Antecknat i en bok på Varvet
eller
Orostid i Nykarleby skärgård – ett hundraårsminne
som var titeln i manuskriptet
Villastället fick sitt historiska namn ”Varvet” efter att man i familjen funderat hit och dit på ett lämpligt namn. Då var stället översållat med täljspån och rester av varvsverksamheten, vilket var till fördel för villaborna då flera års förbrukning av spisved låg strödd runt det nya villastället i Kråkskärssundet.
Den villabok, som Gustaf Hedström, seminariedirektor, började föra när hans tidigare stuga på östra sidan av Långörn år 1899 flyttades till den varvsplats där skonerten Eko byggts, kom att omfatta händelser och mänskoöden under ett halvt sekel.
Tanken på en ”främlingsbok”, såsom Topelius kallade gästboken på Majniemi, förverkligades inte förrän 1914. Före det hade en del anteckningar gjorts på lösa lappar som det var meningen att senare införa i den tilltänkta boken. Men lösa lappar är lösa lappar och flyger sin kos och försvinner, oftast.
Nu blev det så att fadern Gustaf inte kom att skriva särskilt mycket i boken, utan det blev sonen, läraren och bankmannen Einar Hedström som blev den egentliga noteraren. Honom känner vi som författaren till boken Nykarleby, min barndoms och ungdomsstad, en historik och hemstadsskildring i föredömligt utförande.
År 1914, den 11 juni har utflyttningen ägt rum, Gustaf för pennan och skriver i korta anteckningar om hur de första krigsnyheterna mottas på Varvet och några av krigets återverkningar på livet där, den första oroliga och av rykten fyllda tiden. Förbindelserna sköttes helt med rodd- eller segelbåt till ångbåtsbryggan vid Andrasjön, där även en telefon fanns installerad i vaktstugan.
Under senare hälften av juli erfar man genom tidningspressen hur förhållandet mellan Serbien och Österrike tillspetsats i anledning av mordet på österrikiske tronföljaren och hans gemål.
Första underrättelsen fås då stadsläkaren Durchmann, med villa på Jukkasholmen, en knapp kilometer norrut från Varvet, ropar i förbifarten från sin båt, att Österrike förklarat Serbien krig.
Dagen efter hämtar sonen Einar nyheten från Andrasjön, att alla godståg stoppats och passagerartågen skall stanna i Östermyra (Seinäjoki) över natten. All ångbåtstrafik är inställd och att på Torsö redd ligger 5 lastångare för ankar. Till och med den lilla kustångaren Myran får ej tillstånd att gå ut från ångbåtsbryggan Vilket allt delgavs Durchmann i gengäld.
1 augusti Krigsförklaring Tyskland-Ryssland. Militärposteringar vid alla järnvägsbroar uppsatta.
Kungörelsen om krigstillståndet. I lördags e.m. uppsattes såväl på landsbygden som i staden följande kungörelse om krigstillståndet.
Därigenom meddelar jag allmänheten till kännedom, att i det uti min administration Nådigt anförtrodda land är krigstillstånd infört, räknat från den 18 ( 31) juli innevarande år.
Generalguvernör över Finland
Generallöjtnant Seyn
2 augusti Alla passagerarvagnar går söderut. Inte ens järnvägspaket möjliga att avsända.
3 augusti Benzin får ej säljas. Prisen stiger redan. Petroleum idag 45 p:i litern. Tog slut idag. Rusning till bankerna. Rykten om att båken (Hällgrund) skall sprängas och remmarna avsågas.
4 augusti Durchmann medförde rykte om att alla villabor måste flytta upp. Bragte förstämning på ”Varvet” Tog tiden i akt genom motorfärd till Frillholmen. Tankar på att möjligen kunna hyra en stuga i Vexala för att få bo nära vattnet även den återstående delen av sommaren.
Samma dag krigsförklaring Tyskland – Frankrike och England – Tyskland.
5 augusti Magistraten beslutit maximipris för livsmedel. Remmarna t.o.m. Schjomansgrund borttagna.
Lättnader i sjötrafiken. Myran fått avgå till Wasa, men yttre vägen, emedan prickarne Uddskärsvägen borttagna. Utländska ångare får avgå, utom tyska och österrikiska.
6 augusti 4 tyskar tagna i en av ångarena. Krigsförklaring Österrike – Ryssland. (Redan 4 augusti hade chauffören J. Lillqvist fått order av stadens myndighet att transportera 4 tyska undersåtar till staden och avhända dem med tåg till Torneå. Men det tog ju sin tid innan en nyhet nådde ut till Varvet.)
