— Nykarleby, den 27 juni 1866. Nu råder här en skön och varm väderlek, efter flere välgörande regn hvilka under den sednaste veckan inträffat. — Vexter i allmänhet frodas och tilltaga med en glädjande fart, som till någon del skingrar de tyngande bekymmer, under hvilka en stor del af stadens jordbrukare lidit, under den bittra tanken att ännu möjligen inträffande missvextår skulle tvinga många af dem att skiljas från deras innehafvande lägenheter, hvilka i föregångna slägtleder blifvit kärt och orubbligt bibehållna. — Spanmålstillgångarne hos kringliggande landsorts allmoge äro numera så uttömda att största delen af samma allmoge nödgas till föda använda den råg, som borde besparas till nästa utsäde. I Nykarleby moderkyrkolandsförsamlings lånemagasin finnes förnärvarande af råg ej mera än 192 tunnor 5 kappar. De öfrige rågtillgångarne 568 tunnor 14 kappar utstår på lån, från dels äldre och dels nyligare tider. — Magasinets styrelse har, under goda år, gått mycket oeftertänksamt tillväga deri att ej allenast från inrättningen utlåna spannmål, utan äfven uraktlåta att oeftergifligt indrifva äldre lån, hvarigenom vållats den närvarande ringa tillgången i magasinet; äfvensom att många, numera afsigkomna låntagare småningom åsamkat sig till magasinet spannmålsskulder ända till tiotals tunnor, som numera, då flere löftesmäns vederhäftighet äfven upphört, aldrig kunna till inrättningen återfås. — En omsorgsfullare vård om magasinets närvarande tillgångar och kraftigare åtgärder, vid första möjliga tillfällen, att i god och strid säd, infå åtminstone någon del af de utestående lånen, äro ovilkorligt nödvändiga för att den högst nyttiga låneinrättningen ej må utsättas för äfventyr af undergång. — Då rågtillgångarne icke torde vara stora i härvarande kronomagasin, emedan till detsamma under sednaste åren högst obetydligt råg lärer influtit, så hafva en stor del medellöse jordbrukare ej utsigter att erhålla i höst behöflig utsädesråg, om ej sådan utfaller i groende sort vid instundande skörd. — Ingen, som har penningar, behöfver lida brist på brödföda, emedan flere af stadens handlande sälja ryskt mjöl, som är godt, till 34 fmk mattan [262 l]. Ehuru detta pris icke är oskäligt, måste många jordbrukare, efter nuvarande tjärupris, leverera 3½ tunna tjära, hitsläpad på tiotals mils väg, för att få en matta mjöl.

     Nästa söndag eller måndag väntas ångfartyget "Österbotten" till stadens nya hamn, belägen omkring tre verst landsväg härifrån. Något större fartyg har veterligen icke befarit den ännu okända och som skeppsled osäkra delen af såkallade Långöfjärden, förrän berörde ångfartyg, den 10 dennes, för första gången, lyckligt närmade sig den nya ångbåtsbryggan. — Fartygets ankomst signalerades medelst rysk flaggs upphöjande, med röda duken öfverst, vid kyrkans klockstapels tornspira. Några skrämdes deraf och trodde att någon olycka skulle inträffa med fartyget, men öfvertygades snart att signaleringen blifvit öfverlemnad åt et par mindre gossar, hvilka försåtligt nog, ej hade reda på hvilken kant af flaggen skulle vändas uppåt. — Menniskor af äldre och yngre ålder tågade ned till hamnen för att se fartyget, hvars slag de flesta af dem aldrig skådat. — Stadens styresmans lagstadda tjenarinna, som äger hälften i en ny stadsgård, samt tros vara i ganska behållen kontant belägenhet, serverade dervid, mot betalning, åt hugade afnämare, punsch och cognac m. m. En fattig enka som har att uppehålla fyra små barn, hvilka, hvilka hon, utan fattigvårdshjelp, ömt vårdat, ända sedan hennes man, som var sjöfarande, för tre fyra år tillbaka drunknade, hade åtagit sig att, för ett härvarande priviligierat ölbryggeris räkning, i trakten af ångfartygets landningsställe, sälja öl uti slutna buteljer, hvilkas innehåll icke i försäljningsrummet förtärdes. Den arma enkan blef dagen derpå uppkallad inför magistraten, för att åhöra ordförandens ett långt osammanhängande föredrag, ämnadt att förkunna vidden af den försyndelse som hon låtit komma sig till last, genom den af henne utöfvade ölförsäljningen. — Till lycka för den lättskrämda enkan fortfor då ännu den bristande hörselförmåga, hvaraf hon i många år lidit, så att hon sjelf efteråt ej kunnat, på frågor, berätta något utaf innehållet af det på henne slösade ordsvallet. — Några befogligt nyfikna skulle mycket gerna önska att få  f u l l s t ä n d i g  del af förhandlingen i saken och vore derföre särdeles villiga att tillösa sig ett exemplar af det deri troligen förda protokollet, emot erläggande af gifter, enligt gällande expeditionstaxa. Besynnerligt är det ändå att en icke behöfvande person skall tillåtas att, emot gällande författning, försälja starka drycker, men deremot en verkligt fattig lagföras derföre att hon, i afsikt att förtjena några penni, som bidrag till sina barns uppehälle, vågadt på förberört sätt föryttra öl, hvilket ingenstädes torde vara förbjudet.

     I går eft. midd. drunknade, under simning i elfven, norr om staden, farmaceuten Johan Jakob Jakobsson, 29 år gammal. Han var son till en ännu lefvande sjöman och dennes jemväl lefvande hustru, hvilken upptagit sonens hastiga bortgång med den mest häftiga sorg och känsla, som hotar att beröfva henne förståndet. — Den drunknades lik söktes omkring tre timmars tid förrän det påträffades.


—k—n. Torde vara Nabopolassar, Åbo Underrättelser den 5 juli 1866 nr 77 sid 2.


Artikeln på Helsingfors universitetsbibliotek, Historiska Tidningsbiblioteket 1771-1890 (350 kB).
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2006-02-20/HK-F.)