En stadens bilderbok.

Att en bild säger mera än långa beskrivningar är en gammal känd sanning. Ett landskap eller en stadsvy kan man ju visserligen få en ungefärlig föreställning om genom en beskrivning, men den säger dock ej tillnärmelsevis detsamma som ett fotografi, en målning eller en teckning. Ett ansikte kan man svårligen få någon föreställning om genom at endast beskriva detsamma.

Av vilket både värde och intresse vore det ej för oss och för kommande släkten att äga stadens historia även i bild — till den del den i bild kan förevigas. Huru levande skulle ej då framstå både staden själv under olika tider och de personer som här bott och verkat.

Från stadens äldre tider kan väl knappast någon teckning uppbringas. Från 1800 talet före stadens brand år 1858 finns det ett par ur minnet gjorda teckningar. Men det är först fotograferingskonsten, som gett oss möjligheter att på ett enkelt, billigt och fullt naturtroget sätt i bild föreviga det som är. Den tid fotograferingskonsten omspänner är ju icke så lång. Men i äldre stadsbors ägo finns dock ännu enstaka fotografier bevarade från omkring 70 år tillbaka [1875]; från 1880 talet finns redan flera. Men de gamla fotografierna är spridda på olika händer. De borde så många som möjligt förenas på en enda hand, och denna är stadens.

En stadens bilderbok.

För flera år sedan samlade jag ihop från egna och fädrens fotografialbum de foton av personer och de bilder från staden, som jag tyckte vara av intresse för en sådan bilderbok. Där var representanter för släkten, som fordom levat härstädes. Där var gruppfotografier av sångföreningar och musikkapell, bildade av stadens herrar och damer, bilder från de minnesvärda Brunnsholmarna med det allra första brunnshuset och från stadens esplanader, då björkarna ännu stod i sin jungfruliga ungdom — för att nu nämna några exempel. Men där var i samlingen också foton från en yngre tid. Ty kom ihåg, att det här ej gäller endast det gamla! Den dag vi nu leva blir också engång historia.

Men jag märkte detsamma som kanske också du, min läsare har märkt vid genomögnandet av en äldre fotografisamling: att det finns foton av personer, som jag inte mera kunde identifiera. Vem var denna person och vad var han? Jag måste fråga personer som var äldre än jag. Men så satte jag mig ned och skrev på varje foto både namn, yrke och om möjligt årtal. Och så skrev jag ett brev till staden, att den skulle mottaga samlingen som stomme för en stadens bilderbok, som jag hoppades skulle utökas med liknande gåvor från andra håll. Tyvärr ligger allt ännu i kistan i väntan på vissa kompletteringar.

Nu vänder jag mig i stadens och efterkommande generationers intresse till er, ni alla nykarlebybor: bidrag, alla som kan, till stadens bilderbok! [Uppmaningen gäller även bidrag till Nykarlebyvyer!]

Huru har det ej ofta gått med fotografisamlingar! Efterkommande generationer, som tagit fotografierna i arv, har ofta inte ens vetat, vad fotona föreställer, och så har de helt enkelt förstörts som onyttigt skräp. Isynnehet har detta varit fallet, då vid dödsfall avlägsnare arvtagare tagit hand om fotografierna. Men var än fotona må hamna, så är det en sak av värde som ägarna — och i många fall endast just han — kan göra. Sätt dig ned och skriv på varje foto åtminstone personens namn. Det kan gott skrivas på baksidan. Redan med denna utgångspunkt kan man ur kyrkböckerna få reda på mycket annat. Men om du vet, så skriv helst också yrke och födelse- och dödsår eller någotdera. Och om du ger dig tid, så kan du tillägga också andra upplysningar, t. ex. för en gift kvinna hennes flicknamn.

Allt det här är bra för dina efterkommande, som kanske tager fotografierna i arv. Men särskilt bra är det för den händelse, att du av din samling gallrat ut vissa fotografier och skänker dem till stadens stora bilderbok. Och fotografierna, de behöver ingalunda vara endast av stadens bemärkta män och kvinnor.

Och så kan du göra på samma sätt med bilder från staden, med gruppfotografier m. m.

Staden å sin sida skall taga allt i sin vård och förvara det i sittbrandfria valv. Om det kommer dubbletter av fotografierna gör det ingenting. Så ordnas det omsider upp, men därom må staden själv bestämma. T. ex. stadens präster i kronologisk ordning, dess borgmästare och rådmän, handelsmän, hantverkare o. s. v. Där staden saknar ett foto, som den gärna ville hava, men ägaren ej önskar avstå det, kan det avfotograferas.

Flere gamla fotografisamlingar har redan skingrats, därifrån staden skulle erhållit foton av värde. Men det som finns kvar skall vi försöka rädda från förskingring och glömska och efterhand komplettera bildarkivet med nyare material, som kanske nu ej förefaller oss vara särskilt värdefullt, emedan det hör nutiden till, men som redan efter några årtionden är av stort värde.


E. H.