort som möjligt upphöra.

     Den 28 maj hölls sedvanlig årsexamen uti NyCarleby stads lägre elementarskola. Vi äro för närvarande icke i tillfälle att lemna uppgift om elevantalet m. m. Skolan har de sednaste terminerna handhafts af t. f. lärare, då den utnämnde rektorn fortfarande qvarstod på sin föra plats. Ingen lär väl förtänka stadsboerne, att de önska få interimstillståndet i detta afseende att upphöra så fort som möjligt, då ett ständigt ombyte af lärare och tjensteförrättande rektorer säkerligen icke är läroverket välgörande.

— — —