13 augusti Bestämts att skolorna (förutom folkskolorna) börja först 1 oktober. Pappa, som skall vikariera för Milo, får sålunda sin länge närda önskan uppfylld att bo ute i september, skriver Einar, som själv är lärare på Vörå folkhögskola.
7 augusti Meddelande från Wasa om mobilisering i Finland. Farhåga att det skall gälla finländare!
8 augusti 3 ångare på Torsö redd avgått. I dag morgon kom de två övriga in i Kråkskärssund för att vara skyddade. De äro Ryburn och Manchuria från Westhartlepool (i nordöstra England). Igår passerades Kovjoki av österrikiska gesandtskapet [representationen] på väg norrut. Idag f.m. passerade HM Enkekejsarinnan Kovjoki på väg från Köpenhamn via Torneå. Visade sig i kupéfönstret och yttrade några nådiga ord. (!?)
Några dagar senare ingår följande notis i lokaltidningen Österbottniska Posten:
Ett nådigt tack.
Länets guvernör har för publicering givit följande meddelande:
Genom nådigt telegram av den 29 juli (10 augusti) har Hans Majestät Kejsaren behagat anbefalla Generalguwernören över Finland att frambära hans Kejserliga Majestäts tack till trupperna och befolkningen som hälsat Hennes Majestät Änkekejsarinnan Maria Feodorowna under hennes Majestäts färd från Torneå samt betygat Hennes Majestät sin warmaste kärlek och tillgivenhet.
Av Hans Excellens Generalguwernören telegrafiskt underrättad om denna Monarkens ynnest är jag lycklig att få bringa detta till allmänhetens kännedom i det mig Nådigt anförtrodda länet.
10 augusti Krigsförklaring Frankrike – Österrike.
13 augusti Krigsförklaring England – Österrike. Pappa medför från staden underrättelsen att den obligatoriska uppflyttningen gäller ”sommargäster” (ej villabor) och att mobiliseringen gäller endast rysk militär i landet.
16 augusti Som bevis på rykten: Det berättas att de engelska kaptenerna på fartygen å Torsö redd hade sett tyska kryssares strålkastare mellan J:stad o. N:by, varefter kaptenerna hade fört sina dyrbarheter till staden. Från J:stad skulle man observerat fartygen med kikare.
23 augusti Krig Japan – Tyskland.
6 september D:o att en engelsk kapten ”sett ett luftskepp gående norrut”. Polis Johansson jämte två andra personer hade följande natt sett starka eldar och flygskepp!
10 september s/s Uleåborg kapat av tyskarna utanför Raumo.
Gatubelysningen i Wasa släckt. Remmarna upptagas i vanlig tid på hösten. Seminariet begynte redan 20 september. ”Det är säkrast att ej nedskriva flere anteckningar om kriget.” Anteckningarna fördes sedan på lösa blad för att införas efter kriget. Anteckningarna har gått förlorade. (Så illa var det sen inte. Anteckningarna återfanns till en del och i villaboken kunde införas.)
8 augusti Under de gångna dagarna har allmogen visat sig ganska orolig. Skildringarna från Stora ofredens dagar och 1808–09 års krig gå igen! I Jeppo har flera gårdsvärdinnor undrat, om det ej vore bäst att driva boskapen till skogs. Dragnäsbäcksborna i Wasa började fly natten mot 1 augusti då de hörde skotten från dem, som jagade änder första tillåtna dagen.
Rikssvenska tidningar innehålla sensationella notiser, bl.a. om ett stort sjöslag mellan tyskar och ryssar söder om Åland, varvid ryssarna skulle dragit sig tillbaka till Hfors trakten.
8 september Farbror Jarl, som varit med bil till Vasa, berättar att de inhemska lotsarna numrerats och måste infinna sig på poliskammaren var 6:te timme. (Av fruktan för att de skulle lotsa in tyskarna.) Hästar tages för militärens behov. I Wasa betalas nu 170 rubel för en häst. Även livsmedel har beslagtagits.
9 september Redan den 3:je berättades att Hangö brinner. Idag förtydligades detta. Det engelska smörmagasinet (upplagrat exportsmör) och en del av ”molon” hade sprängts. Det skall ha berott på ett missförstånd. Man hade nämligen fått telegrafisk förfrågan om, huru fort man kunde åstadkomma en sprängning, och så hade man i ivern verkligen sprängt.
