Veckoprat.

Om julhelger fordomdags

— — —

     Jag har just haft storstädning med en mängd gamla almanackor, där jag bl.a. antecknat vad jag företagit mig såsom ”extra” under dessa helger för att ej ha det alldeles som vanligt.
     Och jag finner att följande helger stannat livligast kvar i mitt minne. En juldag i seklets början, då jag skrinnade ut till havsbandet och satte mig i den gamla stugan på Hummelskär tills skymningen föll och stjärnorna lyste min hemfärd, så stora och klara som jag aldrig sett dem förr.
     Så ett annat år, då jag firade en extra julkväll på skärgårdsvillan med riktig julgran som jag högg i skogen och med många ljus både i granen och fönstren.
    Och en nyårsnatt, då jag tog in det nya året på samma ställe med stockvedsbrasa, nordanvindens sus i granarna och ett avlägset dån av västerhavet. Sedan var det den julaftonen, då jag tog på mig en gammal päls och vandrade i stadens utkanter och kastade in anspråkslösa julpaket på lämpliga ställen, men ”kom fast” i Källbacken. Men kanske allra bäst minns jag alla detaljer den julafton, då jag vid midnattstiden vandrade ut till begravningsplatsen där jag gick omkring och hälsade på bortgångna fränder och vänner.

— — —