K O R R E S P O N D E N S.

Ny-Karleby d. 16 sept. 1878.

     — Spejare, ser du något på vägen?
     — Nej!
     — Spejare, ser du ej något på vägen ?
     — Jag ser ett dammoln uppstiga i fjerran, men vänta — det är blott en fårskock.
     — Spejare, ser du ej mina bröder komma?
     — Jag ser två ryttare närma sig i sporrsträck.
     — Denna bit i sagan om riddar Blåskägg tränger sig lifligt på en här i Ny-Karleby, ty liksom i sagan finnes äfven ett torn — klockstapeln — och i detta torn befinner sig en spejare, hvars ofta i en hvit fårskinnspels inhöljda gestalt man ser luta sig ut genom en af klockstapelns gluggar spejande utåt «andra sjön». Man känner sig frestad fråga honom:
     — Spejare, ser du något? 
     — Intet svar.
     — Spejare, ser du ej något?
     — Spejaren är orolig, ty han har upptäckt ett rökmoln, men märker snart att det uppstiger från skorstenen på någon fiskarstuga.
     — Spejare, ser du ej ångbåten ännu? 
     — Istället för svar, sticker spejaren ut en stång, i ändan på hvilken finnes en flagga. På denna flagga läses namnet «Wasa».
Är det däremot Aawasaksa  som anlöper orten, hissas en vanlig rysk flagg. Detta sätt att annonsera de båda nämnda ångbåtarnes ankomst är af behofvet påkalladt, isynnerhet denna tid på året, då ångbåtarna mer eller mindre måste afvika från sina reguliera turer till följd af mörker och tjocka. Så skulle t.ex. Aawasaksa på sin sednaste tur anlända hit om fredagen, men kom i stället om söndagen.
     Otrefligt är det äfven att vid «andra sjön» afvakta ångbåtens ankomst, ty det anda nöje, som der bestås den väntande fremlingen, är att vandra från morgon till qväll och från qväll till morgon på en långt ut i hafvet utbyggd brygga och det vore som sagt under dessa på regn och solsken omvexlande dagar mindre behagligt.

[Ångbåtsbryggan vid Andrasjön med packhuset på änden. Förstoring. Detalj ur vykort tillhandahållet av Elisabet Sund.]

     Kyrkan, ett litet, stycke från klockstapeln, är en korskyrka af träd byggd år 1708. Visserligen var det först några år sednare som de fiendtliga skarorna närmade sig dessa orter, men ändå kan man ej annat än beundra det religiösa sinnet hos en befolkning som kunde fullända en dylik byggnad på en tid, då landet var utarmadt till följd af ett redan åttaårigt krig. Takmålningarne inuti kyrkan påminna äfven om en längesen förgången tid. Synnerligen öfverraskas man af de besynnerliga formerna på de i desamma förekommande molnen. Än tror man sig se en hop kanonkulor, satta i högar som på Sveaborg, men — i taket, än åter känner man igen ett jätterös, der medelstora stenar äro staplade på hvrandra, än åter se de ut som bullor, utdragna på längden. Taket är alldeles fullströdt med dessa kompakta moln, ur hvilka basuner, som «basuna ut» troligen språk ur bibeln, sticka fram.

Ny Karleby är en betydligt dyrare ort, än man vanligen föreställer sig, ty utom af plankor och tjära är tillförseln ringa, så att det i vissa tider af året lär vara mycket ondt om lifsmedel. Lördagarne samlas mycket allmoge på torget, de öfriga dagarne i veckan är det deremot något klent. I dess ställe bruka försäljarena af landtmannaprodukter sjelfva utbjuda sina varor från gård till gård. Ett visserligen fiffigt, men något oregelbundet sätt för erhållande af det nödiga.
     — Smöret är ju härsket
     — Det är bara så ofvanpå, ty  under är det godt — !!—
     Detta sätt att narra köparen har något öfverraskande i sig och bevisar en hög grad af finna = sig = förmåga.
     Sik ock nejonögon fångas i floden. I höst är priset på dem ringa tillföljd af riklig fångst. Siken säljes efter 15 penni skålpundet, nejonögon efter 1½— 2 penni stycket. — Men, nej, — posten! Derföre till härnäst!

—av—