— Från Nykarleby skrifves den 6 Augusti:
Hela Juli månad var i dessa trakter blåsig och kylig med uthållande nordlig passad, och först med Augusti har varmare väderlek åter inträdt. Vextligheten har derföre så långsamt framskridit, att man först i dessa dagar fått nypotäter och mogna smultron. Åkerfälten stå för det mesta vackra, men senfärdiga. I Kauhava har behofvet tvungit en och annan att skära rågen i förtid. Kornet lider af mask, som inträngt emellan bladens hinnor, stundom äfven i axen, hvaraf månget fält gulnat omoget, och de försigtige skynda redan att uppköpa korn — på ny krita. Det är synd med bonden: han får blott 9 mark för sin tjärtunna och sitter i skuld öfver öronen. Dock hoppas han god råg och en välbergad ymnig hövext. Hans jordbruk är sådant det varit i fars och farfars tid; — nog behöfdes här, om någonstädes, en jordbruksskola!
     — På varfvet står ett fartyg om 350 läster, hvarmed varfsbolaget ger 120 man en väl behöflig arbetsförtjenst. Man förvånas öfver det grofva virke, som ännu fås i våra skogar, ehuru släpadt på 16 till 20 mils afstånd, och hvarmed ännu vida svårare skepp kunnat byggas.
     — Lax- och sikfisket har varit temligen givande, strömming mindre. För öfrigt fortfar man att utöka fiskynglet med vinternot, och vår fiskeriinspektör har rest orten stolt förbi. Det är endast stadens nya esplanader och vackra promenad vid elfven, som tyckas hafva någon aning om tidens framsteg och dertill ännu de två ölbryggerierna, försedde med äkta bayrare och i sinom tid förväntande expositionsmedalj från Stockholm.