Här upphör noteringarna för en tid, vintern är också i antågande och villaborna ”flyttar upp” som man sade.
1915. Boken återkommer med något som kallas: Korta utdrag ur återfunna anteckningar II. Redan i början av seglationstiden måste alla båtar anmälas och förses med nummer, målade i minst 30 cm höga bokstäver på bägge sidor. ”Gunn” har nr 5, motorbåten ”Spiggen” nr 6, Storniss nr 55 och Lillniss nr 63.
Särskild anmälan måste inlämnas för färd till annan ort och t.o.m. till Gamla hamn. Då ”Spiggen” en gång for förbi ångbåtsbryggan till f.d. lektor Illbergs villa, telefonerade ryssvakten genast , att nr 6 farit till Gamla hamn och skulle motas där.
Till en början måste man anmäla varje gång man for till villan, men efter utflyttningen var det ej så noga. Överhuvudtaget hade vi det ganska bra på Långörn och företogo fiskefärder utan anmälan.
Då ”Spiggen” en gång kom till ångbåtsbryggan med hissad akterflagg, vari det s.k. ”ryssmärket” (vitt-blått-rött) enligt tidigare bestämmelser var anbringat, sprungo ryssarna till och gjorde honnör. De trodde först att det var någon rysk barkass från något möjligen bakom Långörn liggande fartyg.
17 juli Förordningarna åter skärpta, på grund av att en motorbåt från Jakobstad gått oanmäld till Sverige med 2 man ombord. Man måste nu anmäla sig hos ryssarna på segelpaviljongen ” Marielund” varje gång man kommer till ångbåtsbryggan med motor- eller större segelbåt. Slopades åter efter någon vecka.
23 juli 43 ryska soldater till staden. Packhuset vid Andrasjön inredes för deras räkning.
28 juli Rykten om ännu 200 man.
31 juli Löpgrav grävd vid ”Lilla bryggan”, likaså mellan stranden och landsvägen. Likaså på den långgrunda stranden av Grossön utanför älvmynningen!
Augusti. Minutläggning i Vasa, Jakobstad och Gamlakarleby. Dr Durchmanns motorbåt beskjutes med skarpa skott, då den utan anmälan far på Andrasjöfjärden efter kl. 9
22 augusti Kungjort i kyrkan om förbud att färdas utom båken.
Minspärr har utlagts innanför båken mellan norra Torsön och Sandörn.
30 augusti Förbjudet att använda kikare ända till 25 km inåt landet.
Villaboken fortsätter sedan med sporadiska anteckningar om villalivets prövningar och fröjder. I det stora hela kan släkten Hedström leva lugnt på Varvet sommartid, medan världskriget rasar ute i Europa.
Den båtälskande familjen Hedström kommer att använda en hel flotta flytetyg, av dem endast en motorbåt, Spiggen, som avyttras 1917. Då köper Einar en 30:a som heter Dolce och med vilken han får uppleva flera incidenter med ryskt vaktmanskap. De övriga båtarna ”Storniss”, Lillniss, Solveig, Gunn, Trollungen, Lillingen, Lillus och Einars sista båt, Oslojollen Trollsländan, var alla båtar som älskades och ömt vårdades inom familjen.
Villaboken omtalar ytterligare tre decenniers villaliv på Varvet, och skriver Einar den 6 nov. 1945:
Denna sommarkrönika är härmed slut. Dess korta och mycket ojämnt förda anteckningar omfattar 47 år. Under denna tid har Varvet sett icke mindre än 5 generationer av släkten, från farfar Gustaf Mauritz Hedström till avlidne bror Eriks sons, Tronds lilla Christa. Släktens blivande huvudman Per-Eriks 3-åriga Måns-Erik har ännu icke varit i tillfälle att besöka Varvet.
Hur många minnen äro ej förknippade med detta kära ställe. Min innerliga förhoppning är att bror Eriks söner eller någon av dem skall övertaga Varvet och tillse att det ej förfaller. Båda är nu bosatta på annan ort, men ingen vet kommande generationers öden, och om också ödet ej mera för någon av släkten åter till denna dess hemort, kunde Varvet för någon ättling, kanske under lediga sommarveckor, bli det lugna och lyckliga sommarhem, som det varit för oss, som gått bort.
|
