Korrespondens från landsorten.

——

(Innehåll: Vid »andra sjön.»  
— Presterskapet och kommunen.
— Internat- och Direktorsbyggnad.
— Föräringar. — Val.)

Nykarleby den 4 juli 1881.

Den tid af året, då Petersburgaren söker sig gröngräs + fil + bräkande får utmed finska järnvägen eller Saima kanal, då Helsingforsaren slår sig ned i Esbo, Kyrkslätt eller Janakkala, då och just då flyttar den genuine Nykarlebybon till sin lilla stuga bland de lummiga träden vid »andra sjön.» Ledsamt nog är «andra sjön» en mycket långgrund hafsvik, hvarför bryggorna till simhusen hafva en längd af något tjogtal famnar. [En sådan brygga på Långören.] Längst bland dessa bryggor är dock den s. k. ångbåtsbryggan. Som bekant höjer sig den österbottniska vallen mera än de öfriga i Finland. Häraf följer att ett fartyg icke mera kan lägga till vid den brygga, som det någon tid förut med lätthet angjorde. Ångbåtsbryggan måste tillbyggas. Kostnaden för årets tillbyggnad steg till något mer än 3,000 Fmk. Häri inbegripes äfven kostnaden för ett varuskjul på samma brygga. Allt detta är godt och väl; men säkert är också, att den resande, som en regnig dag beträder ofvannämnda ångbåtsbrygga och i skjulet söker sig ett skydd mot regnet, med förvåning varseblir frånvaron af hvarje tillstymmelse till sittplats. Och nog hinner den resandes förvåning öfvergå till förtrytelse och ovilja, innan häst och åkdon från den 3 à 4 verst aflägsna staden befriar honom eller henne från att tillbringa natten vid »andra sjön.»

Der presterskspet och församlingen hysa ömsesidigt förtroende för hvarandra och der det förra med öppen blick följer tidens sträfvanden, der kan mycket godt åstadkommas; ty sätter allmogen öfverhufvudtaget värde på någon s. k. herremans omdöme, så är det i främsta rummet på sin själasörjares. Härpå kan Nykarleby kommun tjena som exempel. Kommunen består af en stads- och en landsförsamling med gemensam kyrka och gemensamt presterskap. Inom något öfver ett år har sålunda på presterskapets initiativ och på grund af deras trägna uppmaningar så enskildt som offentligt, Nykarleby landskommun förbundit sig att inom ett visst antal år inrätta två folkskolor för gossar; den har vidare gått in uppå att tillsammans med stadskommunen renovera, och att brandförsäkra kyrkan. Renovationskostnaden är beräknad till omkring 3,000 Fmk. Brandförsäkringsbeloppet åter till 75,000 Fmk. — om jag ej missminner mig. I brandförsäkringspremien betalas 7 per mille under fem års tid, hvarefter all premiebetalning upphör. Detta är vackert så på ett år för en så fattig kommun, som denna är, och med det kända faktum för ögonen, att vår svenska allmoge är stockkonservativ i alla frågor om förändringar i ett eller annat asfseende — icke för förändringarnas skull, utan af fruktan för ökade skatter.

Till den nya internats- och direktorsbyggnaden är grunden lagd, stenfoten likaså och stockhvarfven nå redan till midten af fönsteröppningarna i första våningen. Den kommer att antaga ett dominerande läge på venstra sidan om en körväg från staden till några landsbyar, och byggnaden har otvifvelaktigt vunnit på förändringen af dess ursprungligen projekterade läge utmed elfstranden. [I december 2015 konstaterades att den gjort sitt.]

Liksom någon gång förut, har jag även nu den glädjen omnämna, att seminariets samlingar under det förflutna året blifvit ihågkomna med föräringar. Så har öfverinspektorn, d:r Cygnaeusförärat Smitts planschverk öfver Skandinaviens svampar; doktor W. Grefberg åter en samling uppstoppade foglar, särdeles kärkomna, emedan bristen på sådana varit stor.

Vid i slutet af maj anstäldt val af prodirektor vid seminariet för nästa treårsperiod erhöllo hrr A. Hellgen 3 och M. Strömberg 2 röster.

Till härnäst:
— ax.