Nykarleby, den 27 juni 1866. Nu råder här en skön och varm
väderlek, efter flere välgörande regn hvilka under den sednaste veckan inträffat. Vexter i allmänhet frodas och tilltaga
med en glädjande fart, som till någon del skingrar de tyngande bekymmer, under hvilka en stor del af stadens jordbrukare lidit, under den bittra
tanken att ännu möjligen inträffande missvextår skulle tvinga många af dem att skiljas från deras innehafvande lägenheter,
hvilka i föregångna slägtleder blifvit kärt och orubbligt bibehållna. Spanmålstillgångarne hos kringliggande
landsorts allmoge äro numera så uttömda att största delen af samma allmoge nödgas till föda använda den råg, som
borde besparas till nästa utsäde. I Nykarleby moderkyrkolandsförsamlings lånemagasin finnes förnärvarande
af råg ej mera än 192 tunnor 5 kappar. De öfrige rågtillgångarne 568 tunnor 14 kappar utstår på lån, från
dels äldre och dels nyligare tider. Magasinets styrelse har, under goda år, gått mycket oeftertänksamt tillväga deri att
ej allenast från inrättningen utlåna spannmål, utan äfven uraktlåta att oeftergifligt indrifva äldre lån, hvarigenom
vållats den närvarande ringa tillgången i magasinet; äfvensom att många, numera afsigkomna låntagare småningom åsamkat
sig till magasinet spannmålsskulder ända till tiotals tunnor, som numera, då flere löftesmäns vederhäftighet äfven
upphört, aldrig kunna till inrättningen återfås. En omsorgsfullare vård om magasinets närvarande tillgångar
och kraftigare åtgärder, vid första möjliga tillfällen, att i god och strid säd, infå åtminstone någon
del af de utestående lånen, äro ovilkorligt nödvändiga för att den högst nyttiga låneinrättningen ej må
utsättas för äfventyr af undergång. Då rågtillgångarne icke torde vara stora i härvarande kronomagasin,
emedan till detsamma under sednaste åren högst obetydligt råg lärer influtit, så hafva en stor del medellöse jordbrukare
ej utsigter att erhålla i höst behöflig utsädesråg, om ej sådan utfaller i groende sort vid instundande skörd.
Ingen, som har penningar, behöfver lida brist på brödföda, emedan flere af stadens handlande sälja ryskt mjöl, som är
godt, till 34 fmk mattan [262 l]. Ehuru detta pris icke är oskäligt, måste många jordbrukare, efter nuvarande tjärupris,
leverera 3½ tunna tjära, hitsläpad på tiotals mils väg, för att få en matta mjöl.
Nästa söndag eller måndag väntas ångfartyget "Österbotten"
till stadens nya hamn, belägen omkring tre verst landsväg härifrån.
Något större fartyg har veterligen icke befarit den ännu okända och som skeppsled osäkra delen af såkallade Långöfjärden,
förrän berörde ångfartyg, den 10 dennes, för första gången, lyckligt närmade sig den nya ångbåtsbryggan.
Fartygets ankomst signalerades medelst rysk flaggs upphöjande, med röda duken öfverst, vid kyrkans klockstapels
tornspira. Några skrämdes deraf och trodde att någon olycka skulle inträffa med fartyget, men öfvertygades snart att signaleringen
blifvit öfverlemnad åt et par mindre gossar, hvilka försåtligt nog, ej hade reda på hvilken kant af flaggen skulle vändas
uppåt. Menniskor af äldre och yngre ålder tågade ned till hamnen för att se fartyget, hvars slag de flesta af dem aldrig
skådat. Stadens styresmans lagstadda tjenarinna, som äger hälften i en ny stadsgård, samt tros vara i ganska behållen
kontant belägenhet, serverade dervid, mot betalning, åt hugade afnämare, punsch och cognac m. m. En fattig enka som har att uppehålla
fyra små barn, hvilka, hvilka hon, utan fattigvårdshjelp, ömt vårdat, ända sedan hennes man, som var sjöfarande, för
tre fyra år tillbaka drunknade, hade åtagit sig att, för ett härvarande priviligierat ölbryggeris räkning, i trakten af
ångfartygets landningsställe, sälja öl uti slutna buteljer, hvilkas innehåll icke i försäljningsrummet förtärdes.
Den arma enkan blef dagen derpå uppkallad inför magistraten, för att åhöra ordförandens ett långt osammanhängande
föredrag, ämnadt att förkunna vidden af den försyndelse som hon låtit komma sig till last, genom den af henne utöfvade ölförsäljningen.
Till lycka för den lättskrämda enkan fortfor då ännu den bristande hörselförmåga, hvaraf hon i många
år lidit, så att hon sjelf efteråt ej kunnat, på frågor, berätta något utaf innehållet af det på henne
slösade ordsvallet. Några befogligt nyfikna skulle mycket gerna önska att få f u l l s t ä n d i g
del af förhandlingen i saken och vore derföre särdeles villiga att tillösa sig ett exemplar af det deri troligen förda protokollet,
emot erläggande af gifter, enligt gällande expeditionstaxa. Besynnerligt är det ändå att en icke behöfvande person skall
tillåtas att, emot gällande författning, försälja starka drycker, men deremot en verkligt fattig lagföras derföre att
hon, i afsikt att förtjena några penni, som bidrag till sina barns uppehälle, vågadt på förberört sätt föryttra
öl, hvilket ingenstädes torde vara förbjudet.
I går eft. midd. drunknade, under simning i elfven,
norr om staden, farmaceuten Johan Jakob Jakobsson, 29 år gammal. Han var son till en ännu lefvande sjöman och dennes jemväl lefvande
hustru, hvilken upptagit sonens hastiga bortgång med den mest häftiga sorg och känsla, som hotar att beröfva henne förståndet.
Den drunknades lik söktes omkring tre timmars tid förrän det påträffades. |